Yunus Ismail

Läser idag att ÖSKs a-trupp nu går ut offentligt och stödjer Yunus Ismail. Det är bra. Det vore än bättre om någon tjänsteman på Migrationsverket kunde inse det orimliga i ett avvisningsbeslut mot en person som inte kan åka härifrån.

Jag har varit engagerad i fallet tidigare. Försökt från min horizont hjälpa till. Skrivit brev. Läst handlingar. Men det hjälper inte.

Det är bara att inse att det som kunde blivit en sannsaga; den ensamme flyktingpojken som kommer till Sverige och upptäcks som fotbollsspelare, först i en liten klubb och därefter i den stora, en somalier som blev en förebild för många andra somalier att det går att lyckas i Sverige - det är ännu inte ens en saga, snarare en mardröm.

Den svenska migrationspolitiken lider fortfarande av många problem. Ett vore enkelt att lösa. Om svenska myndigheter inte på tre år lyckats sända hem en människa som kommit hit, om hon inte undanhållit sig makten och lagen - då borde Sverige vara så generöst att man lät henne stanna. För Yunus del skulle det innebära att han direkt kunde bli den fobollspelande förebild som vi så väl behöver.

Det är fantastiskt med ÖSK idag, med den mångkultur som finns. Det är fantastiskt att också Örebro får fram en Gerzic eller en Tahirovic som kan visa att även invandrarkillar kan komma fram i samhället. Men det vore än mer fantastiskt om den stora somaliska gruppen kunde få en liknande förebild.

Vem skulle förlora på om vi visade denna medmänsklighet? Världen? Vem bryr sig? Sverige? Killen har ju jobb! Örebro? Det skulle bara vara positivt! POlisen? Slipper ett omöjligt fall. Migrationsverket? Eller kanske !

Yunus Ismail är säkert inte unik. Det finns tyvärr fler som befinner sig i hans situation. Men även flyktingpolitiken behöver sina tydliggörare. Därför borde det vara självklart att migrationsverket gjorde helt om och lät Yunus stanna.