Exit Carema?

Ingen har undgått de senaste dagarnas storm kring Caremas hantering av sina äldreboenden. Det finns inga ursäkter för hur detta bolag har hanterat de gamla och deras anhöriga. När fokus för verksamheten mer verkat ligga på vinsthemtagningar och skatteplanering än på vårdplanering och omsorgskvalitet har något gått fel, mycket fel.

Det Carema gjort kan inte försvaras. Ser man på vad företrädarna för bolaget gör, kan det heller knappast förklaras. Det är illa.

Carema har skapat en grogrund för att ifrågasätta alla alternativa utförare inom äldreomsorgen. Vänsterpartierna låter nu som om det bara är kommunal äldreomsorg som kan garantera kvalitet, och som om det aldrig varit några problem när kommunerna drivit äldreboenden. Men tyvärr är deras minne lika kort som selektivt.

I den socialistiska kommunen Kumla är det inte speciellt länge sedan en vårdskandal inträffade på ett kommunalt äldreboende. Det kan man läsa om här eller här. Det handlade då om anställda som utan åtgärd från chefer eller ägare (kommunen) kunde misshandla de äldre både fysiskt och psykiskt. Det är inte den enda skandalen som inträffat på ett kommunalt äldreboende. Knappast heller den sista.

För några år sedan gjorde jag själv besök på alla Örebros äldreboenden. Det var en intressant resa. En del äldreboenden fungerade bra. Trevlig personal som skapade god stämning och bra omsorg. Men jag såg också direkta missförhållanden. Det fanns boenden som inte fungerade alls. Ett par exempel: På ett boende fanns det gott om personal på en avdelning, medan det på en annan krävdes att en ensam medarbetare skulle klara alla äldre när det krisade på grund av sjukdom och annan frånvaro för den andra personalen. Och ingen av de som jobbade på avdelningen med gott om folk ville gå över och hjälpa till! Eller det boende där det var uppenbart att fokus knappast låg på en individualiserad omsorg, utan det snarare kändes som om de äldre var till besvär om alla inte kunde tas upp snabbt på morgonen och sättas i inaktivitet i allrummet medan personalen fikade och klagade på att gubben X eller gumman Y var så gnälliga.

Men de dåliga boendena var en klar minoritet. Glädjen att jobba med äldre människor dominerade. Så vad skulle man göra?

Kort efter dessa besök fick jag möjligheten att leda Örebro kommun. Och ett av de projekt jag drev var att flytta fokus från en massa politiska mål till uppföljning, utvärdering och återkoppling. Tråkigt kanske, knappast medialt, men nödvändigt. Det visade sig att den målstyrning som fanns tidigare knappast hade koll alls på hur servicen fungerade. Och ju fler mål man skrev, desto sämre gick själva styrningen,

Därför var också intraprenad-införandet en självklar del av detta. Det handlade om att flytta både makt och befogenheter till de verksamheter som drev äldreomsorg, skola eller annan viktig service. Men det handlade också om att kräva ansvar för den verksamhet man drev. Tydlighet. Uppföljning. Utvärdering.

Vi hann en bit på väg. Men det är inte enkelt att förändra stora system.

På samma sätt borde det vara med all kommunal äldreomsorg. Det har varit alldeles för mycket fokus på att hitta på roliga och utmanande mål. Men alldeles för lite på att följa upp, utvärdera, återkoppla och kräva ansvar. Det spelar ingen roll om det är kommunala eller privata alternativ. Det handlar om systemskiften.

Det finns en tydlig skillnad. Kommunerna måste bli bättre på att handla upp kommunal äldreomsorg. Det måste finnas en kompetens inom upphandlingsområdet som gör att det blir mer jämlika förhållanden mellan parterna. Man kan till exempel fundera över varför det på den tekniska sidan finns hur många bilagor som helst som i detalj reglerar hur man får bygga ett hus, medan det på omsorgssidan knappast handlar om detaljreglerad verksamhet. Varför finns det Bygg-AMA, men inte "Vård-AMA" som en självklar del av ett kontrakt? Och om man kunde skriva en "vård-ama" borde väl den gälla både offentlig och privat vård!

Kommunerna kan inte dra sig undan sitt ansvar. Vi har det både som politiker och tjänstemän. Vi har det både som de som ansvarar för driften av våra egna anläggningar och som upphandlare av privat service. Vi måste bli bättre på upphandling, på avtalsskrivande, på uppföljning, på utvärdering, på återkoppling, på ansvarsutkrävande. Kanske kan Carema-skandalen få en sådan förändring till följd.

En del socialister menar alltså att det nu är dags att skrota privat driven äldreomsorg. Jag tillhör inte dem. Snarare tvärs om. Framtidens äldreomsorg behöver fler alternativ, just för att utmaningarna är så stora. Vi vet inte hur vi ska lösa vare sig finansiering eller genomförande av en omsorg som klarar av de stora äldrekullarna de kommande åren. Att tro att allt gott tänkande sker i kommunerna är en befängd tanke. Fler driftsformer skapar sannolikt bättre förutsättningar att hitta olika alternativa lösningar på svåra problem.

Kanske blir Carema-skandalen istället beviset på varför det är bra med alternativ. Carema har två alternativ nu. Antingen gör man inget - och då är man borta från marknaden. Eller så visar man att man nu kommer att vara det bästa omsorgsföretaget och gör allt för att sätta människan före ekonomin eftersom det är det enda sättet att vara kvar på marknaden. Hade det bara funnits offentligt drivna verksamheter hade förändringskrafterna inte varit lika starka.

Media: DN1 och DN2 och DN3, SVD1 och SVD2, Expressen1 och Expressen2 och Expressen3, Aftonbladet1 och Aftonbladet2, NA1 och NA2