Jämställdhet

Idag har kommunfullmäktige i Örebro diskuterat jämställdhetsarbetet i kommunen. Det var inte mindre än tre interpellationer som berörde frågan, från tre olika partier som oberoende av varandra kommit fram till att den nuvarande majoriteten inte prioriterar jämställdheten.

Vänsterpartiet hade frågat om jämställdhetsdelegationens vara eller inte vara. Det blev nu klart att den inte kommer att fortsätta, utan att jämställdhetsfrågorna kommer att komma bort bland näringslivsfrågor och annat "viktigare".

Moderaterna hade frågat om rätten till heltid. Det blir alltmer uppenbart att detta är den enda sanningen vad gäller jämtställdheten som sossarna ser. Rätten till heltid ska lösa allt, oavsett om det gör det eller inte, kosta vad det kosta vill. Och kosta kommer det att göra. Preliminära beräkningar visar på en kostnad på mellan 130 och 250 miljoner om året!

Folkpartiet hade frågat om varför det inte finns pengar för åtgärdande av osakliga löneskillnader, något som måste göras. Här blev svaret bara snömos. Det är uppenbart att Örebro idag åter har en kommunstyrelseordförande som inte är insatt i jämställdhetsfrågorna, som inte vet skillnaden mellan exempelvis jämställdhetsintegrering och personalpolitiska åtgärder och som inte har en aning om vilken resa Örebro kommun gjort de senaste åren.

Under den förra socialdemokratiska regimen, när Mats Sjöström var kommunstyrelseordförande, saknades i princip allt jämställdhetsarbete. Det fanns knappt lönekartläggningar, det fanns inget strukturerat jämställdhetsarbete, arbetet var splittrat och beroende av enskilda engagerade medarbetare. Det fanns inte ett arbete som ens uppfyllde grunderna i den dåvarande jämställdhetslagen. Och Sjöström brydde sig inte.

Under Folkpartiets ledning skärptes jämställdhetsarbetet på alla punkter. En jämställdhetsdelegation inrättades. En kommunalråd fick tydligt förstahandsansvar för jämställdhetsarbetet inom kommunen. Jämställdheten blev en prioriterad fråga med ingång högst upp i politiken, i kommunledningen, i kommunstyrelsen och i den högsta förvaltningsledningen. Tydliga krav ställdes, på nämnder, på förvaltningar, på enheter. Ordentliga uppföljningar gjordes. Ett arbete med jämställdhetsintegrering startades för att garantera alla örebroare en jämställd service. Det började ge utdelning, även om många nämnder i början inte förstod varför deras beslut skulle granskas. Och tyvärr var det ibland lika illa med ledande chefer. Vårt arbete rönte uppmärksamhet och det var därför naturligt att Örebro kommun var bland de allra första som fick del av Alliansregeringens och Sveriges Kommuners och Landstings pengar för just arbete med jämställdhetsintegrering.

Ytterligare en tydlig prioritering var att vi tydliggjorde de lönepolitiska grunderna för lönesättning. Den första prioriteringen var att åtgärda osakliga löneskillnader. (De andra två att prioritera kvinnodominerade yrken med eftergymnasial utbildning och att öka lönespridningen.) Det innebar att vi gjorde ordentliga lönekartläggningar, presenterade dem för kommunstyrelsen varje år och gav personalkontoret i uppdrag att omedelbart lösa alla osakliga löneskillnader. Det innebar att det alltid fanns pengar till att åtgärda alla osakliga löneskillnader årligen.

Men nu väljer sossarna en annan väg. Bort från det effektiva och lyckade jämställdhetsarbetet. Jämställdhetsdelegationen avskaffas. Kommunstyrelsens ordförande verkar knappt veta om det pågår någon lönekartläggning eller var och när den ska redovisas. Lika lite vet hon om det finns pengar till åtgärdande av osakliga löneskillnader. Hon har heller inte koll på vad det innebär att jämställdhetsintegrera. Det finns idag inget kommunalråd som har jämställdheten som prioriterad fråga.

Istället ska rätt till heltid lösa allt...

För oss liberaler handlar det nu om att skapa en grund för jämställdhetsarbetet som kan återuppta arbetet efter en valvinst 2014. Bort från vårdnadsbidrag och inlåsningar i bidragsberoende och utanförskap. Bort från ett ostrukturerat och oprioriterat arbete. Och till ett arbete där jämställdheten åter sätts i fokus, oavsett om det gäller kommunens anställda, eller om ett arbete där alla beslut som tas är jämställdhetsintegrerade och bekräftar varje örebroares rätt att få samma kommunal service, oavsett kön.



Media: Det finns ingen media som skriver om jämställdhetsfrågor idag, och det kanske är det tydligaste skälet att sossarna idag struntar i frågan. För det verkar ju vara just mediala rubriker som driver Baastad, Sundin och Co's politik...

Sista fullmäktige

som ordförande idag. Det var ett spännande fullmäktige. Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna gjorde gemensam affär och röstade igenom att Kommunstyrelsens ledamöter skulle utses genom proportionella val. Det har aldrig hänt i Örebro kommun, i vart fall inte sedan kommunsammanslagningen.

Lagen om proportionella val finns för att säkra en minoritets rätt. Men som den är skriven så är det, som några kännare sa, mer att den finns för att hota med, än för att användas. Normalt så talar partier med varandra istället för att använda lagen. Nu kommer till exempel inga ledamöter att kunna bytas ut fram till nästa val... Men vänsterpartiet är rätt sura nu, mest på de gamla kompisarna inom socialdemokratin och i synnerhet på Lena Baastad. Det kan man ju förstå. Lenas hantering av vänsterpartiet har väl inte karaktäriserats av öppenhet och god information. Att en tidigare partner genom media får reda på att hjärtevännen plötsligt polar med kristdemokrater och centerpartister bygger väl inte broar, typ...

Annars var väl det mest intressanta med dagen att det blir tydligt att kristdemokraterna och centerpartisterna nu är inne i den socialistiska fållan. De vill (eller får) inte ens förbereda en entreprenadutsättning av ett äldreboende. Nu ska allt göras kommunalt. Kommunsocialismen segrar tyvärr. Det är bara att hoppas att deras medlemmar och väljare ser och inser detta och gör rätt val.

Den tilläggsbudget som återremitterades var mest ett skämt. Förra fredagen presenterade triumviratet en politisk skrivning. I går drogs den tillbaka. I måndags lunch kom siffror på satsningar, i går på kommunstyrelsen dribblades med olika yrkanden och inget nytt kom idag. Ingen kunde veta hur de satsningar Lena Baastad o Co ville göra skulle påverka kommunens ekonomi.

Baastad ville laga potthål i gatorna. Men innebar det minskade möjligheter till bra omsorg om de äldre? Ingen vet.
Baastad ville satsa på norrcity. Men på vad vet ingen.
Baastad ville renovera skolor. Men på bekostnad av lärarnas löner? Ingen vet.

Ingen verkar veta eller bry sig. Den nya majoriteten låter miljonerna rulla. Det finns ingen som verkar kunna ekonomi. De ger inte oss i oppositionen en möjlighet att kontrollera och lägga alternativa förslag. Just nu handlar politiken i Örebro om att satsa som om det var Baastad & CO som sjäva ägde pengarna. Men det är faktiskt skattebetalarnas pengar det handlar om.

Baastad & CO säger sig vilja ha ett nytt klimat för samarbete i Örebro kommun. Hittills har de misslyckats på alla plan. Det har handlat om stängda dörrar, ovilja att lyssna, inga kontakter med oppositionen och ett överhetsperspektiv. Kanske är det orutin. Kanske blir det bättre till hösten. Man får hoppas...

Nu lämnar jag presidiet i Kommunfullmäktige. Jag gör det utan saknad. Man måste erkänna att man passar bättre eller sämre på olika poster. Visst är det kul att kunna rodda igenom ett fullmäktige i en situation som idag, då vi använder en lag som aldrig tidigare använts. Det är utmanande. Men att sitta där uppe utan att få delta i debatten är bara trist.

I höst blir det annorlunda. Då ska vi börja tydliggöra det liberala alternativet för Örebro även i kommunfullmäktige. Det ser jag, faktiskt, fram emot!

Media: Radio Örebro, Tvärsnytt