Är svensk äldreomsorg och äldrepolitik bara skit? Och framförallt den privata omsorgen? De senaste dagarnas mediarapportering kan ju sprida en sådan bild. Men det finns andra bilder.
Jag har just avslutat mitt deltagande på Politikerdagarna i
Göteborg. Numera är de en integrerad del av Kvalitetsmässan. Jag hade två
arbetsuppgifter. Som ordförande i SKLs Beredning för primärvård och äldreomsorg
var jag moderator för ett seminarium kring bättre äldreomsorg. Det handlade bland annat om de Öppna Jämförelserna som SKL gör. De huvudsakliga skälen för ÖJ är att försöka få den offentliga sektorn att fokusera mer på utvärdering, uppföljning och återkoppling, istället för att styra med mål och resurser och inte se till vad man får ut av det som satsats. En tydlig slutsats är att det inte är mängden pengar som styr kvaliteten. Det finns andra faktorer som betyder mer.
Därefter hade
jag förmånen att få vara en av tre deltagare i en panel som leddes av Thorbjörn
Larsson, VD för Vårdalstiftelsen. De andra två paneldeltagarna var Bodil
Jönsson, fysikprofessor och författare och Rolf Ekman, även han professor men
där handlar det om hjärnforskning.
Det var en förmån att få vara med på det andra seminariet.
Bodil Jönsson höll ett inspirerande anförande om hur det kommer att vara att
bli gammal i (den nära) framtiden. Det krävs ett paradigmskifte, från den tidigare
kollektiviseringen till det individualiserade. Från ett ”bäst före”-datum till
ett helt liv. Som liberal ser jag de politiska sidorna av vad hon säger. Den
kollektivistiska, och materialistiska synen på människan hör hemma i en svunnen
tid och hos en ideologi som sannerligen har passerat sitt ”bäst före”-datum. Där
kollektivism och korporativism styrde. Där individen underordnades systemen.
Där folkhemmet blev en trång tvångströja för allt fler.
Framtiden tillhör en liberal, människocentrerad individualism.
Det ska inte spela någon roll vem du är, vilken bakgrund du har, vad du vill.
Samhället ska stötta dig att skapa ditt eget liv utifrån dina förutsättningar
oavsett om du är 9 eller 99 år!
Mitt bidrag till seminariet var att ge några politiska synvinklar
på behoven av en förändrad syn på vad det innebär att bli gammal. Gammal, inte
äldre, för som Bodil Jönsson sa ungefär: ”Att vara äldre är alltid att vara
äldre än när man är gammal.” Varför är det fult att kalla sig gammal? Är det
inte en förmån? Typ: Jag har blivit gammal. Jag har levat ett långt liv. Jag
har skaffat mig kunskaper. Jag har dessutom lärt mig använda mina kunskaper så
nu är jag visare än förr.
Vi lever i ett samhälle som alldeles för ofta ser åldrandet
som något i huvudsak negativt. Det spelar alldeles för ofta ingen roll om det
handlar om privat, offentlig eller civil sektor. I den privata sektorn är du
för gammal när du fyllt 30. I den offentliga kanske du kan göra karriär till
dess du är 50. Och i civilsamhället kanske du kan härda ut i tio år till. Men
bilden är fortfarande alldeles för tydlig: När du passerat pensionsåldern är du
på väg utför.
Det är fel. Det kunde såväl Bodil Jönsson liksom Rolf Ekman
visa. Den förra genom sin genomtänkta presentation. Den senare genom tydliga
bilder på hur aktiva äldres hjärnor är. Bodil är 69. Rolf några år äldre.
Beskedet var tydligt. Du lär hela livet. Du kan välja att vara aktiv, att vara
en engagerad samhällsmedborgare långt upp i åren. Vissa saker går långsammare.
Vissa saker blir bara bättre.
Visst – det gäller inte alla. En del kommer att få problem
tidigare än andra med såväl demenser som kroppslig svaghet. Men det stora
flertalet gamla kommer att kunna bidra till samhällets utveckling tiotals år
till. Och de som är barn idag kanske kommer att se 100-årsdagen som en naturlig
fortsättning på festandet som började 50 år tidigare…
Det är sällan man känner sig så upplyft efter ett seminarium
som efter detta. Det gäller både personligt och politiskt. Politiskt – därför att
det finns en så tydlig liberal dimension i framtidens äldrepolitik. Personligt –
därför att jag fortfarande kan fortsätta att fundera på vad jag ska göra när
jag blir stor.
Vem vet, kanske ska man försöka göra en politisk karriär så småningom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar