Medmänsklighet

Läser i Nerikes Allehanda om Rim, 2,5 år från Libanon. Den som inte berörs av artikeln måste börja fundera om sig själv.

Tyvärr är det inte första gången man läser något liknande. Jag har under de år jag varit politiskt aktiv varit engagerad i många olika flyktingärenden. Varje gång blir man så förvånad över hur det fungerar. Hur kan det komma sig att ärenden som verkar så självklara inte är det?

Nu ska en allvarligt sjuk lite flicka utvisas. Jag kan mycket väl förstå att hennes mamma kanske inte har de rätta skälen för att få stanna i Sverige. Situationen i Libanon är inte sådan att man får flyktingstatus när man kommer därifrån. Men sett till helheten, till barnen i allmänhet och den minsta flickan i synnerhet, blir allt annat än att de ska få stanna här omänskligt.

Sverige tar emot väldigt många flyktingar och invandrare. Vi är inte speciellt bra på att använda oss av dem i samhällsbyggandet. Alldeles för många passiviseras i bidragsberoende.

Men det får inte stå ivägen för den humanism som måste låta en 2,5 årig sjuk flicka stanna i Örebro och i Sverige!