Idag har en förtroendevald fått stå högst upp på förstasidan på NA. Hade han gjort nåt bra? Hade han sett till så att arbetslösheten bland unga och invandrare sjunkit rejält? Hade han hållit budgeten i en nämnd som har ett jätteansvar kring vuxenutbildning och arbetsmarknadspolitik?
Icke.
Han hade skulder hos fogden.
Hade dessa skulder då påverkat hans politiska beslutsfattande? Hade han gjort något oegentligt?
Icke.
Om man läser tidningen får man en annan bild. Låga inkomster, en svår personlig situation och ekonomisk stress blir den bild jag får. Rätt eller fel? Det vet endast Richard. Jag tänker inte recensera det eller den trovärdighetsbrist som finns.
Men jag tänker fundera kring något annat.
När såg någon en bild högst upp på förstasidan av en politiker som gjort något bra? Det var rätt länge sedan. Det är enklare att sätta dit en negativ nyhet än en positiv.
Vart leder detta? Bilden av oss förtroendevalda är sällan positiv. Politikerföraktet, eller misstron mot politiker, är grundmurad. Lokala politiker misstros också mest vid många utredningar. Läser man NAs debattsidor på internet är det inte svårt att snabbt hitta inte bara misstro utan rätt grova anklagelser.
Samtidigt tas demokratin som självklar. Och vi har fortfarande ett högt valdeltagande i de nationella valen.
Men vem kommer i framtiden att vilja vara förtroendevald? Vem vill bli uthängd i media för att man har skulder? Vem vill bli uthängd för att man kört mot rött? Vem vill bli uthängd för att hon eller han beter sig som väldigt många andra, både de med och utan arbeten med stort ansvar?
Kommer NA hädanefter också granska de hundratals kommunala chefernas ekonomiska situation? Är de administrativa tjänsterna, där man verkligen har hand om pengar, mindre viktiga att granska än de politiska? Hur ser det ut inom journalistiken? Vilka journalister, med det enorma ansvar de har för att redovisa en någorlunda objektiv bild av verkligheten, har betett sig oansvarigt?
När kommer granskningen av landstinget och alla chefer där?
Det är bara att inse att det knappast kommer att ske. Det finns en medial logik där det är "rätt" att avslöja och gräva kring förtroendevalda, medan det är "fel" att göra detsamma kring andra, framförallt de i det egna journalistskrået.
Detta innebär rätt stora utmaningar för demokratin. För vem vill vara förtroendevald om hela livet kan hängas ut? Bara de perfekta, om de nu finns? Eller bara de som är så hårdhudade eller väloljade att de kan skaka av sig obehaget? Eller innebär det döden för den svenska demokratin där vanliga människor kunnat ta förtroendeuppdrag inom politiken?
Vem tar ansvaret för den utveckling vi nu ser, med allt färre som säger att de vill göra de uppoffringarna? Vem tar ansvaret för den sotdöd svensk lokal politik är mitt inne i?
Kommer media att göra det? Knappast.
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
3 kommentarer:
Visst är det trisst med NA´s "vänster"-journalistik...vet inte vad man ska göra?....
Kanske är dags att inse att även borgare har skulder och missköter sina betalningar. Så sluta att hetsa mot oss låginkomstagare att bara vi belastar samhället med skulder osv.
Ni som för er höger politik inse att detta inte kommer att hålla i längden.
Vart är alla jobb ni lovade oss tex.? Vart är våra skolor ni stänger ned? Va inte utbildning viktigt?? Om så är varför väljer ni att lägga ned det som gör att männsikor utvecklas och kan bli självförsörjande?
Vet att jag skriver off topic. men helt klart är jag tacksam över att se att även ni borgare har problem som oss andra vanliga svenssons.
Sluta tyck synd om en partikollega inse att en stor del av svenska folket lever med skulder och lever på små marginaler.
Apropå att göra skillnad mellan s och m: Wermes blogg april 2006.
Högt över denna skandal kommer Anna Sjödin skandalen. Det är ofattbart att en högt uppsatt politiker har det dåliga omdömet som Sjödin visat. Alla politiker har rätt till ett privatliv, vilket kan innebära att man super sig full. Men alla politiker måste också veta att man har ett ansvar som offentlig person. Vem kan i fortsättningen tro på Sjödin? Vilken trovärdighet har hon i någon fråga, när hon inte ens har omdöme nog att inte bråka med ordningsvakter när hon är full?
Skicka en kommentar