Hur mycket ska kommunen styra föreningslivet

Läser på na.se om att Fritidsnämndens ordförande, centerpartisten Lars Johansson, ska ta upp frågan om bidrag till Lillåns Innebandyklubb. Jag måste säga att jag häpnar.

Örebro har en historia av att vilja samverka med föreningslivet. Läser man den överenskommelse om samverkan som Folkpartiet jobbade fram för några år sedan, och där hundratals föreningsmänniskor medverkade, finns det några ledord, eller principer:

Principen om självständighet och oberoende.
Principen om öppenhet.
Principen om kvalitet.
Principen om långsiktighet.
Principen om dialog, och
Principen om mångfald.

Läser man dessa principer ser man att huvudtemat är att kommunen måste acceptera att det civila samhället just är det civila samhället. Föreningarna är inte ett utskott från kommunen, utan är självständiga aktörer med en rätt och en vilja att agera själva.

Speciellt intressanta är principerna om självständighet och oberoende och principen om långsiktighet. För att en kommun ska ha ett bra föreningsliv, med människor som orkar, vill och ska våga ta förtroendeuppdrag i föreningarna, måste de få den respekt de förtjänar i de uppdrag de har. Kommunen kan aldrig lägga samma kvalitetskrav på en ideellt arbetande förening som man gör på avlönade tjänstemän. Kommunen kan aldrig ställa samma krav på en förening som på en förvaltning.

Och kommunen måste ge föreningarna möjlighet att verka långsiktigt. Bidragen måste vara anpassade för föreningarnas liv, inte för kommunens budgetarbete eller enskilda politikers vilja att synas i en tidning.

Men Lars Johansson (c) verkar tycka annorlunda. Av na.se att döma verkar han till och med kunna gå så långt att han kan tänka sig att dra in ett kommunalt bidrag efter ett par artiklar i en tidning! Är det verkligen rimligt?

Jag är ingen påhejare av toppning i barn och ungdomsidrotten. Snarare tvärs om. Den stora utmaningen idrottsrörelsen har idag är att få fler att vara aktiva längre. Alldeles för många killar lägger av med idrotten i gymnasiet. Alldeles för många tjejer slutar i högstadiet. Och utan den bredd som finns med upp genom puberteten kommer eliten att bli allt mindre, och allt mindre intressant.

Jag har varit idrottsledare själv. Inte på någon högre nivå. Inte på någon nivå där ens toppning skulle förekomma. Men jag har ändå sett den. Sett ledare som låtit vissa spela mer än andra, helt enkelt för att de är bättre och att laget då presterar bättre. Jag har sett det i så många föreningar så att inte fingrarna räcker till.

Ska då kommunen dra in bidragen till dessa föreningar. Ska enskilda ledare hängas ut i media? Ska politiker säga: "– Det låter inte så bra" när styrelsen ställer sig bakom en enskild, ideell ledare? Har han all kunskap för att uttala sig? Vet han all bakgrundsfakta när han hänger ut just denna ledare? Inser han straffet och konsekvenserna när han i samma artikel tillåter sig fundera över bidragen till föreningen?

Den ideella sektorn är inte enkel. Den är befolkad av människor med massor av fel och brister. Där finns ledare som bara vill se till sina egna barns bästa. Där finns ledare som drömt om stora karriärer men som hamnat på bakgården. Där finns ledare som ryar åt sina spelare så att man tror att man hamnat på Camp Nou.

Men det innebär INTE att kommunen ska gå in som någon straffande polis för att rätta till felaktigheterna, dra in bidragen, kräva samma kvalitet som man gör av sina tjänstemän. Istället handlar det just om respekten för det ideella, som aldrig kommer att bli perfekt just för att det är ideellt, men som inom sig bär förmågan att både skapa och förmedla de värderingar som bär vårt samhälle.

Det var inte kommunen som uppfann demokratin. Det var det civila samhället.
Det var inte kommunen som uppfann välfärdsstaten. Det var det civila samhället.
Det var inte i kommunerna som diskussionen om värderingar och humanism uppstod. Det var i det civila samhället.

Dagens kommunledning verkar ha glömt den överenskommelse som man bara för något år sedan var med och undertecknade. Idag, när socialdemokrater, kristdemokrater och centerpartister styr Örebro, är det civila samhället; idrottsföreningarna, kulturutövarna, de ideella organisationerna, ytterligare en lekplats för klåfingriga politiker som kan och vet allt bäst.

Det är illa för föreningarna och hela den civila sektorn. Det är illa för kommunen. Och det är illa för Örebro. För det är den civila sektorn som bygger det starka och humanistiska samhället. Politikerna kan inte ta över det uppdraget. Vi kan bara hjälpa eller stjälpa. Och just nu stjälper kommunledningen allt vad man kan.

Media: NA