Vem vågar bli gammal?

Nu har SCB räknat på hur åldersstrukturen kommer att se ut för varje kommun de kommande åren. Det är ingen munter läsning för rätt många kommuner. I Örebro län kommer till exempel den lilla kommunen Lekeberg att få 51 % fler 80 åringar eller äldre om 14 år, och dubbelt så många tio år därefter. Det är det tydligaste exemplet i Örebro län på den positiva utvecklingen vi är inne i - allt fler blir allt äldre.

Den andra sidan av denna utveckling är mer utmanande. Vi vet till exempel ännu inte om fler också kommer att vara friskare längre och dö pigga och glada, eller om många kommer att ha långa sjukdomsperioder och klara livet tack vare stora insatser av vård och omsorg. Vi vet inte heller hur den offentliga sektorn ska klara utmaningarna. Det kommer att kräva enorma förändringar av såväl finansieringen av välfärdstjänsterna som utförandet av dem.

Jag har i många bloggar tidigare skrivit om detta. Men alldeles för få, främst politiker, vågar ta problemet ad notam, i vart fall offentligt. I slutna rum är det enklare att tala om alternativen: Enorma krav på höjda skatter som leder till en dålig ekonomisk utveckling som leder till minskade skatteintäkter som leder till ännu större krav på höjda skatter som leder till...

Eller så pratar man allmänt och generaliserande om behovet av alternativa finansieringslösningar, utan att berätta vad det handlar om.

Det borde vi annars göra. I dagens DN finns ytterligare en artikel på det temat. Det är lite mer pang på rödbetan, men ändå inte, och signifikativt är det inte en politiker som skrivit artikeln. Vad det handlar om är att den offentliga sektorn de kommande åren måste tydliggöra vad man har råd med. Då ges också vi alla en möjlighet att planera vår ålderdom, oavsett om vi är 30, 50, 70 eller 90 (och räknar med att leva till 110).

För vad kommer det att krävas? Privata försäkringslösningar? - inte bara sannolikt! Jobba längre upp i åren? - absolut! Ökad egenfinansiering, d.v.s. du får betala för tjänster som kommunen utför? - mer än sannolikt! Och så vidare.

Det räcker med att läsa ovanstående tre funderingar för att inse att det är svårt för politiker att ta detta till sig. För vem vill gå till val på följande slogans:

Rösta på socialdemokraterna. Vi lovar att kommunen kommer att ge dig mindre välfärd i morgon!
eller
Rösta på de nya Moderaterna. För oss är privata försäkringar den bästa vägen mot en trygg ålderdom!
eller
Rösta på Folkpartiet. Kommunal skatt är inte nog. Nu får du betala för extra service!

Nja - det är kanske inte sannolikt.

Men det viktigaste i dagsläget är att det finns plats för en öppen diskussion om utmaningarna. För det finns lösningar. För många av oss är inte folkpensionsdagen ett bäst före datum, utan vi vill fortsätta jobba så länge kropp och hjärna ställer upp. För många av oss är den civila sektorn en minst lika viktig bas för välfärden som den offentliga sektorn. Med en ökad tillväxt kommer det att skapas nya resurser, och med en snabb teknisk utveckling finns enorma möjligheter till vård och omsorg på hemmaplan. Och så vidare.

Jag tror att det är en liberal huvudfråga att på ett lösningsinriktat sätt lyfta upp utmaningarna, problemen och möjligheterna med en åldrande befolkning. Ibland innebär det tuffa besked. Men det liberala samhället, med tilltron till varje människas möjligheter från den första livsdagen till den sista, bär inom sig lösningarna på även de svåraste av problem.

Media: DN, SVD, NA, Radio Örebro, Tvärsnytt, Expressen,

Fu(s)kandets miljö

Idag på kommunfullmäktige ställde Fredrik Persson (mp) en fråga om socialdemokraternas olovliga användning av kommunens resurser. Bakgrunden är att socialdemokraterna gång efter gång skickat partipropaganda med kommunens kuvert, till företagare och till anställda. Denna gång hade de genom Anhörigcentrum skickat till alla som finns med i Anhörigcentrums adressregister. Det bakomliggande skälet till Fredriks fråga var att en av hans medlemmar fått brevet, blivit upprörd och frågat vad han skulle göra. Nu ville Fredrik av kommunstyrelseordföranden, Kent Persson, veta vad kommunen skulle göra. Skulle man utreda? Skulle man (polis)anmäla om det visade sig vara medvetna handlingar av socialdemokraterna? I frågan står att Nationaldemokraterna i Jönköping blev anmälda för stöld för något liknande. Skillnaden var att i Jönköping satt inte Nationaldemokraterna i fullmäktige.

Det finns många problem kring det fuskande socialdemokratiska partiet. Under den nuvarande ledningen, Lena Baastad och Björn Sundin, har partiet gått från ett ganska trist men trovärdigt parti till ett fuskande populismparti. Och det har pågått länge. Jag har haft insyn i vad som skett de senaste fyra åren. En kort genomgång:

När valförlusten 2006 var ett faktum lyxrenoverade socialdemokraterna sitt kansli på Rådhuset. Det hade inte pengar till det, men det bekymrade föga. Visst fanns pengar i partiet, men på konton som skulle användas till helt andra saker än lyxrenoveringar av kontor. Det innebar att Rådhusets övriga personal under ett år fick vara mer sparsamma med mer prioriterade investeringar. Vi löste detta tillsammans med kommunledningskontoret och trodde då att det var ett engångsmisstag.

Vid (minst?) två tillfällen skickade socialdemokraterna ut brev till många företagare i Örebro. Breven gick i kommunens kuvert. Båda gångerna kom många företagare och klagade. De trodde de hade fått kommunal information. Men det var socialdemokratisk propaganda. Båda gångerna tog vi upp frågan i FOA, partiernas gruppledares forum för diskussioner. Båda gångerna lovade Lena Baastad att det var ett misstag som inte skulle göras om. Men löftet var värt vatten.

Vid (minst?) ett tillfälle skickade socialdemokraterna brev till skolledare och rektorer i kommunen med internposten. Även denna gång tog vi upp frågan i FOA. Lena Baastad lovade än en gång att det inte skulle upprepas. Ett löfte värt... vatten.

Nu skickar socialdemokraterna ut inbjudningar via Anhörigcentrum i kommunens kuvert till en visning av Rådhuset följt av en partipropaganda av Fisun Yavas. Det är mycket tydligt att vi inte får använda Rådhuset annat än till aktiviteter för de förtroendevalda. Men för socialdemokraterna gäller en annan regelbok.

Alla partier i Örebro har rätt till politiska sekreterare. De ska användas för, som det står i regelboken: "För arbetet i kommunstyrelsen, kommunstyrelsens arbetsutskott respektive de tre programnämnderna tilldelas de partier som representeras i styrelsen resurser till politiska sekreterare." Men när man tittar på socialdemokraternas politiska sekretarare så är två stycken ombudsmän för partiet, Peter Dahlgren och Simon Kjellin, och en Eva Ströman, finns inte överhuvudtaget upptagen som anställd någonstans på partiets informationssidor. Att använda pengar för politiska sekreterare till partiombudsmän är otillåtet. Det vet socialdemokraterna. Det vet Lena Baastad. Men det struntar de i.

Partierna i Örebro får förhållandevis mycket pengar från kommunen. Alla partier får 2 basbelopp per mandat i kommunfullmäktige och år. För socialdemokraterna innebär det ca 2,2 miljoner kronor per år. De pengarna kan de använda fritt. Därutöver finns investeringspengar, så kallade utbildningspengar för de förtroendevalda och resurser för kommunalråd och politiska sekreterare. När vi förhandlade resurserna i höstas ville först socialdemokraterna och vänsterpartiet spara på de politiska resurserna. Men alla besparingar skulle bäras av koalitionens partier. När vi inte accepterade detta ville istället socialdemokraterna ha mer resurser. Det kom att kosta kommunen ca 1 miljon kronor per år. Men det var enda sättet att komma överens.

Socialdemokraterna är ett rikt parti, det klart rikaste i Örebro. Ändå väljer de gång efter gång att gå långt över de regler som borde gälla för alla partier, men som uppenbarligen inte gäller för socialdemokraterna. De väljer helt enkelt att sno åt sig mer av skattebetalarnas pengar.

Vems är ansvaret? Varje gång detta har tagits upp har Lena Baastad skyllt ifrån sig. Hon visste inget om breven till företagarna (trots att hon stod som avsändare, med foto och allt). Det var nån annan i partiet som gjort det. Hon visste inget om internbreven till skolledarna (trots att hon även där var avsändare). Nån annan i partiet... Hon visste inget om breven via Anhörigcentrum. Där var det Anhörigcentrums fel. Och hon har uppenbarligen ingen koll på hur man får använda resurserna för politiska sekreterare.

Men Lena Baastad är ansvarig. Hon borde ta det ansvaret. Men det vägrar hon att göra.

Nu måste kommunen skyndsamt utreda detta, omfattningen av det socialdemokratiska fusket, hur stora summor det rör sig om, och om det ska till en polisanmälan eller inte. Utredningen borde vara klar före valet för att örebroarna ska kunna göra sig en uppfattning om det parti och den partiledare de kanske ska rösta på. Fram till det är klart borde Lena Baastad fundera över sin egen situation. Det självklara borde vara att hon tar en time out fram till dess skuldfrågan är klarlagd. För vem vill att Örebro kommun ska ledas av en person som kan bli anmäld för stöld av den organisation hon ska leda?

Media: NA