skriver Nerikes Allehanda om att Johan Pehrson vill hyra ut sitt hus under O-ringen? Finns det något nyhetsvärde i detta? Är det på något sätt kopplat till Johans politiska uppdrag? Jag kan inte finna något sådant.
Är det då OK att man som offentlig person får utstå detta? Kanske. Men vem granskar då alla de offentliga personer som finns i media? Hur många granskande artiklar om Ulf Johansson har NA gjort de senaste åren? Vem granskar journalisterna? Skulle de tycka det vore OK om deras privata affärer slogs upp i den egna tidningen?
I en värld där politiken blir allt mer personfixerad blir kanske detta en vardag. Det finns många problem kring detta. Ett av dem är att journalistiken också blir allt mer personfixerad. Det är journalisten som märks, som ska märkas och som ska leda nyhetsflödet.
Men vem granskar dessa journalister? Vem granskar deras motiv, deras subjektivitet, deras kopplingar, deras vardag? Svaret är, tyvärr, ingen. Det kommer att leda till ytterligare maktförskjutningar där media kommer att ta över än mer makt från politiken. Bara de politiker som har goda relationer med journalisterna, eller som äger mediaföretag, kommer att klara sig.
Är det den världen vi vill ha? Får man inte vara en sur, men duglig, politiker? Måste man ha en räcka "oneliners" redo, eller kan man prata långsiktig politik som inte passar i vare sig TV eller tidningar? Ska man ha ett absolut rent förflutet, ett vardagsliv som ingen kan klandra, vara vacker och ung - eller finns det plats för människor också?
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
2010-03-16
2010-03-10
CSR och Örebro
För 40 år sedan flyttade jag och min familj till Närke från Sandviken och Gästrikland. Vi kom till Garphyttan och jag började trivas direkt. Garphyttan är en slumrande pärla vid randen av ett av de mest fantastiska naturområden som Sverige har. Kilsbergens natur är unik, alla årstider. Just nu kan man glida fram på stenhårda spår i meterdjup snö på myrar, mossar och sjöar som får tankarna att vandra till lågfjäll.
Tio år senare gick flyttlasset till Örebro. Sedan dess har Örebro varit platsen i mitt hjärta.
Från början hade jag överhuvudtaget inte några planer på ett politiskt engagemang. Men det har varit intressant att få vara med och förändra och förbättra Örebro än mer. De senaste åren har Örebro inlett en ny resa. Det handlar om att skapa ett bättre Örebro för fler. Örebro växer så det knakar. Örebro visar framfötterna i såväl klimatarbete som arbete med det civila samhället. Örebro förnyar centrum så det blir ännu vackrare. Fler får jobb i Örebro. Örebro håller på att bli en plats på kartan.
Det har vi inte varit tidigare. Den bild av Örebro som vi fick redovisat i tisdags, visade med all önskvärd tydlighet att Örebro inte sticker ut på något sätt. Alldeles för många har en bild av Örebro som är ingenting.....
Men de som har besökt oss är nöjda. 98,7 % närmare bestämt.
Den mediala bilden domineras av utbildningsfrågor. Universitetet gör ett bra jobb. Men även kommunen jobbar på. Det som vi nu måste finna ut är hur vi ska styra mediabilden, vilken bild vi vill sätta och hur vi ska nå dit. Här finns massor att göra.
Ytterligare ett stort problem är att det lokala näringslivet knappast finns i media. Jag har i tidigare bloggar berört ämnet. Örebro saknar starka, samlande näringslivsföreträdare. Visst finns flera goda företrädare, känner själv många. Men den samlande bilden är heterogen.
Från näringslivets håll får vi ofta höra att vi politiker ska komma överens över partigränserna om hur vi vill utveckla Örebro ur ett näringslivsperspektiv. Man efterlyser en gemensam vision. Det är ofta rätt (även om näringsliv också är politik - se bara på ÖBO eller valfrihet). Men på samma sätt måste örebroarna kunna ställa krav på näringslivet. Vilken vision om Örebro har det lokala näringslivet? Kan man samsas eller blir det interna strider eller inget visionärt arbete alls?
Allt fler företag jobbar idag med CSR. Enligt Wikipedia är det "CSR, Corporate Social Responsibility, på svenska företagens samhällsansvar eller företagens medborgaransvar, kallas idén om att företag ska ta ansvar för hur de påverkar samhället, både ur ett ekonomiskt, miljömässigt och socialt perspektiv." Många ser det som en grundläggande förutsättning för att ett företag ska växa och för att man ska finna god lönsamhet på både kort och längre sikt.
I dagsläget saknar jag en samlande tanke kring lokalt CSR i Örebro. Hur vill företagen ta sitt ansvar för att göra Örebro starkare, vackrare, mer integrerat, positivare, vänligare? Visst finns det företag som gör mycket. Var nyss hos McDonalds och hörde lite om deras sponsringsarbete. Men jag saknar ett samlande grepp.
Jag tror att vi tillsammans, politiker och företagare, måste finna vägar för att jobba både med politiskt ansvar, det lokala näringslivets CSR och med det civila samhällets breda engagemang. Örebro har fantastiska möjligheter att bli en pärla, en bättre stad för fler. Jag är villig att fortsätta ta mitt politiska ansvar, är villig att försöka förbättra Örebro kommun som medspelare. Jag hoppas och tror att fler är villiga att anta utmaningen; att göra Örebro bättre för fler!
Tio år senare gick flyttlasset till Örebro. Sedan dess har Örebro varit platsen i mitt hjärta.
Från början hade jag överhuvudtaget inte några planer på ett politiskt engagemang. Men det har varit intressant att få vara med och förändra och förbättra Örebro än mer. De senaste åren har Örebro inlett en ny resa. Det handlar om att skapa ett bättre Örebro för fler. Örebro växer så det knakar. Örebro visar framfötterna i såväl klimatarbete som arbete med det civila samhället. Örebro förnyar centrum så det blir ännu vackrare. Fler får jobb i Örebro. Örebro håller på att bli en plats på kartan.
Det har vi inte varit tidigare. Den bild av Örebro som vi fick redovisat i tisdags, visade med all önskvärd tydlighet att Örebro inte sticker ut på något sätt. Alldeles för många har en bild av Örebro som är ingenting.....
Men de som har besökt oss är nöjda. 98,7 % närmare bestämt.
Den mediala bilden domineras av utbildningsfrågor. Universitetet gör ett bra jobb. Men även kommunen jobbar på. Det som vi nu måste finna ut är hur vi ska styra mediabilden, vilken bild vi vill sätta och hur vi ska nå dit. Här finns massor att göra.
Ytterligare ett stort problem är att det lokala näringslivet knappast finns i media. Jag har i tidigare bloggar berört ämnet. Örebro saknar starka, samlande näringslivsföreträdare. Visst finns flera goda företrädare, känner själv många. Men den samlande bilden är heterogen.
Från näringslivets håll får vi ofta höra att vi politiker ska komma överens över partigränserna om hur vi vill utveckla Örebro ur ett näringslivsperspektiv. Man efterlyser en gemensam vision. Det är ofta rätt (även om näringsliv också är politik - se bara på ÖBO eller valfrihet). Men på samma sätt måste örebroarna kunna ställa krav på näringslivet. Vilken vision om Örebro har det lokala näringslivet? Kan man samsas eller blir det interna strider eller inget visionärt arbete alls?
Allt fler företag jobbar idag med CSR. Enligt Wikipedia är det "CSR, Corporate Social Responsibility, på svenska företagens samhällsansvar eller företagens medborgaransvar, kallas idén om att företag ska ta ansvar för hur de påverkar samhället, både ur ett ekonomiskt, miljömässigt och socialt perspektiv." Många ser det som en grundläggande förutsättning för att ett företag ska växa och för att man ska finna god lönsamhet på både kort och längre sikt.
I dagsläget saknar jag en samlande tanke kring lokalt CSR i Örebro. Hur vill företagen ta sitt ansvar för att göra Örebro starkare, vackrare, mer integrerat, positivare, vänligare? Visst finns det företag som gör mycket. Var nyss hos McDonalds och hörde lite om deras sponsringsarbete. Men jag saknar ett samlande grepp.
Jag tror att vi tillsammans, politiker och företagare, måste finna vägar för att jobba både med politiskt ansvar, det lokala näringslivets CSR och med det civila samhällets breda engagemang. Örebro har fantastiska möjligheter att bli en pärla, en bättre stad för fler. Jag är villig att fortsätta ta mitt politiska ansvar, är villig att försöka förbättra Örebro kommun som medspelare. Jag hoppas och tror att fler är villiga att anta utmaningen; att göra Örebro bättre för fler!
2010-03-09
En tunn yta av mänsklighet
Det har gått några dagar utan bloggande. Huvudskälet är att de flesta bloggarna skrivs på kvällarna hemifrån. Vi har haft problem med vårt ADSL som har varit segt så in i bängen. Men nu fungerar det igen. Det är ett litet problem.
Det finns andra delar av världen som har betydligt större problem. Jordbävningen i Chile är en naturkatastrof av det större slaget. Magnituden är bland de största på senare tid. Förvånansvärt få har dött, tack och lov.
I ett av de reportage som sänts efter jordbävningen talades om att många upplevde de plundringar som följde efter bävningen som nästan värre än själva skalvet. Bilden av Chile och chilenaren smutsades ner. Rädslan och otryggheten ökade.
Är detta typiskt för Chile och chilenaren? Eller är det en sann mänsklig reaktion?
Idag finns det många som menar att människan av naturen är god. Vi föds goda, eller möjligtvis som blanka papper, och väljer sedan möjligtvis att göra det onda. Det är en ny filosofi. Tidigare, exempelvis inom kristendomen, har man menat att människan föds in i en värld falen under ondskan och därmed är förutbestämd att göra det som inte är gott. Paulus skriver ungefär så här: Det goda jag vill det gör jag inte, men jag gör det onda jag inte vill göra.
Maktdelningsläran bygger också på detta. Om makten samlas hos en person är sannolikheten större att denna person använder den till det onda. Om olika maktcentra väger upp varandra kan deras motstående intressen skapa ordning ur kaos.
Den sociala liberalismen bygger också i mycket på detta. Människan kommer alltid att välja det onda, i vissa lägen och under vissa omständigheter. Om det onda sedan är ren och skär egoism, eller något annat, är en annan fråga. Men det människan kan göra, kommer hon att göra för att se till sina egna intressen. För att väga upp den enskilda människans möjligheter att välja det onda, måste samhällets gemensamma institutioner väga upp detta. Gemenskaperna skapar större möjligheter att se till helheten, och därmed söka mänskligare vägar.
Nu blev detta rätt religiöst. Man pratar inte så mycket om gott och ont i dagens samhälle. Gud ska ju bara vara god. Ondskan är alltid till för någon annan.
Men skälet till att jag skriver detta är att jag menar att religionen, oavsett om man är troende eller om man bara har åsikten att religionen är en sammanställning av dogmer, faktiskt spelar roll även i dagens samhälle.
Om människan av naturen är god blir det som hände i Chile oförståeligt. Hur kan vanliga, goda, människor förvandlas till tjuvar och banditer på ett ögonblick?
Om människan genom den fallna skapelsen alltid kommer att (kunna) göra det onda, hamnar saken i ett annat läge. Människan är kanske inte mer än ett odjur, täckt av en tunn yta av mänsklighet. I så fall har de gamla liberalerna nog fortfarande en del rätt. Det gäller att bygga starka gemensamma samhällsinstitutioner som kan väga upp den enskilda människans egoistiska och onda handlande.
Det finns andra delar av världen som har betydligt större problem. Jordbävningen i Chile är en naturkatastrof av det större slaget. Magnituden är bland de största på senare tid. Förvånansvärt få har dött, tack och lov.
I ett av de reportage som sänts efter jordbävningen talades om att många upplevde de plundringar som följde efter bävningen som nästan värre än själva skalvet. Bilden av Chile och chilenaren smutsades ner. Rädslan och otryggheten ökade.
Är detta typiskt för Chile och chilenaren? Eller är det en sann mänsklig reaktion?
Idag finns det många som menar att människan av naturen är god. Vi föds goda, eller möjligtvis som blanka papper, och väljer sedan möjligtvis att göra det onda. Det är en ny filosofi. Tidigare, exempelvis inom kristendomen, har man menat att människan föds in i en värld falen under ondskan och därmed är förutbestämd att göra det som inte är gott. Paulus skriver ungefär så här: Det goda jag vill det gör jag inte, men jag gör det onda jag inte vill göra.
Maktdelningsläran bygger också på detta. Om makten samlas hos en person är sannolikheten större att denna person använder den till det onda. Om olika maktcentra väger upp varandra kan deras motstående intressen skapa ordning ur kaos.
Den sociala liberalismen bygger också i mycket på detta. Människan kommer alltid att välja det onda, i vissa lägen och under vissa omständigheter. Om det onda sedan är ren och skär egoism, eller något annat, är en annan fråga. Men det människan kan göra, kommer hon att göra för att se till sina egna intressen. För att väga upp den enskilda människans möjligheter att välja det onda, måste samhällets gemensamma institutioner väga upp detta. Gemenskaperna skapar större möjligheter att se till helheten, och därmed söka mänskligare vägar.
Nu blev detta rätt religiöst. Man pratar inte så mycket om gott och ont i dagens samhälle. Gud ska ju bara vara god. Ondskan är alltid till för någon annan.
Men skälet till att jag skriver detta är att jag menar att religionen, oavsett om man är troende eller om man bara har åsikten att religionen är en sammanställning av dogmer, faktiskt spelar roll även i dagens samhälle.
Om människan av naturen är god blir det som hände i Chile oförståeligt. Hur kan vanliga, goda, människor förvandlas till tjuvar och banditer på ett ögonblick?
Om människan genom den fallna skapelsen alltid kommer att (kunna) göra det onda, hamnar saken i ett annat läge. Människan är kanske inte mer än ett odjur, täckt av en tunn yta av mänsklighet. I så fall har de gamla liberalerna nog fortfarande en del rätt. Det gäller att bygga starka gemensamma samhällsinstitutioner som kan väga upp den enskilda människans egoistiska och onda handlande.
2010-03-03
Alkohol och äldreboenden
Visst ska äldre få dricka både vin, sprit och öl på äldreboenden!
Jag är nykterist. Visst händer det att jag på officiella middagar sippar på ett glas rödvin när det ska skålas, men min alkoholkonsumtion är minimal. Jag hade däremot tänkt att börja dricka lite mer rödvin när jag fyller 60. Det är bra för hälsan. Dessutom är riskerna för att utveckla alkoholberoende då nära noll. Om jag följer denna plan, och blir en gammal gubbe på ett kommunalt äldreboende, vill jag nog ha rätt att fortsätta med att dricka ett glas rödvin.
Det finns redan idag många som under hela sitt liv både druckit vin, sprit och öl och som säkert vill fortsätta med det även när de inte längre kan bo hemma. En del har haft en alldeles för hög konsumtion. Andra har hållit den inom goda ramar. Spelar det någon roll?
Det finns en syn på äldre och åldrande i Sverige som jag ogillar skarpt. Den handlar om att äldre inte längre är individer, utan bara delar av ett kollektiv. Jag menar att den är sprungen ur en socialistisk tradition, där gruppen, och inte individen, varit vägledande. Denna tradition har också byggt på att någon annan vet bättre än individen vad som är bäst för henne. Antingen en politiker, eller en tjänsteman inom det offentliga.
Med en sådan tradition i ryggen har det varit självklart att hävda att någon annan vet bättre vad som gäller för alla gamla som bor på kommunala boenden. Politiker och tjänstemän har kunnat hävda att gamla inte ska dricka alkohol, därför att alkohol de facto är ett folkhälsobekymmer.
Men gamla människor är inte befriade från att vilja och önska. Äldre människor, även i svåra situationer, kan och vill välja sitt liv själva. Och när man mist sin förmåga att välja, till exempel genom en demenssjukdom, är det då säkert att någon annan ska välja en helt ny inriktning på ditt liv än den du tidigare haft?
Svensk äldreomsorg måste bli mycket mer individualiserad. Äldre människor är lika mycket individer som alla andra och ska behandlas så. Tron på ett politiskt förmyndarskap över gruppen äldre måste förpassas till det förgångna. Därför är det naturligt att både vin, sprit och öl ska kunna serveras till de gamla som så önskar, även, eller kanske framförallt, på kommunala boenden.
Jag är nykterist. Visst händer det att jag på officiella middagar sippar på ett glas rödvin när det ska skålas, men min alkoholkonsumtion är minimal. Jag hade däremot tänkt att börja dricka lite mer rödvin när jag fyller 60. Det är bra för hälsan. Dessutom är riskerna för att utveckla alkoholberoende då nära noll. Om jag följer denna plan, och blir en gammal gubbe på ett kommunalt äldreboende, vill jag nog ha rätt att fortsätta med att dricka ett glas rödvin.
Det finns redan idag många som under hela sitt liv både druckit vin, sprit och öl och som säkert vill fortsätta med det även när de inte längre kan bo hemma. En del har haft en alldeles för hög konsumtion. Andra har hållit den inom goda ramar. Spelar det någon roll?
Det finns en syn på äldre och åldrande i Sverige som jag ogillar skarpt. Den handlar om att äldre inte längre är individer, utan bara delar av ett kollektiv. Jag menar att den är sprungen ur en socialistisk tradition, där gruppen, och inte individen, varit vägledande. Denna tradition har också byggt på att någon annan vet bättre än individen vad som är bäst för henne. Antingen en politiker, eller en tjänsteman inom det offentliga.
Med en sådan tradition i ryggen har det varit självklart att hävda att någon annan vet bättre vad som gäller för alla gamla som bor på kommunala boenden. Politiker och tjänstemän har kunnat hävda att gamla inte ska dricka alkohol, därför att alkohol de facto är ett folkhälsobekymmer.
Men gamla människor är inte befriade från att vilja och önska. Äldre människor, även i svåra situationer, kan och vill välja sitt liv själva. Och när man mist sin förmåga att välja, till exempel genom en demenssjukdom, är det då säkert att någon annan ska välja en helt ny inriktning på ditt liv än den du tidigare haft?
Svensk äldreomsorg måste bli mycket mer individualiserad. Äldre människor är lika mycket individer som alla andra och ska behandlas så. Tron på ett politiskt förmyndarskap över gruppen äldre måste förpassas till det förgångna. Därför är det naturligt att både vin, sprit och öl ska kunna serveras till de gamla som så önskar, även, eller kanske framförallt, på kommunala boenden.
2010-03-02
Om RUT-avdrag och välfärd för äldre
Oppositionen på riksplanet vill avskaffa RUT-avdraget. Man kan till exempel läsa det i DN, http://www.dn.se/nyheter/valet2010/de-rodgrona-lovar-avskaffa-rut-1.1054542. Det är en tydlig eftergift till den konservativa vänstern både inom s och hela v. Det finns mycket att säga om detta. Om arbetstillfällen. Om livspussel. Om nettoeffekter.
Tidigare idag var jag och besökte Vårdförbundet i Örebro. Det var ett intressant samtal om både dagens och morgondagens utmaningar inom äldreomsorgen. När antalet riktigt gamla människor blir betydligt fler än idag kommer välfärdssystemen att sättas på enorma prov. Om vi bara ser äldre som kommande patienter, om vi fokuserar på det sjuka, riskerar notan att bli obetalbar.
För att kunna möta de behov fler äldre har kommer det att krävas en mångfald av nya lösningar. Vi kan inte fortsätta arbeta på samma sätt med samma resurser som idag. Det skulle innebära orimliga skattesatser, och avgiftshöjningar som gör sparande ointressant. Vi måste fundera över det kommunala uppdragets omfattning, om hur vi involverar det civila samhället i välfärdsproduktionen, om hur vi ska få fler att vara friskare längre o.s.v.
Här kommer RUT-avdraget in. Det finns en stor sannolikhet i att allt större pensionärsgrupper i framtiden kan komma att utnyttja de tjänster i hem och hushåll som RUT-avdraget är till för att stötta. Det behöver inte bara handla om att städa, utan även om att handla, att ta hand om trädgården, att byta glödlampor i takarmatur o.s.v. Det kommer att innebära större möjligheter för fler äldre att bo kvar hemma med bibehållen status och med mindre risker för allt ifrån undernäring till fallskador.
Ett avskaffande av RUT-avdraget riskerar en del av denna nödvändiga utveckling. Det låser fast resurser i en offentlig sektor som inte kommer att klara av välfärdsuppdraget. Ett avskaffande av RUT-avdraget kan därför bidra till att minska chanserna för en god välfärd för de äldre de kommande åren.
Istället för att avveckla RUT-avdraget, borde det utvecklas. Man kan fundera vilka tjänster det ska omfatta, om det ska vara lika stort för alla eller om det kan specialutformas för att vara mer riktat mot äldre och/eller barnfamiljer. Man kan fundera över hur man ska involvera det civila samhället för att kanske möjliggöra mer omsorg. Och så vidare.
Men tyvärr är det Vänsterpartiet som styr även detta i oppositionen.
Tidigare idag var jag och besökte Vårdförbundet i Örebro. Det var ett intressant samtal om både dagens och morgondagens utmaningar inom äldreomsorgen. När antalet riktigt gamla människor blir betydligt fler än idag kommer välfärdssystemen att sättas på enorma prov. Om vi bara ser äldre som kommande patienter, om vi fokuserar på det sjuka, riskerar notan att bli obetalbar.
För att kunna möta de behov fler äldre har kommer det att krävas en mångfald av nya lösningar. Vi kan inte fortsätta arbeta på samma sätt med samma resurser som idag. Det skulle innebära orimliga skattesatser, och avgiftshöjningar som gör sparande ointressant. Vi måste fundera över det kommunala uppdragets omfattning, om hur vi involverar det civila samhället i välfärdsproduktionen, om hur vi ska få fler att vara friskare längre o.s.v.
Här kommer RUT-avdraget in. Det finns en stor sannolikhet i att allt större pensionärsgrupper i framtiden kan komma att utnyttja de tjänster i hem och hushåll som RUT-avdraget är till för att stötta. Det behöver inte bara handla om att städa, utan även om att handla, att ta hand om trädgården, att byta glödlampor i takarmatur o.s.v. Det kommer att innebära större möjligheter för fler äldre att bo kvar hemma med bibehållen status och med mindre risker för allt ifrån undernäring till fallskador.
Ett avskaffande av RUT-avdraget riskerar en del av denna nödvändiga utveckling. Det låser fast resurser i en offentlig sektor som inte kommer att klara av välfärdsuppdraget. Ett avskaffande av RUT-avdraget kan därför bidra till att minska chanserna för en god välfärd för de äldre de kommande åren.
Istället för att avveckla RUT-avdraget, borde det utvecklas. Man kan fundera vilka tjänster det ska omfatta, om det ska vara lika stort för alla eller om det kan specialutformas för att vara mer riktat mot äldre och/eller barnfamiljer. Man kan fundera över hur man ska involvera det civila samhället för att kanske möjliggöra mer omsorg. Och så vidare.
Men tyvärr är det Vänsterpartiet som styr även detta i oppositionen.
2010-03-01
Rudbecksskolan
Läser i NA om Rudbecksskolan. En "avslöjande" artikelserie. Än har jag inte sett något avslöjande.
Det finns några saker att kommentera:
Är en skola en byggnad eller en verksamhet? Alldeles för ofta blir skolan själva byggnaden. Men en skola är nästan alltid verksamheten, innehållet. Om Rudbecksskolan i framtiden skulle finnas i andra lokaler så är ändå Rudbecksskolan kvar.
Har det varit otydligt? Bara om man inte förmår skilja på byggnad o verksamhet. Uppdraget har varit väldigt tydligt: minska antalet kvadratmeter så att vi kan värna lärarna. Då kan man inte minska lite här o lite där. Det blir bara tomma ytor utan nya intäkter. Det handlar om att lämna hela byggnader där kommunen kan få nya intäkter.
Vad vill oppositionen? Ingen vet. Det tydligaste har varit att göra om Risbergska skolan till ett gigantiskt äldreboende. Det skulle drabba 1400 elever, leda till enorma ombyggnadskostnader och ett dåligt äldreboende. Men kanske kommer mer information från s o v senare. I april...
Det finns några saker att kommentera:
Är en skola en byggnad eller en verksamhet? Alldeles för ofta blir skolan själva byggnaden. Men en skola är nästan alltid verksamheten, innehållet. Om Rudbecksskolan i framtiden skulle finnas i andra lokaler så är ändå Rudbecksskolan kvar.
Har det varit otydligt? Bara om man inte förmår skilja på byggnad o verksamhet. Uppdraget har varit väldigt tydligt: minska antalet kvadratmeter så att vi kan värna lärarna. Då kan man inte minska lite här o lite där. Det blir bara tomma ytor utan nya intäkter. Det handlar om att lämna hela byggnader där kommunen kan få nya intäkter.
Vad vill oppositionen? Ingen vet. Det tydligaste har varit att göra om Risbergska skolan till ett gigantiskt äldreboende. Det skulle drabba 1400 elever, leda till enorma ombyggnadskostnader och ett dåligt äldreboende. Men kanske kommer mer information från s o v senare. I april...
Handhälsning och kors
Läst med intresse Lena Anderssons inlägg på DN. http://www.dn.se/opinion/kolumner/seder-och-varden-1.1053069 Annars är inte Lena Andersson någon av mina favoriter. Men här träffar hon med huvudet rätt på spiken. Jag har försökt beröra samma fråga i några av mina tidigare bloggar.
Lyssnade förresten till P1 och panelen på Godmorgon Världen när hälsningsdebatten var som hetast. Det fanns en representant från tidningen Dagen med. Som så ofta jämförde hon rätten att bära slöja med rätten att bära ett kristet kors.
Men, som en parallell till Lena Anderssons krönika, det är ett tydligt exempel på den kulturrelativistiska synen som även omfattar de grupper som en gång ledde kampen för vårt moderna samhälle där bl.a. jämställdhet och människans lika och omätbara värde är grunden. Det går inte att jämföra bärandet av ett kors i en kedja runt halsen, med en slöja. Varför inte?
Problemet med slöjan är ju inte tygstycket i sig. Det är heller inte om den är religiöst motiverad eller inte. Till viss del kan det naturligtvis vara ett bekymmer om att man inte ser vem man talar med. Men inte heller detta är huvudproblemet.
Huvudproblemet är, precis som Lena Andersson argumenterar, att slöjan skapar skillnader mellan män, som norm, och kvinnor, som underordnade. Om slöjan var könsneutral, att både män och kvinnor skulle bära den på samma sätt, vore bekymret mindre. Men nu handlar det om att kvinnor och män inte är vare sig jämlika eller jämställda.
Om korset hade samma funktion, att hävda antingen mannen eller kvinnan var underordnad den andra, så skulle man kunna argumentera som Dagenjournalisten med flera. Men korset är möjligen enbart en segregerande faktor när det gäller kristen - ickekristen (även om symbolen i sig i dagsläget har en betydligt vidare betydelse).
Det finns naturligtvis inte heller här något som är svart eller vitt. Var går gränsen när en slöja blir ojämställd? Är det detsamma med andra kulturella eller religiösa attribut? Sikhernas turban? Judarnas hätta? Katolikernas förbud mot kvinnliga präster? Det finns ett antal attribut inom alla religioner, kristendomen väl inräknad, som skapar ojämställdhet.
Jag säger det åter; det mångkulturella samhället behöver en kärna av gemensamma kulturella dogmer som ska omfatta alla. Dessa dogmer är naturligtvis inte oföränderliga eller ställda utanför demokratins spelregler. Men tron på att man i ett mångkulturellt samhälle ska få leva precis som man vill är i grunden fel.
Så Lena Andersson har enligt mitt tycke helt rätt i sitt inlägg. Vi argumenterar lika, utifrån vitt skilda utgångspunkter.
Lyssnade förresten till P1 och panelen på Godmorgon Världen när hälsningsdebatten var som hetast. Det fanns en representant från tidningen Dagen med. Som så ofta jämförde hon rätten att bära slöja med rätten att bära ett kristet kors.
Men, som en parallell till Lena Anderssons krönika, det är ett tydligt exempel på den kulturrelativistiska synen som även omfattar de grupper som en gång ledde kampen för vårt moderna samhälle där bl.a. jämställdhet och människans lika och omätbara värde är grunden. Det går inte att jämföra bärandet av ett kors i en kedja runt halsen, med en slöja. Varför inte?
Problemet med slöjan är ju inte tygstycket i sig. Det är heller inte om den är religiöst motiverad eller inte. Till viss del kan det naturligtvis vara ett bekymmer om att man inte ser vem man talar med. Men inte heller detta är huvudproblemet.
Huvudproblemet är, precis som Lena Andersson argumenterar, att slöjan skapar skillnader mellan män, som norm, och kvinnor, som underordnade. Om slöjan var könsneutral, att både män och kvinnor skulle bära den på samma sätt, vore bekymret mindre. Men nu handlar det om att kvinnor och män inte är vare sig jämlika eller jämställda.
Om korset hade samma funktion, att hävda antingen mannen eller kvinnan var underordnad den andra, så skulle man kunna argumentera som Dagenjournalisten med flera. Men korset är möjligen enbart en segregerande faktor när det gäller kristen - ickekristen (även om symbolen i sig i dagsläget har en betydligt vidare betydelse).
Det finns naturligtvis inte heller här något som är svart eller vitt. Var går gränsen när en slöja blir ojämställd? Är det detsamma med andra kulturella eller religiösa attribut? Sikhernas turban? Judarnas hätta? Katolikernas förbud mot kvinnliga präster? Det finns ett antal attribut inom alla religioner, kristendomen väl inräknad, som skapar ojämställdhet.
Jag säger det åter; det mångkulturella samhället behöver en kärna av gemensamma kulturella dogmer som ska omfatta alla. Dessa dogmer är naturligtvis inte oföränderliga eller ställda utanför demokratins spelregler. Men tron på att man i ett mångkulturellt samhälle ska få leva precis som man vill är i grunden fel.
Så Lena Andersson har enligt mitt tycke helt rätt i sitt inlägg. Vi argumenterar lika, utifrån vitt skilda utgångspunkter.
2010-02-24
Varning för vårflod
De är enormt mycket snö i Örebro. Det är enormt mycket snö i hela Sverige, men framförallt i Mellansverige. Det kommer att innebära risk för allvarliga störningar när vårfloden kommer.
Örebro har ett hyfsat läge när det gäller översvämningar. När sårbarhetsutredningen presenterades kunde vi se vilka områden som ligger sämst till när det gäller översvämningar. Naturligtvis är det Rynninge och andra Hjälmarnära områden som är i riskzonen. Men även områden på väster i Örebro ligger illa till.
Det stora riskscenariot är att hela Mellansverige får en snabb snösmältning och att Mälardalens sjösystem blir överfyllt. För några år sedan var det centimeter ifrån att vatten skulle börja tränga in i Stockholms tunnelbanesystem. De risker detta skulle medföra för huvudstadens kommunikationer är enorma. Allt kommer att göras för att försöka undvika detta.
Det kan komma att innebära att så lite vatten som möjligt kommer att tillåtas nå Stockholm. Utsläppen från Hjälmaren stängs. Hjälmaren tillåts svämma över. Örebro blir en del av dessa översvämningar. Värdena som riskeras i Örebro är mindre än de som riskeras i Stockholm.
Jag har bett kommunledningskontoret starta ett arbete som kartlägger och riskminimerar den kommande snösmältningen för vidare diskussion och eventuella politiska beslut. Det är ett nödvändigt arbete som blir allt mer aktuellt i framtiden, men då mer på grund av ökade temperaturer och mer regn, än kalla vintrar och mycket snö.
Örebro har ett hyfsat läge när det gäller översvämningar. När sårbarhetsutredningen presenterades kunde vi se vilka områden som ligger sämst till när det gäller översvämningar. Naturligtvis är det Rynninge och andra Hjälmarnära områden som är i riskzonen. Men även områden på väster i Örebro ligger illa till.
Det stora riskscenariot är att hela Mellansverige får en snabb snösmältning och att Mälardalens sjösystem blir överfyllt. För några år sedan var det centimeter ifrån att vatten skulle börja tränga in i Stockholms tunnelbanesystem. De risker detta skulle medföra för huvudstadens kommunikationer är enorma. Allt kommer att göras för att försöka undvika detta.
Det kan komma att innebära att så lite vatten som möjligt kommer att tillåtas nå Stockholm. Utsläppen från Hjälmaren stängs. Hjälmaren tillåts svämma över. Örebro blir en del av dessa översvämningar. Värdena som riskeras i Örebro är mindre än de som riskeras i Stockholm.
Jag har bett kommunledningskontoret starta ett arbete som kartlägger och riskminimerar den kommande snösmältningen för vidare diskussion och eventuella politiska beslut. Det är ett nödvändigt arbete som blir allt mer aktuellt i framtiden, men då mer på grund av ökade temperaturer och mer regn, än kalla vintrar och mycket snö.
Är det intolerant att visa intolerans mot de intoleranta?
Sverigedemokraterna har problem i Örebro. Åter får en politisk sekreterare gå. Det finns ingen stabilitet i partiet och det skapar interna problem. Det är väl ganska självklart att det blir så i ett nytt parti. De som finns i partiet har inte erfarenhet kring vad det innebär att vara och driva ett parti. Vad gäller SD är det mer sannolikt att man har sådana strider, både på grund av partiets historik och politikens innehåll.
Det finns många problem kring hur vi som etablerade partier ska hantera SD. Hur ska vi bemöta deras politik? Ska de bemötas med tystnad eller inbjudas till debatt? Ska vi attackera deras politik, eller bara peka på våra alternativ? Ska vi acceptera att de stöder våra förslag eller ska de alltid vara utanför?
En annan fundering är hur man ska bemöta dem som personer. Vilka är sverigedemokrater? Är de onda människor som bara vill ont? Eller är de vanliga svenssonar som fattat fel?
Det finns en risk att vi alltid bedömer oss själva som goda, och de som tycker annorlunda som onda, framförallt om deras politik leder till ett samhälle som vi ser som dåligt, eller ont. Men om vi bemöter dem på samma sätt som de vill bemöta de grupper de ogillar, blir vi ju mer lika dem. Den ondskestämpel vi sätter på dem fastnar till del på oss själva.
Det är en grannlaga uppgift att bemöta dålig politik med bra argument. Det är lika svårt att skilja på människan och hennes åsikter. Ändå måste det göras.
Det finns många problem kring hur vi som etablerade partier ska hantera SD. Hur ska vi bemöta deras politik? Ska de bemötas med tystnad eller inbjudas till debatt? Ska vi attackera deras politik, eller bara peka på våra alternativ? Ska vi acceptera att de stöder våra förslag eller ska de alltid vara utanför?
En annan fundering är hur man ska bemöta dem som personer. Vilka är sverigedemokrater? Är de onda människor som bara vill ont? Eller är de vanliga svenssonar som fattat fel?
Det finns en risk att vi alltid bedömer oss själva som goda, och de som tycker annorlunda som onda, framförallt om deras politik leder till ett samhälle som vi ser som dåligt, eller ont. Men om vi bemöter dem på samma sätt som de vill bemöta de grupper de ogillar, blir vi ju mer lika dem. Den ondskestämpel vi sätter på dem fastnar till del på oss själva.
Det är en grannlaga uppgift att bemöta dålig politik med bra argument. Det är lika svårt att skilja på människan och hennes åsikter. Ändå måste det göras.
2010-02-18
Leende skidåkare
Satt på hotellet i går och led med svensk skidsport. Andan i halsen när Anja kraschade. Ledsen över Emils miss i semin. Deppigt värre när Anna inte nådde ända fram.
Ändå är svensk skidsport en samling av många stora leenden. Emil Jönsson och Björn Lind, Anna Olsson och Charlotte Kalla, Björn Ferry och Helena Jonsson. För att nämna några.
Det är roligare med idrottare som ser ut som glada medmänniskor än sådana som ser ut som sammanbitna eländesåkare.
Dessutom borde curling vara den perfekta TV-sporten. Det är spännande och det finns gott om tid för reklampauser utan att därför spelet går förlorat.
Ändå är svensk skidsport en samling av många stora leenden. Emil Jönsson och Björn Lind, Anna Olsson och Charlotte Kalla, Björn Ferry och Helena Jonsson. För att nämna några.
Det är roligare med idrottare som ser ut som glada medmänniskor än sådana som ser ut som sammanbitna eländesåkare.
Dessutom borde curling vara den perfekta TV-sporten. Det är spännande och det finns gott om tid för reklampauser utan att därför spelet går förlorat.
2010-02-17
Kristendom i skolan
Just nu pågår en debatt om kristendomens ställning i skolan. Det finns någon form av förslag i den nya kursplanen som enligt Aftonbladet, http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6621125.ab, nedtonar kristendomens betydelse för både den historiska och den nutida samhällsutvecklingen.
Om det är sant är det illa. Lika mycket för att det visar på en enorm okunskap om vad religionen innebär för den kulturella utvecklingen av ett land, som att den eventuellt nedtonar kristendomens betydelse.
DN har i ett antal artiklar skrivit om de tio viktigaste framtidsfrågorna för Sverige.Det börjar naturligtvis med kunskapsutmaningen http://www.dn.se/opinion/huvudledare/fem-punkter-for-kunskap-1.955427. Det har varit en intressant artikelserie. Men enligt min mening med ett stort minus. En av de allra viktigaste frågorna för framtiden, nästa mandatperiod och de kommande, är frågan om vilken kulturell bas samhället ska ha - vilka värderingar som ska styra samhällsutvecklingen.
Hittills har det varit ganska självklart att det har varit kristendomen, eller mer korrekt det judisk/kristna idéarvet, varit en så självklar del av vår kultur att den inte synts. Till och med humanisternas tankar och idéer bygger i huvudsak på dessa kristna dogmer.
Men i ett mångkulturellt samhället så måste man våga ta ställning för vad som grundar ett samhälle, och vilka värden ett samhälle ska värna. Jag har skrivit det förr, och kommer att göra det igen, det mångkulturella samhället kan bara existera om det finns en gemensam värdekärna som omfattar alla. I Sverige liksom i västvärlden i övrigt har dessa kristna dogmer varit en del av skälet till att vi idag har det samhälle vi har.
Människans lika och oändliga värde är ingen självklarhet för alla idétraditioner.
Människans individualitet kan likaså ifrågasättas.
Synen på en uppdelning av stat och religion är inte självklar i många religioner(och har inte varit det ens i kristendomen i alla tider).
Synen på barnens ställning är inte given.
Inte heller synen på människan som i grunden ond, eller god...
Om vi är på väg mot ett samhälle där vi tror att vi kan leva utan absoluta värden, eller att vi tror att människans grundläggande godhet kommer att klara ut allt, är vi ute på en mycket farlig väg. Tron att människan i grunden är god är en modern företeelse som inte ens är särskilt liberal. Det finns flera liberaler som menat att samhällets gemensamma institutioners uppgift är att väga upp individernas egocentriska möjligheter att göra det onda.
Det kanske man kunde fundera över när man gör kursplaner.
Om det är sant är det illa. Lika mycket för att det visar på en enorm okunskap om vad religionen innebär för den kulturella utvecklingen av ett land, som att den eventuellt nedtonar kristendomens betydelse.
DN har i ett antal artiklar skrivit om de tio viktigaste framtidsfrågorna för Sverige.Det börjar naturligtvis med kunskapsutmaningen http://www.dn.se/opinion/huvudledare/fem-punkter-for-kunskap-1.955427. Det har varit en intressant artikelserie. Men enligt min mening med ett stort minus. En av de allra viktigaste frågorna för framtiden, nästa mandatperiod och de kommande, är frågan om vilken kulturell bas samhället ska ha - vilka värderingar som ska styra samhällsutvecklingen.
Hittills har det varit ganska självklart att det har varit kristendomen, eller mer korrekt det judisk/kristna idéarvet, varit en så självklar del av vår kultur att den inte synts. Till och med humanisternas tankar och idéer bygger i huvudsak på dessa kristna dogmer.
Men i ett mångkulturellt samhället så måste man våga ta ställning för vad som grundar ett samhälle, och vilka värden ett samhälle ska värna. Jag har skrivit det förr, och kommer att göra det igen, det mångkulturella samhället kan bara existera om det finns en gemensam värdekärna som omfattar alla. I Sverige liksom i västvärlden i övrigt har dessa kristna dogmer varit en del av skälet till att vi idag har det samhälle vi har.
Människans lika och oändliga värde är ingen självklarhet för alla idétraditioner.
Människans individualitet kan likaså ifrågasättas.
Synen på en uppdelning av stat och religion är inte självklar i många religioner(och har inte varit det ens i kristendomen i alla tider).
Synen på barnens ställning är inte given.
Inte heller synen på människan som i grunden ond, eller god...
Om vi är på väg mot ett samhälle där vi tror att vi kan leva utan absoluta värden, eller att vi tror att människans grundläggande godhet kommer att klara ut allt, är vi ute på en mycket farlig väg. Tron att människan i grunden är god är en modern företeelse som inte ens är särskilt liberal. Det finns flera liberaler som menat att samhällets gemensamma institutioners uppgift är att väga upp individernas egocentriska möjligheter att göra det onda.
Det kanske man kunde fundera över när man gör kursplaner.
(Ännu) Bättre i Örebro
I går på KSAU redovisade både VUXAM och Arbetsförmedlingen de senaste siffrorna för arbetslösheten. Det kan konstateras att mycket talar för att det vänder, även i Örebro. Visserligen är arbetslösheten i sig fortfarande hög. Men många andra siffror talar sitt tydliga språk:
I januari i fjol varslades 485 personer. I januari i år 60.
I december 2009 varslades bara 57 mot 1028 i december året innan.
Ända sedan oktober har varslen minskat kraftigt.
Även om det är en kort period så ser man att antalet nyanmälda platser ökar.
Dessa siffror ligger till grund för en positivare bild av Örebro än tidigare. Färre varsel och fler nya jobb kommer att innebära att arbetslösheten så småningom kommer att minska. Det viktigaste nu är att se till så ingen behöver fastna i långvarig arbetslöshet.
Här jobbar vi med alla de redskap vi har som kommun. Framförallt jobbar vi mot de unga som ännu inte fått fotfäste på arbetsmarknaden, men även mot de äldre som förhoppningsvis snabbt kan komma tillbaka till arbete, så fort konjunkturerna sätter fart.
Den lokala bilden stämmer överens med den nationella. Sverige går allt bättre, i går redovisade SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) nya siffror som pekar på just detta. Det kommer att innebära ytterligare lättnader för kommunerna i år. Besparingarna kommer att bli lättare än vad vi tidigare planerat för.
Det går verkligen bra för Örebro!
I januari i fjol varslades 485 personer. I januari i år 60.
I december 2009 varslades bara 57 mot 1028 i december året innan.
Ända sedan oktober har varslen minskat kraftigt.
Även om det är en kort period så ser man att antalet nyanmälda platser ökar.
Dessa siffror ligger till grund för en positivare bild av Örebro än tidigare. Färre varsel och fler nya jobb kommer att innebära att arbetslösheten så småningom kommer att minska. Det viktigaste nu är att se till så ingen behöver fastna i långvarig arbetslöshet.
Här jobbar vi med alla de redskap vi har som kommun. Framförallt jobbar vi mot de unga som ännu inte fått fotfäste på arbetsmarknaden, men även mot de äldre som förhoppningsvis snabbt kan komma tillbaka till arbete, så fort konjunkturerna sätter fart.
Den lokala bilden stämmer överens med den nationella. Sverige går allt bättre, i går redovisade SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) nya siffror som pekar på just detta. Det kommer att innebära ytterligare lättnader för kommunerna i år. Besparingarna kommer att bli lättare än vad vi tidigare planerat för.
Det går verkligen bra för Örebro!
2010-02-16
Vad tänker de på?
Läser DN på nätet och fastnar för en bild från det Nordkoreanska firandet av den store ledaren. Kolla själv på bilden: http://www.dn.se/polopoly_fs/1.1046156.1266309841!images/3654650387.jpg
Man funderar på vad gubbarna tänker på som sitter där i snörräta rader.
"Trist möte, när är det dags för kaffe?"
"Undrar vad som händer om jag lutar mig till höger och petar mig i näsan..."
"När skulle jag sluta idag? Före eller efter tre?"
eller kanske
"Om jag sitter tillräckligt rak och har en tillräckligt intetsägande uppsyn tillräckligt länge så får jag och familjen kanske behålla livet en månad till."
Det är svårt att föreställa sig hur det skulle vara att leva i en diktatur, i ett land där du inte ens får tänka vad du vill. Vad gör man med alla tankarna som ändå kommer? Eller formas man tillslut så att man undantränger automatiskt för att orka med all omänsklighet?
Bilden av firandet av den store diktatorn (eller var det nu ledaren?) säger ibland mer än tusentals ord.
Man funderar på vad gubbarna tänker på som sitter där i snörräta rader.
"Trist möte, när är det dags för kaffe?"
"Undrar vad som händer om jag lutar mig till höger och petar mig i näsan..."
"När skulle jag sluta idag? Före eller efter tre?"
eller kanske
"Om jag sitter tillräckligt rak och har en tillräckligt intetsägande uppsyn tillräckligt länge så får jag och familjen kanske behålla livet en månad till."
Det är svårt att föreställa sig hur det skulle vara att leva i en diktatur, i ett land där du inte ens får tänka vad du vill. Vad gör man med alla tankarna som ändå kommer? Eller formas man tillslut så att man undantränger automatiskt för att orka med all omänsklighet?
Bilden av firandet av den store diktatorn (eller var det nu ledaren?) säger ibland mer än tusentals ord.
2010-02-12
SKL slösar
I augusti ska alla SKLs beredningar åka till Malmö för att sammanträda. Varför? För att mässan Komek är där? Eller för att en före detta ordförande finns i staden?
Jag tycker att det är ett slöseri med både tid och pengar att köra ner hela beredningsorganisationen för ett enda möte. Det kommer att innebära att mer tjänstemannatid tas i anspråk. Fler förtroendevalda får längre resvägar och mer tid och pengar går åt.
En sådan prioritering kanske kunde göras ett år då alla kurvor pekar uppåt och då vare sig kommuner eller landsting har problem. Men 2010 är det inte direkt det som är på tapeten.
Jag tycker att det är ett slöseri med både tid och pengar att köra ner hela beredningsorganisationen för ett enda möte. Det kommer att innebära att mer tjänstemannatid tas i anspråk. Fler förtroendevalda får längre resvägar och mer tid och pengar går åt.
En sådan prioritering kanske kunde göras ett år då alla kurvor pekar uppåt och då vare sig kommuner eller landsting har problem. Men 2010 är det inte direkt det som är på tapeten.
Rätt med tillväxtmål i biståndet
Regeringen vill att tillväxt ska vara ett överordnat mål (bland flera - exvis fattigdomsbekämpning) för biståndet. Det är bra om man också ser till så att fördelningen av det välstånd omfattar hela befolkningen och inte bara en elit. Vänstern tycker det är fel. Det ska främst handla om fattigdomsbekämpning.
Problemet med vänsterpartiernas synsätt är att de riskerar att låsa fast utvecklingsländerna i en oändlig biståndsbehovsspiral. Tyvärr är historiken vad gäller svenskt bistånd inte odelat positiv. Alldeles för många biståndsmottagare har blivit kvar i fattigdom.
Jag tror att vi måste våga söka nya vägar för biståndet. Att långsiktigt hållbar, väl fördelad, tillväxt kan vara en sådan inriktning är nog rätt och bra.
Problemet med vänsterpartiernas synsätt är att de riskerar att låsa fast utvecklingsländerna i en oändlig biståndsbehovsspiral. Tyvärr är historiken vad gäller svenskt bistånd inte odelat positiv. Alldeles för många biståndsmottagare har blivit kvar i fattigdom.
Jag tror att vi måste våga söka nya vägar för biståndet. Att långsiktigt hållbar, väl fördelad, tillväxt kan vara en sådan inriktning är nog rätt och bra.
2010-02-11
Ånnaboda
Örebro kommun äger en konferensanläggning via ett bolag. Bolaget heter Kilsbergen AB, anläggningen kallas Kilsbergen konferens och lodge. Inriktningen är att sälja konferenser och därtill hörande mat. Även om man inte konfererar kan man komma dit och äta.
Är det ett kommunalt uppdrag? Knappast. Kommuner vare sig ska eller får bedriva sådan verksamhet. Det har Örebro kommun vetat under flera år. Den förra socialdemokratiska ledningen visste om det och tillsammans var vi överens om att anläggningen skulle säljas. Det vi inte var överens om var hur lång tid anläggningen skulle få på sig att visa bättre siffror.
Nu svajar socialdemokraterna även i denna fråga. Tyvärr blandar de själva ihop konferensanläggningen med de övriga aktiviteterna som kommunen har i Ånnaboda, eller så vill man i vart fall få det att låta som om en försäljning av konferensanläggningen också skulle innebära en försäljning av skidspår, friluftsbad och vandringsleder. Ibland låter det till och med som om en försäljning skulle innebära en nedläggning av hela Ånnaboda. På något sätt skulle en privatisering innebära att Kilsbergen försvann, att människor inte längre fick bada eller vandra eller åka skidor. Det är synd att de vill bedriva debatten på en sådan nivå.
Det är synd att det blir strid så fort det handlar om att Örebro kommun ska dra sig ifrån verksamheter som man bedrivit. Den konservativa hållning som socialdemokraterna (och vänsterpartiet naturligtvis) har gentemot de förändringsbehov som kommunen har innehåller många bekymmer, alltifrån kravet att följa svensk lag till att inse att pengar aldrig räcker till allt.
Men just pengar verkar det finnas i oanade mängder hos oppositionen. I går i radion sade oppositionsföreträdaren så här: "ja men om man inte är liksom ekonom, utan man börjar med utgångspunkten vad som är viktigt för Örebro och örebroarna"...
Det är just denna syn som drog ner ekonomin i Örebro under de tiotalet år som socialdemokraterna tidigare styrde. Det är just denna syn som fick till följd att hundratals anställda fick gå från jobbet i Örebro kommun, trots att de flesta andra jämförbara kommuner hade bra ekonomi. Det är just denna syn som gör att Gustavsvik idag har den trassliga ekonomi man har.
Välfärden kommer aldrig att byggas av politiker som tror att de äger skattebetalarnas pengar och som tror att skatterna är en outsinlig källa.
Är det ett kommunalt uppdrag? Knappast. Kommuner vare sig ska eller får bedriva sådan verksamhet. Det har Örebro kommun vetat under flera år. Den förra socialdemokratiska ledningen visste om det och tillsammans var vi överens om att anläggningen skulle säljas. Det vi inte var överens om var hur lång tid anläggningen skulle få på sig att visa bättre siffror.
Nu svajar socialdemokraterna även i denna fråga. Tyvärr blandar de själva ihop konferensanläggningen med de övriga aktiviteterna som kommunen har i Ånnaboda, eller så vill man i vart fall få det att låta som om en försäljning av konferensanläggningen också skulle innebära en försäljning av skidspår, friluftsbad och vandringsleder. Ibland låter det till och med som om en försäljning skulle innebära en nedläggning av hela Ånnaboda. På något sätt skulle en privatisering innebära att Kilsbergen försvann, att människor inte längre fick bada eller vandra eller åka skidor. Det är synd att de vill bedriva debatten på en sådan nivå.
Det är synd att det blir strid så fort det handlar om att Örebro kommun ska dra sig ifrån verksamheter som man bedrivit. Den konservativa hållning som socialdemokraterna (och vänsterpartiet naturligtvis) har gentemot de förändringsbehov som kommunen har innehåller många bekymmer, alltifrån kravet att följa svensk lag till att inse att pengar aldrig räcker till allt.
Men just pengar verkar det finnas i oanade mängder hos oppositionen. I går i radion sade oppositionsföreträdaren så här: "ja men om man inte är liksom ekonom, utan man börjar med utgångspunkten vad som är viktigt för Örebro och örebroarna"...
Det är just denna syn som drog ner ekonomin i Örebro under de tiotalet år som socialdemokraterna tidigare styrde. Det är just denna syn som fick till följd att hundratals anställda fick gå från jobbet i Örebro kommun, trots att de flesta andra jämförbara kommuner hade bra ekonomi. Det är just denna syn som gör att Gustavsvik idag har den trassliga ekonomi man har.
Välfärden kommer aldrig att byggas av politiker som tror att de äger skattebetalarnas pengar och som tror att skatterna är en outsinlig källa.
2010-02-08
Handhälsning och religionsfrihet
Lyssnar på Aktuellt som tar upp ett fall kring en muslimsk man som inte velat handhälsa på sin kvinnliga chef och därför inte fått ett AF-betalt jobb. För detta ska nu AF betala 60.000:- i skadestånd.
Rätt eller fel? Åsikterna i detta speciella fall går isär. AF menar att det inte bara var handhälsningen, utan det kvinnliga chefskapet i sig, som var problemet. Mannens företrädare, Diskrimineringsombudsmannen, menar annorlunda. Tingsrätten gick på mannens linje då man menat att AF inte förmått bevisa sin inställning.
Jag har inte läst domen och kan alltså inte kommentera den i detalj. Men den sätter åter mångfald och värdegemenskap i fokus. Var finns mångfaldens gränser? Vilken värdegemenskap måste omfatta alla?
Det bekymmersamma med att inte handhälsa är ju inte handhälsningen som sådan, utan att den skiljer på män och kvinnor. Istället för att skapa ett samhälle med låga trösklar mellan kvinnligt och manligt, skapar den murar mellan kvinnor och män. Oviljan att ta det motsatta könet i hand, har samma grund som de krav på att kvinnor ska skyla sig. Män har ett värde. Kvinnor ett annat.
Det spelar ingen roll om kvinnans värde är högre eller lägre än mannens. Det som spelar roll är att det strider mot den hittillsvarande synen på manligt och kvinnligt som vårt samhälle omfattat.
Så var går gränsen mellan vad som är en acceptabel trosfrihet inom den gemensamma samhälleliga värdegrunden? Är det vid handhälsningen? Är det vid den heltäckande slöjan? Är det något helt annat, från någon helt annan religion, eller ickereligion?
Jag kan själv inte svara säkert på de frågorna. Det enda jag vet är att vi måste våga lyfta dem till diskussion.
Bara den enfaldige tror att mångfaldens samhälle är enkelt.
Rätt eller fel? Åsikterna i detta speciella fall går isär. AF menar att det inte bara var handhälsningen, utan det kvinnliga chefskapet i sig, som var problemet. Mannens företrädare, Diskrimineringsombudsmannen, menar annorlunda. Tingsrätten gick på mannens linje då man menat att AF inte förmått bevisa sin inställning.
Jag har inte läst domen och kan alltså inte kommentera den i detalj. Men den sätter åter mångfald och värdegemenskap i fokus. Var finns mångfaldens gränser? Vilken värdegemenskap måste omfatta alla?
Det bekymmersamma med att inte handhälsa är ju inte handhälsningen som sådan, utan att den skiljer på män och kvinnor. Istället för att skapa ett samhälle med låga trösklar mellan kvinnligt och manligt, skapar den murar mellan kvinnor och män. Oviljan att ta det motsatta könet i hand, har samma grund som de krav på att kvinnor ska skyla sig. Män har ett värde. Kvinnor ett annat.
Det spelar ingen roll om kvinnans värde är högre eller lägre än mannens. Det som spelar roll är att det strider mot den hittillsvarande synen på manligt och kvinnligt som vårt samhälle omfattat.
Så var går gränsen mellan vad som är en acceptabel trosfrihet inom den gemensamma samhälleliga värdegrunden? Är det vid handhälsningen? Är det vid den heltäckande slöjan? Är det något helt annat, från någon helt annan religion, eller ickereligion?
Jag kan själv inte svara säkert på de frågorna. Det enda jag vet är att vi måste våga lyfta dem till diskussion.
Bara den enfaldige tror att mångfaldens samhälle är enkelt.
Stupade soldater
Två svenska soldater dog i går i Afghanistan. Det är snarare en förväntad utveckling än en förvånande. Utifrån den perifera position som jag har i denna fråga, blir analysen att ställningen i Afghanistan blir allt svårare. Nya beskjutningar och nya dödsfall är att förvänta.
För de dödas anförvanter är denna död lika upprörande som all annan. Den död som drabbar unga är alltid tragisk. Därför är medkännandet med de anhöriga en naturlig och viktig del av det politiska ledarskapets hantering av frågan.
Samtidigt måste man vara klar över att alla som tar tjänst i "fredsframtvingande" eller fredsbevarande uppdrag är medvetna om uppdragets faror. Döden är en naturlig följd av militär verksamhet. Döden blir inte mindre tung, inte lättare att hantera för de anhöriga. Men medvetandet om följderna måste också finnas med.
En av de diskussioner som nu förs är om Sverige ska vara kvar i Afghanistan med trupp. Tyvärr är det ett måste. Som pacifist hade jag önskat att ett annat beslut var möjligt. Men genom de senaste 30 årens hantering av landet, såväl från Sovjet som USA och arabvärlden, har en ohållbar situation skapats.
En snabb reträtt skulle tyvärr bara skapa mer krig, mer död och mer elände. Därför är kvarblivandet nödvändigt. Men inför framtida engageman måste man verkligen fundera över våldets väg.
För de dödas anförvanter är denna död lika upprörande som all annan. Den död som drabbar unga är alltid tragisk. Därför är medkännandet med de anhöriga en naturlig och viktig del av det politiska ledarskapets hantering av frågan.
Samtidigt måste man vara klar över att alla som tar tjänst i "fredsframtvingande" eller fredsbevarande uppdrag är medvetna om uppdragets faror. Döden är en naturlig följd av militär verksamhet. Döden blir inte mindre tung, inte lättare att hantera för de anhöriga. Men medvetandet om följderna måste också finnas med.
En av de diskussioner som nu förs är om Sverige ska vara kvar i Afghanistan med trupp. Tyvärr är det ett måste. Som pacifist hade jag önskat att ett annat beslut var möjligt. Men genom de senaste 30 årens hantering av landet, såväl från Sovjet som USA och arabvärlden, har en ohållbar situation skapats.
En snabb reträtt skulle tyvärr bara skapa mer krig, mer död och mer elände. Därför är kvarblivandet nödvändigt. Men inför framtida engageman måste man verkligen fundera över våldets väg.
2010-02-05
Illojal konkurrens
Örebros näringslivsklimat är inte så högt rankat. Under förra socialdemokratiska regimen störtdök det. Vi har inte lyckats tillräckligt bra med att få upp det mot högre höjder igen. Men vi arbetar målmedvetet och strategiskt.
För att ett företagsklimat ska blir bra bör det finnas en bred samsyn kring näringslivsfrågorna. Tyvärr saknas det i Örebro i alldeles för stor utsträckning. Idag visas det igen.
Kommunledningen har tagit beslut om att genomlysa all verksamhet som riskerar att konkurrera med det privata näringslivet. En sådan konkurrens är alltid till företagandets nackdel och riskerar att försvaga näringslivet och minska möjligheterna till välstånd och resursskapande. Ett företag kan aldrig slåss mot och vinna mot en kommun i sådana sammanhang. Den privata företagaren riskerar sitt jobb och sina egna pengar. Den kommunala verksamheten som konkurrerar riskerar som mest en del av skattekollektivets pengar.
Denna genomlysning har skett utan oppositionens stöd. I dagens media blir det extra tydligt.
En av de första konsekvenserna av kommunledningen arbete mot illojal konkurrens är att Oskarsparkens kök stängs för allmänheten. Den har i stort drivits som en offentlig lunchservering. Mot detta opponerar oppositionen. Samtidigt pekar man på att andra verksamheter kanske inte följer samma linje, att andra skolor levererar till fristående enheter.
Problemet med detta är dubbelt. För det första anser tydligen oppositionen att det är OK att kommunen driver verksamhet som direkt konkurrerar med privat företagande. De har inte varit med på att ge förvaltningarna i uppdrag att genomlysa och avsluta alla fall av illojal konkurrens som upptäckts. På detta förlorar främst näringsliv och näringsklimat, men även kommunen på längre sikt eftersom företagandet blir svagare.
För det andra försvagar det möjligheterna till breda framtida politiska lösningar kring näringsliv och företagande. Om vi inte ens kan vara överens om att vi inte ska syssla med illojal konkurrens, vad kan vi då vara överens om?
Örebro behöver ett bättre företagsklimat. Örebro behöver mer av politisk samsyn kring viktiga näringslivsfrågor. Det är olyckligt att även de frågor som borde vara enklast att vara sams om används i den politiska debatten.
För att ett företagsklimat ska blir bra bör det finnas en bred samsyn kring näringslivsfrågorna. Tyvärr saknas det i Örebro i alldeles för stor utsträckning. Idag visas det igen.
Kommunledningen har tagit beslut om att genomlysa all verksamhet som riskerar att konkurrera med det privata näringslivet. En sådan konkurrens är alltid till företagandets nackdel och riskerar att försvaga näringslivet och minska möjligheterna till välstånd och resursskapande. Ett företag kan aldrig slåss mot och vinna mot en kommun i sådana sammanhang. Den privata företagaren riskerar sitt jobb och sina egna pengar. Den kommunala verksamheten som konkurrerar riskerar som mest en del av skattekollektivets pengar.
Denna genomlysning har skett utan oppositionens stöd. I dagens media blir det extra tydligt.
En av de första konsekvenserna av kommunledningen arbete mot illojal konkurrens är att Oskarsparkens kök stängs för allmänheten. Den har i stort drivits som en offentlig lunchservering. Mot detta opponerar oppositionen. Samtidigt pekar man på att andra verksamheter kanske inte följer samma linje, att andra skolor levererar till fristående enheter.
Problemet med detta är dubbelt. För det första anser tydligen oppositionen att det är OK att kommunen driver verksamhet som direkt konkurrerar med privat företagande. De har inte varit med på att ge förvaltningarna i uppdrag att genomlysa och avsluta alla fall av illojal konkurrens som upptäckts. På detta förlorar främst näringsliv och näringsklimat, men även kommunen på längre sikt eftersom företagandet blir svagare.
För det andra försvagar det möjligheterna till breda framtida politiska lösningar kring näringsliv och företagande. Om vi inte ens kan vara överens om att vi inte ska syssla med illojal konkurrens, vad kan vi då vara överens om?
Örebro behöver ett bättre företagsklimat. Örebro behöver mer av politisk samsyn kring viktiga näringslivsfrågor. Det är olyckligt att även de frågor som borde vara enklast att vara sams om används i den politiska debatten.
Valfråga
Lyssnade nyss på socialdemokraten Sven-Erik Österberg som vill göra snöplogning till en valfråga. Gissar att det är i brist på annan s-politik...
Man kan se framför sig hur en framtida snöplogningsminister Österberg öppnar det statliga snöplogslagret för att efter 20 års oanvändning blåsa liv i de stora maskinerna och samtidigt trycka på knappen som får de lika dammiga männen (för visst är det skäggiga män) att resa sig från en lika lång sysslolöshet för att gå ut och i regeringens tjänst ploga snö!
Men det finns nog ännu ingen överenskommelse kring detta. En uppgörelse om hur årets snökris ska lösas av oppositionen väntas i april;)
Man kan se framför sig hur en framtida snöplogningsminister Österberg öppnar det statliga snöplogslagret för att efter 20 års oanvändning blåsa liv i de stora maskinerna och samtidigt trycka på knappen som får de lika dammiga männen (för visst är det skäggiga män) att resa sig från en lika lång sysslolöshet för att gå ut och i regeringens tjänst ploga snö!
Men det finns nog ännu ingen överenskommelse kring detta. En uppgörelse om hur årets snökris ska lösas av oppositionen väntas i april;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)