Till vad ska de integreras?

Det finns ett mantra i svensk migrationspolitik. Det lyder: Vi ska inte diskutera hur många invandrare vårt samhälle klarar av utan att det får tydliga konsekvenser för välfärdssystemen. Vi ska istället diskutera hur vi integrerar invandrarna. Integrationen måste bli bättre!

För oss som är uppvuxna i det av tillväxt, öppenhet och sociala reformer präglade 1900-talet, är orden självklara. Det handlar inte om volymer. Det handlar om integration.

Men vad är svensk integration? Och till vad ska våra invandrare integreras?

Svensk politik kännetecknas av flera olika tabun. Ibland kallas det för åsiktskorridor. Ibland handlar det om att vara politiskt korrekt, PK. Ibland hävdas det att vissa saker ”inte får diskuteras”. I de flesta fall är det inkorrekt. Det går att diskutera såväl volymer av invandring, integration och assimilation till det svenska samhället. Men risken att medvetet, eller omedvetet, misstolkas av politiska motståndare ökar ju längre man befinner sig från den mainstreamade mittfåran där svensk politik formas.

Så har det varit med migrationsfrågans volymperspektiv. Så är det sannolikt med frågan om integrationens kärna.

När olika politiska partier lyfter frågan om integration, handlar det i huvudsak om jobb och skola. Har du ett jobb, får du en utbildning, då löser resten sig självt. Då är du integrerad. Så långt är i princip alla partier ense.

Men så fort du lämnar denna trygghets zon, riskerar du att bli stämplad. När Folkpartiet lyfter frågan om krav på språkkunskaper för medborgaskap, något som borde vara en självklarhet i ett så pass litet land där ett gemensamt språk är en förutsättning för det demokratiska samtalet, startar misstolkningarna omedelbart. Rädslan att bli stämplad; som rasist, främlingsfientlig, invandringskritiker, är överhängande.

Frågan återkommer: Om inte ens ett gemensamt språk håller samman ett land, till vad ska då invandrarna integreras?

Rasistiska partier brukar tala om en nation och en nationell identitet. De har varit så framgångsrika i att tala om detta, att vi andra valt att hålla oss så långt borta från dessa frågor som möjligt. Men den tiden måste vara förbi. I en globaliserad värld, där såväl människor som idéer, goda som onda, kan färdas över gränser, krävs ett starkare fokus på vad vår identitet är.

Den identiteten får inte handla om vem som är mer eller mindre svensk. Men den måste handla om vad vi i Sverige menar vara det sammanhållande kittet i vårt samhälle, det vi vill skapa, utveckla och värna tillsammans.

Det finns en rudimentär bild av denna identitet. Den handlar om den demokrati vi alldeles för ofta tar för självklar. Den handlar om en ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. Och den handlar delvis också om vår syn på individens rättigheter, gentemot andra individer, organisationer och mot det offentliga.

Frågan är om det räcker.

I sin bok ”Är svensken människa” beskriver Lars Trägårdh och Henrik Berggren den komplexa svenskheten. Vi, som tror oss vara kollektivister är i huvudsak individualister, med en stark stat som gör denna individualism möjlig. Svensken är unik i denna sin tro på sin egen makt, liksom sin tro på den goda staten.

Denna unicitet förstärks av World Values Surveys kulturkarta. I mätning efter mätning sticker Sverige ut som det land där sekularitet och självförverkligande är de bärande kulturyttringarna.

Sverige är ett ytterlighetsland. Men vi ser oss inte som denna ytterlighet. Istället tror vi oss vara världens centrum, det centrum kring vilket allt annat cirklar. Ett tydligt tecken på detta är den debattartikel som professor Bo Rothstein skrev i Dagens Nyheter den 2 mars 2015. Visst är rubriken: ”Religionen ger inte ett bättre samhälle.” delvis en beskrivning av innehållet. Men det självetnocentriska perspektivet är tyvärr övertydligt: ”Se på oss. Det är bara vårt samhällssystem som skapar det goda samhället!”

Utan att mena det, riskerar Rothstein att spela rasisterna i händerna. Genom att använda sig av WVS kulturkarta och sammanlänka den med samhällsutveckling, är det enkelt att också sammanlänka de önskvärda, respektive oönskade kulturerna med de människor som kommer därifrån. Länderna i Mellanöstern är tydligt överrepresenterade i den andra änden av WVS kulturkarta. Innebär det att flyktingarna från dessa länder, med sin starka tro, kommer att försämra det svenska samhället? Innebär det att Rothstein inte förespråkar integration, där invandraren tillåts behålla sin kulturella identitet, utan istället assimilation, där den svenska sekulära identiteten ersätter den medärvda? Allt för att göra samhället ännu bättre?

Så till vad ska då invandraren integreras?

Den svenska självbilden har haft en så stark ställning, och den nationella identiteten så självklar, att vi hittills inte behövt diskutera den. Men när utanförskapet ökar, de hittills så självklara oskrivna reglerna mellan individer och staten sätts ur spel, och rörelser som militanta islamister hotar samhällets grundvalar, blir frågan brännande.

Till vilken samhällskultur ska invandraren integreras? Finns det ett samhällskontrakt som går utanför jobb och utbildning? Vilka är de värderingspelare som håller uppe det samhälle vi vill fortsätta utveckla, värna och förbättra?

På dessa frågor saknas hittills helt svar från något ansvarsfullt politiskt parti. Inte heller det civila samhället som borde vara de som formade den värderingsbas på vilken de politiska partierna bygger, har några svar. Istället landar man som så ofta i ord utan genomgripande mening.

Integration är ett vackert ord. Men om ingen vet vad det innebär, saknar det fullständigt mening för den politiska debatten.

Att kunna satsa eller inte

Idag var regeringens partiledare i Helsingborg. Jan Björklund och hans vänner presenterade ytterligare en satsning av flera som kommer i höstbudgeten. Idag handlade det om studier och jobb. Fler platser på vuxenutbildning. Fler nystartsjobb. Bättre villkor för lärlingsanordnare. På område efter område agerar nu regeringen kraftfullt. Det är bra.

Från oppositionen hörs mest trista suckar. "De borde gjort ännu mer." är väl det vanligaste. Men det finns så liten trovärdighet kring detta. Vänsterpartiet har ju sin egen sedelpress och behöver aldrig finansiera några förslag. Men även om socialdemokraternas nya ekonomitalesperson, Magdalena Andersson, verkar känna sig obekväm i rollen som "merropare" gör hon ändå som rörelsen alltid gjort. Mer av allt...

I Örebro hade vi idag en halvdag kring budgetförutsättningarna för 2013 och framåt. Det var en märklig förmiddag. Först en utmärkt genomgång av ekonomikontoret kring de ekonomiska fundamenta som rör kommunen. Återkommer till det.

Sedan blev det politiska högtidstal och vackra bildspel på nya bostadsområden när de socialdemokratiska kommunalråden tog över. Jag valde att gå. För mig är det självklart att vi ska få samma grund för våra olika politiskt färgade budgetar och det är väl bra om vi får dem vid ett tillfälle istället för vid flera. Men att få majoritetens partisilade budgetsiffror, eller personalkontorets föredragning som helt byggde på majoritetens budgetförslag, är inte bra ur någon synvinkel. Majoriteten borde jobba med sina siffror och sina överväganden på sitt håll och kontakta oss om de vill förhandla. Tjänstemännen ska serva såväl majoritet som opposition med fakta som inte har någon politisk över- eller underton.

Nåväl. Medan Alliansregeringen kan satsa, har SKDC-regimen i Örebro det svårare. Visserligen växer kakan de kommande åren rejält. Mellan 200 och 275 miljoner per år. Men de har redan intecknat hela den summan och mer därtill. Beräkningarna som visades pekade på besparingskrav i storleksordningen 50 mkr för nästa år. Och det är om budgeten 2012 håller. Och det gör den nog inte.

Thomas Esbjörnsson och Lena Baastad har tvingat skolorna till inköpsstopp för att försöka lösa problemet med ett underskott i 20-miljonersklassen. I Rasmus Perssons fögderi visar till exempel Nämnden för funktionshindrade ett underskott på drygt 4 mkr. Frågan är när nödstoppen kommer här.

Som vanligt är det bara Björn Sundin som surfar på. Och på dagens dragning blev det övertydligt. Investeringssiffrorna slår i taket. Och nu börjar kommunen låna igen på allvar. Lånebehovet för koncernen (kommunen och bolagen) de kommande åren är svindlande 1,8 miljarder, 1.800.000.000:- kronor. Det är svårt att förstå. Men det är lika mycket som hela grundskolan kostar i kommunen. Kommunkoncernens låneskuld kommer att knäcka 8-miljardersvallen. Och kommunen kommer själv, trots att man sålt bolag till sig själv och gömt skulder i exempelvis Futurum Fastigheter, att behöva låna uppåt en halv miljard. Inte svårt att se hur Sundin gnuggar händerna. Inte svårt att se vem som egentligen styr.

Men kommunen är på väg mot ett mörker a la Mats Sjöström 1995. Och nu finns inget Örebro Energi att sälja. Frågan är kanske när Baastad och Sundin vänder blickarna mot ÖBO för att rädda det som räddas kan...

Men stopp, säger den som kan lite ekonomi, man måste skilja på investeringar och drift. 1,8 miljarder i investeringar kan inte användas för driften av skolan. Och nu är det billigt att låna. Och det har de alldeles rätt i.

Men den som kan lite mer ekonomi börjar sannolikt fundera över vilka räntekostnader 1,8 miljarder innebär. I år, då räntorna är låga, och i framtiden då räntorna sannolikt blir högre. 4 % idag kanske? Det blir drygt 70 miljoner som ska ut från driftpengar varje år. Och varje ny procent i räntehöjning motsvarar 18 miljoner kronor. Och sedan kommer avskrivningar, kanske nedskrivningar, underhåll och drift av allting. Allt måste tas mot resultatet. Allt påverkar skolan, äldreomsorgen och välfärden.

Till skillnad från Alliansregeringen som skött sina finanser, har SKDC inte brytt sig. Det finns allt fler i organisationen som klagar över att det inte finns någon i den politiska ledningen som tar ekonomin på allvar. Det finns helt enkelt ingen att tala med. Ekonomi är för dagens lokala S-ledning något ovidkommande, något som stör skapandet av den mediala bilden av dem som alla goda gåvors givare. Politik är väl att vilja, då ska inte ekonomin få sätta käppar i hjulet...

Alliansregeringen kan möta krisen utifrån en styrkeposition, där det finns en klar politisk ekonomisk ledning, tydliga direktiv, sparade pengar och en långsiktigt hållbar ekonomi. Alliansregeringen är helt enkelt bäst i klassen.

I Örebro är det inte bara elitidrotten som numera harvar i gärdesgårdsserien. Här finns ingen politisk ekonomisk ledning, inga tydliga direktiv. Det är snart slut på pengarna vi som var mer varsamma sparade ihop. Och man kan knappast stava till långsiktigt hållbar. Då blir det heller inga satsningar. Eller det kanske det blir, för lånade pengar...

Det är verkligen dags för en liberal kommunledning. Dagens tre partier i den röda soppan har gjort sitt i Örebropolitiken.

Media: DN1, DN2, DN3, SVD1, SVD2, SR, SVT,

Integration

När, förhoppningsvis, koalitionen tar över taktpinne igen efter omvalet den 15 maj så kommer integrationsfrågorna hamna i min portfölj. Det blir intressant.

Integrationen i Örebro behöver bli bättre. Milt sagt. Under många år med socialdemokratiskt styre blev Örebro en stad i utanförskap. Under de senare åren av 1990-talet och de första på 2000-talet förstärktes denna trend ordentligt. Det var då Örebro blev den stad, utanför storstadsområdena, som hade störst problem med utanförskap.

Men vi i koalitionen måste också vara självkritiska. Under våra första fyra år vid makten har vi inte klarat av att bryta denna trend. Visst kan vi visa att det finns orsaker vi inte kan påverka. När en internationell lågkonjunktur slår till, så slår det hårdast mot de som redan är utanför. Men det spelar mindre roll. Utanförskapet måste brytas.

Nu gäller det att visa på konkreta åtgärder och en åtgärdsplan. Jag ser fem prioriterade frågeområden:

För det första: Jobb! Inte bidrag. Vi måste tydliggöra arbetslinjen än mer. Det handlar såväl om de svenskar som funnits i landet länge, som nya svenskar och invandrare. Alla som kan jobba ska också jobba. Det ska inte finnas bidrag som utbetalas av slentrian. Under den kommande perioden ska vi bli tydligare i att ingen som kan jobba ska kunna leva av bidrag. Jobb, eller utbildning, från första dagen gäller. Kommunen ska planera för att erbjuda alla sysselsättning omedelbart. Vår förflyttning av försörjningsstödet till Vuxenutbildning och Arbetsmarknad ger förutsättningar för detta (s och v var emot detta).

För det andra: Skola! Vi har ett uppdrag att skapa de allra bästa skolorna i de mest utsatta områdena. Utbildningen är grunden för att kunna skapa sig sin egen framtid. Idag är kunskapsmålet fortfarande för otydligt. Alla barn kan lära, det är synen på elevernas möjligheter som skapar en lärande situation. Vi ska investera i skolmiljöer. Vi ska investera i lärarna, i deras kompetens och ge dem som jobbar i dessa skolor bättre förutsättningar. Vi ska investera i rektorer och skolledningar, och kräva större ansvar för att de ska skapa lärande miljöer.

För det tredje: Trygghet! Alla örebroare ska kunna gå trygga på gator och torg när som helst på dygnet. Det gäller centrum såväl som miljonprogramsområden. Vi ska bygga om och bygga nytt för trygghet. Ljus och öppenhet. Miljöer där människor rör sig. En stad för människan, inte för trafiken, för planerarna, för ekonomismen. EN stad, inte en stad där olika områden behandlas olika. Vi ska samarbeta än mer med polisen, inom kommunen, med civilsamhället.

För det fjärde: Deltagande! Vårt arbete kring samverkan med det civila samhället ska fortsätta. Ett tecken på utanförskap är att få har de många och goda kontakterna som föreningsliv, organisationer och nätverk ger. Det handlar om att skapa horisontella kontakter, inte vertikala. Kontakter på samma plan mellan människor av olika bakgrund. Samtidigt ska vi inte skapa fler kommunala projekt. De flesta bostadsområden med utanförskapsproblem är överlusade av kommunala projekt. Istället handlar det om att skapa grundläggande förutsättningar för fler att engagera sig. Det finns många goda exempel från andra europeiska länder.

För det femte: Demokrati! Det finns en syn främst hos socialdemokraterna att utanförskapsområdena är deras. Det är deras väljare. Det är deras hemområden. Det gick så långt i höstas att deras fusk blev övertydligt. Men bakom detta finns en gråzon med mängder av vittnesuppgifter om hur socialdemokraterna arbetar med kollektiva röstningsförfaranden, med missvisande information (det finns bara ett demokratiskt parti, det ser man ju på namnet (kanske därför att de har sådana problem med SD som nu kopierar halva namnet), eller: det finns två rasistiska partier i Örebro - Sverigedemokraterna och Folkpartiet) eller genom att helt enkelt gå hem till folk, plocka med dem till röstningslokalen, förse dem med "rätt" valsedlar och valkuvert och leda dem förbi andra partiers valarbetare ända in i vallokalen. Det verkar vara en del av samma omhändertagande attityd som karaktäriserat socialdemokratisk integrationpolitik i decennier.

Demokrati förutsätter medborgare som kan göra fria, individuella val. Just denna rätt och dessa möjligheter är en del av att skapa fria individer, kvinnor och män, som kan vara med och bygga den gemensamma staden. Demokrati är inte omhändertagande. Demokrati är egenmakt!

Under de kommande månaderna kommer vi att kunna presentera och genomföra flera konkreta förslag och åtgärder för att öka integrationen och minska utanförskapet. Det är en av de viktigaste frågorna för det framtida Örebro!

Dubbla bud(s)kap

ÖBOs ordförande Mats Sjöström har tidigare varit KS-ordförande. Visserligen gick det inte så bra ekonomiskt, men det berodde nog mer på den politik partiet förde än på Sjöströms ekonomiska kunskaper. Jag har ingen anledning att betvivla att han vet vad han pratar om.

Därför blir det märkligt att höra hans resonemang kring ÖBO och försäljningarna på Radio Örebro. Sossarna var emot försäljningarna, men nu när de är gjorda ska de använda pengarna. Men det hade inte behövts. Och ÖBO har pengar avsatta för de omfattande reparationer som måste till.

Är det någon som får det att gå ihop? Vilka pengar har ÖBO avsatta? Är det inte det som är det egna kapital som förstärktes genom försäljningarna? Eller finns det andra källor som Sjöström kan plocka ur? Knappast. ÖBO skulle med socialdemokratisk ledning varit ett svagare företag än vad det är idag.

Och kan han lova att ÖBO ska renovera massor, utan att det någonsin kommer att påverka hyrorna? Knappast! ÖBO behöver satsa miljarder på både nybyggnation, ombyggnation, renoveringar de kommande åren. Det kommer att innebära påfrestningar. Men ÖBO kan klara det om det finns en ledning i såväl bolag som kommun som inser vad som behöver göras.

Tyvärr gör sig Mats Sjöström till tolk för den dåliga politik sossarna fört i Örebro de senaste åren. Framförallt handlar det om ÖBO. De överdrifter som de spridit bland ÖBOs hyresgäster när de tillsammans med Hyre(s)gä(s)tföreningen knackat dörr har skrämt och oroat många, helt i onödan. Jag har fått mail och samtal av oroliga människor som trott sig behöva flytta, som trott på enorma hyreshöjningar, som oroats av att allt ska bli sämre, ofta grundade i den information från (s) och HGF(s) de trott på.

Sanningen är ju den att även Mats Sjöström tycker att ÖBO ska sälja. Det har funnits en total enighet i ÖBOs styrelse om att bolaget ska krympa där man är monopolistisk. Men när det kommer till kritan vågar man inte, utan menar att det är någon annan typ av försäljning man åsyftar, en försäljningstyp som är svårförklarlig.

Men Mats Sjöström är klok. Han inser att ÖBO behöver sälja för att fortsätta vara ett stabilt och välmående företag, om man ska klara av de utmaningar vi vill att ÖBO ska vara med och lösa. Integration. Fler jobb och fler arbetsplatser. Bättre äldreboenden. Skarpare klimatansvar. Tyvärr verkar han inte kunna sätta sig upp emot den del av partiet som styr partiet i Rådhuset. Där är det viktigare att kunna kampanja mot nödvändiga försäljningar, än att ta ansvar för integration, fler jobb och arbetsplatser, nybyggnationer, renoveringar och ombyggnationer för bättre klimatansvar.

Nöje(s)land eller jobb

Socialdemokraterna vill ha ett stort nöjesland i Vivalla. Ytterligare ett av de många knasiga projekt som partiet lanserat eller drivit när de hade makten.

Folkpartiet satsar istället på jobb, trygghet, skola och att bygga ihop hela Örebro. Så här ser vårt program ut:

Fyra punkter för en tryggare stad med ökat innanförskap.


1) Arbetslinjen är vägen till innanförskap!

Örebro har av tradition en högre arbetslöshet än rikssnittet. Skillnaden har varierat men normalt legat på en dryg procentenhet högre än riket. Det finns olika förklaringar till detta. Bland annat spelar det roll att vi har ett universitet, där studenter samtidigt söker jobb och studerar och därmed blir en del av arbetslöshetsstatistiken.

Samtidigt har Örebro många utanförskapsområden. Det är områden som kännetecknas av bland annat hög arbetslöshet och högt bidragsberoende. Vägen till arbete och innanförskap måste bli tydligare och rakare. Det handlar om olika åtgärder som tillsammans skapar bättre möjligheter för individerna att ta ansvar för sin egen situation och skapa sin egen framtid. Vi vill peka på tre förbättringsområden:

a) Snabbare Svenska För Invandrare (SFI) i samverkan med företag och föreningar. Introduktionstiden måste kortas. Alla nyanlända måste få möjligheter att nå sina SFI-mål inom ett år. Det innebär bland annat att utbildningen än mer måste individualiseras, att utbildning och praktik samverkar och att fler utförare, bland annat föreningar, kontrakteras för genomförandet.
b) Bättre skolor. Redan nu pågår ett arbete för att öka kunskapsnivåerna i skolorna i utanförskapsområdena. Vi menar att detta arbete måste intensifieras. Ett sätt att nå dit är att ge dessa skolor möjligheter att rekrytera de allra bästa lärarna. Det innebär ökade differentieringar i lönesättning, där de bästa lärarna också ska få de högsta lönerna.
c) Bonus till bra skolor i utsatta områden. Om skolan ska kunna vara en murbräcka för integrationen måste skolorna i utsatta områden vara de bästa skolorna. Vi föreslår att det införs en tillfällig bonus till skolor i utsatta områden för att stimulera till resultatförbättringar. Bonusen ska utformas så att den belönar de skolor som uppvisar de största mätbara resultatförbättringarna, exempelvis på nationella prov. Satsningen bör avgränsas till ett antal skolor inom ramen för de stadsdelar (idag 38 stycken) som omfattas av så kallade lokala utvecklingsavtal. Satsningen omfattar 20 miljoner kronor per år från 2012 och totalt 60 miljoner kronor under mandatperioden.
d) Nyanlända ska erbjudas medborgarkurs. Vi föreslår att alla nyanlända ska erbjudas en medborgarkurs som ger en introduktion till det svenska samhället och dess grundläggande värden och innebörd av demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet.
e) Snabbare ut på arbetsmarknaden. Mediantiden från uppehållstillstånd till arbete har legat på sju år för nyanlända invandrare. Det är orimligt. Vi inför nu snabbare kontakt med Arbetsförmedlingen, etableringssamtal för tidig matchning av boende och arbetsmarknad, nystartsjobb, jobbpraktik med svenskstudier – allt för att människor som flytt eller invandrat till Sverige snabbare ska komma in på arbetsmarknaden och klara sin egen försörjning.
f) Inga bidrag utan motprestation. Det är otroligt lätt att fastna i bidragsberoende. Det sker på kort tid. Vi menar att den bästa vägen att minska denna risk är att alltid kräva en motprestation för ett kommunalt bidrag. Det innebär att den som söker ett bidrag också ska vara medveten om att kommunen kommer att kräva en motprestation. Det kan vara att göra arbeten som ligger utanför ordinarie arbetsmarknad, att hjälpa till inom civilsamhället eller att göra nödvändiga utbildningar färdiga.

2) Privata företag och socialt företagande i utanförskapsområdena!

Koalition Örebro har nu ett program färdigt för hur man genom förnyelseprojekt ska öka arbetsplatserna i Vivalla. Det handlar om att bygga om och bygga till fastigheter kring Poesigatan för att där dels skapa större arbetsplatser, dels så kallade ”Bokaler”. En ”Bokal” är en fastighet där det både ryms en lägenhet, på övervåningen, och en affärslokal, på undervåningen, speciellt lämpade för småskalig verksamhet. Kommande år kommer ett gemensamägt bolag mellan ÖBO och ÖrebroPorten AB att starta förädringen av Vivalla.

Vi vill nu gå vidare med denna plan. Vi vill skapa ytterligare ”Bokaler” i fler områden. Uppdraget ska gå till det gemensamägda bolaget. Vi vill att dessa ”Bokaler” ska vara väl utrustade för småskalig verksamhet och för socialt företagande, med all den IT-infrastruktur och annan service som krävs. Hyran ska anpassas till vad en nystartad verksamhet klarar, med en låg ingångshyra och därefter en ökande hyresnivå, gärna i förhållande till omsättningen.

Vi menar dessutom att ”Bokalbolaget” ska skapa andra servicevägar. Nystartade företag kan få hjälp med att finna revisorer, juridisk hjälp, ekonomisk vägledning, reklam- och försäljnings rådgivning och så vidare genom en ingång från ”Bokalbolaget” ut mot företag som jobbar inom dessa områden.

Speciellt viktig är det att ”Bokalbolaget” har en undersökande och öppen attityd mot företag inom den civila sektorn. Sociala företag kan i många fall vara bryggor mellan utanförskap och innanförskap. Här menar vi att ett ökat samarbete mellan kommunen, Näringslivskontoret, Ideellt UtvecklinsCenter (IUC) och ”Bokalbolaget” kan medverka till många nya arbeten för människor utanför arbetsmarknaden.

3) Bygg ihop staden. Ny stadspark mellan Nya Hjärsta/Vivalla och Baronbackarna, nya fotbollsplaner mellan Oxhagen/Varberga och Trängen!

Örebros delning beror delvis på den stadsbyggnad som grundlades för 50 år sedan. När de stora vägarna lades ut skapades en stad med barriärer. Stadsdelarna väster och nordväst om E18/E20 har haft en sämre utveckling än övriga staden. Det är nu dags att ta ett stort tag i dessa frågor.

Vi föreslår nu att motorvägen genom Örebro täcks över. Dels mellan Vivalla/Nya Hjärsta å ena sidan och Baronbackarna å den andra. Den så kallade Betesparkenskogen mellan Vivalla och Nya Hjärsta görs om till en ljus och inbjudande stadspark med stora möjligheter till idrott. Vi kan tänka oss såväl konstgräsplaner och skateboardparker som mer traditionella löpspår och promenadslingor.

På samma sätt föreslår vi en övertäckning av området mellan Oxhagen/Varberga å ena sidan och Trängen å den andra. En sådan övertäckning kan användas för bland annat konstgräsplaner för fotbollsspel vid Trängen.

Det är viktigt att vi ökar möjligheterna till kommunikation mellan de västra stadsdelarna och centrum av Örebro. Därför är det nödvändigt med fler promenadvägar, cykelstråk och även anpassad biltrafik över motorvägen. Vi vill skapa fler levande stadsdelar där människor rör sig, allt för en ökad trygghet.

Övertäckningar av motorvägen skapar stora utmaningar. Dels rent tekniska: Är det möjligt att täcka över stora vägavsnitt? Dels ekonomiskt: Hur ska vi ha råd?

Vi menar att den första utmaningen måste lösas i samverkan med staten och Trafikverket. Staden får inte vara byggd för bilarna, utan för människorna.

Vi menar att den andra utmaningen kan lösas genom att exploatera mer på eller i närheten av övertäckningarna. Vivalla bör få bättre kommunikationer med stadens centrum genom fler gång och cykelvägar men även genom nya gator för biltrafik med låg hastighet. Sådana gator bör kantas av hus med lägenheter och affärslokaler.

Satsningen på ”Bokaler” i enlighet med punkten 3, ska först ske invid Poesigatan i Vivalla. Därefter ska ”Bokaler” byggas även i Brickebacken, Varberga, Oxhagen och Baronbackarna.

Vi vill ha ett garantilåneprogram för att finansiera upprustning av nergångna miljonprogramområden. Våga riv delar av bebyggelse när ett område behöver en nystart. Detta är speciellt viktigt i så stora bostadsområden som Vivalla.

4) Trygghet och Polissamarbete

Örebro behöver bli säkrare. Det handlar inte bara om att vi måste få en stad och kommun som är fri från grov organiserad brottslighet, eller där de grova våldsbrotten lyser med sin frånvaro. Det handlar minst lika mycket om en stad där vardagstryggheten är norm. Ingen kvinna eller man ska behöva känna sig otrygg, även när man vandrar hem från krogen en ljum sommarnatt. Ingen ungdom ska behöva vara orolig för vad som händer efter skolan, eller i centrum. Inga äldre ska behöva känna sig så otrygg att man ens funderar om man ska våga ta promenaden genom parken.

Trygghet handlar om många olika åtgärder. Det handlar om att bygga en stad där tryggheten ökar. Det handlar om att samverka mellan olika myndigheter, främst kanske mellan polisen och kommunen. Det handlar om att skapa starka strukturer där människor möts och bygger nätverk för en tryggare stad.

Under de senaste åren har medvetenheten om behovet av ökad trygghet i Örebro blivit större. Samarbetet med polisen har blivit tätare men också mer effektivt och sker regelbundet, både på politisk nivå och på tjänstemannanivå.

Fler närpoliser. En polis som inte syns i vardagen och endast kommer med repression vid brott skapar ingen tillit. Att öka polisens närvaro bland medborgarna och bygga upp ett förtroende med ungdomar, socialtjänst, skola och föräldrar är oumbärligt. Därför är satsningarna på närpolisen så viktiga. Vi vill ha fler patrullerande poliser på stan.

Polisen ska införa lokala ungdomsråd. För att öka dialogen med ungdomar ska polisen upprätta lokala ungdomsråd. Genom råden kan polisen ta tillvara på unga människors tankar, ideér och erfarenheter för att förbättra polisens arbete, förhindra att ungdomar blir kriminella och öka ungdomars förtroende för polisen.

Öka föräldrastödet. Det finns familjer där föräldrarna har tappat makten eller helt enkelt inte är närvarande i sina barns liv på ett önskvärt sett. Sådana fall visar tydligt att föräldrastödet i samhället måste utökas. Vi vill att en lokal strategi för föräldrastöd utarbetas i samarbete mellan det offentliga, ideella och privata aktörer.

Visst vinner jobben valet, men...

Läser bland annat på SVT.se att moderaterna gått om sossarna i jobbtrovärdighet. Det är inte förvånande, framförallt inte efter att ha läst dagens DN-debatt. Efter den socialdemokratiska härdsmältan är man beredd att instämma i den gamla slagdängan: "Erk du, Maja du, så ska vi ha't. Men vart ska vi ta't?"

Men samtidigt kan man på FB läsa om hur en annan partist, betydligt mer känd än både Reinfeldt och Sahlin, bedömer jobbfrågan. Barack Obama skriver så här på FB:
"Education is the economic issue of our time. Making sure we’ve got a world-class education system for everybody is a prerequisite for prosperity and an obligation that we have for the next generation."

Skolan är grunden till nästan allt här i samhället. Det är genom skolan vi kan lära oss värderingar som stöttar eller som sliter isär. Det är i skolan vi lär oss agera tillsammans med, eller emot, andra människor. Det är i skolan vi lägger grunden för hela vårt framtida liv och därmed också vilket samhälle vi bygger.

Under många och långa år med socialdemokratiskt styre reducerades skolans betydelse. Lärarstatusen sjönk, liksom lönerna i förhållande till andra löner. Kunskapsmålen tonades ner. Ordning och reda var inte så prioriterat. Skolmiljöerna tilläts försämras. Valfriheten var en styggelse. Och så vidare.

I Örebro har detta varit övertydligt. Skolan i Örebro har lidit av en socialdemokratisk ledning som gärna velat peta i detaljer i klassrummet, men som struntat i skolans huvudsakliga uppgift, att förmedla kunskaper.

Under fyra år har vi jobbat på att ändra det. Folkpartiet har varit drivande i kraven på att kunskapsmålen ska stärkas, att kunskapsförmedlingen, och inget annat, är grunden för alla elever i skolan. Det börjar nu få genomslag.

Men mycket återstår:
Kunskapsmålen måste hela tiden prioriteras.
Vi måste höja statusen på läraryrket.
Vi måste jobba mer med ordning och reda.
Vi måste arbeta mer med skolmiljöer.

Snart kommer vi i Folkpartiet att presentera en heltäckande åtgärdslista för hur vi vill arbeta för att Örebros skolor ska bli de bästa i hela Sverige? För precis som Barack Obama skriver, så klarar vi jobben bara om vi börjar i skolan.

Nyanställningar

Läser just på Tvärsnytts hemsida att teknikföretagen i länet nu behöver börja anställa igen. Ännu en positiv nyhet för Örebro.

När jag går på stan och stöter på örebroare är de signaler jag får nästan alltid positiva:

-Vad fin staden har blivit!
-Det händer så mycket i Örebro!
-Det är en annan känsla i staden idag än vad det någonsin varit!
-Vilket jättebra jobb du och ni gjort!

Som politiker är det ibland svårt att veta om de insatser man gör leder rätt. Ledtiderna är så långa. Skolan förändrar man inte på ett år. Det tar kanske 15 år innan man vet om en skolförändring varit riktig. Det förebyggande arbetet inom socialtjänsten är också en verksamhet som man inte ser om de åtgärder man sätter in fungerar och verkar på det sätt man vill förrän om många år.

Men andra saker har snabbare genomslagskraft. Cityombyggnadens positiva effekter ser vi redan. Vår satsning tillsammans med universitetet skapar en fantastisk grund för en bättre och växande stad. Det kan vi se redan idag. Vår satsning på arbetsmarknadsåtgärder genom världskrisen har skapat en bättre lokal arbetsmarknad än vad fallet annars varit.

På samma sätt är det med regeringens arbete. De flesta förändringar de genomfört har långa ledtider. Men andra har kortare. Finanspolitiska rådets betyg på regeringen är gott. Sverige har klarat krisen bättre än de flesta andra i Europa. Och nu kommer jobben!

Örebro har alla förutsättningar som krävs för att växa och bli ännu bättre. Vi har lagt en stabil grund. Nu är det dags att börja bygga!