En av de
intressantaste artiklarna som jag läst kring flyktingkrisen de senaste veckorna
var den som hävdade att det var fel att tala om flyktingkris. För en kris har i
de flestas ögon en början och ett relativt snabbt slut. Men det som nu händer
är inte någon kris, det är en förändrad värld. I GPs serie om Sverige 2050 skriver Jan Jörnmark en rätt dystopisk artikel om nationernas sönderfall.
Ibland talas det om den nya folkvandringstiden. Och i dagens
GP skriver Joakim Ruist i samma serie om en helt ny värld till 2050. En värld med mer
migration, ökade klasskillnader och sämre generell välfärd.
Har Jörnmark och Ruist rätt? Och vad innebär det för dagens och
morgondagens debatt och politik? Är det ett tillfälligt eller permanent tillstånd vi är på väg in i?
Ett av skälen till den ökande migrationen är faktiskt
välfärdsspridningen. När människor överallt i världen blir allt rikare, eller i
vart fall betydligt mindre fattiga, ökar möjligheten både att få ett bättre liv
där man bor eller också välja att flytta. Inom landet eller mellan länder.
Det är den positiva dimensionen av en ny folkvandringstid.
Folkvandringen kommer också att påverkas av andra orsaker. Och
alldeles för ofta är de mer negativa.
Just nu pågår klimatmötet i Paris. Risken att de åtgärder
som nu förhoppningsvis världsledarna kommer överens om inte är tillräckliga är
uppenbara. Det kommer att innebära kraftigt ökade påfrestningar på många
samhällen. I huvudsak är det de fattigare ländernas befolkning som åter
drabbas. Med ökad migration som sannolik följd.
I det något kortare perspektivet är det inte sannolikt att
konflikterna i världen kommer att minska. Även om vi går tillbaka till en mer
”normalnivå” så innebär det att mer än 40 miljoner människor årligen befinner
sig på flykt, och en relativt stor andel av detta är på grund av konflikter.
Till dessa stora migrationsgrunder skulle jag vilja lägga
ytterligare en. Den är mer svårbeskrivbar men redan idag en av de mest
bekymmersamma. I huvudsak handlar den om politik, kultur, religion, etnicitet –
de obeskrivbara fakta som skiljer mig från den andre. Och de konsekvenser det
kan få. Den förföljelse av kristna som sker runt om i världen är ett
typexempel. Kommunismens förtryck ett annat. Och just nu skakar även
västvärldens grundvalar när individ ställs mot individ, religion mot religion,
kultur mot kultur.
Fortfarande är svensk politisk debatt i ett skede av att
verka tro att ”krisen” har ett slutdatum. Nästa år vänder det. Om några månader
är vi tillbaka på grundläget före flyktingkrisen. Det är som om
flyktingströmmarna från det sönderfallande Jugoslavien, Bosnienkriget, är
mallen. Ett drygt år av flyktingkris. Sedan åter till ruta ett.
Men tänk om det inte är så. Tänk om det nya normalläget inte
är att några tusen eller tiotusental migranter, utan hundratusental nya
migranter varje år, år efter år efter år.
Hur hanterar vi det? Vad är vårt svar?
5 kommentarer:
Hela din blogg består nu enbart av propaganda som lika gärna kunde vara SD-propaganda. Du påstår en hel massa saker, ställer inte bara frågor. Du kanske är en hyvens karl privat men här framstår du inte som annat än en snål och främlingsfientlig person som bara ser problem med invandring. Du uppfattar situationen som ytterst hotfull, knappast hoppfull , du säger att Wolodarski har fel, jag har fel, ja alla utom de som tycker precis som SD har fel. Det anser jag vara att lyssna på en främlingsfientlig propaganda, alternativt bedriva en sådan på helt eget initiativ.
Jag är mycket van vid att inte få svar på kommentarer från manliga bloggare, naivt nog blev jag förvånad när jag började se mönstret, men nu är jag van och eftersom du ofta låter bli att svara antog jag att det var just så även med dig.
Du kallar detta för en "kris" vad kallar du då situationen för de som befinner sig på flykt? Du talar om "volymer" men jag ser enskilda människor, du gillar inte det, du vill inte se individerna. Det är enklast så för vi människor har svårt att vara elaka mot varandra. Men låtsas vi att de "andra" är en klump, en siffra, en främmande art,något som kan mätas i volym typ den jord vi alla är komna av, kommer grymheten av sig själv.
Så länge du framhärdar i att påstå att vi svenskfödda har rättigheter att låta "volymer" dö för att vi ska behålla vårt överflöd intakt måste jag framhärda i att du har moraliskt fel, och att du talar EXAKT som en SDare eller Marine le Pen, vad du än kallar din övertygelse.
Mestadels får du inga kommentarer alls, ser jag, och vanligtvis läser jag inte ens bloggar i adventstid, men nu måste jag allvarligt varna dig för den olycksväg du slagit in på. Du kallar dig frisinnad, det antar jag beror på en kristen tro. Har du frågat dig en enda gång hur din inställning till människor på flykt stämmer med din kristna tro? Jag menar då inte en kristen tradition som ofta sladdat iväg i ondskefull riktning, jag talar om Jesus, jag talar om Bibeln och jag talar om Guds rike.
Vi har inga skyldigheter mot en egoistisk nationalstat, vi kristna har rätten att följa Gud när viktiga värden står på spel. Jag måste som en gammaldags läsare allvarligt påminna dig om detta, inte för att jag är perfekt, men för att du ska ha en chans att omvända dig.
Alma - jag måste erkänna att jag inte alltid läser alla kommentarer. Det beror på om jag har tid. Det spelar ingen roll vem som skriver dem, kön, ras, religion, namn - alla behandlas lika.
Jag vill bara fråga dig några saker: Betalar du räkningarna varje månad? Innan du ger alla dina pengar till alla världens flyktingar? Lever du på existensminimum för att visa den solidaritet med de människor du ser lider?
Eller låter du din bekvämlighet ändå väga tyngre? Ser till så att du har bra med mat och kläder. Kanske pengar till dina intressen. Till en semesterresa. Till umgänge med vänner och bekanta.
Så är i alla fall jag. Långt ifrån perfekt. Absolut en syndare som enbart kan hoppas på Guds nåd.
Du får tolka mig som om jag är SD-are, även om jag åter med eftertryck hävdar att du har fel i grunden. Men jag kommer att fortsätta att problematisera kring nationalstaten och internationalismen. Helt enkelt för att det är svåra frågor som ännu ingen svarar på. Inte i politiken. Inte i media. Inte i kyrkorna.
Du säger att jag inte ser flyktingarna. Men jag ser dem varje dag. Precis som jag ser att de människor, de som hittills varit de svagaste i vårt samhälle, får bära kostnaderna för den politik som nu förs. Redan idag ställer vi människa mot människa. Hans Rosling har påpekat att kostnaderna för Sveriges flyktingmottagande är större än hela FNs flyktingbudget. Så medan vi lägger massor med pengar på ett relativt litet antal här hemma, blundar vi för nöden i flyktinglägren. Eller blundar förresten. Du och jag vet att det är värre där än här. Men vi gör inget åt det.
De flesta av oss betalar våra räkningar, lägger inte alla pengar i UNICEFS insamlingsbössor, fortsätter att leva rätt hyfsat. Det är också ett sätt att vara kristen. Eller är det att vara ond och SD-are?
Jag är inte perfekt men sedan jag fick mitt första jobb som 14-åring har jag genom automatisk banköverföring skickat pengar till olika hjälporganisationer och jag har fosterbarn från Afghanistan, fadderbarn i Haiti samt arbetar ideellt både inom FN-förbundet, Naturskyddsföreningen och i kyrkan. Nyss samlade FN-föreningen in pengar till flyktingläger kring Syrien, så jag struntar inte i hur det ser ut i lägren i närområdet men jag inser att vi måste hjälpa i "härområdet" också. I Advent fastar jag och tar då även av det vi annars ser som nödvändigt för att kunna dubblera dessa pengar till exempelvis fadderbarn och djurskydd.
Jag ger absolut inte över min förmåga som de kristna som Paulus berömmer i Korintherbrevet. Men jag försöker följa min släkts exempel och devis "en givares hand blir aldrig tom" det betyder att vi litar på Gud när det blir knapert, vilket det ofta blir i vår fattiga white trash-släkt, det betyder också att en givares hand alltid har en gåva att ge. Självklart har jag det jättebra, jag har fått vinstlotten i livets lotteri genom att leva just här just nu. Jag förtjänar det inte, lika lite som en syrisk kvinna som lämnat sitt sönderbombade hem för ett flyktingläger i "närområdet" inte förtjänar sin lott i livet.
Du antar alltså helt felaktigt att jag tillhör en burgen medelklass som inget vet om fattigdom. Tvärtom vet jag precis vad det innebär och därför är jag desto mer benägen att inte tillsluta mitt hjärta för dem som är i nöd. Jag och min familj hade inte klarat oss utan generösa människor, jag vill ge tillbaka nu när jag kan.
Jag tror på att Gud vill att vi ska hjälpa varandra och genom att regeringen nu gått på en restriktiv linje i flyktingfrågan stryptes en folkrörelse som jag upplevt på mycket nära håll. Genom att inte mobilisera alla goda krafter som väcktes till liv under hösten utan bete sig som om Sverige vore fullt,har regeringen bokstavligen eldat på en främlingsfientlig opinion och slagit ner på oss andra. Dina "frågor" och påståenden gör exakt samma sak.
Mitt Credo i denna fråga får komma i egen kommentar: Jag tror att Gud finns, jag tror att Gud välsignar ett land med fred och välstånd och jag tror att den välsignelsen försvinner om vi snålar.I min absoluta närhet har jag riktigt fattiga svenskar, jag växte upp med att få mat av grannarna och så har vi det i släkten ännu fast jag fått det bra genom utbildning och TUR.Jag försörjer många med min lön och har ändå det överbra på alla områden. Så hade det inte varit om jag snålat och inbillat mig att mitt är mitt. Det jag äger, lärde jag mig i söndagskolan, är Guds mig till låns och delar jag med mig när jag kan med det jag kan, tar Gud hand om konsekvenserna.
Detta gäller också för Sverige. Vi har plats, låt flyktingar flytta till ödebyar som man gör i Uganda där man tar emot ALLA flyktingar, 500 000 på några få år. Påven berömde deras insats. det är inte grymt att ge människor ett torp i skogen eller en madrass på ett köksgolv, det är god hushållning med resurser och sann humanism.
Mina farföräldrar höll kontakten med "sina" finska flyktingar hela livet, de fick sova på golvet, trängas i ett hus utan rinnande vatten och avlopp där de bodde mellan en soptipp och en kyrkogård, granne med ett slumområde som revs ner på 1960-talet, långt norr om polcirklen. Det går också. Rätten till liv är viktigare än lyx.
Nyligen kom en forskningsrapport om vad vi kan lära av Balkanflyktingtiden; en viktig lärdom var att inte behandla flyktingar som sjuka. Varför måste vi ha lyxhotell och SPA till dem? De har svultit i läger, bombats ur sina hem, levt i evig värnplikt och under ständigt hot, de har överlevt en båtresa över Medelhavet på vintern, det bevisar att de inte är gjorda av porslin. Låt civilsamhället få göra det goda vi vill, så får människor på flykt en fristad. och nästa gång kanske de får hjälpa oss. Med ursäkten att vi inte kan ge tillräcklig lyx till dem som kommer ger vi ingenting. Min fråga till dig återstår ännu att besvaras: vad ska hända med dem på flykt? Ska de begå harakiri- Du gillar ordet volym och det är inte ett mått för en människa innan hon blivit jord igen. Är det din enda lösning på detta dilemma, att de alla ska dö?
Problematisera gärna detta mycket jordnära problem för den som drabbats av att födas i fel land.
Det är två fina inlägg, Alma. Jag önskar att fler vore som du. Så även jag själv. Otillräckligheten får vi alltid leva med, oavsett var i livet vi befinner oss.
Sköt om dig och fortsätt gärna kommentera!
/Staffan
Skicka en kommentar