Bistånd eller trygg pension?

Har idag haft ett antal diskussioner med äldre människor som menar att det är bättre att sänka biståndet och höja pensionerna och öka pengarna till äldreomsorgen än att stå fast vid enprocentsmålet. Jag har envist försökt förklara att min inställning är att vi måste våga ta vårt internationella ansvar. Biståndet är ingen regleringspostsfråga. Biståndet är ett sätt att visa solidaritet med de som har det allra svårast i världen.

Man kan mycket väl acceptera att dagens bistånd inte håller ett riktigt kvalitetsmått. Det ges till odemokratiska regimer. Det hamnar alldeles för ofta i byråkrati och i korrupta politikers fickor än hos dem som behöver det.

Då finns två vägar ut. Antingen säger vi att eftersom biståndet inte fungerar så drar vi ner det. Eller så säger vi att eftersom det inte fungerar så förändrar vi det, men behåller nivån. Jag tror på det sistnämnda. Biståndet måste villkoras av en demokratiutveckling, gå till sjukvård, skola, rättssystem. Mer bistånd kan gå genom ideella organisationer.

Det är också fel att ställa behövande grupper mot varandra. Socialdemokraterna har misskött äldreomsorgen under många år. Men det ska inte världens fattiga behöva sota för. Det finns resurser i det svenska samhället som räcker till både bistånd och omsorg.

Demokrati

Igår debatterade jag mot ett parti som är främlingsfientligt och nationalistiskt. Deras idéer är i mitt tycke gräsliga. De riskerar att leda till ett samhälle där människa ställs mot människa och murar reses mellan "oss här inne" och "dom där utanför".

En del tycker inte att man ska ta sådana debatter. Flera av de etablerade partierna menar att det är bättre att låtsas som om de inte finns. Deras politik har bland annat lett till att partiet nu finns i allt fler fullmäktige och att många elever i grund- och gymnasieskolorna säger att de sympatiserar med denna främlingsfientlighet.

Mitt vapen mot denna skrämmande politik är det vapen som alltid varit demokratins enda: Den öppna och fria debatten.

Tyvärr finns det krafter som väljer andra vägar. Debatten i går stördes på flera sätt. Dels genom falska telefonsamtal som berättade om att den skulle inställas. Dels genom att låsen till lokalen manipulerades. Dels genom att brandlarmet saboterades under debatten.

Den som väljer tystnadens och sabotagets väg riskerar långt mer än personliga straff. Den människan sätter demokratin i fara.

Utmaning

Det är synd att inte Göran Persson vågar möta Fredrik Reinfeldt i offentliga debatter. När han har haft chansen, som efter alliansens presentation av valmanifestet, har han backat. Istället har han sänt fram Mona Sahlin. Reinfeldt har naturligtvis vägrat. En presidentkandidat i USA debatterar mot en annan presidentkandidat, inte mot en senator. En statsministerkandidat i Sverige debatterar mot den andre, just för att väljarna ska kunna se skillnader i den politik som kommer att föras.

Nu verkar (s) alltså tycka att det är intressantare med andra debatter. Därför tar jag här och nu chansen att utmana Göran Persson på debatt. Jag, en lokalt förankrad politiker med Örebro kommun som arbetsplats, skulle gärna debattera de viktigaste frågorna i valet, de som berör människornas vardag. Hur blir det med skolan? Kunskap eller ... Hur blir det med äldreomsorgen? Trygghet eller ... Hur blir det med den sociala omsorgen? Fler uteliggare eller ...

Hör av dig Göran. Jag ställer upp.

Hur kan ni?

Ytterligare en ÖSK-förlust mot ett bottenlag. Det börjar bli för många. Hur kan ett lag som spelar fotboll med allsvensk kvalitet (första halvlek mot Degerfors) plöstligt inte ens få ihop det grundläggande spelet mot bottenlag som Qvidin, Falkenberg, Sundsvall???

Idrott är inte politik. Idrott är psykologi. ÖSK kanske inte behöver en ny anfallare. ÖSK behöver en terapeut.

Tonen i politiken

I går var näringsministern i stan. På Stortorget pratade han politik. Eller vad det nu var. Han kallade alliansens politik för "hässkitspolitik" och försökte sedan göra någon slags övergång till hur han egentligen kunde använda ett sådant nedlåtande ord i sitt tal.

Man måste bli bekymrad när socialdemokratiska ministrar hellre använder nedsättande ord som "muppar" och "hästskit" än pratar politik. Hittills har jag inte hört en enda sådan kommentar från någon av de ledande allianspolitikerna.

Tyvärr går språkbruket igen lokalt. Socialdemokraterna bär ett stort ansvar för hur politiken kommer att utvecklas. Att vara politiska motståndare berättigar inte till personligt nedsättande språkbruk.

Ett räkneexempel

En försiktig beräkning av sossarnas vallöften:
Järnvägsförbindelse 50.000.000
Stadsmiljö 5.000.000
P-platser 500.000
Bussar 5.000.000
Resurscentrum 2.000.000
Sommarjobb 1.000.000
Nyföretagande 5.000.000
Heltid 50.000.000
Läkarutbildning 500.000
Mångfaldsutbildning 15.000.000
Utsatta kvinnor 1.000.000
Medborgarkontor 10.000.000
Handikappanpassning 5.000.000
Handikappbostäder 9.000.000
Förskoleplatser 1.000.000
Lärarutbildning 1.000.000
Fortbildning 2.000.000
Skolombyggnation 50.000.000
Seniorbostäder 100.000.000
Äldreläkare 2.000.000
Äldreinformation 1.000.000
Hemavlastning 5.000.000
Kompetensutveckling 2.000.000
Belysning 1.000.000
Bro vid Oset 1.000.000
Nytt bad 500.000
Vivallahall 30.000.000
Ungdomens hus 1.000.000

SUMMA 365.500.000

Priset för den socialdemokratiska valrörelsen är 365 miljoner femhundratusen kronor. Försiktigt räknat.

Finns det någon som kan tro på en sådan politik?

Engagemang

I går var det åtminstone fyra partier nere vid vallen när ÖSK slog Degerfors med 2-1. Jag är fortfarande hes efter att ha skrikit åt domaren och jublat åt målen. Vet att man inte ska skrika åt domaren, men vad gör man när han dömer fel hela tiden, typ:)

För oss i Folkpartiet är det inte första gången. I våras hade vi en fantastisk kväll när ÖSK slog Norrköping, grillkväll i parken och utdelning av några hundra broschyrer. I går, i regnet, valde vi istället att dela ut "vallotter", små papper som inte blev så blöta. Det gick väl ut dryga tusen innan de vi tryckt tog slut!!!

Såg Björn Sundin vid arenan i går. Jag kan tycka vad jag vill både om hans politik och hans sätt att framföra den. Men han är i alla fall engagerad. Det ska han, alla andra sossar, kristdemokrater, centerpartister och naturligtvis alla glada folkpartister ha en eloge för.

Alliansen presterar, Person abdikerar

Idag presenterade allianspartierna sitt valmanifest. Det handlar om jobben, precis det som socialdemokraternas manifest inte handlade om.

Samtidigt var det meningen att statsministern och moderatledaren skulle debattera manifestet i TV på kvällen. Just nu verkar det som om Persson inte vill eller vågar ta en debatt till mot alliansen. Statsministern har redan abdikerat. Tydligare kan inte det socialdemokratiska moraset beskrivas.

Tonläge i debatter

Läser idag i NA det senaste angreppet på mig som person. Inte ett spår av politik. Bara rena personangrepp.

Det är OK. Det är något man får tåla.

Eller...

I går läste jag Agneta Bloms blogg där hon skriver om debattklimatet i kommunen. Utifrån sitt tidigare uppdrag som handlade om hur förtroendevalda upplever sin situation, ber hon och Torgny Larsson (s), kommunfullmäktiges ordförande, oss som politiker att tänka över vad vi säger och hur vi säger det. Lite längre ner påpekar hon att det inte kanske är så lyckat att kalla folk för lögnare.

Det är enkelt att hålla med henne. Men samtidigt måste man fundera: Var går gränsen mellan ett acceptabelt politiskt angrepp och ett angrepp som blir personligt? Om en politiker ljuger, är det då rätt eller fel att påpeka det? Blir en anklagelse om lögn alltid ett personangrepp?

Man kan fortsätta att fundera: Innebär olika kulturella bakgrunder olika acceptans för konflikt som arbetsredskap? Innebär olika utbildningsbakgrund, eller retorisk kunnighet, olika acceptans för konflikten som arbetsredskap?

Det är inte lätt alla gånger. Jag vågar ändå påstå att jag som person har fått del av fler offentliga angrepp riktade mot mig som person eller personlighet, utan politiska undertoner, än någon annan lokal politiker.

Men det är en del av spelets regler.

Eller...

valspurten i gång. FP i medvind

Valstugorna öppnade så officiellt. Inga hårdare ord mellan partierna nere på torget. Skönt.

Kan säga att intrycket var mycket positivt. Det bärande temat från många människor är att de vill att den nuvarande majoriteten ska ersättas av något nytt. "I år blir det er tur att få min röst" eller "Jag har alltid röstat på sossarna, men inte i år" är ganska vanligt förekommande. Det känns bra.

Varför känns det bra? Därför att mitt och Folkpartiets arbete i Örebro de senaste 8 åren gått ut på att visa att det finns ett bättre alternativ än den nuvarande, ganska trötta majoriteten. Därför att människor verkar inse att det finns ett parti med en vision om Örebro, om skolan, äldreomsorgen, företagandet, som inte bara bygger på mer av samma.

Det ska bli en mycket intressant valrörelse.

Allians i Örebro

"Bättre fyra kalla kastruller på en varm spis än tre varma på en kall!" (gammalt kinesiskt ordspråkstravesti)

Det har funnits frågor varför det inte gått snabbare med allianssamarbetet i Örebro. Svaret från min synvinkel kan läsas ovan. Låt mig förklara:

Vi är fyra olika partier. I Örebro har skillnaderna varit större än på många andra platser. Vi har varit fyra kalla kastruller. Naturligtvis hade vi kunnat göra som vänsterkartellen, rusa in i ett samarbete, skriva 133, 134 eller till och med 135 punkter för Örebro, och sedan inse att den gemenskap som döljer sig bakom orden är lika kall som en kall spis. Vänsterkastrullerna svalnade snabbt. Kaos och kyla följde i kastrullens, ursäkta, kartellens spår.

För vår del har det istället varit viktigt att hitta det vi kan bygga en långsiktig gemenskap kring först. Lika viktigt har det varit att se var vi är oense och finna vägar att lösa konflikter. Vi har fått ett generalrep kring mässan, men gårdagens samtal visar att det finns vägar ut. Min avsikt har under denna tid varit att först få spisen varm, finna hållbara samarbetsformer, och sedan i lugn takt jobba igenom allianssamarbetet.

Nu är vi ytterligare en bit på väg. Vi har ett alliansmanifest som kommer att presenteras de kommande veckorna. Vi har en gemensam organisationssyn som vi slipar vidare på.

På den andra sidan finns .
Just det. Ingenting.

Bodström kallar alliansen muppar

Jag erkänner. På offentlig plats, på denna blogg, har jag kallat två socialdemokrater lögnare. Eller en i alla fall. Den andre skrev en artikel som så att säga gick runt sanningen.

Det är kanske grovt. Men tyvärr är det sant. Även i den politiska debatten måste en lögn få kallas en lögn och en lögnare för det han är.

Det är viss skillnad på detta och det som justitieministern gjorde i TV i måndags. Då valde han att kalla alliansföreträdarna för "muppar". Det har ingenting med något de sagt eller skrivit att göra. Han ville förnedra ledarna för fyra andra partier. Det finns inget försvar för ett sådant agerande. Om det politiska språket enbart ska användas till att klistra nedsättande ord utan innehåll på andra politiker är det bekymmersamt.

Jag kommer att fortsätta att kalla en lögn för en lögn. Men jag kommer aldrig att kalla en motståndare för en mupp.

Lögnarna(s) parti

Idag tror jag rekordet i lågt stående valrörelse slagits. När man slår upp tidningen på morgonen kan man läsa Lars-Erik Sotings svar på Johan Åqvists artikel om den redan låga sossepropagandan om trygghet eller rädsla. Artikeln var tyvärr fylld av svepande felaktigheter om Folkpartiets politik. Det är allvarligt att ett fackförbund väljer att använda medlemmarnas pengar, där merparten inte ens röstar på (s), dels till propaganda som ska skrämma väljarna från ett hot som inte finns, dels på artiklar som målar upp en felaktig bild av ett parti och sedan hotar med bilden och inte verkligheten.

Som om inte detta vore nog går sedan detta partis valledare, Björn Sundin, ut med direkt lögnaktiga påståenden kring arbetet med de gemensamma valstugorna. Folkpartiet var det enda partiet som drev frågan om tidigare öppningsdatum för valstugorna. Flera partier ville ha ännu kortare öppettider än de 4 veckor som nu blev. Socialdemokraterna var, det ska erkännas, det parti som var minst emot vår vilja att öppna tidigare. Men inte förrän vi gav besked om att vi skulle söka eget tillstånd från den 1 augusti valde de andra partierna den kompromiss som sedan avtalades: Rätt att ställa ut stugorna 14 augusti. Rätt att öppna den 21 augusti. Det förekom ingen information om att socialdemokraterna tänkte ha två valstugor, en mobil och en fast. Det förekom ingen information om att de skulle driva kampanj från den mobila valstugan denna vecka.

Så drar Björn Sundin in frågan om Folkpartiets kampanjer på marknadsafton och Örebrofesten i sammanhanget. Vad har det med saken att göra? Vi har sökt egna tillstånd, både för vagn och servering. Vi har gjort egen marknadsföring. Vi har tagit egna initiativ. Det har inget att göra med det avtal som träffades mellan de 7 (eller kanske var det bara 6?) partierna om Stortorget runt valtorget.

Socialdemokraterna är allt mindre sociala, och tyvärr allt mindre demokratiska. Det är den råa makten som gäller.

Prata väder i valet

Det regnar. Idag igen.

Skönt. Men hur länge?

På sex veckor har man knappast sett regn. Sedan i midsomras har fälten i Fällersta bara fått ett par millimeter. Tack vare den blöta och kalla våren har grundvattnet varit högt så träd och grödor har klarat sig. Frågan är vad som hänt om våren varit mer normal.

Nu regnar det. I går kom 30 mm. Idag ytterligare några. Mer väntar. Frågan är hur mycket. Jag har förutspått att hösten 2006 kommer att gå till historien som en av de blötaste. Översvämningar av olika storlek kommer att inträffa, på olika håll i landet.

Det är en ganska enkel spådom byggd på minimal statistik och lite klimatkunskap. Statistiken säger att det är möjligt med mycket regn i år. Klimatkunskapen säger att varm luft kan innehålla mer vatten som gör det möjligt för ökade regnmängder. Samma klimatkunskap säger att klimatförändringarna kommer att innebära ökad risk för extremer. En extremt torr sommar skulle kunna följas av en extremt blöt höst. Typ.

Oavsett om nu min spådom slår in borde vädret vara en av valets viktigaste frågor. Klimatförändringarna kommer att påverka oss. Vi vet inte bara när, hur och hur mycket. Socialdemokraterna har presenterat en "lösning" på problemet. Mer biobränslen från skogar och jordbruksmark. Det kommer att innebära en storskalig socialisering av svenskt jordbrukande och minskad biologisk mångfald.

Folkpartiet menar att kärnkraften är en del i lösningen. Men man orkar ännu inte ta in helheten av alla åtgärder som behövs.

Om jobben och välfärden ska räddas borde vi prata mer väder i valrörelsen.

Värderingar eller detaljer?

Årets valrörelse riskerar att bli en traditionell svensk valrörelse. Tyvärr. Det handlar om att ge olika grupper lite pengar. En skvätt här. En skvätt där. När man sedan summerar ser man att det inte går ihop sig. Huvudmotståndare i denna politik är socialdemokrater och moderater. Det märks extra tydligt efter Reinfeldts valupptaktstal. De båda partierna för ibland varandras politik.

Men: Det finns framförallt ett parti som beter sig något annorlunda. Folkpartiet har faktist denna valrörelse hittills fokuserat mer på värden och värderingar än på detaljpolitik. Det är bra. Jag som så ofta klagar får acceptera att partiet hittills gör rätt enligt mitt sätt att se på politik.

När jag analyserar vad politik är återkommer jag ofta till amerikansk politik och presidenterna Bush och Carter. Jimmy Carter var en fantastisk president som ville väl. Han var kunnig och duglig och fattade massor av bra beslut. Men han gjorde litet avtryck på omvärlden. Varför? Jo - han var en administratör av det rådande systemet.

Georg W Bush kan inte påstås vara den president som kommer att gå till historien som den som kunnat mest, i vart fall om man ska tro på vad man läser om honom. Men han kommer i alla fall att vara en av de presidenter som ändrat det amerikanska samhället mest, eftersom han kommunicerat värderingar, konservativa, kristendomska, traditionellt amerikanska värderingar.

På samma sätt borde det kunna gå att i Sverige driva en kampanj som handlar om visioner och värderingar istället för administration och detaljbudgetar.

(Ja förresten. Även (c) driver i vissa frågor en sådan politik.)
((Och (v) ibland även om deras är så orimlig att den inte kan fungera som förebild))

Israel - Libanon - Hizbollah - Palestina - USA - ...

Ingen bloggare kan väl undvika detta ämne. Jag är inte tillräckligt kunnig, eller omnipotent, för att tro att jag har förslag som skulle kunna lösa konflikten. Jag kan bara peka på två saker:

1) Vapen är inte alltid rätta lösningen till fred. Ibland sår vapen mer vind och skördar mer storm än alldeles för många tänkt sig.

2) Det behövs en nystart för pacifismen. De senaste åren har "fredsskapande" och "fredsframtvingande" militära åtgärder blivit allt populärare. Tron på att det istället är humanitära åtgärder som skulle vara verksamma är vikande. Men den tron behövs. Mer än någonsin.

S på defensiven

Folkpartiet går fram i de opinonsundersökningar som presenterats efter valet. Alliansens försprång ökar. Det verkar finnas oro i de socialdemokratiska leden. Det är bra. Demokrati förutsätter maktskifte. Det är dags att socialdemokraterna får lämna maktens boningar, gärna för 8 - 12 år i ett första skede.

Oron bland (s) märks inte minst på att de triangulerar allt friskare. Nu senast försöker de ta över alliansens fastighetsskatteförslag. Men deras trovärdighet är liten.

Hur går det då i Örebro? Vi ser maktapparatens miljoner rulla i reklambranschen. Med fackets resurser i ryggen kan partiet som inget annat köpa sig plats, om inte politikens innehåll klarar det. Men det kommer inte att hjälpa.

Hittills finns inget annat alternativ i Örebropolitiken än en folkpartiledd allians. Ett försvagat vänsterblock har ingen sammanhållning överhuvudtaget. Det lär knappast gå att sy ihop en majoritet där ett parti har all makt och de andra ska lyda blint en period till. Nej - här ligger vi i alliansen ljusår före. Vi tror på maktdelning också inom en flerpartimajoritet.

Nästa vecka tas nästa steg av alliansen i Örebro. Dagen för förändring närmar sig!

Rätt att ta i med hårdhandskarna mot GD(s)

Det finns ett antal länder som inte har neutrala, eller som det heter - oväldiga, tjänstemän. Sverige är inte ett av dem. Tillsammans med flera odemokratiska länder är det i Sverige regeringen som handplockar exempelvis generaldirektörer (GD). Det har inneburit att det på väldigt många höga stolar sitter rena socialdemokrater, eller socialdemokraterna närstående personer.

Gång efter gång vägrar socialdemokraterna att reformera systemet. Det borde ju vara naturligt att man för dessa viktiga poster utsåg människor efter kompetens och skicklighet istället för partibok och umgänge. Men (s) säger nej. Den mentala enpartistaten har talat.

Nu vill alliansen ta i med hårdare handskar. Det är bra. Efter de tidigare borgerliga valsegrarna har många berättat om ett kompakt motstånd mot förändring från en administrativ ledning som går i (s) ledband. Det var intressant att höra Inga-Britt Ahlenius sommarprogram häromdagen. Den blicken innifrån borde fått fler att få upp ögonen för vad som egentligen sker i Sverige.

EntreprenörskapsSvamp

Varför inte göra Svampen till ett entreprenörskapscentrum? Känns det märkligare att satsa ett par miljoner om året för att ge enskilda människor möjlighet att testa sina affärsidéer än att satsa nästan 500 miljoner på en mäss- och kongressanläggning? Björn Sundin verkar tycka det. Han stället gärna upp på högriskprojektet "Citymässan" som förutom att den inte kommer att bära sina kostnader, också har en mycket osäker framtid. Örebros södra infart kommer att förfulas, genomfartstrafik kommer att tillåtas förbi dagis och skolor, och ett gigantiskt parkeringsgarage breder ut sig över några av de sista 1800-talshusen i centrum. Hur många jobb kommer det att skapa? På sittande kommunstyrelse höftade majoriteten till det och kom till slut fram till ett par hundra. Vad kostar det? 125 miljoner i första svängen. Till detta ska läggas 280 miljoner för kongresshallen och de ytterligare tiotals miljonerna för vägbyggen och kommunala hotell. Vad får kommunen in i externa hyresintäkter? 5 miljoner typ. Den årliga kostnaden för kommunen borde ligga på runt 30 - 50 miljoner. Stadsbiblioteket, som Björn Sundin ansvarar för, får årliga hyreshöjningar och lägger runt 10 miljoner av detta. Återstår alltså 15 - 35 miljoner som skattebetalarna får punga ut med.

Mot detta ställer vi i Folkpartiet upp det som till och med regeringen inser är nödvändigt. En satsning på det småskaliga, de lokala entreprenörerna. Regeringens egen myndighet Nutek har räknat med att det måste startas minst 10 000 fler företag om året för att få en rimlig återväxt av företag och för att kompensera de arbetstillfällen som försvinner från de större industriföretagen. Vi säger att Örebro, från den bottennivå socialdemokraterna har för oss till, borde kunna växa med 100 nya företag om året i tio år.

Och varför inte Svampen? En av Örebros viktigaste symboler kunde också bli symbol för den framtida entreprenörskapsstaden, en stad där inte kommunen och det offentliga är allt.

Men jag lovar: Björn Sundin och alla andra kommer också i fortsättningen att kunna besöka Svampen för en kopp kaffe, en glass och en titt på utsikten. Entreprenörskap är inte i första hand stora och flashiga byggprojekt. Det räcker ofta med ett skrivbord, en telefon och en dator i en inspirerande och skapande miljö.

Den miljön vill vi i Folkpartiet lägga grunden till.

Vad víll egentligen Maud?

Maud Olofsson har utnämnt sin (eller Centerpartiets?) huvudfiende. Märligt nog blev det inte socialdemokraterna, vänsterpartiet eller miljöpartiet. Det blev Folkpartiet. På annat sätt kan man inte tolka hennes huvudbudskap till partiets kärntrupp i helgen. Partiet ska ta över Folkpartiets roll som tredje största parti.

Vill Maud Olofsson på detta sätt spräcka alliansen? Är det hennes partis dåliga opinionssiffror som skrämmer henne eller handlar det om att de delar av partiet som ser socialdemokraterna som den naturliga samarbetspartnern som måste få ett köttben? Folkpartiet är det naturliga andravalet för de allra flesta, framförallt socialdemokraterna, och är ännu det parti som kan avgöra maktskiftet.

Det är kanske onödigt att spekulera vidare i frågan. Det bekymmersamma är att ledaren för ett av allianspartierna nu väljer att gå ut och offentligt försöka spräcka alliansen. Lars Leijonborg har hanterat frågan väl. Det finns inget annat sätt för honom än att lugnt peka på behovet av mer samarbete istället för interna strider.

Vi kan tycka vad vi vill om allianssamarbetet. Jag har i många olika sammanhang pekat på behovet av ett starkt och fristående socialliberalt Folkparti. Den kampen kommer jag att fortsätta. Men att som centerledaren gör nu, i valspurten, gå ut och försöka få tillstånd en alliansstrid är bara dumt. Det räcker gott med att miljöpartiet och vänsterpartiet gör detsamma mot sossarna.

Låt oss inse - för demokratins skull är socialdemokraterna huvudmotståndaren, både i Örebro och i Sverige. Vi kan inte med hedern i behåll vandra längre på vägen mot den mentala enpartistaten.