På väg mot döden

På söndag ska jag predika. I Betelkyrkan, vid Våghustorget. Klockan 11.00.

Har gått en vecka och funderat på vad den ska handla om. Inte färdig med det ännu. Kanske om döden, som så ofta kring påsk. Om hur det känns att vara dödsdömd, bestämd för avrättning.

Märkligt att påsken i vårt samhälle så ofta står för något tungt och trist. Att långfredagen vunnit över påskdagen. Det blir som om döden vunnit över livet fast livet vann över döden. Tänk att korset är en deppsymbol när det borde vara tvärsom. Tänk att religion så ofta blir att ha trist, när det borde vara tvärsom. Att sökandet efter den djupa, sanna glädjen så ofta blir att se tråkig ut, verka trist och aldrig skratta. För inte kan de djupa sanna glädjen vara ett gapskratt. Eller...

Får se vad det blir på söndag. Du är välkommen dit. Betel. 11.00. Om död. Eller kanske skratt.