Kapitalbeskattningen

Så skönt att få skriva om något annat än flyktingkrisen, tänker jag först. Jag gissar att det finns en gräns för oss alla, när vi inte kan, orkar och förmår ta in mer. Det är som några av de Röda Kors-volontärer som idag håller svenskt asylmottagande flytande säger i DN idag: "Vår största utmaning nu är uthålligheten."

Men just detta är också det stora hot som jag ser mot den nuvarande vågen av solidaritet. När den första tiden är över, när vardagen kommer och människor fortsätter fly, vad händer då? Det är just för att skapa beredskap inför den tiden som jag fortsätter ställa mina frågor, söka mina svar.

Och egentligen har också detta med kapitalbeskattning en del att göra med tiden efter dagens migration.

Hur ska vi beskattas i framtiden? Hur ska vi få in pengar till den välfärd vi vant oss vid och vill fortsätta att utveckla?

Jag har grunnat på den frågan rätt länge av flera orsaker.

En är att jobbmarknaden förändras snabbare än på länge. Automatiseringen, användandet av IT och dess grannar, kommer att fortsätta att förändra jobben. Och nu handlar det inte längre bara om jobben på fabriksgolvet. Nästa generation som riskerar att bli överflödig handlar om tjänstemannakadrer, alltifrån revisorer till läkare. Det finns många som skrivit om de miljontals jobb som nu förändras.

En annan är att jag av ett annat skäl läste SACOs rapport om ett behov av en större reform inom skatteområdet som jag länkade till här. Med en förändrad arbetsmarknad, med en ökad automatisering och med en allt tydligare internationalisering, krävs ett skattesystem som uppmuntrar fler att jobba, och företag att anställa fler.

Det finns fler orsaker till att grunna över skatterna, där migrationen är en, men det får jag återkomma till.

Den huvudsakliga frågan idag är hur vi ska värna välfärden och jobben. Och där är det oklart vilken väg man ska välja. I denna blogg tänkte jag till viss del polemisera mot den ofta så djuptänkte Adam Cwejman och en ledare han skrev i GP.

Cwejman menar att globaliseringen och automatiseringen kräver en radikalt sänkt kapitalbeskattning, för att locka framgångsrika tillväxtföretag. Det är ett sätt att se utvecklingen som är sann och möjlig. Men är den rimlig?

Kommer inte det stora skiftet i dag och i morgon vara skillnaden i beskattning av mänskligt arbete kontra maskinellt arbete? En ny industrialisering som förändrar samhället i grunden och där kapitalet och kapitalägandet i än högre grad än idag kan göra en avvägning av hur man ska utveckla företaget: Med maskiner eller med människor?

Den dualismen har funnits sedan industrialiseringen inleddes. Det är de olika synerna på kapitalägande som har varit drivkraften i den demokratiska polariseringen mellan vänster och höger. Och hittills har högerns ståndpunkter alltid visat sig vara bättre än vänsterns. Det är på det spåret Cwejman fortsätter vandra.

Men frågan är om det finns en gräns också för detta. Är det självklart så att en låg kapitalbeskattning och en hög beskattning av mänskligt arbete skapar den bästa grunden för ett välfärdssamhälle? Den springande punkten är om den nuvarande automatiseringen/nyindustrialiseringen kommer att skapa fler jobb än den förstör. Om detta vet vi inget idag.

När Thomas Piketty funderar kring detta, landar han i att kapitalägandet och -användandet över tid kommer att spela en allt större roll för samhällets utveckling, och det på bekostnad av "lönearbetet" (ursäkta vänsterordet). Vänstern jublar, för det bekräftar ju i huvudsak det de påstår sig stått för i hundra år. Men de har inte rätt. Inte heller högern, med sina sågningar av Piketty, har rätt. (Iofs har ingen av dem fel heller...) (Och ja - jag vet att Pikettys resultat har sågats av andra ekonomer bl.a. med hänvisning till rena data- och fakta-fel...)

Men för oss politiker bör även en sådan inlaga bedömas. Finns det tecken som tyder på att kapitalägandet och -användandet kommer att förändra arbetsmarknaden på ett sådant sätt att skattesystemen påverkas? Finns det skäl att fundera över om en "jobless growth" är en reell möjlighet. Och hur hanterar vi i så fall den?

Det finns idag inga möjligheter att höja några kapitalskatter. Kapitalet är globalt och, precis som Cwejman skriver, skulle en nationell kapitalskattehöjning leda till att såväl kapitalet som de jobb som är kopplade till det försvann till någon annan del av världen. Men just detta gör det än nödvändigare att fundera över vilka konsekvenser olika scenarior kan få.

Skattens huvudsakliga uppgift är trots allt att göra det möjligt för staten att genomföra de uppgifter vi menar ska skötas gemensamt. För oss har det inneburit att välfärdsstaten lagt en ganska hög ribba för vad vi menar vara en lägsta godtagbar standard inom vård, skola, omsorg, osv.

Den avgörande skattefrågan för framtiden blir därmed hur vi skapar ett skattesystem som fortsätter leverera för att staten ska kunna genomföra de uppgifter den har.

Den stora migrationen idag gör att den frågan blir än mer brännande.