Politikens pris

Ytterligare ett kommunalråd lämnar sin post. Denna gång Bo Trygg (s) i Askersund. Han är en i den allt längre raden av ks-ordföranden som slutar. Som så ofta handlar det om att beslutet mognat fram.

Frågan är om det stämmer.

Att vara politiker idag är inte enkelt. Att stå i främsta ledet med den kritik det innebär är tufft. Speciellt i ett läge där framtiden är så mörk finns det inte mycket att hänga upp engagemanget på.

Frågan är vad som skulle kunna göra det mer attraktivt att vara KSO? Hur får man fler, eller någon överhuvudtaget, att vilja satsa så mycket i framtiden? Vad är skälet att bli politisk ledare på kommunplanet när man istället kan bli administrativ ledare, med större trygghet, bättre lön, mindre utsatthet och så vidare? Kanske det till och med är så att de administrativa ledarna, som finns i organisationen under lång tid, har större möjlighet att påverka de lokala skeendena än vi politiker.

Jag tror att ersättningsnivåerna i framtiden kommer att vara avgörande för om någon överhuvudtaget vill åta sig ett sådant uppdrag som det jag idag har. Det politiska ledarskapet på lokal nivå blir allt mer av att hantera komplexa ekonomiska och administrativa problem. Då blir frågan kring vilken ersättning man väljer att sätta, för ledande politiker och ledande tjänstemän, avgörande. Jag är övertygad om att det inte blir de mest kompetenta som väljer lägre lön, högre otrygghet och störst utsatthet...

Det kanske inte heller blir de som är mest känsliga och minst hårdhudade heller...