Yngste sonen och jag var ute till nästan sex i kväll. Han ville inte gå in. Vattenpölarna var för roliga. Och jag kunde inte tvinga honom.
Lördagen den 20 mars var den första riktiga vårkvällen. Vindstilla. Åtta plusgrader. Grågäss, sädgäss och sångsvanar drog över slätten. Det luktade jord!
Vi matade hästarna och såg till så att både får och hästar hade tillräckligt rent vatten. Tog in ett lass ved från vedhögen.
Tog en brädstump mitt i vedhögen. När jag skulle lägga ner den i hämtaren såg jag en barkflaga röra sig. Den slog upp sina vingar och visade sig vara ett påfågelöga. Slog långsamt ihop vingarna igen och blev bark ånyo. Jag satte försiktigt tillbaka den i högen i väntan på den riktiga våren.
Det finns stunder då det är riktigt gott att vara människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar