Är man människa som gammal?

När slutar du att vara individ? När övergår du från att vara människa till att vara något annat?

Det självklara svaret på det är väl aldrig. Eller i vart fall inte så länge vi är i livet.

Men verkligheten har delvis varit annorlunda.

Jag får höra berättelse efter berättelse från människor som passerat 65-årsdagen och plötsligt upplevt att de inte längre är fullvärdiga medborgare. Jag hör berättelse efter berättelse från människor som fyllt 70, 75 eller 93 som berättar att deras omgivning inte längre ser dem som individer. De är något annat. De har, eller kanske de borde ha, slutat att tycka, tänka, vilja. De får inte längre vara med och ta ansvar, annat än för sig själv och barnbarnen... Men att vara samhällsförändrare - nej. Att jobba - varför då? Att välja - det gör politiker bättre.

För några bloggar sedan skrev jag om den åldershysteri som just nu sveper genom svensk politik. Snart är du ute som politiker om du har fyllt 35... Då är det ändå skönt att kunna läsa om att Alliansregeringen tar ett litet steg i en annan riktning.

Nu ska de nämligen bli godkänt att dricka alkohol på hemmet. Och? Borde det inte vara självklart? Om du har druckit ett glas vin till maten hela livet, ska du inte få det på hemmet då? Eller om du tagit en whiskey på fredagskvällen, ska den vanan sluta när du flyttar in på hemmet?

Under lång tid, när kollektivismen och socialismens tankar rådde i Sverige, visste politikerna bäst om mycket. Det var politiker som bestämde var du skulle gå i skolan. Det var politiker som bestämde vilken läkare du skulle få träffa. Det var politiker som bestämde om allt som var offentligt finansierat.

Men så småningom har vi som individer stärkts, och våra krav på att få bestämma över våra liv har blivit högljuddare. Den utvecklingen är (nästan) enbart bra.

Men ett område har levat kvar i kollektivismens tidevarv. Det har varit äldreomsorgen. Ända fram till de senaste åren har äldre ansetts vara mest delar av ett kollektiv, och inte fria individer. I vissa län och i vissa kommuner finns fortfarande nästan ingen valfrihet för dig om du fyllt 65 och behöver kommunens eller landstingets stöd. Det är rätt skrämmande.

Under Alliansregeringen har en politik ändå drivits som långsamt flyttat fram de äldres positioner. Det har handlat om skatteförändringar för att göra det enklare för äldre att jobba mer. Det har handlat om valfrihet. Och det handlar nu om rätten att få leva som man gjort.

Men det återstår massor. Låt mig ge några funderingar:

Fortfarande ses många äldre som patienter när de flyttar till ett äldreboende. Det finns knappt något som gör en människa så avindividiferad som att bli patient. Den utvecklingen måste brytas. Det kan handla om när du vill gå upp, när du vill äta dina måltider och när du vill gå och lägga dig. Är det personalens schema som ska bestämma det, eller är det din vilja? Svaret borde vara självklart.

Det borde kunna bli ännu attraktivare för äldre att jobba. Skatter och arbetsgivaravgifter är en sak. Anpassningen av arbetsplatser en annan. Om fler arbetsplatser kunde anpassas för äldre, och om fler äldre kunde få anpassade arbetstider, skulle många tjäna på det. Ökade krav på framförallt stora arbetsgivare att anpassa arbetsplatser och arbetstider för äldre borde vara en självklarhet när vi ser att vår offentliga ekonomi riskerar allvarliga problem.

Men den viktigaste frågan är hur vi värderar de äldres erfarenheter och kunskaper? Idag är det bra att vara ung och hungrig. Men unga och hungriga vargar som springer i flock kanske inte alltid är de som tar de bästa och mest långsiktiga besluten. Hur skapar vi ett samhälle som ser värdet i den erfarenhet som den som är 70, 75 eller 93 har fått genom liv, arbete och samhällsengagemang?

Jag är nästannykterist. Funderar på att börja dricka vin när jag fyller 60 för hälsans skull. Men trots min marginella alkoholkonsumtion ser jag med glädje att äldreboenden nu får servera alkohol enkelt och självklart. Individens rättigheter får aldrig förminskas. Även som gammal är man människor med alla mänskliga rättigheter och skyldigheter.

Media: SVD

Dubbla bud(s)kap

ÖBOs ordförande Mats Sjöström har tidigare varit KS-ordförande. Visserligen gick det inte så bra ekonomiskt, men det berodde nog mer på den politik partiet förde än på Sjöströms ekonomiska kunskaper. Jag har ingen anledning att betvivla att han vet vad han pratar om.

Därför blir det märkligt att höra hans resonemang kring ÖBO och försäljningarna på Radio Örebro. Sossarna var emot försäljningarna, men nu när de är gjorda ska de använda pengarna. Men det hade inte behövts. Och ÖBO har pengar avsatta för de omfattande reparationer som måste till.

Är det någon som får det att gå ihop? Vilka pengar har ÖBO avsatta? Är det inte det som är det egna kapital som förstärktes genom försäljningarna? Eller finns det andra källor som Sjöström kan plocka ur? Knappast. ÖBO skulle med socialdemokratisk ledning varit ett svagare företag än vad det är idag.

Och kan han lova att ÖBO ska renovera massor, utan att det någonsin kommer att påverka hyrorna? Knappast! ÖBO behöver satsa miljarder på både nybyggnation, ombyggnation, renoveringar de kommande åren. Det kommer att innebära påfrestningar. Men ÖBO kan klara det om det finns en ledning i såväl bolag som kommun som inser vad som behöver göras.

Tyvärr gör sig Mats Sjöström till tolk för den dåliga politik sossarna fört i Örebro de senaste åren. Framförallt handlar det om ÖBO. De överdrifter som de spridit bland ÖBOs hyresgäster när de tillsammans med Hyre(s)gä(s)tföreningen knackat dörr har skrämt och oroat många, helt i onödan. Jag har fått mail och samtal av oroliga människor som trott sig behöva flytta, som trott på enorma hyreshöjningar, som oroats av att allt ska bli sämre, ofta grundade i den information från (s) och HGF(s) de trott på.

Sanningen är ju den att även Mats Sjöström tycker att ÖBO ska sälja. Det har funnits en total enighet i ÖBOs styrelse om att bolaget ska krympa där man är monopolistisk. Men när det kommer till kritan vågar man inte, utan menar att det är någon annan typ av försäljning man åsyftar, en försäljningstyp som är svårförklarlig.

Men Mats Sjöström är klok. Han inser att ÖBO behöver sälja för att fortsätta vara ett stabilt och välmående företag, om man ska klara av de utmaningar vi vill att ÖBO ska vara med och lösa. Integration. Fler jobb och fler arbetsplatser. Bättre äldreboenden. Skarpare klimatansvar. Tyvärr verkar han inte kunna sätta sig upp emot den del av partiet som styr partiet i Rådhuset. Där är det viktigare att kunna kampanja mot nödvändiga försäljningar, än att ta ansvar för integration, fler jobb och arbetsplatser, nybyggnationer, renoveringar och ombyggnationer för bättre klimatansvar.

Alkohol och äldreboenden

Visst ska äldre få dricka både vin, sprit och öl på äldreboenden!

Jag är nykterist. Visst händer det att jag på officiella middagar sippar på ett glas rödvin när det ska skålas, men min alkoholkonsumtion är minimal. Jag hade däremot tänkt att börja dricka lite mer rödvin när jag fyller 60. Det är bra för hälsan. Dessutom är riskerna för att utveckla alkoholberoende då nära noll. Om jag följer denna plan, och blir en gammal gubbe på ett kommunalt äldreboende, vill jag nog ha rätt att fortsätta med att dricka ett glas rödvin.

Det finns redan idag många som under hela sitt liv både druckit vin, sprit och öl och som säkert vill fortsätta med det även när de inte längre kan bo hemma. En del har haft en alldeles för hög konsumtion. Andra har hållit den inom goda ramar. Spelar det någon roll?

Det finns en syn på äldre och åldrande i Sverige som jag ogillar skarpt. Den handlar om att äldre inte längre är individer, utan bara delar av ett kollektiv. Jag menar att den är sprungen ur en socialistisk tradition, där gruppen, och inte individen, varit vägledande. Denna tradition har också byggt på att någon annan vet bättre än individen vad som är bäst för henne. Antingen en politiker, eller en tjänsteman inom det offentliga.

Med en sådan tradition i ryggen har det varit självklart att hävda att någon annan vet bättre vad som gäller för alla gamla som bor på kommunala boenden. Politiker och tjänstemän har kunnat hävda att gamla inte ska dricka alkohol, därför att alkohol de facto är ett folkhälsobekymmer.

Men gamla människor är inte befriade från att vilja och önska. Äldre människor, även i svåra situationer, kan och vill välja sitt liv själva. Och när man mist sin förmåga att välja, till exempel genom en demenssjukdom, är det då säkert att någon annan ska välja en helt ny inriktning på ditt liv än den du tidigare haft?

Svensk äldreomsorg måste bli mycket mer individualiserad. Äldre människor är lika mycket individer som alla andra och ska behandlas så. Tron på ett politiskt förmyndarskap över gruppen äldre måste förpassas till det förgångna. Därför är det naturligt att både vin, sprit och öl ska kunna serveras till de gamla som så önskar, även, eller kanske framförallt, på kommunala boenden.