Ändrat läge

Synovates senaste undersökning är intressant. Kanske speciellt för Örebro. För första gången på rätt länge har de fem koalitionspartierna i Örebro majoritet i opinionen, sett utifrån rikssiffror.

Ett av skälen till att vinden vänt är att väljarna dels gett regeringen godkänt i finanskrisens skugga. Dels att den gett socialdemokraterna underbetyg som alliansskapare.

Om man återgår till Örebro så borde detta ha likadan effekt här. Kommunens ekonomi är stark när många andras skakar. Jämför bara landstingets socialdemokrater och deras kriser, och koalitionens Örebro med vår trygghet.

Vi visar också att vi kan samarbeta väl, alla fem. Det artar sig till en intressant andra halvlek.

Ordförande - ordningsfråga

De senaste kommunfullmäktigesammanträdena har företrädare för oppositionen rätt ofta begärt ordningsfråga under den allmänna frågestunden. De menar att det är fel att majoritetsföreträdaren har sista ordet och att hon eller han därför kan angripa oppositionen utan att oppositionen kan svara.

Det finns ett antal märkligheter i detta sätt att hantera den lokala demokratin.

För det första har vi gjort en överenskommelse om hur den allmänna frågestunden ska gå till. Alla partier har varit överens om att majoriteten ska ha sista ordet. Utöver detta har vi som majoritet på fullmäktige sagt att vi ska försöka minimera frågor till oppositionen i det sista inlägget eftersom de inte kan besvaras. Så när man från oppositionen är irriterad över att majoriteten får sista ordet, borde man ta ut sin ilska på sina egna partiföreträdare som kommit överens om reglerna.

För det andra frågar man sig vilken ordning de önskar. Först ställer man frågan. Sedan försöker vi besvara den. Därefter kommer det ett kraftigt politiskt angrepp från oppositionen på den majoritetsföreträdare som besvarar frågan. Vad ska sedan hända? Menar oppositionen att majoritetsföreträdaren bara ska bocka och buga? Eller ska man besvara angreppet på ungefär samma sätt? Har oppositionen rätt att angripa majoriteten men inte tvärsom?

För det tredje måste man fundera över hur oppositionen använder kommunfullmäktige. Flera av de "ordningsfrågor" som begärts har istället blivit ett extra avslutande inlägg. På det sättet har oppositionen själv frångått den överenskommelse man menar är så viktig att följa.

Kommunfullmäktige är inte alltid den mest upplyftande tillställningen. Antalet besökare är ofta litet, det mediala genomslaget inte alltid optimalt, genomslaget hos allmänheten än mindre. Därför måste vi som enskilda ledamöter se till så att värdet av fullmäktige inte än mer förminskas. Att begära ordningsfråga om och om igen när det finns en överenskommelse som alla partier står bakom är kanske inte det bästa sättet att göra det.

Vardagshjältar

I dag var jag på besök på Anhörigscentrum. Det arbete som görs av Carina Oscarsson och hennes medarbetare är fantastiskt. Minst lika fantastiskt är att Röda Korsets frivilliga ställer upp med sin tid och sina resurser för att stötta anhörigvårdare och deras anhöriga i behov av vård och omsorg.

I går på en av mina återkommande Vasa-träffar mötte jag en av mina absoluta favoriter till vardagshjältar. 90-åringen M slöt upp för att åter prata om vad man borde göra för att se till så äldreomsorgen fungerar bättre. Hon är fantastisk!!!

Tänk att ha ett sådant rörligt intellekt när man är 90. Tänk att vara så engagerad. Tänk att fortsätta planera framåt. Tänk att fortsätta påminna oss politiker om vad vi borde göra. Tänk att vara så positiv. Tänk att ha en sådan humor.

Det finns människor som bara genom att finnas lyser upp vardagen. M är en sådan människa.

Ekonomi i fokus

Hur skulle Örebro kommuns ekonomi sett ut om socialdemokraterna behållit makten efter valet? Frågan är viktig att ställa i ett läge där de ekonomiska förutsättningarna för kommunsektorn snabbt försämrats.

Det troliga är att kommunens intäkter varit lägre, på grund av att en socialdemokratisk regering inte klarat arbetslinjen lika bra. Kostnaderna hade varit högre, eftersom fler varit i utanförskap. Alliansregeringen har rent objektivt lyckats med att ge fler svenskar arbete, oavsett ursprung eller bostadsort.

Men även lokala beslut hade påverkat kommunens ekonomi.

Socialdemokraterna drev 2006 frågan om rätten till heltidstjänster. Om detta beslut hade blivit en realitet, hade kommunens kostnadsmassa ökat med tiotals miljoner kronor per år, kanske upp emot 50 miljoner kronor.

Socialdemokraterna vågade inte driva igenom FRAM-projektet, som i dagsläget gett kommunens verksamheter ett tillskott på drygt 60 miljoner kronor.

Socialdemokraterna drev igenom enorma satsningar på infrastruktur utan att ha intäktssidan klar. Det Eurostopprojekt vi nu realiserar saknade förutsättningar under den förra kommunledningen. Investeringarna var på tiotals miljoner. De finansiella kostnaderna på flera miljoner per år.

Socialdemokraterna vill utan analys skriva på ett avtal om Citybanan som skulle kosta kommunen minst 90 miljoner kronor. Det är mer än dubbelt så mycket som vi hittills reserverat.

De två vänsterpartiernas budgetar har hittills karaktäriserats av svag ekonomisk analys och svag ekonomisk trovärdighet. De innehåller kostnadsdrivande förslag på mer än tio miljoner kronor per år.

Sammantaget innebär detta att kommunens resultat redan 2008 skulle riskera att vara negativt. Troligheten för kraftiga nedskärningar 2009 och 2010, alternativt kraftiga skattehöjningar, är stor. Eller snarare - liten. Med tanke på hur de tidigare regerat skulle knappast nedskärningarna kommit före valet. Då hade istället underskotten fått skena. Men 2011 hade nödbromsarna slagit till och nedskärningarna kommit.

Koalitionen i Örebro står för en annan politik. Vi tar ekonomin på allvar. Den skillnaden är viktig, både för örebroarna, för kommunens anställda och för välfärden.

ÖSK-GAIS 1-0

ÖSK vann över GAIS i går. Men det var bland det sämsta jag sett på Behrn arena i år. GAIS borde vunnit stort. Det fanns få i ÖSK som presterade något som helst positivt. Magnus Kihlberg var OK. John Alvbåge tog det han skulle. Patrik Anttonen gjorde väl något bra, men sedan - uselt rakt igenom. Det handlade mer om att laget i framförallt andra halvlek backade så långt och att GAIS inte var tillräckligt på för att komma igenom.

Kanske ÖSK var mer fokuserade på om Olsens kontrakt var skrivet eller ej. Kanske var man otaggade eftersom kontraktet är klart. Kanske det var trist att spela en fredagkväll då man ville sitta hemma och fredagsmysa. Men ändå var det 7500 som fredagsmyste, eller kanske fredagsryste, på BA! Den hemmasiffran kommer få lag idag upp i. Och hemska tanke - tänk om både Örgryte och Häcken går upp - och Peking får lämna!!!

ÖSK vann i alla fall. Nu ligger man 9a i tabellen med chans på 6 plats. Det är inte helt illa av ett lag som rätt många experter trodde var en avstigningskandidat. Men jag såg med glädje att till och med SVTs expert-Thomas trodde på ÖSK som höstens lag. Och så blev det.

Jag säger som jag sagt förut: Ge tränarna ytterligare tid så kommer ÖSK att vara ett lag för topp 5. Med lite flyt i våras hade vi kunnat vara där redan i år. Men det är en annan historia.

Universitetet

Örebro universitet får nästan 14 miljoner av staten i ökade forskningsbidrag. Det är bra. Bättre än det någonsin varit under någon annan regering. Men det borde och kunde varit mycket mer.

Det finns en övertro på hur bra de gamla universiteten är. Ökningen för ett av de gamla universiteten är lika stor eller större än de sammanlagda ökningarna för de nyaste universiteten och högskolorna.

Visst krävs det satsningar på starka forskningsmiljöer på stora universitet. Men frågan är om skillnaderna måste vara så stora. Frågan är också om storleken har betydelse eller om det kan finnas forskningscentra även på mindre universitet som kan övertrumfa de gamla universiteten.

Nu är det som det är. Jag kommer att fortsätta att arbeta stenhårt för att Örebro Universitet ska få bättre förhållanden och ett starkare stöd från staten. Örebro universitet är den enskilt viktigaste faktorn för en bra utveckling av Örebro kommun. När vi tog över makten hade kommunen och universitetet knappt något samarbete. Nu spirar det överallt. Men vi är inte nöjda.

Örebro har alla förutsättningar att bli en stark universitetsstad med en stark forskningsmiljö och en bra utbildningsort för många. Vårt läge gör det till en av de viktigaste utmaningarna. Det arbetet är högprioriterat nu och i framtiden.

Ställ upp för SDs politiker

Jonas Millards hem har blivit vandaliserats. Det är oacceptabelt.

SD är ett parti som finns i kommunfullmäktige i Örebro. Vi kan tycka illa om deras politik, men de har lika stor rätt att finnas och verka som alla andra politiker i alla andra partier i kommunfullmäktige. Allt annat är odemokratiskt. Det leder till ett samhälle som liknar de diktaturer som tidigare försökt finna vägar att styra människors tankar och viljor.

De olika typer av vänsterhuliganer som går under olika AFA-varianter är ett enormt mycket större problem för demokratin än SD. De låtsas som om deras vänsterideologier skulle göra samhället bättre. Men deras samhälle är den diktatur som alla vi demokrater borde arbeta mot. Det finns inga skäl att gulla med AFA. Deras aktioner hotar det öppna och demokratiska samhället.

Värna stränderna

Regeringen, tillsammans med intresseorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting, vill försämra strandskyddet. Det är inte bra. I dagens DN finns en debattartikel som visar på en kraftig opposition som tar ställning för ett bibehållet och stärkt strandskydd. Det är bra.

Strandskyddet infördes på 1950-talet genom ett initiativ med grund i Folkpartiet. Skälet var att värna stränderna mot exploatering och skapa en fortsatt tillgång till stränder från den allt större allmänhet som inte var markägare och som bodde i de allt större städerna. Friluftslivet var den viktigaste orsaken till strandskyddet då. Det har senare kompletterats med skydd av biologisk mångfald.

Strandskyddet har under åren urholkats allt mer. Stockholms skärgård, västkusten och de stora öarnas stränder är bebyggda i en utsträckning som inte borde varit möjlig. Skälet till att det ändå skett är att kommuner och länsstyrelser gett dispenser i en så stor utsträckning att en kontroll inte varit möjlig. Det har handlat om tusentals dispenser varje år. Det finns rapporter om bygglov till och med inne i naturreservat.

Jag tycker inte att strandskyddslagen ska ändras. Det finns få bärande skäl att kommunerna ska ha mer att säga till om detta riksintresse. Dispensmöjigheterna visar att det kanske istället skulle behövas en starkare strandskyddslag.

Förespråkarna för ett försämrat strandskydd hävdar att Sverige har 100.000 sjöar och några meter strand mindre spelar ingen roll. Örebro visar problemen med detta synsätt. Vi finns invid Sveriges fjärde största sjö. Men hur många meter strand är byggbara, eller ens möjliga för friluftsivet att komma fram till? Nästan inga. Och så ser det ut i hela landet. Merparten av stränderna kring de 100.000 sjöarna är sump, vass, myrar och så vidare. Varje fin strandbit som bebyggs är ett allvarligt ingrepp i det rörliga friluftslivet. Här borde staten istället ta ett större ansvar för att värna stränderna för alla svenskar, markägare eller ej, och för den biologiska mångfalden.

Ibland får man rätt snabbare än man tror

Några dagar utan bloggande. Kan bara konstatera att det tog två dagar innan regeringen både hann läsa min blogg och sedan agera.

Hur kan man annars förklara att regeringen i fredags presenterade just det förslag kring begränsningar av bonusar inom finanssektorn som jag bloggade om i onsdags...

Det finns rätt mycket i dagens Örebro som inte bara regeringen, utan även oppositionen, kan lära sig av. Själv har jag försökt lära både av f.d. statsminister Persson, och dagens finansminister Borg - att ha koll på ekonomin är central för alla offentliga institutioner. Den som är satt i skuld är helt enkelt inte fri. Vi i koalitionen fick rätt mycket kritik från den lokala oppositionen när vi stoppade deras ofinansierade beslut som hotade undergräva kommunens ekonomi i början av 2007. Men sett i backspegeln var det helt rätt beslut. Samma opposition ville att vi skulle spendera mer av överskottet från 2007. Men det är tack vare att vi inte gjort det, d.v.s. spenderat tillfälliga överskott, som vi idag klarar av belastningarna från finanskrisen. (Här slår vänsterpartiet ett rätt svårslaget ekonomipopulistiskt rekord. Man var det parti som mest ville spendera det överskott främst aktiekursökningarna skapade 2007. Samtidigt vill man inte ha aktieplaceringar. Vem får ihop det?) Samma opposition ville i budget 2009 öka kostnaderna mer än vi. Men detta är fel väg. Det kommer bara att leda till nya nödstopp, nya uppsägningar, sämre service och sämre välfärd.

Men regeringen och oppositionen kan lära sig av oss när det gäller andra saker. De vet redan att vi jobbar bra med medborgardialog och med det civila samhället. Vi är på väg mot något stort när det gäller klimatfrågan. Vårt lokala samarbete med universitetet är unikt. Arbetet kring socialt företagande är på nationell toppnivå. Och så vidare.

Men framförallt kunde man lära sig att det går att samarbeta över blockgränserna. Det finns en uppenbar risk att Sverige efter 2010-års val står med en regering utan egen majoritet och en rödgrön opposition i samma läge. Som vågmästare finns 20-talet sverigedemokrater. Vilken väg väljer regeringen och miljöpartiet då? Jag hoppas fortfarande på att det finns en möjlighet att öppna den dörren.

Skriv på mot bonusar

Det finns många som påstår att finansmarknaden aldrig kommer att bli sig lik efter kraschen -08. Jag hoppas det.

En av de åtgärder den svenska regeringen borde genomföra är att sätta stopp för den girighet och de bonusar som en del av näringslivets toppar gynnar sig själva med. Det räcker ibland med att höra namnen för att förstå att något gått mycket fel: "Sharetracker" och Wealthbuilder" är ju rätt kända. I Storbrittanien plockar regeringen bort de bonusar som finns i de banker som nu fått statligt stöd. Det är bra, men det räcker inte.

Det är inte fel med höga löner. Men bonusar plockar både pengar från såväl kunder som aktieägare på ett sätt som ingen borde acceptera.

Vad jag förstår så finns ingen evidens bakom dessa bonusar. Företag där topparna gynnar sig själva går inte bättre än andra. Bankernas bonusar har ofta berott på en utveckling som inte i huvudsak påverkas av vad ledningarna gjort utan av andra faktorer. Men framförallt har girigheten och kortsiktigheten blivit norm. Detta system måste brytas. Sverige borde gå före.

Därför föreslår jag:
*Att regeringen omedelbart utreder hur bonussystem ska beskattas i framtiden för att omöjliggöra den girighet och den kortsiktighet som orsakat finanskrisen.
*Att regeringen omedelbart utreder om bonussystem som är olika för olika grupper av anställda kan bli otillåtna.
'Att regeringen villkorar det stöd man nu skapar för banksektorn med att inga speciella ledningsbonusar ska utgå.

Vill du stödja detta upprop? Besvara inlägget och sprid det vidare!

Nu vänder det

Rätt många har kommenterat de senaste dagarnas partiledardebatter. När nu drygt hälften gjorts står det rätt klart att det blåare laget leder över det rödare. Det är intressant ur många perspektiv.

För det första: Opinionssiffrorna talar ett helt annat språk. Är det så att svenskarna tycker bättre om en regeringsoduglig trojka utan en utformad politik, än ett regeringsdugligt fyrspann? Har de tre en mer attraktiv politik? I så fall vilken? Den enda tydliga s-frågan är ju (enligt tyckarna) A-kassan, så: Är det så att det är viktigare med A-kassa än nya jobb, ordning på finanserna och lägre skatter för de flesta och mest åt låginkomsttagarna? Oavsett vilket parti man tillhör så borde man fråga sig vilka frågor som är viktiga, och vilka frågor som upplevs viktiga.

För det andra: Innebär alliansens samkördhet att det är slut på mångpartisystemet? Jag fortsätter ställa frågan. Partiideologerna i mp, s och v måste ju i alla fall fundera. Utifrån det funderandet borde i vart fall s och v kunna samköra. Men hela mps ideologi är ju att vara fristående. Det vore väl ännu enklare mellan ett tydligt blått och ett tydligt rött alternativ? Frågan är inte om utan när förslaget om steg två i alliansbildandet kommer. Riksdagsvalet 2014 kommer inte att innehålla listor från 7 riksdagspartier.

För det tredje: Är detta vändningen? Jag hoppas verkligen det. Inte för att jag i alla stycken gillar alliansregeringens politik. Utan för att svensk demokrati behöver det. Likaväl som Örebro behöver socialdemokrater i opposition i en period till, behöver svensk demokrati, och svensk samhällssyn det. (Om sedan Mp är en del av ett grönblått regeringsalternativ är det helt OK för mig)

Sverige är ett land som är så präglat av socialdemokrati att vi själva inte märker det. Allt ifrån föreningsliv till näringsliv över media och allt där emellan har en grundsyn på samhället som är socialdemokratisk. Men det blir för långt att borra vidare i här. Jag tänkte ta upp det i en annan krönika.

Nytt hotell

Visst är det roligt med duktiga entreprenörer i kommunen. Per-Johan Behrns planer på ett nytt hotell vid Drottninggatan över Rudbeckstunneln är ett exempel på precis den entreprenörskapsanda kommunen behöver. Vem hade annars kommit på idén att lägga ett hus i luften?

Det lär säkert komma kritik kring detta också, det gör det alltid. Men Örebro behöver fler som vågar. Örebro behöver fler som är stolta över sin stad och som vill utveckla den. Det vill Per-Johan Behrn och det ska han ha all heder för.

Promotionbåten

I bussen på väg hem från Promotionbåten. Är det i huvudsak en miljöbov eller en näringslivssatsning? Nerikes Allehanda redogör tydligt för de negativa miljöeffekterna. Det är bra. Men redan efter den förra promotionbåten gav kommunledningen ett uppdrag till förvaltningen att utreda och föreslå åtgärder för att klimatkompensera kommunens deltagande. Den utredningen har växt. Varför ska vi bara klimatkompensera för promotionbåten? Borde vi inte fundera över vilka klimatkompensationer vi måste göra för allt vi gör i kommunen? Egentligen borde inte bara promotionbåten, utan även alla andra konferensresor kompenseras. Och inte bara konferenserna, utan alla skolskjutsar, hemtjänstresor, mattransporter, o.s.v. o.s.v. Vi får se var vi hamnar och hur långt vi orkar.

Men promotionbåten är också något mycket positivt. För mig, som varit med på de flesta av de 6 båtarna, handlar det om att träffa olika människor, ofta höra på deras problem och ibland finna vägar att lösa dem eller ge kontaktvägar till sådana som kan lösa probemen bättre än jag. Det är bra. Båten har de senaste åren blivit allt bättre. Bättre seminarier, bättre kontakttorg, bättre sammanhållning, mer jobbinriktat.

Visst känns det inte helt optimalt att lämna familjen en söndag förmiddag, speciellt som inte en enda helg är helt ledig under september och oktober. Men promotionbåten fyller ett uppdrag. Därför är det viktigt att vi vågar fortsätta med den satsningen, samtidigt som vi tar ansvar och klimatkompenserar, eller skapar andra sätt att transportera oss, för världens, våra barn och barnbarns skull.

Partiledardebatt

Tittade på partiledardebatten i går. En ibland intressant tillställning. Det fanns dels en tydlighet i rätt många sakfrågor, dels en mycket stor tydlighet i de olika regeringsalternativen.

Jag tycker vi har ett mycket gott samarbete med Miljöpartiet i Örebro. Jag har sagt det förr, och kan säga det igen; jag tror att vi är en starkare majoritet tack vare miljöpartiet.

Samtidigt är det viktigt att vara medveten om att Miljöpartiet inte tillhör något block. Vi vet att de tidigare samarbetat med socialdemokraterna, och att det inte finns några garantier att vi alltid kommer att samarbeta. Det är bra. Det är ett av flerpartidemokratins grunder.

Men på riksplanet håller Miljöpartiets partiledning på att bli en av pusselbitarna för ett tvåpartisamhälle. Men det sker under konvulsioner. Maria Wetterstrands krumbuktande kring frågan om Vänsterpartiet var en del av regeringsalternativet fick en rolig och dräpande replik från statsministern: "Den som förstod det där kan ringa en kompis!" Det är tydligt att MPs partiledning inte vet hur den ska förhålla sig till den realpolitik som innebär att det vänstra regeringsalternativet kommer att innehålla (v).

Det finns rätt många som kritiserat Mona Sahlin för hennes agerande med Wetterstrand och Eriksson. Men kritiken mot Wetterstrand och Eriksson har hittills uteblivit, i vart fall offentligt. Det är märkligt.

Jag har tillsammans med min kollega Fredrik Persson tidigare skrivit om behovet av blocköverskridande lösningar, både lokalt och nationellt. Vi har skrivit att både Folkparitet och Miljöpartiet har unika roller att spela. Jag tror fortfarande att lösningen för vare sig Sverige eller Örebro ligger i att bara två partier slåss mot varandra. Fler partier ger fler idéer möjlighet att komma fram. Men den troliga framtidsutvecklingen ligger i att allianspartierna blir allt mer lika ett parti. Frågan är då vad som händer på den andra kanten. Kommer Mp att bli ett vänsterparti som delar ideologi med s och v? Eller kommer partiets gräsrötter att göra uppror mot den partiledning som vill förändra partiets grundläggande ideologiska plattform, att man vare sig är vänster eller höger?

Tiden fram till valet 2010 kommer att bli spännande på många sätt.

Världens barn

Idag var vi rätt många som fanns på stan för att samla in pengar till världens barn. Jag lider rätt illa just nu av en förkylning, men valde ändå att sätta en halvtimme för pengainsamling. Jag var redan inne i stan för att visa Rådhuset för 30 Drammenbor, något inte en förkylning får stoppa. Vad gör man inte med lite Alvedon...

Det gick mycket lätt att samla in pengar. Gissar att min bössa fylldes med ett antal hundra under den tid jag samlade. Väldigt många andra samlade, väldigt många andra gav.

Detta är också en bild av Örebro. Det finns ett otroligt socialt engagemang hos väldigt många människor. Ofta handlar det om engagemang som sprungit ur de gamla folkrörelserna. I detta fall var många kyrkor engagerade.

Det är också positivt. Det överraskande Örebro som skapar livsmöjligheter för människor långt utanför stadens gränser. Det överraskande Örebro där det civila samhället engagerar och växer. Det överraskande Örebro, givmilt, öppet, engagerat.

Allt är inte politik här i världen och tur är väl det.

Det händer i Örebro

Köpmangatan får ett nytt utseende. På knappt två år har koalitionen som styr Örebro gjort mer för Cityhandeln än vad socialdemokraterna klarade av på 12 år.

Rätt bra.

Och mer kommer.

Örebro kommun stabil i finanskrisen

Örebro kommun står stabil i finanskrisen. Kommunens försiktiga finanspolicy, med placeringar huvudsakligen i statspapper, garanterar medborgarnas pengar så långt det bara är möjligt.

Men finanskrisen kommer att påverka kommunens ekonomiska resultat. Precis som resultaten blev större än vad verksamheterna egentligen visade när börskurserna gick upp, kommer resultatet 2008 att vara sämre eftersom börskurserna gått ner.

Men tack vare en stabil ekonomisk politik kommer kommunen att klara av detta. Vi har en stabil ekonomisk situation som inte skakar så lätt när finanskrisen tilltar.

Nerikes Allehanda(s) freudianska fällor

I dag får ledarredaktionen på Nerikes Allehanda (beroende socialdemokratisk) be en av deras fasta (s)-krönikörer om ursäkt för att man skrivit som om det verkade som om den nuvarande oppositionen var i majoritet och den nuvarande majoriteten var i opposition. Tydligare kan det knappast visas hur starkt socialdemokratin sitter i själ och hjärta hos tidningen. Under nuvarande ledning har Nerikes Allehanda gått från en liberal tidning med ett journalistiskt kvalitetsideal till en socialdemokratisk tidning utan.

En lika intressant ledarkommentar kunde ha grundats på att krönikören (s) använder "högerkoalitionen" som beteckning på kommunledningen. Det är en teknik som tidigare ifrågasatts när den använts i kommunfullmäktige, eftersom den mycket medvetet pekar ut ett parti och dess företrädare som något de inte är. Ledarsidan hade kunnat be om ursäkt till det partiet att man har fasta, särbehandlade skribenter som använder ledarsidan till sådant maktspråk.

Men det gjorde man inte. Någon förvånad?

För övrigt hoppas jag fortfarande på att ledarsidan snart erbjuder landstingets opposition, som varit i opposition sedan demokratin infördes, att få fasta krönikörer. Det vore väl passande att ge Kent Persson, Linda Axäng, Sofia Larsen och Bo Rudolfsson samma möjligheter att redovisa oppositionens synpunkter på den förda landstingspolitiken som oppositionen i Örebro kommun får. För inte vill väl Nerikes Allehanda särbehandla någon (s)peciell? Enligt nuvarande annonskampanj vill man ju att vi alla ska få veta det som händer även om vi inte gillar det.

Men det lär man knappast göra. Någon förvånad?

Tysslingen

Äntligen ska Tysslingen bli naturreservat. Bara några delar, men i alla fall en bra början. Det är på tiden.

När jag i slutet av 1980-talet skrev Stiftelsen Tysslingens stadgar hoppades jag att det ganska snart skulle leda till att sjön blev naturreservat. Ända sedan jag flyttade till Garphyttan 1970 var Tysslingen en del av mitt liv. Jag har vadat i de flesta vassar, gått i Hättinge hage medan det ännu var en hage och klättrat i träd och i branter för att se bättre.

Sångsvanarna har bara varit en parantes i min relation med Tysslingen. Jag har aldrig gillat det publika när det gäller naturupplevelser. För mig har det istället handlat om att söka ensamheten och skönheten i det lilla. På det sättet är fågelskådning fantastiskt. Samtidigt som man har lugnet och ensamheten, finns det alltid möjlighet till en extra spännande obs. För mig är det mer dubbelbeckasinerna i maj, kärrsångarna i juni, svarttärnorna på tillfälligt besök i juli eller ormvråksskruvarna i september som är Tysslingen. Eller varför inte varfågeln i december?

Mitt Tysslingeintresse fick sig en rätt allvarlig knäck när flygplatsen etablerades. Lugnet är inte lika stort när bullerzonen ligger rätt över sjön och lyftande oktobergäss blandas upp med ett landande plans siluett.

Men det intressanta är att fåglarna inte bryr sig lika mycket. Tysslingen ligger perfekt för många flyttande fåglar. Kilsbergskanten och sjösystemen skapar ett unikt flygledningssystem för hundratusentals fåglar. Därför är reservatsbildningen en nödvändighet.

Jag hoppas att hela sjön snart är reservat, liksom en del av markerna invid. Det behöver fåglarna, alla människor i och invid sjön, besökare, turister och inte minst våra barnbarn. Erik Rosenberg skulle vara nöjd.

Halvtid i DN

I dag skriver alliansens fyra partiledare en artikel på DN-debatt. Där redovisar man vad man gjort de senaste två åren. Det är rätt mycket.

Men samtidigt efterlyser man också vad oppositionen gemensamt vill göra. Kommer socialdemokraterna att samarbeta med miljöpartiet och eller med vänsterpartiet och i så fall, vilken politik kommer man att föra.

Det kan ju vara relevanta frågor för rikspolitiken, men är ofta helt meningslösa lokalt. I Örebro, liksom i rätt många andra kommuner, samarbetar miljöpartiet med allianspartierna. Jag måste säga att det går rätt hyfsat att komma överens, man vaknar inte direkt kallsvettig på morgnarna för att man är orolig att det ska spricka, snarare tvärsom. Jag är rätt säker på att vår koalition är den starkaste majoriteten Örebro haft på mycket länge.

På andra håll i landet samarbetas över andra gränser. Folkpartiet är en del av koalitionen i Västra Götaland tillsammans med bl a socialdemokraterna. Det finns en mångfald av kombinationer över hela landet.

Men på riksplanet fördjupas sprickan mellan blocken. Allt mer pekar på att det är en uppmarsch mot något som kan karaktäriseras som ett tvåpartisystem. Det är möjligt att det är en nödvändighet i en (över)mognande demokrati. Men det är ett bekymmer om ideologierna läggs i bakgrunden och den effektiva administrationspolitiken tar över.

Jasså var det kärnkraft...

Nyss hemkommen från partirådets två dagar i Stockholm kan man läsa att Folkpartiets lösning på klimathotet är kärnkraft. Den nyheten är vare sig ny, eller riktig.

Det intressantaste med det klimatsamråd som nu avslutats med en programförklaring mot ökade klimatförändringar är att kärnkraftsenfalden blivit en klimatmångfald. Här finns numera även biobränslen, vindkraft, vågkraft, solkraft, energibesparingar, trafikanalyser, koldioxidskatter och mycket mer.

I mitt första inlägg berömde jag gruppen som arbetat med frågan, just därför att den enfaldiga tron på kärnkraften som allena saliggörande nu var borta. Därför blir jag bekymrad om den bild som nu sätts åter bara blir att det är kärnkraft och åter kärnkraft som ska lösa alla problem. Den bilden stämmer inte. Samrådssvaren, liksom dagens debatt, redovisade mycket öppet en helt annan syn på hur Sverige ska ta sig ur klimatkrisen. Då är det synd att kärnkraftsförespråkarna, som tyvärr är i ledningen i partiet, väljer en annan bild att gå ut med.

Programmet är bra. Men mycket behöver konkretiseras. Klimatfrågan kommer att kosta pengar, kosta andra resurser, kosta förändrade regler, lagar, politiska åtaganden och livsstilsförändringar. Där finns ännu inget parti som tydligt visar handlingskraft, vare sig i Sverige eller internationellt. Men nu finns i alla fall en grund för oss som vill vidare med frågan i Folkpartiet.

Men: Idag hade Folkpartiet chansen att verkligen ta täten i klimatpolitiken, även medialt. Vi har redan gjort det rent faktiskt genom det program som presenterats. Men den chansen försattes av de ansvariga. Åter. Tyvärr. Suck.

och slöjan

Snart ska vi besluta om en del av ett nytt integrationsprogram. Det är bra. Merparten av programmet är bra, även om man saknar helheten, men det kommer ytterligare rapporter.

Den stora debatten handlar om ifall partiet ska utreda om hur vi ska hantera religiösa symboler, främst slöjor, i grundskolan. Det lär bli ett avslag.

Frågan är större än man i förstone kan tycka. Slöjan är inte bara religion, den är även jämställdhet. Religionen, oavsett vilken, är inte bara en privatsak, den är en samhällsomvandlare. Religionsfrihet kan vara frihet från religion, eller frihet till religion. Religion är något som påverkar politik, etik, moral, demokrati, människovärde, både i Sverige (otydligt i många fall) och utomlands (mycket tydligare).

I mitt inlägg pekade jag på att vi i Sverige tror att vi är areligiösa, fast religionen egentligen finns överallt. Hela vårt samhälle är byggt på kristendomens dogmer och etiska grunder. Likaså tror vi att bara folk blir upplysta så ska religionen tappa i betydelse. Men ser man världen i övrigt är det snarare tvärs om. Religionen är närvarande i allt högre grad. Titta bara på det amerikanska presidentvalet.

Folkpartiet, liksom de andra partierna, borde fundera mer över religionens roll i samhället och om religionsfrihet är frihet till eller från religion, och var gränsen i så fall går mellan det samhälle som ska behandla alla lika, och den enskildes rätt att vara religiös på det sätt man själv vill.

Ingen FRA-debatt på partirådet, men frågan om slöjor lever

I dag startade partirådet med frågan om integritet och FRA. Rätt många, inklusive partirådsplanerarna, trodde att det skulle bli en lång och intensiv debatt. Tiden var satt till tre timmar. Det blev tre inlägg.

Det är intressant att FRA-frågan blivit så stor. Som en släkting till mig sade: "Vem tror att inte allt som skrivs och talas på nätet avlyssnas? Om inte av Sverige så i vart fall av ett antal andra."

Jag tycker att framtagandet av FRA-lagen är det stora problemet. Istället för att ske på initiativ av regeringen, har FRA själva arbetat fram grunden för vad man vill göra. Det första förslaget var oacceptabelt. Men det som nu arbetats fram är acceptabelt, även om man önskade att världen såg annorlunda ut.

För mig är det mer bekymmersamt att en företrädare för Folkpartiet blir den som i TV står och försvarar rätten för stat och kommun att använda övervakningskameror i skolan. Det bekymmersamma är att liberaler i alla tider varit de som arbetat med att fundera över olika alternativ och reflektera över för- och nackdelar med olika förslag. Nu har en del av oss blivit de oreflekterade, de som bara rationellt ser att just denna enda inskränkning inte skapar integritetsproblem, utan bara löser problem. Det är inte bra.

Men den integritetsrapport som nu bifallits, nästan utan diskussion, skapar möjligheter att just reflektera över det som är så svårt med integritet kontra effektivitet. Denna reflekterande hållning behövs i ett samhälle som allt mer karaktäriseras av de enkla lösningarnas politik.

Stockholmsfixering

Har just läst på NAs webb att jag sågar Björklunds sätt att leda partiet. Rätt hårddragen tolkning av vad jag sagt. Björklund är troligen vare sig sämre eller bättre än några andra partiledare i de andra partierna, och inte heller sämre än tidigare FP-ledare. Istället handlar det om en politisk agenda som på riksplanet sätts i Stockholm, diskuteras i Stockholm, beslutas i Stockholm och som har Stockholm som objekt i alla exempel.

Man kan till exempel kolla på diskussionerna om valfrihet. Det är inte riktigt samma verklighet i Ljusnarsberg som i Solna. I vissa fall ska man vara glad om det finns en (1) skola och ett (1) sjukhus i närheten. I andra fall kan man välja mellan massor. Tyvärr är det på samma sätt i många frågor.

Ibland får vi även den diskussionen lokalt, även om det är på ett annat plan. Situationen i Örebro är inte lika som den i Kilsmo, eller i Garphyttan. Men avstånden är mer hanterbara.

Folkpartiet är av tradition ett storstadsparti. Stockholm har av hävd en mycket stark position i partiet. Delvis för att man har flest medlemmar, störst politiskt inflytande och så vidare. Men om partiet långsiktigt ska utvecklas och växa från sina 7 % upp mot det dubbla utan tillfällighetsfrågor, krävs en politik som både rymnmer hela landet och som har sin förankring i hela landet.

Jag är örebroare i själ och hjärta. Mitt jobb är att skapa de bästa förutsättningarna för alla örebroare att få ett så bra liv i ett så bra samhälle som möjligt. Hur det ska ske är svårt, det finns enklare och svårare beslut att ta. Jag lever med frågorna och ibland lösningarna 24 timmar om dygnet. Och fokus ligger alltid på att göra Örebro starkt, vackert, tryggt och hållbart.

Skog mot betong

Programnämnd Samhällsbyggnad förbereder ett ärende om att göra naturreservat av Varbergaskogen. Det är bra av många skäl. Tätortsnära skogar är och kommer ännu mer i framtiden att bli en del av den livskvalitet som Örebro kommer att kännetecknas av. Varbergaskogen är en unik stadsskogsmiljö.

Tidigare har det funnits en bred samsyn kring naturvårdsfrågor i Örebro. Tillsammans, över blockgränsen, arbetade vi för Rynningeviken och Kilsbergen. Det var också bra.

Men nu har något nytt inträffat. I vart fall ett av oppositionspartierna vill inte medverka. Skälen är oklara men det framskymtar att man kan tänka sig såväl byggnation av gator som hus. I vart fall vill man ha en så stor öppenhet som möjligt för annan användning.

Det är inte bra. Örebros stadsstruktur, med de gröna fingrarna som sträcker sig in mot staden och de skogslungor som finns nära är viktiga delar av både friskvård, naturvård och kulturvård. Varberga och Oxhagens möjligheter att vidareutvecklas till ännu bättre bostadsområden ligger inte i att lägga betong över skogen.

Om demokrati

På gårdagens kommunfullmäktige kom frågan om demokratin i kommunen upp igen. Som vanligt hittade oppositionen ett antal frågor där formalian var viktigare än sakfrågan. En diskussion om uppdragslistor inom programområde Samhällsbyggnad (om dom fanns, om dom funnits, om dom som kanske funnits varit offentliga och om dom varit offentligt offentliga, om dom som idag kanske finns inte är offentliga eller inte...) tog lika lång tid som jämställdhetsdebatten kring kommunens deltagande i det europeiska nätverket kring jämställdhet och mångfald. Det är inte mitt uppdrag att recensera oppositionen, men jag tror att örebroarna är mer intresserade av olikheterna i politik, än av om listor funnits eller inte. Det är också en fråga om demokrati.

Men det som borde få en djupare analys är skillnaden i demokratisyn mellan majoriteten och oppositionen, eller kanske mellan Sveriges Kommuner och Landsting, och en del av demokratiforskarna å ena sidan, och socialdemokraterna i Örebro å den andra.

Det finns många rörelser kring frågan om den lokala demokratin, bland annat uttryckt i det arbete kring medborgarbudget som kommunen deltar i, i riktning mot att skapa större skillnader mellan majoritet och opposition. Allt fler talar om att skapa ett tydligt ledarskap, till exempel genom borgmästarval, eller än mer konkret - genom majoritetsstyre precis som i riksdagen. Skälen är flera, men framförallt handlar de om möjligheter att skapa tydlighet i olika roller, för demokratins skull.

Man talar också om behovet av att när man arbetar med medborgarfokus så ska medborgarnas initiativ verkligen få genomslag. Därför är investeringsbudeten en bra fråga för medborgardialog. Örebroarna får bestämmanderätt över ett antal miljoner kronor och sedan genomför kommunen majoritetens beslut. Det som inte är bra, och i vissa fall rent kontraproduktivt, är att gå ut och fråga allmänt om allt möjligt där inte svaret leder till konkret handling.

Det märkliga med detta är att rent demokratiskt är det kanske så att den tydliga majoriteten som håller oppositionen utanför det förberedande arbetet men ger full insyn innan beslut ska fattas, skapar större förutsättningar för en god demokrati än den som pratar löst med medborgarna och suddar ut gränserna mellan majoritet och opposition.