Ett Örebro för alla är ett Örebro för ingen

Läser socialdemokraternas valtidning "Ett Örebro för alla". Förutom att det fascinerar hur mycket pengar det partiet har blir man bekymrad över budskapet, eller ibland bristen på budskap i tidningen.

Egentligen kan man bara finna ett enda tydligt politisk budskap, uttryckt så här av Emma Lidell, 20-årig fullmäktigekandidat: "Kommunala verksamheter ska inte privatiseras." Annars handlar det mesta i tidningen som andra gör eller påverkar. Socialdemokraterna hänger på utvecklingen, de leder den inte. Eller så gör de som Emma Lidell - bromsar.

Det finns en socialistisk myt att politikerna skulle vara bäst på att fördela allt till alla. Problemet är att det inte finns någonting som visar att så skulle vara fallet. Det räcker med att titta på Örebro. Under den senaste socialistregimen från 1995 och fram till idag har segregationen ökat, arbetslösheten permanentats, klyftorna ökat och så vidare. Samtidigt har socialdemokraterna i kommunledningen gjort allt för att just bromsa. Nej till friskolor. Nej till alternativ inom äldreomsorgen. Nej till en ökad privat sektor. Nej. Nej. Nej. Det enda som får ja är ökade kostnader för offentlig verksamhet, vare sig den handlar om kommunala konferensanläggningar eller kärnverksamhet. Men även när ekonomin tvingar socialdemokraterna att spara på lärare, sjuksköterskor, vårdpersonal, så bibehåller de tron på att deras politik med en ständigt större offentlig sektor är den rätta politiken.

För mig som socialliberal är detta märkligt. Det är som om de försöker jämföra kartan med verkligheten och sedan förändra verkligheten. Framtidens politik kommer inte att handla om att politiker ska bestämma mer, använda mer skattepengar och försvåra för enskilda alternativ och privata lösningar. Framtidens politik handlar om hur vi som politiker ska värna det välfärdssamhälle som hjälper dem som behöver hjälp utan att hålla tillbaka dem som kan själva.

Ett Örebro för alla, med den kollektivistiska inriktning som socialdemokraterna har, kommer att bli ett samhälle där några politiker bestämmer allt och människorna där utanför inte bestämmer något. Det blir ett Örebro för ingen.