(S)kattehöjningspolitik

Läser idag det nya styrande triumviratets artikel i NA. Det är en märklig läsning. Kortfattat kan man säga att innehållet är: Alla ska få mer!

Idrottsföreningar ska få mer.
Civilsamhället ska få mer.
Sociala företag ska få mer.
KFUM och Sensus ska få mycket mer.
och så vidare...

Det är inte svårt att se den gamla koalitionens skugga över de förslag som nu läggs. Vi drev idrottsfrågorna efter en lång tid av socialdemokratisk ickepolitik och ofta med stort motstånd från de sossar som nu svänger. Det innebar att vi blev Sveriges Idrottsstad.

Vi drev frågorna om civilsamhället så framgångsrikt att vi var före staten i detta arbete och togs som nationell föregångare. Visst fanns sossarna med i arbetet, men deras medverkan var utan engagemang eller förståelse för utvecklingen.

Vi drev frågan om att utveckla väster tillsammans med föreningarna, istället som de gamla misslyckade kommunala sosseprojekten. Även här har det inte funnits något engagemang från de sossar som nu kramar det allt dyrare och allt mer kommunala Tegelbruksprojektet.

Men när man läser artikeln är det något annat som är det slående. Det är att såväl kristdemokrater och centerpartister nu verkar ha slutit upp bakom den gamla sossepolitiken som ledde Örebro in i fördärvet. Den politik som stavas: "Mer pengar är alltid bättre."

Och redan här går det fel. Därför att det är inte mer pengar som är lösningen, inte vad gäller kontakterna med föreningar, organisationer och företag inom den civila sektorn. Inte inom de flesta andra områdena heller.

Istället handlar det om synsätt. Det civila samhällets viktigaste fråga i kontakterna med regeringen handlade inte om pengar. Den handlade om respekt. En respekt som skapade rätt bemötande, långsiktighet, förståelse. Den respekten garanterar att inte Kommunals ombudsmän påverkar politiken. Den respekten garanterar att inte politiker tar över och bestämmer.

Den grunden saknas i det styrande triumviratets politik. Därför kommer de inte att lyckas. Som i alla andra frågor där de inte är överens plåstrar de om skillnaderna med mer pengar. Men det är en högoddspolitik.

Just nu går svensk ekonomi som tåget. Men finansminstern med flera varnar för att tro att utvecklingen kommer att fortsätta. Det finns stora risker i framtiden. Det räcker med att fundera över hur USAs budgetproblem kommer att påverka den internationella konjunkturen.

I detta läge väljer triumviratet slösandets väg. De blåser upp sin budget med minst 55 miljoner kronor (egentligen är det mer, men de mörkar en massa kostnader - till exempel kring Rudbecksskolan) och tror att det ska hålla.

Rätt många kommuner gjorde det också 2006 och 2007. De fick stora problem 2008 och framåt. En del räddades av staten, men andra fick höja skatter och spara kraftigt. I den utvecklingen gick Örebro starkt.

Jag kan nu erkänna att denna ekonomiska utveckling ofta gjordes med motstånd från framförallt centerpartiets Rasmus Persson. Han menade alltid att det skulle komma mer pengar från staten. Och ofta hade han rätt. Problemet är bara att när det vänder, och han får fel, när staten inte petar in mer pengar till kommunerna eller då USAs ekonomi åter backar, så blir det örebroarna som får betala.

Triumviratets politik riskerar att leda till samma ekonomiska moras som Mats Sjöströms sosseregim ledde Örebro in i. Lena Baastad har tidigare visat att hon inte har någon ekonomisk kontroll. Rasmus Persson tror att allt alltid blir bättre. Och Lennart Bondeson har inte tagit del i styrningen av kommunens ekonomi.

Så frågan nu är: När kommer skattehöjningen?

Sista fullmäktige

som ordförande idag. Det var ett spännande fullmäktige. Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna gjorde gemensam affär och röstade igenom att Kommunstyrelsens ledamöter skulle utses genom proportionella val. Det har aldrig hänt i Örebro kommun, i vart fall inte sedan kommunsammanslagningen.

Lagen om proportionella val finns för att säkra en minoritets rätt. Men som den är skriven så är det, som några kännare sa, mer att den finns för att hota med, än för att användas. Normalt så talar partier med varandra istället för att använda lagen. Nu kommer till exempel inga ledamöter att kunna bytas ut fram till nästa val... Men vänsterpartiet är rätt sura nu, mest på de gamla kompisarna inom socialdemokratin och i synnerhet på Lena Baastad. Det kan man ju förstå. Lenas hantering av vänsterpartiet har väl inte karaktäriserats av öppenhet och god information. Att en tidigare partner genom media får reda på att hjärtevännen plötsligt polar med kristdemokrater och centerpartister bygger väl inte broar, typ...

Annars var väl det mest intressanta med dagen att det blir tydligt att kristdemokraterna och centerpartisterna nu är inne i den socialistiska fållan. De vill (eller får) inte ens förbereda en entreprenadutsättning av ett äldreboende. Nu ska allt göras kommunalt. Kommunsocialismen segrar tyvärr. Det är bara att hoppas att deras medlemmar och väljare ser och inser detta och gör rätt val.

Den tilläggsbudget som återremitterades var mest ett skämt. Förra fredagen presenterade triumviratet en politisk skrivning. I går drogs den tillbaka. I måndags lunch kom siffror på satsningar, i går på kommunstyrelsen dribblades med olika yrkanden och inget nytt kom idag. Ingen kunde veta hur de satsningar Lena Baastad o Co ville göra skulle påverka kommunens ekonomi.

Baastad ville laga potthål i gatorna. Men innebar det minskade möjligheter till bra omsorg om de äldre? Ingen vet.
Baastad ville satsa på norrcity. Men på vad vet ingen.
Baastad ville renovera skolor. Men på bekostnad av lärarnas löner? Ingen vet.

Ingen verkar veta eller bry sig. Den nya majoriteten låter miljonerna rulla. Det finns ingen som verkar kunna ekonomi. De ger inte oss i oppositionen en möjlighet att kontrollera och lägga alternativa förslag. Just nu handlar politiken i Örebro om att satsa som om det var Baastad & CO som sjäva ägde pengarna. Men det är faktiskt skattebetalarnas pengar det handlar om.

Baastad & CO säger sig vilja ha ett nytt klimat för samarbete i Örebro kommun. Hittills har de misslyckats på alla plan. Det har handlat om stängda dörrar, ovilja att lyssna, inga kontakter med oppositionen och ett överhetsperspektiv. Kanske är det orutin. Kanske blir det bättre till hösten. Man får hoppas...

Nu lämnar jag presidiet i Kommunfullmäktige. Jag gör det utan saknad. Man måste erkänna att man passar bättre eller sämre på olika poster. Visst är det kul att kunna rodda igenom ett fullmäktige i en situation som idag, då vi använder en lag som aldrig tidigare använts. Det är utmanande. Men att sitta där uppe utan att få delta i debatten är bara trist.

I höst blir det annorlunda. Då ska vi börja tydliggöra det liberala alternativet för Örebro även i kommunfullmäktige. Det ser jag, faktiskt, fram emot!

Media: Radio Örebro, Tvärsnytt

Liberal utmaning. S går åt vänster.

Under de kommande tre åren ska vi liberaler i Örebro driva en kraftfull och energisk oppositionspolitik. Den kommer att handla om att lyfta upp de grundläggande liberala värdena i en kommun som tyvärr kännetecknas av alldeles för mycket kommunsocialism, kollektivism och bakåtsträvande. Även efter koalition Örebros fyra år vid makten har alldeles för lite ändrats. Nu kommer dessa förändringar återställas. De konservativa krafterna i Örebro regerar.

Vad är då de liberala utmaningarna för Örebro?

Självklart handlar det om en skola för kunskap och bildning. Vi kommer att driva en kraftfull politik för en skola där eleverna verkligen lär sig. Vi kommer att kräva en läsa-skriva-räkna-garanti för alla tredjeklassare. Vi kommer att kräva uppföljningar, betyg, återkopplingar och med detta starkare samverkan mellan föräldrar och skolan. Vi kommer att yrka på höjda lärarlöner, ökad vidareutbildning, bättre läromedel. Och så vidare. Skolan, kunskaperna och bildningen är de enskilt viktigaste faktorerna för den liberala samhällsvisionen med människor som kan ta ansvar för såväl sig själva som för samhället.

Det handlar också om frihetsbegreppet. I Örebro är detta högprioriterat eftersom de långa och mörka socialdemokratiska styresåren har gjort Örebro kollektivistiskt och grått. Men vad är frihet på ett lokalt plan? Självklart handlar det om valfrihet. Du ska själv kunna välja förskola för dina barn, skola för dig själv, äldreomsorg åt dina föräldrar. Du ska kunna välja vem som utför den service du behöver även när den är betald via skatten. Frihet är också att privata utförare ska kunna konkurrera på lika villkor med de kommunala om serviceutförande, att inte kommunen ska snedvrida konkurrensen, att kommunen inte ska göra sånt som det privata näringslivet ska göra och så vidare. Frihet är också att föreningar och organisationer ska kunna verka utan en kommun som är inne och petar i detaljer, kräver speciella åtgärder för att man ska få bidrag, gör personliga kontakter med rätt politiker till en nödvändighet, med mera, med mera.

Men frihetsbegreppet är större än så. Frihet måste finnas inom den kommunala organisationen. Före koalitionen karaktäriserades kommunen av en stark rädsla för den yttersta makten, oavsett om den hette Sjöström eller Källström. Det var en följd av sossarnas sätt att styra. Vi började bryta ner dessa rädslans murar. Nu byggs de igen.

Frihet handlar ändå först och främst om individens frihet att vilja, kunna och få forma sitt eget liv utifrån de egna livsvalen. Här finns massor att göra, alltifrån att minska ÖBOs och Hyresgästföreningens makt, till att skapa en stad för spännande entreprenörer. Från att skapa möjligheter för unga att bygga sina livsdrömmar (oavsett om det handlar om en enstaka festival eller om det handlar om det egna företaget eller de egna studierna) till att ge äldre möjlighet att vara aktiva, viktiga och unika individer med engagemang och möjligheter långt upp i åren. Från att ge förutsättningar för den som idag står utanför samhället att öppna dörrarna in, till att ge den funktionshindrade stöd för och i vardagen.

Den liberala utmaningen kommer säkerligen de kommande åren att handla om att värna skattebetalarnas pengar. Vi ser redan nu hur det styrande triumviratet (triumviratet var en formell styrelseform med tredelat envälde) har en huggsexa om de begränsade resurser som finns. Det finns ingen som idag tar ansvar för att värna örebroarnas ekonomi. Kommunen riskerar kraftiga ekonomiska försämringar och välfärden kommer att hotas.

Mot detta står en liberal, ansvarsfull ekonomisk politik. Vi vet att skattepengarna kommunen använder inte är våra. De är ett lån från örebroarna som vi måste värna. Under koalitionens fyra år gjorde Örebro kommun ett överskott på närmare en miljard kronor, vi investerade mer än någonsin och vi ökade kvaliteten i förskolan, skolan och inom den tekniska sektorn. Vi värnade äldreomsorgen genom en av de djupaste internationella lågkonjunkturerna någonsin.

På område efter område ser man de liberala utmaningarna. I nämnd efter nämnd kommer liberala ledamöter att driva liberal politik. I samtal med örebroarna kommer vi att forma det radikala och förnyelseinriktade alternativ som i valet 2014 kommer att stå mot triumviratets konservatism och rädsla för förnyelse och förändring.

Det blir sannerligen tre spännande år!