Framsynta näringslivsföreträdare bromsas av politiken?

Volvos VD Leif Johansson vill att regeringen höjer bensinskatterna och sänker skatterna på alternativa drivmedel. Skälet är att tillverkaren vill ha fasta regler för att kunna satsa mer på miljöbilar.

Men de ledande politikerna säger nej. Statsministern och miljöministern vill inte diskutera frågan. Miljöpartisterna däremot är positiva. Men i dagens politiska läge på nationell nivå är de marginaliserade.

Jag vill inte ta ställning i frågan kring sänkta bensinskatter för att finansiera exempelvis etanol. Skälet är att jag inte tror att etanol är vare sig en kort eller långsiktig lösning på klimatproblematiken. Det finns tyvärr för lite forskning kring etanolframställningens påverkan på natur, miljö och vilken egentlig nettovinst det är för klimatet.

Men jag blir bekymrad över att nejet kommer så automatiskt och snabbt när frågan om priset på bensin kommer upp. Om vi som politiker menar allvar med att vi ska hantera klimatfrågan, kommer prisdiskussionerna som brev på posten. Vi måste i alla fall våga diskutera vilka prisnivåer som är rimliga för att klara både klimat och tillväxt, klimat och individens rätt till fri rörlighet, klimat och samhällsbyggnad, klimat och livsstil o.s.v.

I dagens riksdagsdebatt valde (s) att angripa regeringen för att inte agera. Men under den tid som regeringen Persson satt, hände mycket litet konkret kring klimatfrågan. Kärnkraftsavvecklingen gick i motsatt riktning. Oljekommissionen gav inga konkreta besked. Det förekom inte någon diskussion om höjda bensinpriser, snarare tvärsom.

Klimatfrågan måste få en lösning som är så långsiktig att den klarar majoritetsskiften. Därför borde regeringen bjuda in oppositionen till överläggningar om hur vi hanterar både tillväxten, välfärden och klimatet.