Liberal utmaning

Sitter med sju andra liberaler och funderar och planerar för framtiden. Gör en historisk tillbakablick. Valet 1998 - Valet 2010. Det har egentligen inte hänt mycket. Ser man mandatfördelningen är de enda signifikanta skillnaderna en halvering av KD och V och inträdet för SD. Annars har partierna ungefär behållit sina styrkeförhållanden. FP, M och MP har ökat något. Annars är allt sig likt.

Vad innebär då detta? Under mellantiden har rätt mycket hänt. Valet 1998 var KDs toppval. Valet 2002 var FPs toppval. Valen 2006 och 2010 var egentligen en långsam återgång till någon form av balansläge, ett läge där Örebro inte skiljer sig så mycket från riket.

Och detta är något att fundera över. Rikssiffrorna slår igenom allt tydligare i valen, framförallt i de större kommunerna, undantaget Stockholm. Till och med i de forna totalröda städerna Göteborg och Malmö klarar sossarna inte av att hålla makten utan att ta stöd från flera andra partier. Och ser man på den kommungrupp som kallas "större städer" blir resultaten allt mer av variationer inom en smalare ram.

OK. Vad innebär då detta? Ska man lägga ner? Är det Björklund som ska fixa valsegern åt oss 2014? Även om jag tror det är en sannolik utveckling, menar jag att man inte kan nöja sig med det. Det måste finnas ett lokalt utrymme för ett lokalt parti med en lokalt anpassad liberalism.

Lokalt anpassad liberalism - vad är då det?

Fortfarande är det så att det finns stora skillnader mellan Sveriges 290 kommuner. Skillnaderna mellan de 15 största är också stora. Ofta jämför vi i Örebro oss med Västerås, ungefär lika stort och med samma politiska historik. Men med en helt annan politisk attityd. Där Örebro har varit kommunsocialistiskt har Västerås ofta varit pragmatisksocialliberalt. Närheten och beroendet av de privata företagen har format såväl politik som politiska partier i Västerås. Frånvaron av privata företag, och beroendet av offentlig sektor, har format Örebro.

Det innebär att Örebro idag har behov av en tydlig liberalism, grundad på individens rättigheter och skyldigheter, företagens frihet och tillväxt och ett socialt ansvar byggt på synen av alla människors unika, lika och oändliga värde. I praktisk politik kommer den att behöva översättas till bättre villkor för företagande, ökade individuella rättigheter som exempelvis fria val för fler, ett tydligt värnande av den civila sektorns utvecklingsmöjligheter och så vidare. Örebros liberalism kommer att behöva lyfta skolans roll, kraven på kunskap för fler, för att värna såväl individens rättigheter som möjligheter. Den kommer att behöva tydliggöra den äldre och åldrande människans rätt att vara unik, att vara individ och inte en del av ett grått kollektiv. Den kommer att bli tvungen att hitta vägar för att förena individens skyldigheter med värnandet av miljö, natur och klimat. Och den kommer att ständigt söka balanspunkten för det individuella ansvaret och det offentligas skyldigheter när det kommer till integration och innanförskap.

Klarar vi av att bli tydligare, mer exakta och klart framtidsinriktade i vår politik, kommer det att kunna ske stora förändringar i valet 2014. Jan Björklund lägger en stabil nationell grund, med utbildning, kunskap och integration i botten. Vi bygger vidare med de liberala alternativen för Örebro och örebroarna.

Det blir några spännande år!