Årets valrörelse riskerar att bli en traditionell svensk valrörelse. Tyvärr. Det handlar om att ge olika grupper lite pengar. En skvätt här. En skvätt där. När man sedan summerar ser man att det inte går ihop sig. Huvudmotståndare i denna politik är socialdemokrater och moderater. Det märks extra tydligt efter Reinfeldts valupptaktstal. De båda partierna för ibland varandras politik.
Men: Det finns framförallt ett parti som beter sig något annorlunda. Folkpartiet har faktist denna valrörelse hittills fokuserat mer på värden och värderingar än på detaljpolitik. Det är bra. Jag som så ofta klagar får acceptera att partiet hittills gör rätt enligt mitt sätt att se på politik.
När jag analyserar vad politik är återkommer jag ofta till amerikansk politik och presidenterna Bush och Carter. Jimmy Carter var en fantastisk president som ville väl. Han var kunnig och duglig och fattade massor av bra beslut. Men han gjorde litet avtryck på omvärlden. Varför? Jo - han var en administratör av det rådande systemet.
Georg W Bush kan inte påstås vara den president som kommer att gå till historien som den som kunnat mest, i vart fall om man ska tro på vad man läser om honom. Men han kommer i alla fall att vara en av de presidenter som ändrat det amerikanska samhället mest, eftersom han kommunicerat värderingar, konservativa, kristendomska, traditionellt amerikanska värderingar.
På samma sätt borde det kunna gå att i Sverige driva en kampanj som handlar om visioner och värderingar istället för administration och detaljbudgetar.
(Ja förresten. Även (c) driver i vissa frågor en sådan politik.)
((Och (v) ibland även om deras är så orimlig att den inte kan fungera som förebild))
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar