Fokus på vem?

I morgon på kommunstyrelsen kommer vi att ha ett ärende om bemanning. Majoriteten har hittat på ett nytt ordpar "bemanningsstrategiska arbetet" som handlar om något oklart. Liksom hela ärendet är oklart.

I första beslutspunkten pekar de på att man ska fokusera på kunden eller brukaren. Jag kommer att yrka på något annat än brukarordet - ett typiskt sosseord som objektiviserar människan. Men anslaget är bra. Vi har bemanning för att klara av de behov örebroarna har.

Men det är inte det som är skälet att detta ärende finns uppe. Istället handlar det, som vanligt, om samma gamla vänstersaga som tidigare: Den ovillkorliga rätten till heltid.

Det finns ett självklart jämställdhetstema i frågan om hel- eller deltidstjänstgöring. Män jobbar heltid. Kvinnor i större utsträckning deltid. Den socialistiska vägen att lösa jämställdheten blir då att skapa tvingande förutsättningar. Socialdemokraterna försökte för sju år sedan att införa en ovillkorlig rätt till heltid som lag. Tack och lov förlorade de valet 2006 och förslaget gick i graven. Annars hade såväl den offentliga sektorn, som många småföretagare, fått enorma problem. Småföretagandet, exempelvis inom handeln, hade inte haft en chans.

När vi styrde Örebro försökte vi hitta andra vägar. Vi ville att kvinnor och män skulle ha samma möjligheter att välja den arbetstid man ville ha. Det innebar att tjänstgöringsgraden för kvinnor ökade, medan den i viss mån minskade för män. Intressant kanske?

Men vårt huvudfokus låg inte på personalen. Vårt huvudfokus låg då, liksom nu, på de människor vi är satta att vårda, lära, ha omsorg om, serva. Oavsett om vi kallar dem kunder, brukare, servicetagare eller kort och gott örebroare, är det deras behov vi som politiker och vi som offentlig organisation ska hantera.

Det innebär målkonflikter. Den stelbenta rätten till heltid krockar exempelvis med behovet av olika bemanning under olika tider på dagen på många boenden för äldre. Den stelbenta rätten till heltid krockar med behovet av olika bemanning under olika tider på dagen på förskolor också.

Det spelar ingen roll för socialdemokraterna. Om verkligheten inte stämmer överens med deras stelbenta, fyrkantiga världsbild, så får verkligheten förändra sig.

Typ: Vill inte de gamla gå upp efter ett schema som passar den ovillkorliga rätten till heltid så får de (gamla) väl anpassa sig. För personalen (Kommunals...) krav går först.

Nej - så säger de inte. Men det är mycket de inte säger.

Centerns krav på att gå med på denna heltidsresa har varit att den inte får påverka de anställda negativt vad gäller exempelvis krav på delade turer eller att de ska tjänstgöra på olika arbetsplatser. Just nu verkar Centern ha fått backa på detta krav. Nu är det bara heltiden som gäller. Men inte säger sossarna någonstans att rätten till heltid kan innebära att du får jobba 7 -12 och 4 -7 för att få ihop det. Inte heller säger de att det finns en risk att din arbetsplats är tre olika äldreboenden, eller kanske ett par förskolor, för att få ihop heltiden.

Tyvärr har ingen i den nuvarande majoriteten någon koll på ekonomi. Det märks också tydligt i det beslut som fattas i morgon. Den ekonomiska analysen lyser helt med sin frånvaro. Ingen är intresserad av vad det kostar. Och det är kanske enkelt att förstå. För det finns uträkningar som pekar på kostnader på minst 250 miljoner kronor per år för att införa den stelbenta, ovillkorliga rätten till heltid.

Men det vill ju vare sig Lena Baastad eller någon annan berätta om. För de kostnaderna måste tas ut genom besparingar. Det blir färre medarbetare som ska sköta jobbet. Det blir ännu färre lärare, färre undersköterskor och färre socialsekreterare. Det blir mindre pengar över till skolböcker, till föreningsbidrag, till Kulturskolan. Och det blir knappast några pengar över till löneökningar.

Fast vem säger det? Vem bryr sig? Politik är väl att vilja. Och vill inte ekonomin får den väl anpassa sig...

Den liberala vägen är annorlunda. Den handlar om ett tydligt fokus på de vi har att stötta och stödja. Det är den gamla kvinnan på äldreboendet som är vår huvudprioritet. Det är den unga flickan på förskolan som behöver vårt stöd. Det är tonårstjejen, med behov av många och goda samtal med sin kurator, som är centrum i vår politik.

För det behöver vi kompetenta medarbetare. Lärare med bra arbetsförhållanden och högre löner. Undersköterskor med god vidareutbildning och tillräckligt antal arbetskamrater för att klara även de tyngsta dagarna. Socialsekreterare med kompetens för att hantera även de svåraste fallen. Medarbetare som känner att de är uppskattade och som märker att deras arbetsplatser fungerar.

Då är arbetstiden en faktor, men bara en faktor bland flera. En god arbetsgivare ser sina anställda och söker vägar att möta deras behov. Det kan handla om att anpassa arbetsplatser. Det kan handla om nya sätt att möte behov av såväl ökad som minskad tjänstgöringsgrad. Det kan handlar om rätt till ständig kompetensutveckling. Det kan handla om bra löneökningstakt, större lönespridning och goda karriärmöjligheter för goda medarbetare. Det kan handla om arbetsplatser med tillräckligt antal arbetskamrater, med tillräckligt med pengar för inköp av material men utan anställningsstopp, inköpsstopp, vikariestopp, och andra mer eller mindre tillfälliga nödstopp.

Fokus måste alltid ligga på den människa som behöver vårt stöd och vår omsorg. Grunden för vårt stöd och vår omsorg ligger i en balanserad och långsiktigt hållbar ekonomi. Det är en liberal politik för välfärd. Idag, i morgon och kommande år.

Fel fokus

Folkpartiets landsmöte 2011 är slut. Det har varit ett bra landsmöte. Många frågor har gått i klart liberal riktning. Andra har handlat om de värderingsgrunder som måste finnas för ett liberalt samhällsbygge. På många områden har den dualism som socialliberalismen är, blivit tydlig. Klart liberalare inriktning på skatter, på arbetsmarknad, på lönebildning. Klart socialare inriktning på socialt arbete, på integration, på äldrevård. Och mer kommer fram till landsmötet 2013 då hela partiprogrammet ska vara förnyat.

Men det finns en del saker där även Folkpartiet är på väg åt fel håll.

Alldeles för ofta är nästan alla svenska "goda socialdemokrater". Den unika maktposition som partiet haft under 1900-talet har påverkat all politik, all media, alla partier på ett sätt som är fascinerande. De nya moderaterna kallar sig inte "Sveriges enda arbetareparti" för inte. För att bli maktägande måste man vara arbetareparti i Sverige, även om själva begreppet "arbetare" inte längre borde definiera svensk arbetsmarknad. Men socialdemokraterna har till och med fått många högskoleutbildade att tro att de egentligen är arbetare. Om inte genom att se till så de som är offentliganställda har fått dålig löneutveckling. Som lärarna till exempel. Eller sjuksköterskorna.

Det är i det perspektivet intressant att läsa Expressens ledare idag, och den diskussion som förs på SVD-Brännpunkt, kring rätten till heltid. Och det är i samma perspektiv intressant att följa de öppningar för att även folkpartister ska jobba för rätt till heltid som Folkpartiet nu diskuterat. I vårt fall handlar det om att vi som lokalpolitiker ska jobba för det.

Jag delar inte den synpunkten. Det finns flera skäl för det.

Det finns inte en kommun eller ett landsting som bildats för de anställdas skull. Vi har vårt uppdrag från medborgarna. Det är deras problem vi är satta att lösa. Det är deras uppdrag vi ska genomföra. Det är deras skattepengar vi ska förvalta. Men det synsätt som nu håller på att sprida sig från socialdemokratin in i moderaterna, och som även håller på att sippra in i Folkpartiet, är att det är de anställdas rätt som går före.

Det finns klara problem med en ovillkorlig rätt till heltid. Framförallt i små kommuner och på små arbetsplatser i kommunerna, men även för de anställda. Rätten till heltid kommer att innebära betydligt större krav på flexibilitet både vad gäller arbetstid och arbetsplats. Det kommer att handla om delade turer och fler arbetsplatser. Är medarbetarna villiga att acceptera detta? Och om inte - vad kommer alternativet att kosta?

Det finns beräkningar för Örebro kommuns del som visar att en rätt till heltid skulle innebära minst 10 miljoner kronor mer i utgifter, och sannolikt betydligt mer - varje månad! Är det verkligen rimligt? Det finns inga gratis luncher, ens i kommunen, så någon annan skulle få betala.

Kommer det att innebära sämre löneutveckling? Ja - i så fall finns ju inga skäl till att införa heltidsrätten, eftersom det är just möjligheten att leva på sin lön som är grunden.

Eller blir det skattehöjningar? Lika illa där - det blir inte lättare att leva på sin lön om den skatt som slår hårdast mot låginkomsttagare höjs...

Eller sänker de som vill ha rätt till heltider kvaliteten i vård, skola och omsorg? Ska de gamla, skolbarnen och förskoleungarna betala?

För mig handlar politik om att göra det som örebroarna önskar, på ett så bra sätt som möjligt:

Vi ska ha Sveriges bästa förskolor och skolor för kunskap och bildning där barn och ungdomar kan ta vara på sina möjligheter.

Vi ska ha Sveriges tryggaste äldreomsorg där den gamla kan känna sig trygg och omhändertagen på de villkor som just hon har ställt, helt individualiserat och personligt.

Vi ska vara Sveriges tryggaste stad, där vem som helst kan vistas var som helst vilken tid på dygnet som helst utan att känna otrygghet eller rädsla.

Och vi ska göra det med Sveriges bästa personal. Väl avlönad. Väl utbildad. Med bra arbetsvillkor och arbetsförhållanden. Och med den arbetstid som fungerar bäst både för arbetstagaren och arbetsgivaren utifrån örebroarnas krav och vilja.

De gamla socialdemokraterna hade oftast organisationen som mål. Banden mellan Kommunal och sossarna är orimliga! Deras påverkan på såväl lönebildning för andra grupper inom kommunen (typ lärare) som synen på heltidstjänster riskerar både välfärd och utveckling. Den kollektivistiska tron på en ovillkorlig rätt till heltid innebär att perspektivet förskjuts, från att den offentliga sektorn ska utföra det medborgarna vill och önskar, till att den själv bestämmer sina mål och sitt innehåll.

Det är sannerligen inte liberalt.

Media: SVD1 och SVD2, Expressen, DN

Heltid, eller?

I det nya numret av Dagens Samhälle är huvudnyheten att såväl moderater som socialdemokrater nu är för en generell rätt till heltid inom kommunen. Tidigare har socialdemokraterna varit för en total generell rätt till heltid och även velat lagstifta om detta. Det som nu hänt är att moderaterna, främst genom sin partisekreterare, valt att göra detta till en kommunal fråga.

Är det då rätt med rätt till heltid? Svaret på den frågan kan besvaras med både ja och nej.

Ja - därför att heltid är en viktig fråga för många. Flera yrken inom kommunen har ganska låga löner, och karriärmöjligheterna är begränsade. Det finns jämställdhetsaspekter inom heltidsfrågan som man inte kan bortse ifrån.

Nej - därför att kommunen i första hand inte är en organisation för sina anställda, utan för kommunens medborgare. Vi ska utföra vårt uppdrag utifrån mandatet från alla medborgare, inte från kommunens anställda. Om det är möjligt att skapa en god verksamhet där alla tjänster utlyses som heltider ska kommunen gå den vägen. Men om det blir en fråga om prioriteringar mellan god verksamhet och rätt till heltid måste vi hela tiden se till våra uppdragstagare, örebroarna.

I Örebro har koalitionen drivit en personalpolitik som handlar om att varje enskild anställd ska få den tjänstgöringsgrad man vill ha. För många är det heltid och vi ser att tjänsgöringsgraderna ökar, om än i liten omfattning. En intressant detalj är att anställningsgraderna ökat i de kvinnodominerade sektorerna, omsorg och skola, och minskat inom teknisk sektor.

Ska vi nu ge alla rätt till heltid? Jag är osäker. Varför? Jo - därför att det inte är någon qickfix för något. Låt mig ge några exempel.

Om rätt till heltid innebär kraftigt ökade kostnader, som slår igenom på kvaliteten, främst inom äldreomsorgen, väljer jag de gamlas rätt till god omsorg före heltid till de anställda.

Om rätt till heltid innebär att fler anställda får delade turer med enormt långa arbetsdagar, eller måste jobba på flera olika arbetsplatser, tror jag många funderar över vad heltidsrätten egentligen är värd.

Om rätt till heltid innebär fler timanställda och fler tidsbegränsade anställningar innebär det ökad osäkerhet och ökade risker för att fler får ännu lägre tjänstgöring än vad situationen är idag.

Detta kräver en djupare analys. Det som vi i Örebro varit rätt dåliga på är att få genomslag för vår vilja att alla chefer ska göra den analysen - går det att öka tjänstgöringsgraderna utan att öka kostnaderna eller försämra kvaliteten inom de kommunala verksamheterna - här finns mycket att göra.

Högre tjänstgöringsgrader är en pusselbit i jämställdhetspusslet. Men för socialdemokraterna har det ofta varit den enda pusselbiten. Men den är inte ens den viktigaste. Folkpartiets jämställdhetspolitik är betydligt bredare än så. För alla kvinnodominerade yrkesgrupper handlar det istället om att öppna de kommunala verksamheterna för alternativ, ge kvinnor rätt att söka jobb hos flera olika arbetsgivare, ge kvinnor möjlighet att höja sin lön genom att byta arbetsgivare och ge kvinnor samma rätt som männen att starta och driva företag inom sina egna yrkesområden.

Här har socialdemokraterna lagt locket på och stängt nästan alla dörrar som kan stängas. För oss liberaler gäller det istället att öppna dörrar, skapa möjligheter, visa på alternativ. För jämställdhetens skull är liberalismen i Folkpartiet det självklara valet, även i omvalet den 15 maj i Örebro.