Folkpartiet går fram i de opinonsundersökningar som presenterats efter valet. Alliansens försprång ökar. Det verkar finnas oro i de socialdemokratiska leden. Det är bra. Demokrati förutsätter maktskifte. Det är dags att socialdemokraterna får lämna maktens boningar, gärna för 8 - 12 år i ett första skede.
Oron bland (s) märks inte minst på att de triangulerar allt friskare. Nu senast försöker de ta över alliansens fastighetsskatteförslag. Men deras trovärdighet är liten.
Hur går det då i Örebro? Vi ser maktapparatens miljoner rulla i reklambranschen. Med fackets resurser i ryggen kan partiet som inget annat köpa sig plats, om inte politikens innehåll klarar det. Men det kommer inte att hjälpa.
Hittills finns inget annat alternativ i Örebropolitiken än en folkpartiledd allians. Ett försvagat vänsterblock har ingen sammanhållning överhuvudtaget. Det lär knappast gå att sy ihop en majoritet där ett parti har all makt och de andra ska lyda blint en period till. Nej - här ligger vi i alliansen ljusår före. Vi tror på maktdelning också inom en flerpartimajoritet.
Nästa vecka tas nästa steg av alliansen i Örebro. Dagen för förändring närmar sig!
En blogg för den politiska vänsterliberala traditionen, ibland med värdekonservativa drag, som förr kallades frisinnad.
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
2006-08-11
2006-08-09
Rätt att ta i med hårdhandskarna mot GD(s)
Det finns ett antal länder som inte har neutrala, eller som det heter - oväldiga, tjänstemän. Sverige är inte ett av dem. Tillsammans med flera odemokratiska länder är det i Sverige regeringen som handplockar exempelvis generaldirektörer (GD). Det har inneburit att det på väldigt många höga stolar sitter rena socialdemokrater, eller socialdemokraterna närstående personer.
Gång efter gång vägrar socialdemokraterna att reformera systemet. Det borde ju vara naturligt att man för dessa viktiga poster utsåg människor efter kompetens och skicklighet istället för partibok och umgänge. Men (s) säger nej. Den mentala enpartistaten har talat.
Nu vill alliansen ta i med hårdare handskar. Det är bra. Efter de tidigare borgerliga valsegrarna har många berättat om ett kompakt motstånd mot förändring från en administrativ ledning som går i (s) ledband. Det var intressant att höra Inga-Britt Ahlenius sommarprogram häromdagen. Den blicken innifrån borde fått fler att få upp ögonen för vad som egentligen sker i Sverige.
Gång efter gång vägrar socialdemokraterna att reformera systemet. Det borde ju vara naturligt att man för dessa viktiga poster utsåg människor efter kompetens och skicklighet istället för partibok och umgänge. Men (s) säger nej. Den mentala enpartistaten har talat.
Nu vill alliansen ta i med hårdare handskar. Det är bra. Efter de tidigare borgerliga valsegrarna har många berättat om ett kompakt motstånd mot förändring från en administrativ ledning som går i (s) ledband. Det var intressant att höra Inga-Britt Ahlenius sommarprogram häromdagen. Den blicken innifrån borde fått fler att få upp ögonen för vad som egentligen sker i Sverige.
2006-08-08
EntreprenörskapsSvamp
Varför inte göra Svampen till ett entreprenörskapscentrum? Känns det märkligare att satsa ett par miljoner om året för att ge enskilda människor möjlighet att testa sina affärsidéer än att satsa nästan 500 miljoner på en mäss- och kongressanläggning? Björn Sundin verkar tycka det. Han stället gärna upp på högriskprojektet "Citymässan" som förutom att den inte kommer att bära sina kostnader, också har en mycket osäker framtid. Örebros södra infart kommer att förfulas, genomfartstrafik kommer att tillåtas förbi dagis och skolor, och ett gigantiskt parkeringsgarage breder ut sig över några av de sista 1800-talshusen i centrum. Hur många jobb kommer det att skapa? På sittande kommunstyrelse höftade majoriteten till det och kom till slut fram till ett par hundra. Vad kostar det? 125 miljoner i första svängen. Till detta ska läggas 280 miljoner för kongresshallen och de ytterligare tiotals miljonerna för vägbyggen och kommunala hotell. Vad får kommunen in i externa hyresintäkter? 5 miljoner typ. Den årliga kostnaden för kommunen borde ligga på runt 30 - 50 miljoner. Stadsbiblioteket, som Björn Sundin ansvarar för, får årliga hyreshöjningar och lägger runt 10 miljoner av detta. Återstår alltså 15 - 35 miljoner som skattebetalarna får punga ut med.
Mot detta ställer vi i Folkpartiet upp det som till och med regeringen inser är nödvändigt. En satsning på det småskaliga, de lokala entreprenörerna. Regeringens egen myndighet Nutek har räknat med att det måste startas minst 10 000 fler företag om året för att få en rimlig återväxt av företag och för att kompensera de arbetstillfällen som försvinner från de större industriföretagen. Vi säger att Örebro, från den bottennivå socialdemokraterna har för oss till, borde kunna växa med 100 nya företag om året i tio år.
Och varför inte Svampen? En av Örebros viktigaste symboler kunde också bli symbol för den framtida entreprenörskapsstaden, en stad där inte kommunen och det offentliga är allt.
Men jag lovar: Björn Sundin och alla andra kommer också i fortsättningen att kunna besöka Svampen för en kopp kaffe, en glass och en titt på utsikten. Entreprenörskap är inte i första hand stora och flashiga byggprojekt. Det räcker ofta med ett skrivbord, en telefon och en dator i en inspirerande och skapande miljö.
Den miljön vill vi i Folkpartiet lägga grunden till.
Mot detta ställer vi i Folkpartiet upp det som till och med regeringen inser är nödvändigt. En satsning på det småskaliga, de lokala entreprenörerna. Regeringens egen myndighet Nutek har räknat med att det måste startas minst 10 000 fler företag om året för att få en rimlig återväxt av företag och för att kompensera de arbetstillfällen som försvinner från de större industriföretagen. Vi säger att Örebro, från den bottennivå socialdemokraterna har för oss till, borde kunna växa med 100 nya företag om året i tio år.
Och varför inte Svampen? En av Örebros viktigaste symboler kunde också bli symbol för den framtida entreprenörskapsstaden, en stad där inte kommunen och det offentliga är allt.
Men jag lovar: Björn Sundin och alla andra kommer också i fortsättningen att kunna besöka Svampen för en kopp kaffe, en glass och en titt på utsikten. Entreprenörskap är inte i första hand stora och flashiga byggprojekt. Det räcker ofta med ett skrivbord, en telefon och en dator i en inspirerande och skapande miljö.
Den miljön vill vi i Folkpartiet lägga grunden till.
2006-08-07
Vad víll egentligen Maud?
Maud Olofsson har utnämnt sin (eller Centerpartiets?) huvudfiende. Märligt nog blev det inte socialdemokraterna, vänsterpartiet eller miljöpartiet. Det blev Folkpartiet. På annat sätt kan man inte tolka hennes huvudbudskap till partiets kärntrupp i helgen. Partiet ska ta över Folkpartiets roll som tredje största parti.
Vill Maud Olofsson på detta sätt spräcka alliansen? Är det hennes partis dåliga opinionssiffror som skrämmer henne eller handlar det om att de delar av partiet som ser socialdemokraterna som den naturliga samarbetspartnern som måste få ett köttben? Folkpartiet är det naturliga andravalet för de allra flesta, framförallt socialdemokraterna, och är ännu det parti som kan avgöra maktskiftet.
Det är kanske onödigt att spekulera vidare i frågan. Det bekymmersamma är att ledaren för ett av allianspartierna nu väljer att gå ut och offentligt försöka spräcka alliansen. Lars Leijonborg har hanterat frågan väl. Det finns inget annat sätt för honom än att lugnt peka på behovet av mer samarbete istället för interna strider.
Vi kan tycka vad vi vill om allianssamarbetet. Jag har i många olika sammanhang pekat på behovet av ett starkt och fristående socialliberalt Folkparti. Den kampen kommer jag att fortsätta. Men att som centerledaren gör nu, i valspurten, gå ut och försöka få tillstånd en alliansstrid är bara dumt. Det räcker gott med att miljöpartiet och vänsterpartiet gör detsamma mot sossarna.
Låt oss inse - för demokratins skull är socialdemokraterna huvudmotståndaren, både i Örebro och i Sverige. Vi kan inte med hedern i behåll vandra längre på vägen mot den mentala enpartistaten.
Vill Maud Olofsson på detta sätt spräcka alliansen? Är det hennes partis dåliga opinionssiffror som skrämmer henne eller handlar det om att de delar av partiet som ser socialdemokraterna som den naturliga samarbetspartnern som måste få ett köttben? Folkpartiet är det naturliga andravalet för de allra flesta, framförallt socialdemokraterna, och är ännu det parti som kan avgöra maktskiftet.
Det är kanske onödigt att spekulera vidare i frågan. Det bekymmersamma är att ledaren för ett av allianspartierna nu väljer att gå ut och offentligt försöka spräcka alliansen. Lars Leijonborg har hanterat frågan väl. Det finns inget annat sätt för honom än att lugnt peka på behovet av mer samarbete istället för interna strider.
Vi kan tycka vad vi vill om allianssamarbetet. Jag har i många olika sammanhang pekat på behovet av ett starkt och fristående socialliberalt Folkparti. Den kampen kommer jag att fortsätta. Men att som centerledaren gör nu, i valspurten, gå ut och försöka få tillstånd en alliansstrid är bara dumt. Det räcker gott med att miljöpartiet och vänsterpartiet gör detsamma mot sossarna.
Låt oss inse - för demokratins skull är socialdemokraterna huvudmotståndaren, både i Örebro och i Sverige. Vi kan inte med hedern i behåll vandra längre på vägen mot den mentala enpartistaten.
2006-07-29
Ännu en predikan
Jag skrev två predikningar till förra söndagen. För den som är intresserad är detta den första, som jag sedan gjorde om och ändrade till oigenkännlighet.
På jakt efter heligheten
Matteusevangeliet kapitel 5 vers 20 – 26
Jag säger er att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariseernas, så kommer ni inte in i himmelriket. Ni har hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte dräpa; den som dräper undgår inte sin dom. Men jag säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom, och den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet, och den som förbannar honom undgår inte helvetets eld. Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig, så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med honom; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva. Skynda dig att komma överens med din motpart medan ni ännu är på väg, så att han inte överlämnar dig åt domaren och domaren lämnar dig åt vakten och du sätts i fängelse. Sannerligen, du slipper inte ut förrän du betalt till sista öret.
3 Mosebok 19
Säg till Israels hela menighet: Ni skall vara heliga, ty jag, Herren, er Gud, är helig.
Petrus första brev:
Lev ett alltigenom heligt liv, liksom han som har kallat er är helig. Det står ju skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig.
Solen fortsätter att steka från en klarblå himmel. Morgontimmarnas åskdunder har dragit förbi utan att mer än blöta vattenlängtande jord. Ännu en dag med högsommarvärme väntar. Vilken dag i ordningen det är har jag glömt. I Tyskland har temperaturen på vissa platser stigit över 40-gradersstrecket och vattendrag torkar ut. I Spanien dör också unga människor av värmeslag.
Ni ska vara heliga, ty jag, Herren, er Gud, är helig.
Var, Herre, är heligheten?
I Libanon läggs döda på rad utanför sjukhusen för att snabbt kunna begravas. Dödstalen för de israeliska flyganfallen passerar etthundra, tvåhundra, trehundra… Och längs gränsen samlar sig åter en armé som med invasionen i sikte arbetar med döden som redskap. I Israel och Haifa förbereder sig innevånarna för ytterligare en dag av rädsla. Var ska Hizbollahs raketer slå ner i dag? Vem blir ondskans nästa offer?
Ni ska vara heliga, ty jag är helig.
Var, Herre, är heligheten?
Äntligen har Hagamannen i Umeå fått sin dom. Och prostitutionen i Tyskland under fotbolls VM blev inte den farsot man kunde räkna med. Men runt om i världen fortsätter handel med människor att döda, förstöra människoliv och skapa enorma inkomster för människor utan begränsande samveten.
Lev ett alltigenom heligt liv, liksom han som har kallat er är helig.
Var, Herre, är heligheten?
En del är tydligt: Fortfarande säljs unga kvinnor och män, som pojksoldater eller flickhoror, till intresserade köpare. Annat mer dolt: Vem har sytt dina kläder, vävt ditt tyg, skördat ditt kaffe, fått flytta för att oljan till din bensin ska kunna utvinnas?
Jag säger er att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariseernas, så kommer ni inte in i himmelriket.
Runt om i världen denna ondska. Långt borta, plågande människor som inte längre borde tvingas bära bördor av svält, krig, fattigdom. Långt borta dessa tydliga onda, de som man kan fördöma. Men också nära, inbakade i en livsstil som tär och förtär både människa och skapelse. Nära denna otydliga ondska som också jag och du blir delar av. Mot detta står, eller borde stå, den helighet som grundats på rättfärdighetens grund. Men var är rättfärdigheten? Var är heligheten?
Eller: Vad är helighet?
Moseböckerna ger oss några ledtrådar:
Du ska inte tilltvinga dig något av din nästa eller beröva honom något.
Du ska inte handla orätt när du dömer.
Du ska inte ta hämnd.
Älska din nästa som dig själv.
Fortfarande denna eftermiddag mullrar åskan. Nu från norr. Men än har inget regn kommit. Vårtbitarna sjunger från ekens krona. Tornseglarnas ungar har just lämnat boet. Var tionde sekund dör ett barn någonstans i världen av undernäring, krig eller sjukdomar som kunde vara lättbehandlade om de små pengarna fanns.
Var är heligheten?
Jag inser att det är omöjligt för mig själv att uppfylla ens det bittersta lilla av Mose helighetslag. Inte tilltvingar jag mig något av någon annan så där direkt, men mycket av mitt liv bygger på att andra, främst fattiga, måste avstå. Jag erkänner att jag ibland bedömer och dömer mina medmänniskor med en måttstock jag själv helst vill slippa. Någon liten hämnd har man väl funderat på. Och älska någon annan som sig själv – en omöjlighet?
Så skönt då att Gud ändå först och främst är gränslös kärlek.
Eller…
Mina tankar vandrar. Tänk om detta är en av nycklarna till den dolda heligheten? Har vi, i vår iver att göra Gud Fader mindre skrämmande för alla människor där utanför som inte känner honom, förmänskligat honom till den grad att han inte längre är Gud? En menlös kärleksgud som ska passa alla och därför inte finns för någon. Eller dolde vi Guds helighet därför att vi är för rädda för hur dess ljus skulle förtydliga våra egna synder? Blev betoningen av Guds kärlek en flykt från den dom över oss själva som vi inte vill se? Om Gud bara blir en efterlivetförsäkring för oss kristna, där kyrkbesökens mängd berättigar till evigt liv, oavsett om vi sökt helighet, rätt och rättfärdighet, bommar vi då inte effektivt för Det allra heligaste? Den Gud som är så ofattbart stor att han vare sig kan förstås eller beskrivas? Den Gud som besegrat ondskan ända in i döden. Den Gud vars förbrännande helighet mer än någonsin behövs i världen.
Jag tror att vi måste återfinna heligheten i Gud och våga söka den i våra egna liv. Det finns ingen annan väg. Mot den gränslösa ondska som ständigt genomkorsar vår värld och våra egna liv, kan ingen annan kraft än heligheten rida spärr. Då blir till och med den avslutning av Matteusevangeliets 26 kapitel, som i förstone kan verka så skrämmande, till en tröst. När vi betalt det sista öret är vi fria. Och vi har någon som valt att betala vår skuld.
Solens sista strålar färgar molnens underkanter gyllengula. Längs med grusvägen blommar gulmåran. Nyponrosens dofter blandas med lavendel och vitklöver. Tornseglarna kastar sig mellan björkarna i glädjerika mästarflykter. Och tystnaden.
Guds helighet finns där. Ibland fruktansvärd, värd fruktan. Ibland mjukt sommarglänsande. Aldrig möjlig att beskriva. Men alltid möjlig att söka.
På jakt efter heligheten
Matteusevangeliet kapitel 5 vers 20 – 26
Jag säger er att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariseernas, så kommer ni inte in i himmelriket. Ni har hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte dräpa; den som dräper undgår inte sin dom. Men jag säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom, och den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet, och den som förbannar honom undgår inte helvetets eld. Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig, så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med honom; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva. Skynda dig att komma överens med din motpart medan ni ännu är på väg, så att han inte överlämnar dig åt domaren och domaren lämnar dig åt vakten och du sätts i fängelse. Sannerligen, du slipper inte ut förrän du betalt till sista öret.
3 Mosebok 19
Säg till Israels hela menighet: Ni skall vara heliga, ty jag, Herren, er Gud, är helig.
Petrus första brev:
Lev ett alltigenom heligt liv, liksom han som har kallat er är helig. Det står ju skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig.
Solen fortsätter att steka från en klarblå himmel. Morgontimmarnas åskdunder har dragit förbi utan att mer än blöta vattenlängtande jord. Ännu en dag med högsommarvärme väntar. Vilken dag i ordningen det är har jag glömt. I Tyskland har temperaturen på vissa platser stigit över 40-gradersstrecket och vattendrag torkar ut. I Spanien dör också unga människor av värmeslag.
Ni ska vara heliga, ty jag, Herren, er Gud, är helig.
Var, Herre, är heligheten?
I Libanon läggs döda på rad utanför sjukhusen för att snabbt kunna begravas. Dödstalen för de israeliska flyganfallen passerar etthundra, tvåhundra, trehundra… Och längs gränsen samlar sig åter en armé som med invasionen i sikte arbetar med döden som redskap. I Israel och Haifa förbereder sig innevånarna för ytterligare en dag av rädsla. Var ska Hizbollahs raketer slå ner i dag? Vem blir ondskans nästa offer?
Ni ska vara heliga, ty jag är helig.
Var, Herre, är heligheten?
Äntligen har Hagamannen i Umeå fått sin dom. Och prostitutionen i Tyskland under fotbolls VM blev inte den farsot man kunde räkna med. Men runt om i världen fortsätter handel med människor att döda, förstöra människoliv och skapa enorma inkomster för människor utan begränsande samveten.
Lev ett alltigenom heligt liv, liksom han som har kallat er är helig.
Var, Herre, är heligheten?
En del är tydligt: Fortfarande säljs unga kvinnor och män, som pojksoldater eller flickhoror, till intresserade köpare. Annat mer dolt: Vem har sytt dina kläder, vävt ditt tyg, skördat ditt kaffe, fått flytta för att oljan till din bensin ska kunna utvinnas?
Jag säger er att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariseernas, så kommer ni inte in i himmelriket.
Runt om i världen denna ondska. Långt borta, plågande människor som inte längre borde tvingas bära bördor av svält, krig, fattigdom. Långt borta dessa tydliga onda, de som man kan fördöma. Men också nära, inbakade i en livsstil som tär och förtär både människa och skapelse. Nära denna otydliga ondska som också jag och du blir delar av. Mot detta står, eller borde stå, den helighet som grundats på rättfärdighetens grund. Men var är rättfärdigheten? Var är heligheten?
Eller: Vad är helighet?
Moseböckerna ger oss några ledtrådar:
Du ska inte tilltvinga dig något av din nästa eller beröva honom något.
Du ska inte handla orätt när du dömer.
Du ska inte ta hämnd.
Älska din nästa som dig själv.
Fortfarande denna eftermiddag mullrar åskan. Nu från norr. Men än har inget regn kommit. Vårtbitarna sjunger från ekens krona. Tornseglarnas ungar har just lämnat boet. Var tionde sekund dör ett barn någonstans i världen av undernäring, krig eller sjukdomar som kunde vara lättbehandlade om de små pengarna fanns.
Var är heligheten?
Jag inser att det är omöjligt för mig själv att uppfylla ens det bittersta lilla av Mose helighetslag. Inte tilltvingar jag mig något av någon annan så där direkt, men mycket av mitt liv bygger på att andra, främst fattiga, måste avstå. Jag erkänner att jag ibland bedömer och dömer mina medmänniskor med en måttstock jag själv helst vill slippa. Någon liten hämnd har man väl funderat på. Och älska någon annan som sig själv – en omöjlighet?
Så skönt då att Gud ändå först och främst är gränslös kärlek.
Eller…
Mina tankar vandrar. Tänk om detta är en av nycklarna till den dolda heligheten? Har vi, i vår iver att göra Gud Fader mindre skrämmande för alla människor där utanför som inte känner honom, förmänskligat honom till den grad att han inte längre är Gud? En menlös kärleksgud som ska passa alla och därför inte finns för någon. Eller dolde vi Guds helighet därför att vi är för rädda för hur dess ljus skulle förtydliga våra egna synder? Blev betoningen av Guds kärlek en flykt från den dom över oss själva som vi inte vill se? Om Gud bara blir en efterlivetförsäkring för oss kristna, där kyrkbesökens mängd berättigar till evigt liv, oavsett om vi sökt helighet, rätt och rättfärdighet, bommar vi då inte effektivt för Det allra heligaste? Den Gud som är så ofattbart stor att han vare sig kan förstås eller beskrivas? Den Gud som besegrat ondskan ända in i döden. Den Gud vars förbrännande helighet mer än någonsin behövs i världen.
Jag tror att vi måste återfinna heligheten i Gud och våga söka den i våra egna liv. Det finns ingen annan väg. Mot den gränslösa ondska som ständigt genomkorsar vår värld och våra egna liv, kan ingen annan kraft än heligheten rida spärr. Då blir till och med den avslutning av Matteusevangeliets 26 kapitel, som i förstone kan verka så skrämmande, till en tröst. När vi betalt det sista öret är vi fria. Och vi har någon som valt att betala vår skuld.
Solens sista strålar färgar molnens underkanter gyllengula. Längs med grusvägen blommar gulmåran. Nyponrosens dofter blandas med lavendel och vitklöver. Tornseglarna kastar sig mellan björkarna i glädjerika mästarflykter. Och tystnaden.
Guds helighet finns där. Ibland fruktansvärd, värd fruktan. Ibland mjukt sommarglänsande. Aldrig möjlig att beskriva. Men alltid möjlig att söka.
2006-07-26
En predikan
Jag söker heligheten.
Julikvällen har gått över i natt när jag skriver denna andra predikan inför morgondagens Gudstjänst. Vårtbitarna sjunger fortfarande i hagen utanför vardagsrumsfönstret. Grannbondens kor råmar sin nattkonsert som de gör varje vacker sommarnatt. Annars är det tyst.
Jag söker heligheten.
Den förra predikan, den jag tänkte hålla, handlade om allt de onda som händer på jorden, kriget i Mellanöstern, klimatet som förändras, människors onda gärningar, nära och långt borta. Behovet av en helighet som motkraft, en oemotsäglig, outgrundlig, obeskrivlig, fruktansvärd helighet. Den helighet som är ouppnåelig men som ändå kräver att vi eftersträvar den.
Ändå måste jag skriva en annan predikan. Den som handlar om att ständigt söka den helighet som bevarar. Bevarar det gudomligt mänskliga i människan.
Ni skall vara heliga, ty jag, Herren, er Gud, är helig.
Gud vill att vi ska vara heliga. Men var finns denna helighet? Vad är helighet? Jag söker. Finns det ett svar? Ett svar som fungerar i dagens samhälle?
Jag är snart 50 år gammal. Runt om mig ser jag människor mitt i livet. Mina jämnåriga håller just på att lämna ungdomsföräldrastadiet och gå in i den fria medelåldern. Nu blir tid för jaget, för resor, självförverkliganden. Tid till umgänge och glädje.
Hoppas man.
Men det jag ser är inte människor med tid. Det jag hör är inte kvinnor och män som har eller tar tid för att fördjupa och förnya sig själva. Det jag ser är människor med brist. Brist på tid. Brist på tid för djupare och långvariga relationer. Brist på tid för sig själva. Brist på tid för sökande efter mening, andlighet, eller det vi kan kalla Gud.
Inte många av samtalen med det fåtal människor jag någorlunda regelbundet talar med handlar om glädjen av att ha tid till relationer, tid till sökande, tid till Gud. Istället är samtalen allt oftare centrerade till just denna brist på tid som nästan alla upplever.
Jag är så trött. Jobbet tar sån tid. Vi orkar knappast träffa folk längre. För några år sedan kunde man alltid intala sig att det skulle bli bättre. Nästa vecka lugnar det sig. Nästa månad. I höst. Sedan.
Men det lugnet kommer aldrig. Bristernas klyftor bara fördjupas. Avståndet till lugnet, där på andra sidan, blir alltid bara längre.
Varför?
Varför?
Utvecklingen i världen är så otroligt tudelad. Å ena sidan det positiva. Aldrig någonsin har så många människor haft det så bra som idag. Andelen fattiga människor sjunker. Allt fler lever i demokratiska samhällen. Välståndet ökar, inte bara i västvärlden. Flera miljöhot har avvärjts. Det har inte varit krig i Europa på över 50 år.
Å andra sidan. Antalet fattiga är fortfarande över 1 miljard och de riktigt fattiga blir ännu fattigare. Klimatförändringarna hotar numera inte bara de fattiga ländernas innevånare i syd. I år dör åter européer i värmeböljan. Samtidigt som välståndet ökar, minskar råvaruresurserna, odlingsbar mark försaltas, urskogar huggs ner, djur och växtarter utrotas dagligen och försvinner för alltid. Och de demokratiska kärnländerna i Europa och USA hotas inifrån av ointresse, ideologier som förlorar djup, och ökande stöd för odemokratiska partier och metoder.
Och överallt hotas människans värde. Inte bara av Israels flygbombningar av oskyldiga libaneser. Inte bara av Hizbollas raketanfall. Inte bara av terrorn i Irak eller det så kallade kriget mot dessa terrorister. Inte bara av ökande krav på mer kontroll, mer registrering, förebyggande inskränkningar mot ännu oskyldiga människor.
Nej – hotet mot människovärdet går djupare än så. Hotet mot människans oändliga, obeskrivbara och alltid jämlika värde byggs mest inom oss själva.
Varför väljer vi hellre mer jobb och mer pengar istället för relationer och djupare engagemang?
Varför väljer vi hellre meningslösa bekantskaper på TV och i datorvärlden än fysiska kontakter med verkliga människor?
Varför försöker vi skapa den perfekta världen kring oss själva, och samtidigt bygga tidsbristens murar mot omvärlden, istället för att söka den helighet Gud uppmanar oss till?
Genom att förminska våra möjligheter att vara sanna människor, ge oss tid att söka både oss själva, livet och Gud, döljer vi den nödvändiga heligheten. Inte bara för oss själva. Utan än mer för en värld som aldrig någonsin tidigare varit i så stort behov av helighet som nu.
I vissa fall är kyrkan fortfarande en fristad i en allt hårdare värld. Fortfarande möts människor till gudstjänst, över många olika gränser. Det finns plats för många åldrar, många bakgrunder, många historier.
Men i andra avseenden är kyrkan en minst lika hård plats som världen utanför. Hur ofta vågar vi visa våra misslyckanden för varandra? Finns inte de osynliga kraven ständigt här? Du ska lyckas, du ska ha ett bra jobb. Du ska vara lycklig. Du ska ha en fin familj som du kan visa upp i varje fall några söndagar om året.
Och misslyckas vi gäller det alldeles för ofta att i alla fall visa en hyfsad fasad.
Så var finns heligheten? Hur söker man den?
Sanningen är – jag har inga svar.
Och svaren blir än färre när jag läser dagens bibeltexter och funderar över deras innehåll. Vem kan uppfylla Jesu krav på oss att vara rättfärdigare än skriftlärda och fariseer? Vem kan leva efter de lagar Gud gav Mose på Sinai berg? Vem kan säga till Petrus: Jag lever ett alltigenom heligt liv?
Ingen. Ingen enda av oss här inne, eller för den delen utanför kyrkan kan göra det.
Ändå vill Gud att vi ska vara heliga. Hur går det ihop?
Den enda nyans av svar jag finner är;
Gud inser mycket väl att vi aldrig kommer att kunna vara så rättfärdiga att vi kan kalla oss själva heliga. Men han söker oss genom sin egen helighet. Han uppmanar, uppmuntrar, vädjar till oss att av egen fri vilja ständigt söka det som leder till lite mer rätt, lite större rättfärdighet. En liten nyans av helighet.
Och han ger oss ständigt bevis på sin egen helighet, mitt i vardagen, om vi bara ger oss tid. Hör du inte Gud i spädbarnets joller? Ser du inte Gud i den åldrande människans livserfarna rynkor? Känner du inte Guds närhet i samtalet med din vän?
Högsommarnattens mörker djupnar. Snart går åter solen upp. Tornseglarna svingar sig mot himmelen. Lavendel och nyponros blandar sina dofter. Guds helighet är närvarande. Den uppmanar mig, och dig, att söka det ouppnåeliga. Ouppnåeligt, men nödvändigt. Alltid fortsätta söka. För världens skull. För Guds skull. För mänsklighetens skull. För din och min skull.
Amen
Julikvällen har gått över i natt när jag skriver denna andra predikan inför morgondagens Gudstjänst. Vårtbitarna sjunger fortfarande i hagen utanför vardagsrumsfönstret. Grannbondens kor råmar sin nattkonsert som de gör varje vacker sommarnatt. Annars är det tyst.
Jag söker heligheten.
Den förra predikan, den jag tänkte hålla, handlade om allt de onda som händer på jorden, kriget i Mellanöstern, klimatet som förändras, människors onda gärningar, nära och långt borta. Behovet av en helighet som motkraft, en oemotsäglig, outgrundlig, obeskrivlig, fruktansvärd helighet. Den helighet som är ouppnåelig men som ändå kräver att vi eftersträvar den.
Ändå måste jag skriva en annan predikan. Den som handlar om att ständigt söka den helighet som bevarar. Bevarar det gudomligt mänskliga i människan.
Ni skall vara heliga, ty jag, Herren, er Gud, är helig.
Gud vill att vi ska vara heliga. Men var finns denna helighet? Vad är helighet? Jag söker. Finns det ett svar? Ett svar som fungerar i dagens samhälle?
Jag är snart 50 år gammal. Runt om mig ser jag människor mitt i livet. Mina jämnåriga håller just på att lämna ungdomsföräldrastadiet och gå in i den fria medelåldern. Nu blir tid för jaget, för resor, självförverkliganden. Tid till umgänge och glädje.
Hoppas man.
Men det jag ser är inte människor med tid. Det jag hör är inte kvinnor och män som har eller tar tid för att fördjupa och förnya sig själva. Det jag ser är människor med brist. Brist på tid. Brist på tid för djupare och långvariga relationer. Brist på tid för sig själva. Brist på tid för sökande efter mening, andlighet, eller det vi kan kalla Gud.
Inte många av samtalen med det fåtal människor jag någorlunda regelbundet talar med handlar om glädjen av att ha tid till relationer, tid till sökande, tid till Gud. Istället är samtalen allt oftare centrerade till just denna brist på tid som nästan alla upplever.
Jag är så trött. Jobbet tar sån tid. Vi orkar knappast träffa folk längre. För några år sedan kunde man alltid intala sig att det skulle bli bättre. Nästa vecka lugnar det sig. Nästa månad. I höst. Sedan.
Men det lugnet kommer aldrig. Bristernas klyftor bara fördjupas. Avståndet till lugnet, där på andra sidan, blir alltid bara längre.
Varför?
Varför?
Utvecklingen i världen är så otroligt tudelad. Å ena sidan det positiva. Aldrig någonsin har så många människor haft det så bra som idag. Andelen fattiga människor sjunker. Allt fler lever i demokratiska samhällen. Välståndet ökar, inte bara i västvärlden. Flera miljöhot har avvärjts. Det har inte varit krig i Europa på över 50 år.
Å andra sidan. Antalet fattiga är fortfarande över 1 miljard och de riktigt fattiga blir ännu fattigare. Klimatförändringarna hotar numera inte bara de fattiga ländernas innevånare i syd. I år dör åter européer i värmeböljan. Samtidigt som välståndet ökar, minskar råvaruresurserna, odlingsbar mark försaltas, urskogar huggs ner, djur och växtarter utrotas dagligen och försvinner för alltid. Och de demokratiska kärnländerna i Europa och USA hotas inifrån av ointresse, ideologier som förlorar djup, och ökande stöd för odemokratiska partier och metoder.
Och överallt hotas människans värde. Inte bara av Israels flygbombningar av oskyldiga libaneser. Inte bara av Hizbollas raketanfall. Inte bara av terrorn i Irak eller det så kallade kriget mot dessa terrorister. Inte bara av ökande krav på mer kontroll, mer registrering, förebyggande inskränkningar mot ännu oskyldiga människor.
Nej – hotet mot människovärdet går djupare än så. Hotet mot människans oändliga, obeskrivbara och alltid jämlika värde byggs mest inom oss själva.
Varför väljer vi hellre mer jobb och mer pengar istället för relationer och djupare engagemang?
Varför väljer vi hellre meningslösa bekantskaper på TV och i datorvärlden än fysiska kontakter med verkliga människor?
Varför försöker vi skapa den perfekta världen kring oss själva, och samtidigt bygga tidsbristens murar mot omvärlden, istället för att söka den helighet Gud uppmanar oss till?
Genom att förminska våra möjligheter att vara sanna människor, ge oss tid att söka både oss själva, livet och Gud, döljer vi den nödvändiga heligheten. Inte bara för oss själva. Utan än mer för en värld som aldrig någonsin tidigare varit i så stort behov av helighet som nu.
I vissa fall är kyrkan fortfarande en fristad i en allt hårdare värld. Fortfarande möts människor till gudstjänst, över många olika gränser. Det finns plats för många åldrar, många bakgrunder, många historier.
Men i andra avseenden är kyrkan en minst lika hård plats som världen utanför. Hur ofta vågar vi visa våra misslyckanden för varandra? Finns inte de osynliga kraven ständigt här? Du ska lyckas, du ska ha ett bra jobb. Du ska vara lycklig. Du ska ha en fin familj som du kan visa upp i varje fall några söndagar om året.
Och misslyckas vi gäller det alldeles för ofta att i alla fall visa en hyfsad fasad.
Så var finns heligheten? Hur söker man den?
Sanningen är – jag har inga svar.
Och svaren blir än färre när jag läser dagens bibeltexter och funderar över deras innehåll. Vem kan uppfylla Jesu krav på oss att vara rättfärdigare än skriftlärda och fariseer? Vem kan leva efter de lagar Gud gav Mose på Sinai berg? Vem kan säga till Petrus: Jag lever ett alltigenom heligt liv?
Ingen. Ingen enda av oss här inne, eller för den delen utanför kyrkan kan göra det.
Ändå vill Gud att vi ska vara heliga. Hur går det ihop?
Den enda nyans av svar jag finner är;
Gud inser mycket väl att vi aldrig kommer att kunna vara så rättfärdiga att vi kan kalla oss själva heliga. Men han söker oss genom sin egen helighet. Han uppmanar, uppmuntrar, vädjar till oss att av egen fri vilja ständigt söka det som leder till lite mer rätt, lite större rättfärdighet. En liten nyans av helighet.
Och han ger oss ständigt bevis på sin egen helighet, mitt i vardagen, om vi bara ger oss tid. Hör du inte Gud i spädbarnets joller? Ser du inte Gud i den åldrande människans livserfarna rynkor? Känner du inte Guds närhet i samtalet med din vän?
Högsommarnattens mörker djupnar. Snart går åter solen upp. Tornseglarna svingar sig mot himmelen. Lavendel och nyponros blandar sina dofter. Guds helighet är närvarande. Den uppmanar mig, och dig, att söka det ouppnåeliga. Ouppnåeligt, men nödvändigt. Alltid fortsätta söka. För världens skull. För Guds skull. För mänsklighetens skull. För din och min skull.
Amen
2006-07-21
Hata Israel?
Så vinner då åter våldet i Mellanöstern. Israel bombar Libanon sönder och samman. Hizbollah skickar raketer mot Haifa.
Det verkar onekligen som om libanesiska människoliv är betydligt mindre värda än israeliska. Det är OK att döda oskyldiga libaneser, barn, unga, gamla, för att frita två soldater som ändå accepterat att deras tjänst både kan innebära död och dödande. Det är OK att döda oskyldiga palestinier i mängd, unga, barn, gamla, för att förhindra att ett betydligt färre antal israeler eventuellt ska slippa dö i bombattacker.
Är det verkligen OK? Är det inte rätt att hata Israel?
Ibland känns det verkligen så. Men:
De palestinska och libanesiska terroristerna kunde kanske vara lika grymma som israelerna om de bara var mer effektiva. Om Hizbollah hade bättre raketer, skulle de tveka att skicka dem mot Haifa eller Jerusalem och då döda hundratals istället för tiotals? Om palestiniernas självmordsbombare kunde finna sätt att ständigt döda allt fler israeler, minst lika många som israelerna dödar hos dem, skulle de tveka?
Jag vet inte. Det enda jag vet är att våldet mycket sällan är rätt väg att lösa konflikter. Det har inte minst krigen i Afghanistan, Irak och det ständiga kriget kring Israel visat. Tilltron till våld som konfiktlösningsprincip måste brytas. Kraven på nedrustning, vapenexportförbud och vapenkontroll, även för handeldvapen, måste stärkas. Pacifismen, som i princip är dödförklarad, måste återuppväckas.
Idag måste världen fördöma Israels attacker och mord på hundratals libaneser. Men att hata ett land eller ett lands befolkning leder aldrig rätt. Hat leder till våld och våld till hat i en aldrig avslutande spiral. Någon gång måste någon av parterna välja bort våldet och låta förlåtelsen råda. Först då kan verklig fred vinnas.
Det verkar onekligen som om libanesiska människoliv är betydligt mindre värda än israeliska. Det är OK att döda oskyldiga libaneser, barn, unga, gamla, för att frita två soldater som ändå accepterat att deras tjänst både kan innebära död och dödande. Det är OK att döda oskyldiga palestinier i mängd, unga, barn, gamla, för att förhindra att ett betydligt färre antal israeler eventuellt ska slippa dö i bombattacker.
Är det verkligen OK? Är det inte rätt att hata Israel?
Ibland känns det verkligen så. Men:
De palestinska och libanesiska terroristerna kunde kanske vara lika grymma som israelerna om de bara var mer effektiva. Om Hizbollah hade bättre raketer, skulle de tveka att skicka dem mot Haifa eller Jerusalem och då döda hundratals istället för tiotals? Om palestiniernas självmordsbombare kunde finna sätt att ständigt döda allt fler israeler, minst lika många som israelerna dödar hos dem, skulle de tveka?
Jag vet inte. Det enda jag vet är att våldet mycket sällan är rätt väg att lösa konflikter. Det har inte minst krigen i Afghanistan, Irak och det ständiga kriget kring Israel visat. Tilltron till våld som konfiktlösningsprincip måste brytas. Kraven på nedrustning, vapenexportförbud och vapenkontroll, även för handeldvapen, måste stärkas. Pacifismen, som i princip är dödförklarad, måste återuppväckas.
Idag måste världen fördöma Israels attacker och mord på hundratals libaneser. Men att hata ett land eller ett lands befolkning leder aldrig rätt. Hat leder till våld och våld till hat i en aldrig avslutande spiral. Någon gång måste någon av parterna välja bort våldet och låta förlåtelsen råda. Först då kan verklig fred vinnas.
2006-07-20
Välkommen
På söndag ska jag åter predika i Betelkyrkan, vid Våghustorget i Örebro.
Du är välkommen dit.
Temat är efterföljelse, inte förföljelse, även om de ordkombinationerna kanske kan komma att presenteras i predikan. Den lär inte helle vara vare sig politisk eller opolitisk, men absolut inte partipolitisk.
Att predika är en betydligt större utmaning än att tala inför de flesta andra sammankomster. För mig känns det som om ansvaret är större. Ibland vågar man knappt lyssna på vad man själv säger, därför att det alltid är mottagaren som har rätt att tolka.
Men jag ska i alla fall försöka våga både skriva och tala på söndag. Vågar du komma och lyssna?
Du är välkommen dit.
Temat är efterföljelse, inte förföljelse, även om de ordkombinationerna kanske kan komma att presenteras i predikan. Den lär inte helle vara vare sig politisk eller opolitisk, men absolut inte partipolitisk.
Att predika är en betydligt större utmaning än att tala inför de flesta andra sammankomster. För mig känns det som om ansvaret är större. Ibland vågar man knappt lyssna på vad man själv säger, därför att det alltid är mottagaren som har rätt att tolka.
Men jag ska i alla fall försöka våga både skriva och tala på söndag. Vågar du komma och lyssna?
2006-07-17
Bra att ta bort fastighetsskatten - knappast!
OK - jag får väl svära i kyrkan då. Jag tycker inte att det är prioriterat att ta bort fastighetsskatten.
Visst kan frågan vara en valvinnare. Det finns massor av människor som inte gillar fastighetsskatten. Men för mig är den helt OK. I alla fall om man jämför med andra skatter.
Jag skulle mycket hellre se en rejäl sänkning av inkomstskatterna. 30 miljarder till lägre skatter på arbetsinkomster skulle betyda mycket mer för Sveriges välfärd än 30 miljarder till fastighetsägarna (dit jag själv kan räkna mig). Jag skulle mycket hellre ha en högre nettolön och därför känna mig säkrare på att kunna betala fastighetsskatten, än ha en lägre nettolön och en liten fastighetsavgift. Varför? Självklart därför att jag kan bestämma själv. Jag kan bestämma över mitt boende och vilken fastighetsskatt jag ska betala. Bo billigt eller dyrt. Välja att sätta min lön på boende eller annat.
Och - det måste löna sig att vara duktig, att arbeta mycket, att förkovra sig. Det måste få synas i lönekuvertet. Idag är det alldeles för liten skillnad. Jag tycker att det är viktigare att det finns karriärvägar, som också syns i lönekuvertet, i skolan. Att en rektor ska ha rejält mer i plånboken än en nyexad lärare. Att en vidareutbilda sjuksköterska också ska se mer pengar i plånboken än en undersköterska som just slutat utbildningen. Att en uppfinningsrik ingenjör ska se att hon gör något bra, och märka det i lönekuvertet.
I det perspektivet är inte fastighetsskattesänkningar prioriterade. Men tyvärr, så verkar svensk politik vara för det mesta, oavsett vilket block som lovar. Sossarnas löften om mer bidrag är tyvärr än mer kontraproduktiva.
Visst kan frågan vara en valvinnare. Det finns massor av människor som inte gillar fastighetsskatten. Men för mig är den helt OK. I alla fall om man jämför med andra skatter.
Jag skulle mycket hellre se en rejäl sänkning av inkomstskatterna. 30 miljarder till lägre skatter på arbetsinkomster skulle betyda mycket mer för Sveriges välfärd än 30 miljarder till fastighetsägarna (dit jag själv kan räkna mig). Jag skulle mycket hellre ha en högre nettolön och därför känna mig säkrare på att kunna betala fastighetsskatten, än ha en lägre nettolön och en liten fastighetsavgift. Varför? Självklart därför att jag kan bestämma själv. Jag kan bestämma över mitt boende och vilken fastighetsskatt jag ska betala. Bo billigt eller dyrt. Välja att sätta min lön på boende eller annat.
Och - det måste löna sig att vara duktig, att arbeta mycket, att förkovra sig. Det måste få synas i lönekuvertet. Idag är det alldeles för liten skillnad. Jag tycker att det är viktigare att det finns karriärvägar, som också syns i lönekuvertet, i skolan. Att en rektor ska ha rejält mer i plånboken än en nyexad lärare. Att en vidareutbilda sjuksköterska också ska se mer pengar i plånboken än en undersköterska som just slutat utbildningen. Att en uppfinningsrik ingenjör ska se att hon gör något bra, och märka det i lönekuvertet.
I det perspektivet är inte fastighetsskattesänkningar prioriterade. Men tyvärr, så verkar svensk politik vara för det mesta, oavsett vilket block som lovar. Sossarnas löften om mer bidrag är tyvärr än mer kontraproduktiva.
2006-07-12
Blir miljön valfråga?
Märkligt. Jag har semester men skriver ändå blogg.
Suck.
Är inne på kontoret för att skicka en artikel jag skrivit. Måste bara göra en kommentar kring turerna efter Almedalen. Blir miljön valfråga? Lars Leijonborg pratade fosfater i tvättmedel. Maud Olofsson pratade gödsel och fosfor. Anders Wijkman skällde ut sitt eget parti (kd). Göran Persson vill bort från oljeberoendet.
Nu tror många förståsigpåare att miljön blir valfråga.
Jag tvivlar.
Det finns en sak som förenar Lars, Maud, Göran och miljöpartisterna (de partier som pratade miljö på Gotland). Det är att inget av partierna vågar berätta vad man egentligen borde göra. Lars törs inte berätta om bensinprishöjningar och trafikavgifter. Det gör inte Maud heller och hon törs inte heller berätta om vilka krav hon ska ställa på jord- och skogsbruk. Göran låtsas som om skogsavfall kan ersätta all bensin till samma pris (vilket är en skröna) och miljöpartisterna pratar vänt om miljön men har få konkreta förslag.
Blir det miljöpolitik i valrörelsen?
Vågar någon säga:
att bensinpriset måste fortsätta uppåt?
att biltullar är här för miljöns skull, och inte bara i Stockholms innerstad?
att charterresorna måste bli mycket dyrare?
att maten måste bära sina miljökostnader och därmed bli dyrare?
att det krävs tuffare tag mot skogsavverkningar med högre krav att spara naturvärden?
att vi måste betala för reningen av alla gifter vi använder och att det innebär dyrare smink, kemteknik o.s.v.?
att klimatförändringarna kräver en total samhällsförändring med minskade transporter som huvudfråga?
att vi inte kan kräva mer av de fattiga länderna än av oss själva, vare sig det gäller att värna rovdjur, fiska matfisk, bryta råvaror eller ta hand om avfall?
att vi inte har sett om traditionell ekonomisk tillväxt och ekologiskt ansvar verkligen går att förena?
Tror någon att detta kommer att komma upp i valrörelsen på riksplanet? Knappast. Ändå borde vi våga diskutera det. Inte för att det finns något självklart svar på hur vi löser miljöproblemen, utan snarare för att det saknas. Men om inte någon vågar ta ut svängarna ordentlig, vågar säga det som inte får sägas - i så fall blir diskussionen meningslös.
Och - demokratin kan innebära att svenskarna, tillsammans med de andra demokratiska staternas medborgare, väljer att strunta i miljön och hoppas på att det ändå löser sig. Det är en risk man får ta. Det är demokratins pris.
Suck.
Är inne på kontoret för att skicka en artikel jag skrivit. Måste bara göra en kommentar kring turerna efter Almedalen. Blir miljön valfråga? Lars Leijonborg pratade fosfater i tvättmedel. Maud Olofsson pratade gödsel och fosfor. Anders Wijkman skällde ut sitt eget parti (kd). Göran Persson vill bort från oljeberoendet.
Nu tror många förståsigpåare att miljön blir valfråga.
Jag tvivlar.
Det finns en sak som förenar Lars, Maud, Göran och miljöpartisterna (de partier som pratade miljö på Gotland). Det är att inget av partierna vågar berätta vad man egentligen borde göra. Lars törs inte berätta om bensinprishöjningar och trafikavgifter. Det gör inte Maud heller och hon törs inte heller berätta om vilka krav hon ska ställa på jord- och skogsbruk. Göran låtsas som om skogsavfall kan ersätta all bensin till samma pris (vilket är en skröna) och miljöpartisterna pratar vänt om miljön men har få konkreta förslag.
Blir det miljöpolitik i valrörelsen?
Vågar någon säga:
att bensinpriset måste fortsätta uppåt?
att biltullar är här för miljöns skull, och inte bara i Stockholms innerstad?
att charterresorna måste bli mycket dyrare?
att maten måste bära sina miljökostnader och därmed bli dyrare?
att det krävs tuffare tag mot skogsavverkningar med högre krav att spara naturvärden?
att vi måste betala för reningen av alla gifter vi använder och att det innebär dyrare smink, kemteknik o.s.v.?
att klimatförändringarna kräver en total samhällsförändring med minskade transporter som huvudfråga?
att vi inte kan kräva mer av de fattiga länderna än av oss själva, vare sig det gäller att värna rovdjur, fiska matfisk, bryta råvaror eller ta hand om avfall?
att vi inte har sett om traditionell ekonomisk tillväxt och ekologiskt ansvar verkligen går att förena?
Tror någon att detta kommer att komma upp i valrörelsen på riksplanet? Knappast. Ändå borde vi våga diskutera det. Inte för att det finns något självklart svar på hur vi löser miljöproblemen, utan snarare för att det saknas. Men om inte någon vågar ta ut svängarna ordentlig, vågar säga det som inte får sägas - i så fall blir diskussionen meningslös.
Och - demokratin kan innebära att svenskarna, tillsammans med de andra demokratiska staternas medborgare, väljer att strunta i miljön och hoppas på att det ändå löser sig. Det är en risk man får ta. Det är demokratins pris.
2006-06-27
SJs förseningar tecken på samhällsförfall?
Har alltså egentligen semester men skulle upp till Stockholm på ett möte om ansvarskommitténs arbete. Tåget skulle gått just nu, 10.38, men beräknas gå om en halvtimme cirkus. Det är inte ovanligt.
Men frågan är om detta är ett tecken på något annat, ett av tecknen på det samhällsförfall som är på gång?
Samtidigt som inte tågen går, skräpas ner och blir allmänt sunkigare, byggs nya snabbspår och serveras flygmat i X2000.
Samtidigt som potthålen i gatorna blir allt fler byggs nya vägar och planeras "länkar" och tunnlar.
Samtidigt som allt fler skolor snofsas upp blir kunskaperna sämre och medmänskligheten sätts på undantag.
Samtidigt som allt fler dementa äldre får bo i vackra äldreboenden, blir allt fler kvar hemma i ensamhet och i begynnande misär.
Det finns på alldeles för många områden två bilder av samhället. En vacker yta. Men vad döljer sig därunder? Vilka processer påverkar den långsiktiga samhällsbildningen? Var finns människan under ytan?
Se där, några tankar när tåget inte kommer som det ska.
Men frågan är om detta är ett tecken på något annat, ett av tecknen på det samhällsförfall som är på gång?
Samtidigt som inte tågen går, skräpas ner och blir allmänt sunkigare, byggs nya snabbspår och serveras flygmat i X2000.
Samtidigt som potthålen i gatorna blir allt fler byggs nya vägar och planeras "länkar" och tunnlar.
Samtidigt som allt fler skolor snofsas upp blir kunskaperna sämre och medmänskligheten sätts på undantag.
Samtidigt som allt fler dementa äldre får bo i vackra äldreboenden, blir allt fler kvar hemma i ensamhet och i begynnande misär.
Det finns på alldeles för många områden två bilder av samhället. En vacker yta. Men vad döljer sig därunder? Vilka processer påverkar den långsiktiga samhällsbildningen? Var finns människan under ytan?
Se där, några tankar när tåget inte kommer som det ska.
2006-06-26
Stick inte ut-fotbollsledare = (s)-politik?
Har lyssnat på SVTs fotbollsexperter som sågat Zlatan gång efter annan. Och suckar.
Inte har han varit bra, men knappast sämre än de flesta andra i laget. Henke Larsson har ju knappast synts på plan. Straffmissen var bara signifikativ för hans insats. Fredrik Ljungberg har varit en skugga av det han presterat i Arsenal. Kim Källström är ofta tung och springer fel, men har förvisso ett par skott och någon crossboll på plussidan. Allbäck, Jonsson, Mellberg, Lucic, Isaksson(som gjorde en bra match i lördags, men mot England---), ja inte är det stjärnstatus man ser i det övriga laget direkt.
Det som stör mig är både en del "experters" tro att laget alltid är bättre än delarna. Det är det svenska kollektivet som ska fixa det. Därför är det bättre med Allbäck och Larsson än Zlatan och Chippen. Denna tanke verkar till och med ha fortplantat sig till chefen Lagerbäck själv. Hur kan man annars tolka bytet av Zlatan, som i alla fall stått för ett bra skott och ett par hyfsade passningar, istället för Larsson, som missat en straff och det mesta i övrigt.
För mig blir det ett tecken på den svenska sjukan. Det syns också ganska tydligt i flera av kommentarerna kring laget. Man sågar Zlatan för att han inte överpresterat, för att han är kaxig och tror att han är duktig, så tvärs emot det svenska det kan vara. Men man har överseende med dussinspelarna som spelar i kollektivet.
Är det inte så socialdemokratiskt folkhemssvenskt så det förslår? (Förlåt alla socialdemokrater som läser detta - men för mig är detta just baksidan med folkhemmet) Tro inte att du är mer än någon annan. Jobba inte för dig själv utan bara för laget. Det är bättre att alla är lika dåliga än att en är riktigt bra. Och när det inte fungerar, när några vill sticka ut, då blir det interna kriser som alla vet finns men låtsas som om de inte existerar.
Nej - det behövs en liberal nytändning för det svenska landslaget. Det handlar om att både låta stjärnorna lysa, ge dem frihet att vara det de kan och vill, och samtidigt ha ledare som får dem att frivilligt spela för varandra. Tvångets och kollektivets tid är förbi. Frihetens och individualismens tid måste komma. Även i fotbollen.
För övrigt tycker jag fortfarande att Zlatan ska spela på mittfältet, eller som en tillbakadragen forward i en 4-3-3 uppställning.
Inte har han varit bra, men knappast sämre än de flesta andra i laget. Henke Larsson har ju knappast synts på plan. Straffmissen var bara signifikativ för hans insats. Fredrik Ljungberg har varit en skugga av det han presterat i Arsenal. Kim Källström är ofta tung och springer fel, men har förvisso ett par skott och någon crossboll på plussidan. Allbäck, Jonsson, Mellberg, Lucic, Isaksson(som gjorde en bra match i lördags, men mot England---), ja inte är det stjärnstatus man ser i det övriga laget direkt.
Det som stör mig är både en del "experters" tro att laget alltid är bättre än delarna. Det är det svenska kollektivet som ska fixa det. Därför är det bättre med Allbäck och Larsson än Zlatan och Chippen. Denna tanke verkar till och med ha fortplantat sig till chefen Lagerbäck själv. Hur kan man annars tolka bytet av Zlatan, som i alla fall stått för ett bra skott och ett par hyfsade passningar, istället för Larsson, som missat en straff och det mesta i övrigt.
För mig blir det ett tecken på den svenska sjukan. Det syns också ganska tydligt i flera av kommentarerna kring laget. Man sågar Zlatan för att han inte överpresterat, för att han är kaxig och tror att han är duktig, så tvärs emot det svenska det kan vara. Men man har överseende med dussinspelarna som spelar i kollektivet.
Är det inte så socialdemokratiskt folkhemssvenskt så det förslår? (Förlåt alla socialdemokrater som läser detta - men för mig är detta just baksidan med folkhemmet) Tro inte att du är mer än någon annan. Jobba inte för dig själv utan bara för laget. Det är bättre att alla är lika dåliga än att en är riktigt bra. Och när det inte fungerar, när några vill sticka ut, då blir det interna kriser som alla vet finns men låtsas som om de inte existerar.
Nej - det behövs en liberal nytändning för det svenska landslaget. Det handlar om att både låta stjärnorna lysa, ge dem frihet att vara det de kan och vill, och samtidigt ha ledare som får dem att frivilligt spela för varandra. Tvångets och kollektivets tid är förbi. Frihetens och individualismens tid måste komma. Även i fotbollen.
För övrigt tycker jag fortfarande att Zlatan ska spela på mittfältet, eller som en tillbakadragen forward i en 4-3-3 uppställning.
På jobbet...
trots att semestern börjat. Och jag vet att jag inte är ensam. Allt fler som har jobb arbetar allt mer, lediga dagar, semesterdagar, helgdagar, kvällar. Samtidigt finns allt fler som saknar allt mer av det som ett arbete ger.
Varför är det så?
Jag funderar ganska mycket över det och vad man skulle kunna göra åt det. Är det politik? Är det marknaden? Är det det personliga ansvaret? Är det livsstil, eller människosyn?
Nån gång kanske man kommer fram till ett svar.
Kanske
Varför är det så?
Jag funderar ganska mycket över det och vad man skulle kunna göra åt det. Är det politik? Är det marknaden? Är det det personliga ansvaret? Är det livsstil, eller människosyn?
Nån gång kanske man kommer fram till ett svar.
Kanske
2006-06-22
Snart semester, eller
Sista dagen på jobbet innan semester. Ändå är två dagar nästa vecka inbokade. Suck... Som det känns just nu vore det skönt med ett par månaders vila.
Jag har fortfarande inte kunnat smälta gårdagens fullmäktige. Dels för att besluten blev som de blev. Men också för det hårda debattklimatet. Det tar hårt att bli anklagad både för det ena och det andra, som person, inte som politisk företrädare. Det kan inget mediagenomslag uppväga. Tankarna om det är värt priset att vara politiker kommer.
Torgny Larsson, kommunfullmäktiges ordförande (s), avslutade med några tankar kring politiska angrepp. Jag tycker Torgny är en mycket bra ordförande av många olika skäl. Men jag tror att hans dröm om en valrörelse utan hårda angrepp är och förblir en dröm.
På kommunstyrelsen dagen innan kom en av hans partikamrater, Lars-Erik Soting, klädd i en LO tröja. På ryggen stod budskapen: "Trygghet eller rädsla? Du väljer." Budskapet är tydligt. Sossarna står för trygghet. Vi för rädsla. Vi vill alltså skapa rädda människor. Finns det någon sanning bakom detta? Varför vill man skrämma människor istället för att prata politik?
Det är bara att sucka vidare. Torgnys dröm kommer att förbli en dröm. Tyvärr.
Jag har fortfarande inte kunnat smälta gårdagens fullmäktige. Dels för att besluten blev som de blev. Men också för det hårda debattklimatet. Det tar hårt att bli anklagad både för det ena och det andra, som person, inte som politisk företrädare. Det kan inget mediagenomslag uppväga. Tankarna om det är värt priset att vara politiker kommer.
Torgny Larsson, kommunfullmäktiges ordförande (s), avslutade med några tankar kring politiska angrepp. Jag tycker Torgny är en mycket bra ordförande av många olika skäl. Men jag tror att hans dröm om en valrörelse utan hårda angrepp är och förblir en dröm.
På kommunstyrelsen dagen innan kom en av hans partikamrater, Lars-Erik Soting, klädd i en LO tröja. På ryggen stod budskapen: "Trygghet eller rädsla? Du väljer." Budskapet är tydligt. Sossarna står för trygghet. Vi för rädsla. Vi vill alltså skapa rädda människor. Finns det någon sanning bakom detta? Varför vill man skrämma människor istället för att prata politik?
Det är bara att sucka vidare. Torgnys dröm kommer att förbli en dröm. Tyvärr.
2006-06-21
Kommunfullmäktige, eller kommunvanmäktige
Så har då en majoritet beslutat dels att vi ska bygga en ny mässa vid Södra Station och dels en parkeringsanläggning vid Pingstkyrkan. Det är tragiskt.
Jag skulle kunna respektera beslutet om det fanns bra underlag och tydliga handlingar. Men mer saknas än finns. Det är så enormt mycket tyckande och okunskap (vågar jag påstå) bland de som idag fattat beslutet. Det är ett spel med skattepengar, med kommunala resurser och faktiskt också med det demokratiska systemet som borde lända till eftertanke.
Men det saknas. Tyvärr.
Nu ska kommunen bygga mässa. Det blir de svaga eleverna och de sårbara äldre som får betala.
Jag skulle kunna respektera beslutet om det fanns bra underlag och tydliga handlingar. Men mer saknas än finns. Det är så enormt mycket tyckande och okunskap (vågar jag påstå) bland de som idag fattat beslutet. Det är ett spel med skattepengar, med kommunala resurser och faktiskt också med det demokratiska systemet som borde lända till eftertanke.
Men det saknas. Tyvärr.
Nu ska kommunen bygga mässa. Det blir de svaga eleverna och de sårbara äldre som får betala.
2006-06-20
ÖSK - Norrköping 3-1, Folkpartiet - resten 75 - 0!
Folkpartiet i Örebro hade sommaravslutning för de förtroendevalda i går. Vi satte upp ett stort tält i Sveaparken, grillade enkel fläskkarré, bjöd även på potatissallad, kaffe, dricka och hembakt jordgubbstårta.
Vi lyssnade till Nerikes Allehandas chefredaktör Ulf Johansson som berättade om tidningens politiska bevakning och så förde jag ett samtal med det folkpartistiska oppositionsrådet i Västerås, Bengt-Åke Nilsson.
Som avslutning delade vi ut 2000 flygblad till besökarna på Behrn Arena och förgyllde läktarna under matchen.
ÖSK vann med 3 - 1 och 75 folkpartister hade trevligt och kampanjade samtidigt (som vanligt får man säga). Det är kul att vara folkpartist i Örebro! Politik måste vara glädje, också.
På väg till bilen efter att ha röjt upp i parken träffade jag tre ÖSK-spelare. Jag tackade för att de gjort Folkpartiets avslutning till en sådan fest. För visst var det fest även på Vallen. Jätteroligt för sossen Jelecak som fick göra mål efter allt arbete han lagt ner. Och minst lika roligt att se Patrik Anttonen näta ännu en gång. OK - jag glömmer inte Seb heller. Men bäst på plan var Christoffer Näfver. Vilken lirare!
Vi lyssnade till Nerikes Allehandas chefredaktör Ulf Johansson som berättade om tidningens politiska bevakning och så förde jag ett samtal med det folkpartistiska oppositionsrådet i Västerås, Bengt-Åke Nilsson.
Som avslutning delade vi ut 2000 flygblad till besökarna på Behrn Arena och förgyllde läktarna under matchen.
ÖSK vann med 3 - 1 och 75 folkpartister hade trevligt och kampanjade samtidigt (som vanligt får man säga). Det är kul att vara folkpartist i Örebro! Politik måste vara glädje, också.
På väg till bilen efter att ha röjt upp i parken träffade jag tre ÖSK-spelare. Jag tackade för att de gjort Folkpartiets avslutning till en sådan fest. För visst var det fest även på Vallen. Jätteroligt för sossen Jelecak som fick göra mål efter allt arbete han lagt ner. Och minst lika roligt att se Patrik Anttonen näta ännu en gång. OK - jag glömmer inte Seb heller. Men bäst på plan var Christoffer Näfver. Vilken lirare!
Rikemanspartiet (s)
Sossarna är Sveriges rikemansparti. Det bör inte förvåna någon. Det som förr var ett parti för arbetarnas intressen, radikalt och framstegsvänligt, är numera Sveriges Konservativa Parti, fast namnet är detsamma, socialdemokraterna.
(S) står idag för (s)tagnation, (s)telbenthet, (s)topp och (s)jälviskhet. Man (s)lår vakt om de enga fördelarna och tycker att det viktigaste är att värna organisationen.
När man ser vilka som är med i partiet och på partiets listor behöver man inte förvånas över det heller. De som är och blir ledande inom (s) är samma sorters apparatnik som förr befolkade andra administrationer i andra lika konservativa länder.
Sverige behöver en ny regering, inte minst för att bryta upp maktmonopolet och göra sossarna medvetna om vilka de egentligen borde företräda. Eller snarare bestämma sig för om det är de som arbetar eller om det är den socialdemokratiska maktapparaten som är deras egentliga uppdragsgivare.
(S) står idag för (s)tagnation, (s)telbenthet, (s)topp och (s)jälviskhet. Man (s)lår vakt om de enga fördelarna och tycker att det viktigaste är att värna organisationen.
När man ser vilka som är med i partiet och på partiets listor behöver man inte förvånas över det heller. De som är och blir ledande inom (s) är samma sorters apparatnik som förr befolkade andra administrationer i andra lika konservativa länder.
Sverige behöver en ny regering, inte minst för att bryta upp maktmonopolet och göra sossarna medvetna om vilka de egentligen borde företräda. Eller snarare bestämma sig för om det är de som arbetar eller om det är den socialdemokratiska maktapparaten som är deras egentliga uppdragsgivare.
2006-06-18
Segersjö
Segersjödagarna håller på som bäst. Jag var själv där ute i går, både som besökare och som medhjälpare. Tyvärr verkade det fina vädret hålla en del av publiken borta.
Men jag är så fascinerad av denna tillställning. Inte för att jag är speciellt hästintresserad. Inte heller för att jag gillar att befrynda mig med adeln. Nej - snarare för att det är ett så fantastiskt exempel på entreprenörskap.
Segersjödagarna borde få ett långsiktigt kommunalt stöd. De borde utvecklas vidare som en motor för hela Östernärke. Fundera på vad det skulle innebära om kommunen stödde Segersjö med en tjugondel av vad den nya mässan kommer att kosta årligen. I det ena fallet, Segersjö, bjuder kommunen med armbågen, entreprenörerna står ensamma. I det andra, mässan, går kommunen in och tar alla risker, struntar i varningar och dödar entreprenörskap och skapar ett svagare näringsliv.
Suck!
Men jag är så fascinerad av denna tillställning. Inte för att jag är speciellt hästintresserad. Inte heller för att jag gillar att befrynda mig med adeln. Nej - snarare för att det är ett så fantastiskt exempel på entreprenörskap.
Segersjödagarna borde få ett långsiktigt kommunalt stöd. De borde utvecklas vidare som en motor för hela Östernärke. Fundera på vad det skulle innebära om kommunen stödde Segersjö med en tjugondel av vad den nya mässan kommer att kosta årligen. I det ena fallet, Segersjö, bjuder kommunen med armbågen, entreprenörerna står ensamma. I det andra, mässan, går kommunen in och tar alla risker, struntar i varningar och dödar entreprenörskap och skapar ett svagare näringsliv.
Suck!
2006-06-16
Ett skrik
Undrar hur många svenska bloggar som handlar om fotbollsVM idag. Kan gissa att det är några stycken. Låg själv hemma i soffan och hade gett upp i början av andra halvlek. Men men men. Det enda man kunde önskat är ju att ha fått vara på plats.
Människan (i vart fall jag) är märklig. I min ensamhet kunde jag inte undgå att vråla efter Ljungbergs mål Varför? För vem? Inte en aning. Men nog skrek jag.
Intressant.
Människan (i vart fall jag) är märklig. I min ensamhet kunde jag inte undgå att vråla efter Ljungbergs mål Varför? För vem? Inte en aning. Men nog skrek jag.
Intressant.
Vad är demokratin egentligen värd?
Nu ska byggnadsnämnden fatta "rätt" beslut. Det vill säga - acceptera sossarnas plan på den nya mässan vid Södra station. Majoriteten av byggnadsnämndens ledamöter hade ju det dåliga omdömet att fatta "fel" beslut förra gången.
Vad var då det felaktiga beslutet? Jo: Man ville ha en fullständig information om vad en förändrad plan skulle innebära. Man ville ha bostäder och handel i city. Man ville veta hur trafiken skulle påverkas. Till exempel. Därför återvisade man handlingen till förvaltningen och bad om att få den informationen
Men det tycker sossarna är onödigt. Det behövs ingen mer information. De menar att örebroarna inte behöver få veta hur illa det blir med trafiken, hur bullret kommer att öka för de som bor centralt, hur många fler dödsfall på grund av ökade luftföroreningar som kommer att komma, varför södercity ska bli en död stadsdel när mässa och konferenshall står tomma.
Det är märkligt att en del demokratiskt fattade beslut är mindre värda än andra. Det som nu sker i byggnadsnämnden är ett hån mot allt vad demokrati heter. Och för mig, som tänker mig att leda en allians efter valet, är det ett bekymmer att två av de i alliansen ingående partierna är med på dessa turer. Det kräver mycket fundering och eftertanke hur jag ska kunna reparera de broar de nu river.
Vad var då det felaktiga beslutet? Jo: Man ville ha en fullständig information om vad en förändrad plan skulle innebära. Man ville ha bostäder och handel i city. Man ville veta hur trafiken skulle påverkas. Till exempel. Därför återvisade man handlingen till förvaltningen och bad om att få den informationen
Men det tycker sossarna är onödigt. Det behövs ingen mer information. De menar att örebroarna inte behöver få veta hur illa det blir med trafiken, hur bullret kommer att öka för de som bor centralt, hur många fler dödsfall på grund av ökade luftföroreningar som kommer att komma, varför södercity ska bli en död stadsdel när mässa och konferenshall står tomma.
Det är märkligt att en del demokratiskt fattade beslut är mindre värda än andra. Det som nu sker i byggnadsnämnden är ett hån mot allt vad demokrati heter. Och för mig, som tänker mig att leda en allians efter valet, är det ett bekymmer att två av de i alliansen ingående partierna är med på dessa turer. Det kräver mycket fundering och eftertanke hur jag ska kunna reparera de broar de nu river.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)