Läser om en socialdemokratisk bloggare på Tvärsnytts hemsida. Hon berättar att partiorganisationen kontinuerligt ber henne att blogga om olika saker. Citat: "-Jag har fått direkta order nästan om att 'idag ska du blogga om det här'."
Jag blir förvånad över att det finns så hierarkiska strukturer i ett parti. Bloggen är, trodde jag, en förhållandevis fri zon, en zon för den enskilda bloggaren. Men inom s-partiet verkar det inte vara ett undantag att ledningen väljer att försöka påtvinga enskilda bloggare, förtroendevalda, vad man ska skriva och tycka.
Olika partier har olika partistrukturer. Jag tror att även om jag ofta tyckt att partiledningen bestämmer för mycket över för mycket är den hierarkiska strukturen i Folkpartiet ingenting mot vad den är i en del andra partier, framförallt i jämförelse med socialdemokratin. Det är så fascinerande att se hur ställningstaganden som görs i det partiets högsta ledning, snabbt förs ner i organisationen för att omfattas av alla talesmän, även när det nya ställningstagandet går på tvärs mot det som man tidigare tyckt. Den förändrade skolpolitiken är ett lysande exempel på detta.
Visst kan man tycka att detta är ett problem som bara berör socialdemokraterna och att de får hantera det som de vill. Men det riskerar att bli ett problem för alla politiska partier. Allmänheten tror alldeles för ofta(?) att medlemskap i ett politiskt parti innebär att man ska tycka precis som partiprogrammet. Jag brukar säga att inte ens en partiledare i alls stycken tycker som partiprogrammet, och att det finns en frihet att tycka och tänka fritt inom partierna, men att det gäller att känna samhörighet med den ideologiska grunden för partiet.
Men om det är som citatet säger: "-Jag har fått direkta order nästan om att 'idag ska du blogga om det här'." börjar jag fundera. Är partisystemet i vissa partier fortfarande så hierarkiskt, kollektivistiskt och ålderdomligt? Vem kommer i framtiden egentligen vilja vara medlem i ett sådant parti?
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
2009-09-30
2009-09-29
Chefskap
Pratade idag med och till 17 nya chefer i Örebro kommun. Olika typer av enhetschefer mestadels.
Chefskap är viktigt. En bra chef gör ofta skillnaden på om en verksamhet fungerar bra eller sämre. En bra chef kan utveckla både personal och verksamhet. En bra chef ser till vilka verksamheten är till för och söker nå de mål som ställts upp. En bra chef arbetar utifrån givna förutsättningar och gör det bästa av dem, även om de inte är optimala. En bra chef vågar förändra. En bra chef kan göra fel, men gör inte om samma fel två gånger.
I ett tidigare arbete i en annan organisation arbetade jag med chefskapet i den organisationen. En mindre grupp hade fått uppdraget att genomlysa organisationens framtida förutsättningar. Vi kom fram till att framgång i princip bygger på att man hittar en chef som är rätt; rätt person på rätt plats i rätt tid. Missar ett eller fler av dessa kriterier fungerar det inte.
Det innebär att det ofta handlar om tillfälligheter när man hittar helt rätt chef. Risken att man är rätt person, men kanske på fel tid - man ligger före, eller efter, organisationen, är stor. Risken att man är rätt person, men på fel plats, med fel ledarstil eller fel organisationsfilosofi, är också en del. Som ett par exempel.
Därför gäller det att ha en bra organisation som kan stötta de chefer som inte har alla tre rätt. Om det inte är 3,0, utan kanske 2,3 gäller det att stötta så det som fattas syns så lite som möjligt.
Örebro kommun har enligt min mening under lång tid nedvärderat chefskapet. Det har funnits en politisk dimension i detta. Chefen skulle bara vara en av arbetslaget, gruppen. Det har inte varit fint att sticka ut. Det har heller inte varit fint att pröva nytt.
Nu har vi ändrat på det. Örebro kommun måste än mer i framtiden karaktäriseras av att vi har Sveriges bästa chefer. Bara genom det kan vi utveckla både verksamhet och personal för att möta framtidens behov. För örebroarnas skull.
Chefskap är viktigt. En bra chef gör ofta skillnaden på om en verksamhet fungerar bra eller sämre. En bra chef kan utveckla både personal och verksamhet. En bra chef ser till vilka verksamheten är till för och söker nå de mål som ställts upp. En bra chef arbetar utifrån givna förutsättningar och gör det bästa av dem, även om de inte är optimala. En bra chef vågar förändra. En bra chef kan göra fel, men gör inte om samma fel två gånger.
I ett tidigare arbete i en annan organisation arbetade jag med chefskapet i den organisationen. En mindre grupp hade fått uppdraget att genomlysa organisationens framtida förutsättningar. Vi kom fram till att framgång i princip bygger på att man hittar en chef som är rätt; rätt person på rätt plats i rätt tid. Missar ett eller fler av dessa kriterier fungerar det inte.
Det innebär att det ofta handlar om tillfälligheter när man hittar helt rätt chef. Risken att man är rätt person, men kanske på fel tid - man ligger före, eller efter, organisationen, är stor. Risken att man är rätt person, men på fel plats, med fel ledarstil eller fel organisationsfilosofi, är också en del. Som ett par exempel.
Därför gäller det att ha en bra organisation som kan stötta de chefer som inte har alla tre rätt. Om det inte är 3,0, utan kanske 2,3 gäller det att stötta så det som fattas syns så lite som möjligt.
Örebro kommun har enligt min mening under lång tid nedvärderat chefskapet. Det har funnits en politisk dimension i detta. Chefen skulle bara vara en av arbetslaget, gruppen. Det har inte varit fint att sticka ut. Det har heller inte varit fint att pröva nytt.
Nu har vi ändrat på det. Örebro kommun måste än mer i framtiden karaktäriseras av att vi har Sveriges bästa chefer. Bara genom det kan vi utveckla både verksamhet och personal för att möta framtidens behov. För örebroarnas skull.
2009-09-28
Suck
Vart går ÖSK? För tredje gången i år en total underprestation när man haft chans att haka på toppen. Det visar att ÖSK inte är något färdigt lagbygge. Det fattas styrka även om det inte fattas talang.
Nu blir det väl 5 eller 7;e plats. Jättebra, men så meningslöst när man haft tredjeplatsen inom räckhåll. Om inte 3-0 mot Gais, 2-2 mot ÖIS och (jag orkar inte skriva mer).
Nu blir det väl 5 eller 7;e plats. Jättebra, men så meningslöst när man haft tredjeplatsen inom räckhåll. Om inte 3-0 mot Gais, 2-2 mot ÖIS och (jag orkar inte skriva mer).
2009-09-22
Redan dömd
Nerikes Allehandas artikel idag kring en 19 årig fotbollspelare tar tidningen till ytterligare en nivå. Tyvärr är inte nivån högre än de tidigare...
Det finns säkert skäl för åtalet. En åklagare ska inte åtala om han inte tror att han kan få en fällande dom med sig. Det finns alltså sannolika skäl för att fotbollspelaren gjort sig skyldig till något dåligt.
Men han är inte dömd. Att det sannolikt gått till som åtalet säger, innebär inte att det är sanningen. Framförallt innebär det inte att det är säkert att åklagaren kan övertyga domstolen om att det är sanningen. Det finns en sannolikhet att alla åtalade går fria, så även denna gång.
Därför borde den etiska klockan ha klämtat högt i Allehandaborgen. Ska vi publicera? Med namn? Med bild? På nästan två sidor? På en ung kille som därmed får en stämpel för livet, som blir dömt utan att domstolen fått jobba med ärendet! Tänk om han blir frikänd. Spelar det någon roll om NA då skriver om det? Knappast. För bilden är redan satt. Domen är redan avkunnad.
Men kanske är han skyldig. Kanske har han så allvarliga problem som det framskymtar i artikeln. Då gör det väl inget om man publicerar i förtid?
Just det har svensk kvalitetsmedia tyckt i alla tider. Försiktigheten med att med bild och namn publicera misstänkta, eller ännu ej dömda, har varit stor. I kvällsmedia har etiken varit mer ihålig. Det är den nivån NA nu jobbar sig mot. Tyvärr.
Och om domen blir fällande har flera ett problem. Killen naturligtvis, som måste få hjälp och stöd för att komma igenom denna offentliga process. ÖSK som måste stödja en av de mest lovande unga fotbollspelarna för att han ska kunna utvecklas, som människa och fotbollspelare.
Men det största problemet har NA, som måste fråga sig vart nästa steg bär. Kanske en sida i varje tidning med namn och bild på alla som åtalas, oavsett om man är helkänd, halvkänd eller okänd, helskyldig, halvskyldig eller oskyldig.
Det finns säkert skäl för åtalet. En åklagare ska inte åtala om han inte tror att han kan få en fällande dom med sig. Det finns alltså sannolika skäl för att fotbollspelaren gjort sig skyldig till något dåligt.
Men han är inte dömd. Att det sannolikt gått till som åtalet säger, innebär inte att det är sanningen. Framförallt innebär det inte att det är säkert att åklagaren kan övertyga domstolen om att det är sanningen. Det finns en sannolikhet att alla åtalade går fria, så även denna gång.
Därför borde den etiska klockan ha klämtat högt i Allehandaborgen. Ska vi publicera? Med namn? Med bild? På nästan två sidor? På en ung kille som därmed får en stämpel för livet, som blir dömt utan att domstolen fått jobba med ärendet! Tänk om han blir frikänd. Spelar det någon roll om NA då skriver om det? Knappast. För bilden är redan satt. Domen är redan avkunnad.
Men kanske är han skyldig. Kanske har han så allvarliga problem som det framskymtar i artikeln. Då gör det väl inget om man publicerar i förtid?
Just det har svensk kvalitetsmedia tyckt i alla tider. Försiktigheten med att med bild och namn publicera misstänkta, eller ännu ej dömda, har varit stor. I kvällsmedia har etiken varit mer ihålig. Det är den nivån NA nu jobbar sig mot. Tyvärr.
Och om domen blir fällande har flera ett problem. Killen naturligtvis, som måste få hjälp och stöd för att komma igenom denna offentliga process. ÖSK som måste stödja en av de mest lovande unga fotbollspelarna för att han ska kunna utvecklas, som människa och fotbollspelare.
Men det största problemet har NA, som måste fråga sig vart nästa steg bär. Kanske en sida i varje tidning med namn och bild på alla som åtalas, oavsett om man är helkänd, halvkänd eller okänd, helskyldig, halvskyldig eller oskyldig.
2009-09-21
Kyrkoval
Resultatet av kyrkovalet är intressant ur många aspekter.
Är det representativt överhuvudtaget? Representerar knappt 12 % av medlemmarna något överhuvudtaget? Kan kyrkomötet fatta ett beslut som stämmer överens med medborgarnas? I vilken annan demokrati skulle det accepteras? Borde det inte finnas något rimligare system? I de flesta andra frikyrkor röstar de aktiva medlemmarna på ett medlemsmöte i kyrkan på dem som de tycker ska representera dem. Är det inte ett bättre system?
Varför går M, C och FP bakåt? Tror mer att det handlar om att fler av oss inte överhuvudtaget tycker att partierna hör hemma i kyrkan. Det är så ofta som kyrkan blir partipolitik istället för religion. Hörde bland annat Helle Klein i TV förra veckan. Hon är präst, men när man lyssnar på henne är det mer som om religionen måste tolkas genom politiken än tvärsom. Men politik kan aldrig vara en grund för kristendom, även om kristendom ofta är politik - men aldrig partipolitik.
Trots att jag är övertygad om att partilojaliteten, och tron på att partier hör hemma i kyrkan, är större hos s och v än hos övriga partier och att detta därmed borde vara en liten sak, är resultatet ändå ett memento. Idag hör vi att tre partier gått bakåt, även om Folkpartiet inte deltar i valet. Inga resurser från partiet går till kyrkovalet, till skillnad från s där politiska sekreterare arbetar med ett val som borde vara helt skiljt från användandet av kommunala resurser.
Nästa val hoppas jag att inga politiska partier ska ställa upp i kyrkovalet, och att kyrkan blir en partipolitisk frizon. Gärna kristna partipolitiker, men ingen partipolitisk kristendom.
Är det representativt överhuvudtaget? Representerar knappt 12 % av medlemmarna något överhuvudtaget? Kan kyrkomötet fatta ett beslut som stämmer överens med medborgarnas? I vilken annan demokrati skulle det accepteras? Borde det inte finnas något rimligare system? I de flesta andra frikyrkor röstar de aktiva medlemmarna på ett medlemsmöte i kyrkan på dem som de tycker ska representera dem. Är det inte ett bättre system?
Varför går M, C och FP bakåt? Tror mer att det handlar om att fler av oss inte överhuvudtaget tycker att partierna hör hemma i kyrkan. Det är så ofta som kyrkan blir partipolitik istället för religion. Hörde bland annat Helle Klein i TV förra veckan. Hon är präst, men när man lyssnar på henne är det mer som om religionen måste tolkas genom politiken än tvärsom. Men politik kan aldrig vara en grund för kristendom, även om kristendom ofta är politik - men aldrig partipolitik.
Trots att jag är övertygad om att partilojaliteten, och tron på att partier hör hemma i kyrkan, är större hos s och v än hos övriga partier och att detta därmed borde vara en liten sak, är resultatet ändå ett memento. Idag hör vi att tre partier gått bakåt, även om Folkpartiet inte deltar i valet. Inga resurser från partiet går till kyrkovalet, till skillnad från s där politiska sekreterare arbetar med ett val som borde vara helt skiljt från användandet av kommunala resurser.
Nästa val hoppas jag att inga politiska partier ska ställa upp i kyrkovalet, och att kyrkan blir en partipolitisk frizon. Gärna kristna partipolitiker, men ingen partipolitisk kristendom.
2009-09-19
Sergels torg
Avslutade dagarna med folkpartistiska gruppledare på plattan. Alliansledarna skulle starta den årslånga valkampanjen.
Hade först inte tänkt åka dit. Det finns roligare saker än att höra på valupptakter som de facto blir innehållslösa på grund av formatet. Valde ändå att stanna. Dels för vädret – detta är ju sommaren som aldrig tar slut! Dels för att ändå höra.
Efter en halvtimmes musikunderhållning äntrade de fyra partiledarna scenen. De skulle inte hålla tal. Istället var det frågor som ställdes som en grund för dem att brodera ut ifrån. Det blev mycket om det goda som gjorts, den stabila ekonomin, fler jobb, bättre för företagen, kunskap i skolan och så vidare. Det blev också en del hyfsade svängar mot oppositionen. Det är ju inte helt svårt att driva med Lars Ohlys inställningar i rätt många frågor…
Kan konstatera följande: Jag gillar Fredrik Reinfeldt. Tycker att han är en bra statsminister, en bra företrädare för Sverige. Han är inte super på att tala, inte någon boren retoriker. Men han utstrålar kunnighet, trygghet och lugnhet. Man vet var man har honom. Man vet att det kommer att fungera. Ingen annan partiledare från något annat part bär den känslan.
Det andra är att Jan Björklund tar plats. Jag erkänner villigt att jag inte varit Björklunds största fan. Kommer knappast att bli det heller - vi betonar olika delar av den liberala politiken. Men hans framträdande idag gav mersmak. Visst blir det ibland lite för mycket av retoriska svingar mot oppositionen, men det märks en annan säkerhet i hur han hanterar en bredare politik än tidigare. Det känns faktiskt riktigt bra. (Andra gången jag förvånar mig själv idag, först att gå upp tidigt och sedan detta att medge att JB är en riktigt bra partiledare)
Idag fick Olofsson och Hägglund spela andrafiolerna. Men de fyra fungerar väl ihop. Det ligger ett intressant år framför oss.
Hade först inte tänkt åka dit. Det finns roligare saker än att höra på valupptakter som de facto blir innehållslösa på grund av formatet. Valde ändå att stanna. Dels för vädret – detta är ju sommaren som aldrig tar slut! Dels för att ändå höra.
Efter en halvtimmes musikunderhållning äntrade de fyra partiledarna scenen. De skulle inte hålla tal. Istället var det frågor som ställdes som en grund för dem att brodera ut ifrån. Det blev mycket om det goda som gjorts, den stabila ekonomin, fler jobb, bättre för företagen, kunskap i skolan och så vidare. Det blev också en del hyfsade svängar mot oppositionen. Det är ju inte helt svårt att driva med Lars Ohlys inställningar i rätt många frågor…
Kan konstatera följande: Jag gillar Fredrik Reinfeldt. Tycker att han är en bra statsminister, en bra företrädare för Sverige. Han är inte super på att tala, inte någon boren retoriker. Men han utstrålar kunnighet, trygghet och lugnhet. Man vet var man har honom. Man vet att det kommer att fungera. Ingen annan partiledare från något annat part bär den känslan.
Det andra är att Jan Björklund tar plats. Jag erkänner villigt att jag inte varit Björklunds största fan. Kommer knappast att bli det heller - vi betonar olika delar av den liberala politiken. Men hans framträdande idag gav mersmak. Visst blir det ibland lite för mycket av retoriska svingar mot oppositionen, men det märks en annan säkerhet i hur han hanterar en bredare politik än tidigare. Det känns faktiskt riktigt bra. (Andra gången jag förvånar mig själv idag, först att gå upp tidigt och sedan detta att medge att JB är en riktigt bra partiledare)
Idag fick Olofsson och Hägglund spela andrafiolerna. Men de fyra fungerar väl ihop. Det ligger ett intressant år framför oss.
2009-09-18
Miljön igen
Sitter kvar på folkpartiets gruppledarkonferens. Det är fantastiskt roligt att höra att flera av deltagarna frågar partiledaren om vad Folkpartiet ska göra på miljöområdet. Vi behöver en mer profilerad miljöpolitik. Det kan handla om klimatpolitiken, som måste bli mer än kärnkraft. Det kan handla om miljöpolitiken, varför inte driva frågan om en giftfri miljö? Det kan handla om naturvården, bibehåll naturmålen (biologisk mångfald i olika landskap) bland statens miljömål.
Alliansen på riksplanet borde ha plats för ett parti med riktigt bra miljöpolitik på alla fronter. Det finns inte i dagsläget. Det är bara att fylla upp utrymmet!
Alliansen på riksplanet borde ha plats för ett parti med riktigt bra miljöpolitik på alla fronter. Det finns inte i dagsläget. Det är bara att fylla upp utrymmet!
Obama levererar
Vem blir inte glad över att USA har en president som Barack Obama. Nu skrotar han planerna på missilförsvaret i Europa. Det är ju fantastiskt!
Bush missilförsvar har varit en del av den politik som drivit Ryssland in i ett alldeles för introvert betraktande av sig själv som stormakt. Det har inneburit ökade spänningar och ökade risker för Rysslands grannstater. Förhoppningsvis innebär detta skrotande nu att det blir lugnare på den fronten.
Samtidigt visar ju utvecklingen att det knappast är investeringar i gigantiska krigssystem som är framtiden. Inget missilförsvar i världen skulle lösa Afghanistans problem. Risken är att de framtida krigen blir allt mer lika inbördeskrig med små enheter som strider med både hög- och lågteknologiska vapen. Hur löser missilförsvaret det? Skulle kanske ha blivit som Varbergs Fästning. Totalt oanvändbart.
Så: Bra Mr President!
Bush missilförsvar har varit en del av den politik som drivit Ryssland in i ett alldeles för introvert betraktande av sig själv som stormakt. Det har inneburit ökade spänningar och ökade risker för Rysslands grannstater. Förhoppningsvis innebär detta skrotande nu att det blir lugnare på den fronten.
Samtidigt visar ju utvecklingen att det knappast är investeringar i gigantiska krigssystem som är framtiden. Inget missilförsvar i världen skulle lösa Afghanistans problem. Risken är att de framtida krigen blir allt mer lika inbördeskrig med små enheter som strider med både hög- och lågteknologiska vapen. Hur löser missilförsvaret det? Skulle kanske ha blivit som Varbergs Fästning. Totalt oanvändbart.
Så: Bra Mr President!
2009-09-17
Örebro är mer än Örebro
I dagens Nerikes Allehanda kan man läsa om att Posten förhoppningsvis lägger sitt nya centrallager i Hallsberg. Det är bra för Hallsberg. Och för Örebro.
Örebro är, eller borde snarare vare, mer än Örebro. Alldeles för mycket tid och resurser har tidigare slösats bort när våra kommuner konkurrerat med varandra om företag och arbetsplatser. Det är inte bra. Den tiden måste vara över!
Örebro stad kommer under lång tid att vara motorn i den region som formas kring staden. Här finns arbetena. Här finns shoppingen och kulturen. Här skapas Sveriges nya toppuniversitet. Här finns människorna. Det är här merparten av utvecklingen sker. Med detta kunde man nöja sig. Örebro skulle fortsätta att utvecklas. Till viss del skulle utvecklingen ske på bekostnad av den övriga regionen. En fjärdedel av alla nya örebroare kommer från övriga länet.
Jag menar att det nu är dags att ta ett nytt steg. Örebro måste bli en tydligare ledare för en starkare Örebroregion. Men detta ledarskap ska ske med, inte på bekostnad av, andra kommuner. Det spelar ingen roll om ett företag etableras i Lindesberg, Kumla eller Hallsberg. Det är bra för regionen och därmed bra för Örebro. Nya bostadsområden skulle säkert kunna planeras längs med järnvägen för att lätt skapa möjligheter till miljöanpassad pendeltrafik. Då är kommungränsen bara en administrativ linje utan större mening.
Vi i Örebro ska fortsätta med vårt arbete att göra Örebro bäst. Bäst på att jobba med vårt universitet. Bäst på att skapa nya arbeten i ett växande näringsliv. Bäst på god bostadsmiljö. Bäst på att klimatanpassa staden. Bäst på ett rikt kulturliv för boende och besökande. Det borde inte finnas något annat mål än att bli bästa stad bland våra jämlikar. Denna politik kommer att vara bra också för Lekeberg, Karlskoga och Nora.
Samtidigt måste vi söka vägar för att finna vår nya större region. Regeringen har varit tydlig i att inget i regionfrågan kommer att ske före valet 2014. Det ger oss en stor möjlighet att ta ledarskapet i det regionsamarbete som kommer att komma. Vi kan ha olika syn på om större regioner är bra eller ej. Sannolikheten för att en regionförstoring ändå kommer är mycket stor. Här är vårt läge som balanspunkt mellan Stockholm och Oslo tyngdpunkten. En ny, större Örebroregion kan sträcka sig såväl västerut som österut. Kring detta måste mer arbete göras. Här kan fler bloggar skrivas.
Örebro är, eller borde snarare vare, mer än Örebro. Alldeles för mycket tid och resurser har tidigare slösats bort när våra kommuner konkurrerat med varandra om företag och arbetsplatser. Det är inte bra. Den tiden måste vara över!
Örebro stad kommer under lång tid att vara motorn i den region som formas kring staden. Här finns arbetena. Här finns shoppingen och kulturen. Här skapas Sveriges nya toppuniversitet. Här finns människorna. Det är här merparten av utvecklingen sker. Med detta kunde man nöja sig. Örebro skulle fortsätta att utvecklas. Till viss del skulle utvecklingen ske på bekostnad av den övriga regionen. En fjärdedel av alla nya örebroare kommer från övriga länet.
Jag menar att det nu är dags att ta ett nytt steg. Örebro måste bli en tydligare ledare för en starkare Örebroregion. Men detta ledarskap ska ske med, inte på bekostnad av, andra kommuner. Det spelar ingen roll om ett företag etableras i Lindesberg, Kumla eller Hallsberg. Det är bra för regionen och därmed bra för Örebro. Nya bostadsområden skulle säkert kunna planeras längs med järnvägen för att lätt skapa möjligheter till miljöanpassad pendeltrafik. Då är kommungränsen bara en administrativ linje utan större mening.
Vi i Örebro ska fortsätta med vårt arbete att göra Örebro bäst. Bäst på att jobba med vårt universitet. Bäst på att skapa nya arbeten i ett växande näringsliv. Bäst på god bostadsmiljö. Bäst på att klimatanpassa staden. Bäst på ett rikt kulturliv för boende och besökande. Det borde inte finnas något annat mål än att bli bästa stad bland våra jämlikar. Denna politik kommer att vara bra också för Lekeberg, Karlskoga och Nora.
Samtidigt måste vi söka vägar för att finna vår nya större region. Regeringen har varit tydlig i att inget i regionfrågan kommer att ske före valet 2014. Det ger oss en stor möjlighet att ta ledarskapet i det regionsamarbete som kommer att komma. Vi kan ha olika syn på om större regioner är bra eller ej. Sannolikheten för att en regionförstoring ändå kommer är mycket stor. Här är vårt läge som balanspunkt mellan Stockholm och Oslo tyngdpunkten. En ny, större Örebroregion kan sträcka sig såväl västerut som österut. Kring detta måste mer arbete göras. Här kan fler bloggar skrivas.
2009-09-16
Inga 125 miljarder till snabbtåg
En regeringsutredare vill att staten, EU, kommuner och landsting ska lägga upp 125 miljarder kronor för att bygga snabbspår mellan Stockholm och Göteborg / Malmö. Det är inget vidare förslag av många skäl. Framförallt för att det finns bättre.
Men först till det dåliga.
Det är inte säkert att snabbtåget blir bättre för miljön. Det är osäkert vilka resandekategorier som ska åka med tåget, och varifrån de ska tas. Utredaren är också mycket tydlig i detta (Det är inget miljöbygge, vi bygger samhälle!) vilket i och för sig är bra.
Det är ohemult mycket pengar. Om staten finansierar hälften, 60 miljarder, så ska EU och kommunerna lägga upp resten. Är det någon som tror att kommunerna kommer att ha råd med detta? Hur många miljarder ska Norrköping, Linköping och Jönköping dela på? I samma period som äldreboomen slår till och man ska bygga äldreboenden för några hundra miljoner och öka utgifterna för omhändertagande av de äldre med ytterligare ett antal hundra årliga miljoner…
Vilket samhälle byggs? Hur många stopp får tåget? Tre? Fyra? Innebär ”att bygga samhälle” att man bygger ut de tre storstäderna och struntar i resten? Det lär knappast bli så mycket över till annan infrastruktur.
Vad ska man då göra istället?
Några förslag: Satsa på dubbel och trippelspår i Mälardalen, Stockholm-Oslo, Stockholm-Göteborg, Stockholm-Malmö, Stockholm-”Norrland”, Sydsverige-Norrland. Det ökar både möjligheten till mer gods på tåg och mer personer på tåg.
Utveckla X2000 som kan gå på de nya dubbelspåren. Fler linjer, fler städer, fler tillväxtområden knyts samman.
Se till så tågen är OK. Sitter just på ett tåg som går Göteborg-Stockholm. 70-talsvagnar. Trasigt. Rätt uselt. Inte el till datorn, inget internet. En kaffekiosk. Ingen kvalitet, helt enkelt. Det som förr var andra klass är numera rätt tredjeklassigt. Första klass är ibland av ok-kvalitet men lika ofta är det uselt. Det finns massor att göra för att öka resandetrivseln.
125 miljarder är mycket pengar. Det skulle räcka till mycket annat som vore mycket bättre. För miljön. För tillväxten. För människorna. För samhället.
Men först till det dåliga.
Det är inte säkert att snabbtåget blir bättre för miljön. Det är osäkert vilka resandekategorier som ska åka med tåget, och varifrån de ska tas. Utredaren är också mycket tydlig i detta (Det är inget miljöbygge, vi bygger samhälle!) vilket i och för sig är bra.
Det är ohemult mycket pengar. Om staten finansierar hälften, 60 miljarder, så ska EU och kommunerna lägga upp resten. Är det någon som tror att kommunerna kommer att ha råd med detta? Hur många miljarder ska Norrköping, Linköping och Jönköping dela på? I samma period som äldreboomen slår till och man ska bygga äldreboenden för några hundra miljoner och öka utgifterna för omhändertagande av de äldre med ytterligare ett antal hundra årliga miljoner…
Vilket samhälle byggs? Hur många stopp får tåget? Tre? Fyra? Innebär ”att bygga samhälle” att man bygger ut de tre storstäderna och struntar i resten? Det lär knappast bli så mycket över till annan infrastruktur.
Vad ska man då göra istället?
Några förslag: Satsa på dubbel och trippelspår i Mälardalen, Stockholm-Oslo, Stockholm-Göteborg, Stockholm-Malmö, Stockholm-”Norrland”, Sydsverige-Norrland. Det ökar både möjligheten till mer gods på tåg och mer personer på tåg.
Utveckla X2000 som kan gå på de nya dubbelspåren. Fler linjer, fler städer, fler tillväxtområden knyts samman.
Se till så tågen är OK. Sitter just på ett tåg som går Göteborg-Stockholm. 70-talsvagnar. Trasigt. Rätt uselt. Inte el till datorn, inget internet. En kaffekiosk. Ingen kvalitet, helt enkelt. Det som förr var andra klass är numera rätt tredjeklassigt. Första klass är ibland av ok-kvalitet men lika ofta är det uselt. Det finns massor att göra för att öka resandetrivseln.
125 miljarder är mycket pengar. Det skulle räcka till mycket annat som vore mycket bättre. För miljön. För tillväxten. För människorna. För samhället.
2009-09-14
Inga bonusar
President Obama går nu på vägen mot bonusar och girighet inom finanssektorn. Det är en väg jag jobbat för i flera år. Finanssektorn är speciellt illa för bonusar, även om bonusen som sådan måste ifrågasättas ur alla möjliga synvinklar.
Det största problemet med finansbonusar visas med all tydlighet av de senaste årens händelser. Mångmiljonbonuser har utbetalats till bankledningar som har levt på finansbubblas yta. När bubblan briserar står staten, och skattebetalarna, för kostnaden för middagen, medan bonustagarna kan leva gott utan något eget personligt ansvar. Det är orimligt.
Det är bra om USA nu hjälper till att ta täten i arbetet mot girighet och bonusar. Gärna höga löner för bra utfört arbete. Miljonlöner till VDar som utvecklar sina företag har jag inget emot. Men jag skulle inte säga nej till ett skattesystem som gjorde bonusar meningslösa.
Det största problemet med finansbonusar visas med all tydlighet av de senaste årens händelser. Mångmiljonbonuser har utbetalats till bankledningar som har levt på finansbubblas yta. När bubblan briserar står staten, och skattebetalarna, för kostnaden för middagen, medan bonustagarna kan leva gott utan något eget personligt ansvar. Det är orimligt.
Det är bra om USA nu hjälper till att ta täten i arbetet mot girighet och bonusar. Gärna höga löner för bra utfört arbete. Miljonlöner till VDar som utvecklar sina företag har jag inget emot. Men jag skulle inte säga nej till ett skattesystem som gjorde bonusar meningslösa.
2009-09-13
Vänskap
Tre inlägg i rad utan politik...
I går var jag sjuk. Egentligen har jag varit krasslig i nästan två veckor men i går var det värst. Snorig, hostig, lätt feber men ingen värre. Men totalt slut redan när jag gick upp. Fick ställa in medverkan på en debatt om äldreboenden. Kom inte ur stolen.
Skulle också ställa in filmvisningen i ladan. Ett återupptagande av en gammal tradition som ett antal män haft under ett antal år. Förr sågs vi i min trädgård i Hjärsta, satte upp ett lakan på husväggen, drog ut stereon och lånade en kanon och så körde vi en film eller två och grillade korv till långt in på natten. Kraven: Lugnt väder, någorlunda varmt och inget regn.
Nu är jag med lada så nu kunde vi strunta i regnet.
Men på lördagsförmiddagen ställde jag in. Trodde jag.
Men herr Å, denne förträfflige herre, ringde och sa ungefär så här: Vi kan väl köra ändå. Jag fixar det som behövs. Du får hänga på det du orkar. Och så blev det.
Knappt tio medelålders herrar tillbringade sedan kvällen och natten i min lada, med stereon och kanonen och korven. Först Apocalyps Now Redux, därefter Matrix ettan (den enda godkända). Jag åt en korv och gick in och lade mig. Vaknade runt midnatt och såg att det fortfarande lyste i ladan. Gick ut och hälsade och gick och lade mig igen.
Där ute satt nån jurist, nån tekniker och till och med nån elitmusiker och tittade på film ytterligare nån timme och gladdes. I min lada. När jag sov!
Livet är märkligt. Vänskap likaså. Tack till herrar Å med flera att ni gjorde det ni gjorde. Ladan kommer att finnas kvar kommande år. Förhoppningsvis med mindre förkylda värdar.
I går var jag sjuk. Egentligen har jag varit krasslig i nästan två veckor men i går var det värst. Snorig, hostig, lätt feber men ingen värre. Men totalt slut redan när jag gick upp. Fick ställa in medverkan på en debatt om äldreboenden. Kom inte ur stolen.
Skulle också ställa in filmvisningen i ladan. Ett återupptagande av en gammal tradition som ett antal män haft under ett antal år. Förr sågs vi i min trädgård i Hjärsta, satte upp ett lakan på husväggen, drog ut stereon och lånade en kanon och så körde vi en film eller två och grillade korv till långt in på natten. Kraven: Lugnt väder, någorlunda varmt och inget regn.
Nu är jag med lada så nu kunde vi strunta i regnet.
Men på lördagsförmiddagen ställde jag in. Trodde jag.
Men herr Å, denne förträfflige herre, ringde och sa ungefär så här: Vi kan väl köra ändå. Jag fixar det som behövs. Du får hänga på det du orkar. Och så blev det.
Knappt tio medelålders herrar tillbringade sedan kvällen och natten i min lada, med stereon och kanonen och korven. Först Apocalyps Now Redux, därefter Matrix ettan (den enda godkända). Jag åt en korv och gick in och lade mig. Vaknade runt midnatt och såg att det fortfarande lyste i ladan. Gick ut och hälsade och gick och lade mig igen.
Där ute satt nån jurist, nån tekniker och till och med nån elitmusiker och tittade på film ytterligare nån timme och gladdes. I min lada. När jag sov!
Livet är märkligt. Vänskap likaså. Tack till herrar Å med flera att ni gjorde det ni gjorde. Ladan kommer att finnas kvar kommande år. Förhoppningsvis med mindre förkylda värdar.
ÖSK!
1-0 mot Bajen. Ledsen Mats E och Björn S med flera. Men ÖSK av idag har en klass som ett topplag. Även när det inte fungerar som bäst så avgör man.
Nästa säsong kommer ÖSK att vara ett topplag om man får behålla stommen i laget. Alvbåge-Almebäck-Bedoya-Olsen-alliansen kommer att skapa en ny storhetstid för Örebro.
'
Hammarby då? Hoppas ändå att laget stannar i allsvenskan. Allsvenskan behöver både Hammarby och Djurgården. Bättre än Häcken och BP. Bättre än Mjällby och Åtvid...
Nästa säsong kommer ÖSK att vara ett topplag om man får behålla stommen i laget. Alvbåge-Almebäck-Bedoya-Olsen-alliansen kommer att skapa en ny storhetstid för Örebro.
'
Hammarby då? Hoppas ändå att laget stannar i allsvenskan. Allsvenskan behöver både Hammarby och Djurgården. Bättre än Häcken och BP. Bättre än Mjällby och Åtvid...
2009-09-11
Kul
Universitetet sätter sin prägel på staden. Satt ute på Lilla Örebro och åt lunch denna underbara septemberdag när hundratals studenter tågade genom stan. Underbart!
Rätt som det var stack en av studenterna fram handen för att hälsa. Jag tog den och han sa med ett leende: "Jag röstade på dig förra valet!" innan tåget drog vidare.
Sånt behövs då och då!
Rätt som det var stack en av studenterna fram handen för att hälsa. Jag tog den och han sa med ett leende: "Jag röstade på dig förra valet!" innan tåget drog vidare.
Sånt behövs då och då!
2009-09-10
Besök på PEAB
Idag har jag besökt PEAB och träffat Jonnie Johansson, regionchef, och Ulf Andersson, personalchef. Förutom att besöka bygget av det som ska bli deras nya huvudkontor (som ni ser på bilden) så hade vi ett mycket givande samtal om hur vi tillsammans ska kunna bidra till att skapa ett tryggare, attraktivare och hållbarare Örebro!
2009-09-09
Höja (s)katten
(S) vill höja skatterna. Men bara för de rika. Och bara för att säkra skolan och äldreomsorgen.
Har de inte hört talas om globaliseringen? Oavsett vad vi tycker kommer ett ökat skattetryck för att finansiera bidrag och offentliga utgifter att trycka ut arbetstillfällen till andra länder. Signalen blir tydlig och kommer att innebära större svårigheter att värna välfärden.
Har de inte hört talas om konjunkturkrisens andra steg? Om första steget var att gödsla marknaden med pengar, USA och Sverige är ledande i denna Keynesianska strategi, blir andra steget att ta tillbaka dessa pengar, delvis genom strategiska skattehöjningar. Det är alltid svårt att höja rätt skatter men många länder måste göra det. Risken är framförallt att återhämtningen avstannar och vi går in i en långvarigare kris.
Att i ett sådant läge föreslå ännu fler skattehöjningar kommer att öka riskerna för att krisen fördjupas och förlängs. De som kommer att drabbas är de sämst ställda, de offentligt anställda och den offentliga välfärden.
Har de inte hört talas om globaliseringen? Oavsett vad vi tycker kommer ett ökat skattetryck för att finansiera bidrag och offentliga utgifter att trycka ut arbetstillfällen till andra länder. Signalen blir tydlig och kommer att innebära större svårigheter att värna välfärden.
Har de inte hört talas om konjunkturkrisens andra steg? Om första steget var att gödsla marknaden med pengar, USA och Sverige är ledande i denna Keynesianska strategi, blir andra steget att ta tillbaka dessa pengar, delvis genom strategiska skattehöjningar. Det är alltid svårt att höja rätt skatter men många länder måste göra det. Risken är framförallt att återhämtningen avstannar och vi går in i en långvarigare kris.
Att i ett sådant läge föreslå ännu fler skattehöjningar kommer att öka riskerna för att krisen fördjupas och förlängs. De som kommer att drabbas är de sämst ställda, de offentligt anställda och den offentliga välfärden.
Är försörjningsstöd en kommunal fråga?
Idag har vi beslutat att föra över försörjningsstödet (socialbidragen) från socialnämnderna till Vuxenutbildnings och Arbetsmarknadsnämnden (Vuxam). Det är ett bra beslut. Men det är inte lösningen på problemet kring alltför hög arbetslöshet.
En kommunal organisationsmodell kan fungera som ett stöd eller ett hinder för ett väl genomfört arbete på tjänstemannanivå. Under min tid som kommundelspolitiker kunde jag ofta konstatera att murarna mellan olika kommundelar växte snabbt. Det innebar ofta en ineffektiv organisation och flyttade fokus från individ till organisation.
Nu skapar vi en organisation för försörjningsstöd som förhoppningsvis kommer att öka möjligheterna för fler att komma i arbete snabbt. Örebro kommun har att lära i detta. Vårt deltagande i SKLs ”Väl Mätt”-arbete visade att det fanns förbättringsområden. Fler kommuner går nu också i denna riktning.
Samtidigt är det inte slutstationen. Det kommer alltid att finnas ett förändringstryck som kommer att kräva organisationsförändringar. Det kan handla om ett behov som skapats av ett inre förändringstryck. Organisationen fungerar inte. Det kan handla om att omvärlden ändras så att organisationen förändras.
En sådan förändring av omvärlden har skett, men ännu inte fått påverkan på den offentliga organisationen. Först en kort historik:
Vuxenutbildning, men framförallt arbetsmarknadsåtgärder, var länge en statlig angelägenhet. Under slutet av 1980-talet och 90-talet blev det mer av kommunala pengar som användes. Säkerligen var en del av detta ett sätt för staten att spara pengar. Det gick då väl, eftersom såväl arbetsmarknaden som arbetsmarknadspolitiken, var lokal och regional.
Men nu blir politikens arena på detta område allt mer nationell. Arbetsmarknadspolitiken bygger på arbetslinjen. Alla som kan jobba, ska jobba. Finns inte jobbet där du bor, får du i allt större omfattning flytta till jobbet. Du kan inte räkna med att det offentliga ska försörja dig, om det finns ett annat, bättre alternativ någon annan stans i Sverige. Det är i huvudsak bra.
Frågan är vad det kommer att innebära för synen på vem som ska sköta arbetsmarknadsåtgärder, och även försörjningsstödet. Om arbetsmarknaden är nationell borde väl också arbetsmarknadsåtgärderna skötas nationellt? Om arbetsmarknaden är nationell, borde också det försörjningsstöd som hanterar individer som är mellan två arbeten eller mellan arbete och studier, också vara nationellt?
Jag tycker att mycket talar för att detta är en rationell utveckling. Det kommunala självstyret omtolkas ofta till att kommunerna ska göra så mycket som möjligt. Jag tror att i vissa lägen det handlar om att kommunerna ska göra mindre. Arbetsmarknadspolitik och försörjningsstöd till de som är på väg till arbete eller studier är sådana områden som bör diskuteras. De är troligtvis bättre att förstatliga än både skola och äldreomsorg.
En kommunal organisationsmodell kan fungera som ett stöd eller ett hinder för ett väl genomfört arbete på tjänstemannanivå. Under min tid som kommundelspolitiker kunde jag ofta konstatera att murarna mellan olika kommundelar växte snabbt. Det innebar ofta en ineffektiv organisation och flyttade fokus från individ till organisation.
Nu skapar vi en organisation för försörjningsstöd som förhoppningsvis kommer att öka möjligheterna för fler att komma i arbete snabbt. Örebro kommun har att lära i detta. Vårt deltagande i SKLs ”Väl Mätt”-arbete visade att det fanns förbättringsområden. Fler kommuner går nu också i denna riktning.
Samtidigt är det inte slutstationen. Det kommer alltid att finnas ett förändringstryck som kommer att kräva organisationsförändringar. Det kan handla om ett behov som skapats av ett inre förändringstryck. Organisationen fungerar inte. Det kan handla om att omvärlden ändras så att organisationen förändras.
En sådan förändring av omvärlden har skett, men ännu inte fått påverkan på den offentliga organisationen. Först en kort historik:
Vuxenutbildning, men framförallt arbetsmarknadsåtgärder, var länge en statlig angelägenhet. Under slutet av 1980-talet och 90-talet blev det mer av kommunala pengar som användes. Säkerligen var en del av detta ett sätt för staten att spara pengar. Det gick då väl, eftersom såväl arbetsmarknaden som arbetsmarknadspolitiken, var lokal och regional.
Men nu blir politikens arena på detta område allt mer nationell. Arbetsmarknadspolitiken bygger på arbetslinjen. Alla som kan jobba, ska jobba. Finns inte jobbet där du bor, får du i allt större omfattning flytta till jobbet. Du kan inte räkna med att det offentliga ska försörja dig, om det finns ett annat, bättre alternativ någon annan stans i Sverige. Det är i huvudsak bra.
Frågan är vad det kommer att innebära för synen på vem som ska sköta arbetsmarknadsåtgärder, och även försörjningsstödet. Om arbetsmarknaden är nationell borde väl också arbetsmarknadsåtgärderna skötas nationellt? Om arbetsmarknaden är nationell, borde också det försörjningsstöd som hanterar individer som är mellan två arbeten eller mellan arbete och studier, också vara nationellt?
Jag tycker att mycket talar för att detta är en rationell utveckling. Det kommunala självstyret omtolkas ofta till att kommunerna ska göra så mycket som möjligt. Jag tror att i vissa lägen det handlar om att kommunerna ska göra mindre. Arbetsmarknadspolitik och försörjningsstöd till de som är på väg till arbete eller studier är sådana områden som bör diskuteras. De är troligtvis bättre att förstatliga än både skola och äldreomsorg.
2009-09-07
100 miljoner till kommunen
Regeringens förslag ger drygt 100 miljoner kronor till Örebro kommun under 2010. Det innebär att Örebro kommun utifrån den styrkeposition som den styrande koalitionen grundlagt kan hantera de utmaningar vi ställs inför under perioden. Samtidigt är det klart att dessa pengar inte innebär att den ekonomiska strategi, med en försiktig förvaltning av örebroarnas skattepengar, ska avslutas. En stram ekonomisk förvaltning är den bästa garantin för en långsiktigt hållbar välfärd.
Det vi som koalition nu måste göra är att analysera hur dessa pengar ska användas för att bäst möta de fortsatta nedgångar inom arbetsmarknaden som alla förväntar sig. Samtidigt måste vi vara säkra på att detta inte kommer att innebära ökade påfrestningar 2011. Men det är något vi klarat tidigare och kommer att klara igen.
Det finns många kommuner och landsting som har stora ekonomiska bekymmer idag. Örebro kommun är inte en av dom. Till skillnad från Örebro läns landstings ekonomiska bekymmer, har vi gjort vår hemläxa och kommer att kunna redovisa en ekonomi i balans alla år denna mandatperiod. Vi värnar välfärden, både idag och i morgon.
Det vi som koalition nu måste göra är att analysera hur dessa pengar ska användas för att bäst möta de fortsatta nedgångar inom arbetsmarknaden som alla förväntar sig. Samtidigt måste vi vara säkra på att detta inte kommer att innebära ökade påfrestningar 2011. Men det är något vi klarat tidigare och kommer att klara igen.
Det finns många kommuner och landsting som har stora ekonomiska bekymmer idag. Örebro kommun är inte en av dom. Till skillnad från Örebro läns landstings ekonomiska bekymmer, har vi gjort vår hemläxa och kommer att kunna redovisa en ekonomi i balans alla år denna mandatperiod. Vi värnar välfärden, både idag och i morgon.
2009-09-04
Konformitet
Intressant att se konsekvenserna av ens bloggande. Det brukar ju inte vara så många som läser den. Men i förrgår var det någon typ av all time high…
Varför? Under onsdagen hann jag både med att skriva och plocka bort en blogg om den påhittade ”Föreningen mot revolutionsromantik och kommunismfjäsk” som såg som sitt låtsade uppdrag att först fundera på att boka alla torg första maj, för att sedan utvidga tankarna till att boka alla gator och torg under hela 2010 för att undvika att andra aktiviteter än de föreningen gillade skulle kunna äga rum. Går det att misstolka???
En del har gått i taket över detta. Jag ska inte recensera dessa tak-gåenden. Ska istället fundera över kravet på konformitet - likformighet.
Ett inlägg på bloggen ifrågasätter i rätt tuffa ord om man som KS-ordförande får använda ironi i sin politiska gärning. Undertonen är mer eller mindre – borde du inte vara som alla andra KS-ordföranden? Gå in i mallen: medelålders, vit, slipsknuten, tråkig.
Jag tror inte på det sättet att facka in människor. Jag tror inte på att begränsa människor. Jag tror inte på att göra människor konforma. Det jag allra minst önskar, är att gå in i den traditionella pamprollen som så många KS-ordföranden i både Örebro och Sverige haft genom tiderna. Jag kommer aldrig att bli en surgubbe. Jag kommer alltid att engagera mig för Örebros, och örebroarnas, bästa och jag kommer alltid att låta det engagemanget synas.
På många olika nivåer bemöts de som förändrar och förnyar, eller bara ser annorlunda ut, med misstro. President Obama har mött misstro från de konservativa krafter som menar att bara de med lång erfarenhet kan styra landet. Hans nya medarbetare kommer aldrig att klara det. Här blir förnyelsen, förändringen och oerfarenheten måltavla för kollektivisterna.
Finansminister Anders Borg möttes med misstro när han höll fast vid sin hästsvans. Som om utseendet skulle göra honom mindre lämpad att hålla koll på statens finanser… Finansministern är annars en av de som såväl jag som många andra respekterar mest i regeringen. Men kollektivisterna ville väl se en tråkig grå eminens, som det så ofta varit.
Och i lilla Örebro får man inte använda ironi i bloggandet som KS-ordförande. Även det övertydliga kan väljas att misstolkas. Så ska man då acceptera detta? Bli en likadan KS-ordförande som det tidigare funnits? Tror inte det är rätt väg.
För att värna både den offentliga välfärden, och det demokratiska systemet, krävs att vi i framtiden gör annorlunda än vad vi tidigare gjort, och agerar annorlunda än vad vi nu gör. Den offentliga välfärdens förnyelse kommer att innebära att vi ifrågasätter allt vad vi gör, och hur vi gör det, för att säkra det som verkligen måste göras för örebroarnas bästa.
Det demokratiska systemets förnyelse kräver politiker som vågar beröra. Demokratin kan inte se ut som på 1950-talet, eller ens som på 1990-talet. Det politiska tilltalet, det politiska organiserandet, men även den offentliga politiska debatten, måste förnyas. Vem bryr sig om de ofta alldeles för trista debatterna i KF? Vem läser debattartiklarna? Vem påverkar de som inte läser debatten, eller lyssnar på KF? Om inte vi som idag företräder de politiska partierna gör det, kommer andra krafter att göra det istället. Vilka dessa krafter är kan vi idag ana.
Jag tror att örebroarna, i valet mellan en glad, utåtriktad, och ibland ironisk KS-ordförande med ordning på ekonomin och koll på verksamheterna, en KS-ordförande som tar ut svängarna, som är engagerad, men också är väl medveten om att han absolut inte är ofelbar och vågar be om ursäkt när det behövs, och en KS-ordförande som är motsatsen, väljer den förstnämnda.
Är det en sann självbild? Om så: Vem är då den andra? Finns nog inte. Är nog bara ett exempel i en blogg med ironi…
Varför? Under onsdagen hann jag både med att skriva och plocka bort en blogg om den påhittade ”Föreningen mot revolutionsromantik och kommunismfjäsk” som såg som sitt låtsade uppdrag att först fundera på att boka alla torg första maj, för att sedan utvidga tankarna till att boka alla gator och torg under hela 2010 för att undvika att andra aktiviteter än de föreningen gillade skulle kunna äga rum. Går det att misstolka???
En del har gått i taket över detta. Jag ska inte recensera dessa tak-gåenden. Ska istället fundera över kravet på konformitet - likformighet.
Ett inlägg på bloggen ifrågasätter i rätt tuffa ord om man som KS-ordförande får använda ironi i sin politiska gärning. Undertonen är mer eller mindre – borde du inte vara som alla andra KS-ordföranden? Gå in i mallen: medelålders, vit, slipsknuten, tråkig.
Jag tror inte på det sättet att facka in människor. Jag tror inte på att begränsa människor. Jag tror inte på att göra människor konforma. Det jag allra minst önskar, är att gå in i den traditionella pamprollen som så många KS-ordföranden i både Örebro och Sverige haft genom tiderna. Jag kommer aldrig att bli en surgubbe. Jag kommer alltid att engagera mig för Örebros, och örebroarnas, bästa och jag kommer alltid att låta det engagemanget synas.
På många olika nivåer bemöts de som förändrar och förnyar, eller bara ser annorlunda ut, med misstro. President Obama har mött misstro från de konservativa krafter som menar att bara de med lång erfarenhet kan styra landet. Hans nya medarbetare kommer aldrig att klara det. Här blir förnyelsen, förändringen och oerfarenheten måltavla för kollektivisterna.
Finansminister Anders Borg möttes med misstro när han höll fast vid sin hästsvans. Som om utseendet skulle göra honom mindre lämpad att hålla koll på statens finanser… Finansministern är annars en av de som såväl jag som många andra respekterar mest i regeringen. Men kollektivisterna ville väl se en tråkig grå eminens, som det så ofta varit.
Och i lilla Örebro får man inte använda ironi i bloggandet som KS-ordförande. Även det övertydliga kan väljas att misstolkas. Så ska man då acceptera detta? Bli en likadan KS-ordförande som det tidigare funnits? Tror inte det är rätt väg.
För att värna både den offentliga välfärden, och det demokratiska systemet, krävs att vi i framtiden gör annorlunda än vad vi tidigare gjort, och agerar annorlunda än vad vi nu gör. Den offentliga välfärdens förnyelse kommer att innebära att vi ifrågasätter allt vad vi gör, och hur vi gör det, för att säkra det som verkligen måste göras för örebroarnas bästa.
Det demokratiska systemets förnyelse kräver politiker som vågar beröra. Demokratin kan inte se ut som på 1950-talet, eller ens som på 1990-talet. Det politiska tilltalet, det politiska organiserandet, men även den offentliga politiska debatten, måste förnyas. Vem bryr sig om de ofta alldeles för trista debatterna i KF? Vem läser debattartiklarna? Vem påverkar de som inte läser debatten, eller lyssnar på KF? Om inte vi som idag företräder de politiska partierna gör det, kommer andra krafter att göra det istället. Vilka dessa krafter är kan vi idag ana.
Jag tror att örebroarna, i valet mellan en glad, utåtriktad, och ibland ironisk KS-ordförande med ordning på ekonomin och koll på verksamheterna, en KS-ordförande som tar ut svängarna, som är engagerad, men också är väl medveten om att han absolut inte är ofelbar och vågar be om ursäkt när det behövs, och en KS-ordförande som är motsatsen, väljer den förstnämnda.
Är det en sann självbild? Om så: Vem är då den andra? Finns nog inte. Är nog bara ett exempel i en blogg med ironi…
2009-09-02
Varför ska en KS-ordförande kommentera?
Ett av mina viktigaste uppdrag är att "sälja" Örebro. Det handlar om att skapa en positiv bild av staden, en stad som är bäst för nya företag, för nya studenter, för nya örebroare och, naturligtvis, för alla som redan valt Örebro som bostadsort.
I många städer och kommuner finns en bred politisk samsyn kring att detta är viktigt och även kring huvudparten av de arrangemang som i så fall ska befästa denna positiva bild. Man kan vara osams om mycket, men när det gäller att skapa den goda bostadsorten försöker man hålla sams.
Men i Örebro är nuförtiden annorlunda. Ett parti har under lång tid valt en helt annan strategi. Det handlar inte bara om att rösta emot i de styrelser och nämnder man befinner sig i, utan även att försöka förstöra det som en majoritet av de demokratiskt valda röstat för.
Örebro har en fantastisk utveckling för tillfället. Vi växer så det knakar, har ett fantastiskt universitet och en stad som numera märks. Allt fler evenemang kommer hit, och därmed också människor som besöker oss och turistar. Dessa evenemang ger kommunen och alla företag som verkar här unika möjligheter att öka omsättning, anställa människor och leverera skatter till kommunen för att bygga mer välfärd.
Som en unik möjlighet kan vi 2010 fira 200 år av fred i Sverige. Riksdagens sammanträde, och beslutet kring tronföljden, bygger en enormt bra grund för att visa än mer positiva sidor av Örebro.
Detta har vänsterpartiet motarbetat. Man har röstat mot i de sammanhang beslut tagits, och det är bra. Tycker man inte som majoriteten ska man rösta mot. Men nu har man valt att gå ett steg längre. Genom att i vart fall påstå att man bokat stadens torg för någon typ av förening tar man rätt många steg till. Nu handlar det om att förstöra försöken att skapa denna positiva bild av kommunen. Det handlar också om att försöka sätta sig över de beslut som fattats i de demokratiska fora som finns, att hitta ett kryphål för att omöjliggöra de demokratiskt fattade besluten.
Jag har sällan blivit så upprörd över något agerande av något parti som detta som vänsterpartiet gör. Jag kan bara konstatera att de sätter partiegoism långt före det som är bäst för Örebro och för örebroarna. De riskerar de skattepengar som redan investerats i ett projekt, genom att försöka förstöra de intäktsmöjligheter som finns. Det är illa, för Örebro, för örebroarna, för Örebro kommun.
I många städer och kommuner finns en bred politisk samsyn kring att detta är viktigt och även kring huvudparten av de arrangemang som i så fall ska befästa denna positiva bild. Man kan vara osams om mycket, men när det gäller att skapa den goda bostadsorten försöker man hålla sams.
Men i Örebro är nuförtiden annorlunda. Ett parti har under lång tid valt en helt annan strategi. Det handlar inte bara om att rösta emot i de styrelser och nämnder man befinner sig i, utan även att försöka förstöra det som en majoritet av de demokratiskt valda röstat för.
Örebro har en fantastisk utveckling för tillfället. Vi växer så det knakar, har ett fantastiskt universitet och en stad som numera märks. Allt fler evenemang kommer hit, och därmed också människor som besöker oss och turistar. Dessa evenemang ger kommunen och alla företag som verkar här unika möjligheter att öka omsättning, anställa människor och leverera skatter till kommunen för att bygga mer välfärd.
Som en unik möjlighet kan vi 2010 fira 200 år av fred i Sverige. Riksdagens sammanträde, och beslutet kring tronföljden, bygger en enormt bra grund för att visa än mer positiva sidor av Örebro.
Detta har vänsterpartiet motarbetat. Man har röstat mot i de sammanhang beslut tagits, och det är bra. Tycker man inte som majoriteten ska man rösta mot. Men nu har man valt att gå ett steg längre. Genom att i vart fall påstå att man bokat stadens torg för någon typ av förening tar man rätt många steg till. Nu handlar det om att förstöra försöken att skapa denna positiva bild av kommunen. Det handlar också om att försöka sätta sig över de beslut som fattats i de demokratiska fora som finns, att hitta ett kryphål för att omöjliggöra de demokratiskt fattade besluten.
Jag har sällan blivit så upprörd över något agerande av något parti som detta som vänsterpartiet gör. Jag kan bara konstatera att de sätter partiegoism långt före det som är bäst för Örebro och för örebroarna. De riskerar de skattepengar som redan investerats i ett projekt, genom att försöka förstöra de intäktsmöjligheter som finns. Det är illa, för Örebro, för örebroarna, för Örebro kommun.
Borttaget inlägg
Få saker har gjort mig så upprörd som agerandet kring torgen. För mig handlar det om ett parti försöker gå vid sidan om de principer kring de offentliga rummen som hittills råder. Deras agerande öppnar dörrar som borde varit oöppnade. Jag försökte blogga ironiskt kring detta. Men fler har inte uppfattat ironin. Därför tar jag bort hela inlägget.
2009-09-01
Ösk-Gefle, eller att göra andra bättre
Såg på två fotbollsmatcher i går. Först ÖSK - Gefle. Sedan Barca - Sporting. Vad gäller Barca var det väl en rätt dålig match med enormt mycket bollrull kring mittcirkeln, men underbart att Zlatan fick göra mål. Räddade allt. Fast man kan önska mer.
ÖSK-matchen var något helt annorlunda. Bland det bästa jag sett från ÖSK. Passningsspelet snabbt och säkert. Ständiga platsbyten. Beslutsamhet. Säkerhet bakåt. Det var långa stunder bara att njuta, även om det alltid finns en lite osäkerhet kring hur länge det ska fungera. I tidigare matcher har det sett ut så här bitvis, men inte en hel match.
I går var alla bra. Det fanns inte någon som helt föll ur. Det borde vara svårast att sätta betyg på Alvbåge, eftersom han hade så lite att göra...
Bäst var i mitt tycke Alejandro Bedoya. En lysande spelare på många sätt. Enormt löpvillig. Bra skott. Ofta vårdade passningar. Tänker rätt fotboll.
Men det intressantaste är att han gjorde andra bättre. ÖSKs mittfält fungerade fantastiskt bra i går. I andra matcher har det alldeles för ofta antingen blivit ett glapp mellan försvar och mittfält eller mellan mittfält och anfall. I går fanns inte det glappet, annat än bitvis. Skälet som jag ser det var att Bedoyas fotbollsspelande och -tänkande också gjorde Gerzic och Nordback bättre. Gerzic fick den där lilla extra tiden för att kunna ta emot, driva framåt och passa. Nordback fick hjält med löpandet och brytandet och fick också tiden och möjligheten att alltid ha en ledig spelare.
Sådana spelare som är bra och gör andra bättre bör man vara rädd om. Sådana kan betyda skillnaden mellan topp tre och resten nästa säsong.
Bra jobbat ÖSK!
ÖSK-matchen var något helt annorlunda. Bland det bästa jag sett från ÖSK. Passningsspelet snabbt och säkert. Ständiga platsbyten. Beslutsamhet. Säkerhet bakåt. Det var långa stunder bara att njuta, även om det alltid finns en lite osäkerhet kring hur länge det ska fungera. I tidigare matcher har det sett ut så här bitvis, men inte en hel match.
I går var alla bra. Det fanns inte någon som helt föll ur. Det borde vara svårast att sätta betyg på Alvbåge, eftersom han hade så lite att göra...
Bäst var i mitt tycke Alejandro Bedoya. En lysande spelare på många sätt. Enormt löpvillig. Bra skott. Ofta vårdade passningar. Tänker rätt fotboll.
Men det intressantaste är att han gjorde andra bättre. ÖSKs mittfält fungerade fantastiskt bra i går. I andra matcher har det alldeles för ofta antingen blivit ett glapp mellan försvar och mittfält eller mellan mittfält och anfall. I går fanns inte det glappet, annat än bitvis. Skälet som jag ser det var att Bedoyas fotbollsspelande och -tänkande också gjorde Gerzic och Nordback bättre. Gerzic fick den där lilla extra tiden för att kunna ta emot, driva framåt och passa. Nordback fick hjält med löpandet och brytandet och fick också tiden och möjligheten att alltid ha en ledig spelare.
Sådana spelare som är bra och gör andra bättre bör man vara rädd om. Sådana kan betyda skillnaden mellan topp tre och resten nästa säsong.
Bra jobbat ÖSK!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)