Onödiga nämnder

I går på programnämnd Barn och Utbildning fattades beslutet om att låta Engelbrektsskolan ta över Mikaelskolan. Kanske är det ett bra beslut. Det får framtiden utvisa. Men personalen på Mikaelskolan är tydlig på att detta känns bättre än nuläget. Det bådar i vart fall gott.

Men det finns ett par andra aspekter på beslutet som borde uppmärksammas. Den ena handlar om självstyrande enheter. Den andra om Örebro kommuns nämndorganisation.

Folkpartiet har länge drivit frågan om självstyrande enheter. Det handlar i princip om att den enskilda förskolan, skolan eller äldreboendet själv ska få bestämma över sina resurser. Politikens roll blir att bestämma vilka resurser som finns, och sen följa upp, utvärdera och återkoppla resultaten. Men ansvaret för verksamheten ligger på föreståndaren eller rektorn.

Hittills har vi varit rätt ensamma i den synen. Efter valet 2010 avstannade all verksamhet för att göra exempelvis skolorna fria från den politiska klåfingrighet som tidigare funnits. Men nu, när det passar, gör Thomas Esbjörnsson precis tvärs emot sin tidigare politik. Eller - nästan...

Engelbrekt är en intraprenad. Det är egentligen en helt meningslös konstruktion. Intraprenaden ska ha någon form av större frihet. Men det politiska intrånget i skolan är i princip lika stort ändå. Fast det verkar som om själva känslan att ha större frihet väger tyngre än den reella friheten. Bara det är bra. Nu ska den skolan ta över ledningen av Mikaelskolan. Hade det handlar om skolor med en annan huvudman hade man talat om uppköp. Det hade knappast fått någon sosse att applådera. Men nu är det ju en kommunal skola som "köper" en annan. Något sådant hade aldrig fungerat utan ett intraprenadsystem. Men det vill ju sossarna egentligen inte ha...

Den stora förändringen handlar dock inte om sossarnas förändrade(?) syn på intraprenader. Istället handlar det om den förändrade(?) synen på kommunens politiska organisation. Socialdemokraterna har under lång tid varit det parti, tillsammans med centerpartiet, som slagits hårdast för så många nämnder som möjligt med så många politiker som möjligt. Det är de som är pappa (Mats Sjöström) till kommunens märkliga organisation med så många nivåer mellan kommunfullmäktige och driftnämnderna att det saknas något liknande i hela Sverige.

Folkpartiet har, ensamt, under lång tid slagits för en annan organisation. Färre nämnder som fattar bättre beslut. Färre nämnder som upplevs meningsfulla för de förtroendevalda. Färre nämnder som innebär mindre behov av administration och byråkrati. Färre politiker som sitter på dubbla, flerdubbla, stolar. Men en bättre verksamhet med ökade resurser till främst välfärd men även till att ge dem som avsätter tid och fritid som förtroendevalda vettiga villkor.

Men vad händer nu? Thomas Esbjörnsson administrerar fram att Engelbrektsskolan, som hör till skolnämnd nordost, tar över Mikaelskolan, som tillhör skolnämnd nordväst. Det är helt emot alla de regler som hittills har gällt. Vilken skolnämnd kommer hädanefter att bestämma över Engelbrektsskolorna? Vem ger dem resurser? Vem har det slutliga ansvaret för de två skolorna? Ingen vet.

Det som sker, eller snarare det som borde ske, är att Esbjörnsson skulle ta ett samtal med Lena Baastad. Han skulle säga att han nu insett att den nuvarande politiska organisationen är totalt fel och att man borde avskaffa de fyra geografiska skolnämnderna. För annars fungerar det inte, borde han säga. Men det kommer han nog inte att göra.

Om vi i Folkpartiet fick bestämma, det känns tungt att behöva vänta till efter valet 2014, så hade vi haft tydliga riktlinjer för självstyrande enheter. Och vi hade haft en enda skolnämnd som ansvarade för allihopa. Det hade inneburit tydligare politisk styrning över resurstilldelning och uppföljning, men mindre politisk klåfingrighet i skolans vardagsarbete. Det hade inneburit mer resurser till skolan, men mindre resurser till en övertung politisk organisation.

Vi har haft ett antal möten med gruppledarna i de olika partierna om framtidens politiska organisation. Det märkliga är att Lena Baastad hittills inte sagt något som tyder på en omsvängning från socialdemokratisk sida. Hon står fast vid denna märkliga, ineffektiva, dyra, övertunga politiska organisation som hon varit med att skapa. Det är synd.

 Frågorna kring Mikaelskolan visar med all önskvärd tydlighet att den socialdemokratiska politiska organisationen mest är till för politikerna och partierna, och inte för medarbetarna, organisationen eller örebroarna.