Det är en rätt intressant läsning som DN står med idag. Om opinionsinstitutet Synovate har rätt så skulle Sveriges riksdag vid ett val idag enbart bestå av fyra partier, Folkpartiet, nya Moderaterna, Miljöpartiet och Socialdemokraterna. En ny stabil majoritet skulle kunna formeras av Folkpartiet och nya Moderaterna, trots att partierna bara har stöd av drygt 43 % av väljarkåren. Nästan 15 % av de avgivna rösterna skulle gå till partier som inte skulle ta några mandat.
Sannolikheten för en sådan utveckling är väl inte så stor. Men det är framförallt tre partier som lever farligt.
Kristdemokraterna naturligtvis. Allas slagpåse. Partiet utan politik, utan partiledare och utan framtid.
Centerpartiet. Partiet som sätter allt på ett kort. Ingen politisk kompass. Men en ung och okänd kvinna ska lyfta partiet mot nya höjder.
Vänsterpartiet. Hur många kommunister finns det i Sverige? 2%? Och utan stödröster från ett vingklippt socialdemokratiskt parti lär det bli svårt få fler att tro på en statsägd solidaritet.
Jag är däremot orolig för att Sverigedemokraternas siffror bara är ett tillfälligt hack i en fortsatt trend. Deras främlingsskeptiska, nationalistanstrukna folkhemskonservatism har sina förespråkare. De lyckas dessutom ofta måla upp en annan bild av den framtida verkligheten än oss andra.
Det centerpartiet och Kristdemokraterna fått smaka på är den moderata ångvälten. De nya Moderaterna har på ett väl genomfört sätt klarat av att både vara trovärdigare för de värdekonservativa, mer trygghetskramande, mer utvecklingsinriktade och mer statsbärande än vad både KD och C klarat av. Och det är väl egentligen inget konstigt med det. Politik kan knappast bli ett reservat för partier och partimedlemmar. Det behövs säkerligen mer förnyelse både inom de nuvarande partierna men också ett inflöde av nya partier och ett uflöde av gamla för att demokratin ska hållas vital.
Moderaterna har medvetet spelat ut såväl KD och C och tagit deras röster. Det är inte svårt att se att blickarna nu riktas mot Folkpartiet och lliberalismen. Medvetet och långsiktigt arbetar man för att bli ett tydligare skol- och utbildningsparti. Ett skäl är naturligtvis att det egna partiet ska bli bättre. Ett annat är sannolikt att också marginalisera Folkpartiet. Inget ont i det. Om ett parti inte har en ideologi, en politik och en framtoning som lockar väljare så är det väl bättre att något annat parti, som har dessa inslag, tar över.
Nu är jag rätt säker på att detta inte kommer att ske. Varför? Skälet är enkelt. Till skillnad från konservatismen, främst företrädd inom KD, och den eventuella ideologi som burit C genom åren, har liberalismen en egen plats inom såväl svensk som internationell politik. Moderaterna har enkelt kunnat ta över de konservativa dragen från KD, eftersom deras egen ideologi i botten är konservativ. De har kunnat plocka röster från ett Centerparti som inte har någon tydlig profil.
Men det är svårt att förena konservatism med liberalism. Det är svårt att förena den individualism som vi liberaler ständigt och benhårt kämpar för med kampen för de små gemenskaperna som är så grundläggande för konservatismen. Därför blir uppgiften i detta läge betydligt svårare. För om moderaterna överger delar av den konservativa grunden för att locka fler liberaler, riskerar man att tappa dessa grupper till andra, kanske nya, partier. Och om man behåller de konservativa dragen lockas få liberaler.
Så för oss liberaler gäller det nu att bygga vidare på ett tydligare liberalt framtidsmanifest. Ett manifest som visar på individernas möjligheter och ansvar, som visar på framtidstro, internationalism och individuell solidaritet. Ett manifest som (som vanligt) tar sin grund i en skola och en utbildning som ger individen de redskap hon behöver i ett förändrande samhälle. Ett manifest som inte väjer för de svåra frågorna, och som vågar visa på de nödvändiga vägarna även om de kan vara kontroversiella och oprövade. Gör vi det på ett bra sätt behöver vi inte frukta konkurrensen från andra partier, utan istället välkomna den.
Oavsett om behovet av trygghet i en värld av kaos ibland får stats- och finansministrarna att framstå som lika nödvändiga som ett kramdjur för en ettåring.
Media: DN och DN
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
6 kommentarer:
Det känns lite som att c, kd, sd och v kommer att förpassas utanför riksdagen. Tre av dem har ideologier som härstammar till 1800-1900 talen, och det fjärde är bara ytterligare en populistiskt yttring. Känns lite som att vi anpassar oss efter en verklighet som har funnits i andra länder en längre tid.
Om liberalismen är på väg framåt bör rimligen Centerpartiet ha större möjligheter än Folkpartiet. Att ha en ideologi i partinamnet räcker inte långt om den politiska inriktningen vacklar.
Joel, det är väl inte direkt klart vad centern är egentligen. Inom centersverige finns en bredd från i princip socialister till helt andra riktningar. När ett antal ledande personer nu vill göra centern till något liberalt, är vägen ändå lång innan partiet är där.
Och det centern borde fråga sig är det som är underförstått i ditt inlägg: Varför välja en kopia när man kan få originalet?
Då har du antagligen inte läst Centerpartiets idéprogram som är väldigt tydligt liberalt (och 10 år gammalt).
Miljöpolitik som jag ser att du nu fått upp ögonen för är en god anledning att välja Centerpartiet (om vi nu ska prata original). Jag tycker Centerpartiet är betydligt tydligare när det gäller individens rättigheter och inte fullt så fokuserade på symboliska profilfrågor om hårdare krav som fp satsat hårt på.
Jag tror helt klart att det finns plats för mer än ett liberalt parti i riksdagen. Jag förstår även att Folkpartiet gärna skulle ta patent på en ideologi. Dock tror jag vägen framåt är att visa varför ni förtjänar liberala röster snarare än illa underbyggd argumentation mot andra liberala partier. I slutändan är det givetvis ett vägval där ni själva måste välja riktning.
Hej igen Joel. Jag ville bara påpeka svårigheterna med ett ideologiskt byte. Centerpartiets historia är inte liberal. Det är däremot Folkpartiets. Och ute i landet finns helt andra, knappt liberala, strömningar inom centern. Ganska ofta finns en nära anknytning till mer socialistiska tankar
Samtidigt är ju liberalismen inte någon enkel ideologi. Spännvidden är enorm. Så jag önskar er all lycka med att finna er plats.
Till slut: Jag har varit fågelskådare sen 70-talet, började doktorera i miljörätt 1986 (inte färdig), valdes in som miljöpolitiker i fullmäktige 1988, har varit med i nätverket gröna liberaler sen 90-talet, så det där med att få upp ögonen för miljöpolitik nu är kanske inte helt riktigt:-)
Jag håller med om att byta ideologi inte är enkelt. I Centerpartiets fall handlar det snarare om att byta begrepp än ideologi, vilket inte alla gånger heller är så enkelt som man kanske hoppats. Ekohumanismen som tidigare definierat Centerpartiets ideologiska ställningstagande kan dock precis lika gärna beskrivas som grön liberalism. Det finns även en hel del liberalism i den kamp mot överheten som bondeförbundet bildades för med tydliga ambitioner om minskat statligt inflytande över människors vardag.
Ja jag tror att flera liberala partier med något olika perspektiv behövs och kan komplettera varandra väl. Här finns också möjligheter att skapa intressanta forum och diskussioner kring hur människor som delar samma ideologi kan komma till olika ståndpunkter, gäller inte minst kärnkraften men även många andra frågor. Den typen av öppna positiva diskussioner tror jag är framtiden för partipolitiken.
Det ska sägas att din personliga bakgrund har jag inte särskilt stor kunskap om. Det du skriver intygar ett miljöintresse och jag hoppas du kan påverka ditt parti i en grön inriktning. Precis som du skriver på bloggen är liberalismen en utmärkt utgångspunkt för just miljöpolitik.
Skicka en kommentar