Bistånd eller trygg pension?

Har idag haft ett antal diskussioner med äldre människor som menar att det är bättre att sänka biståndet och höja pensionerna och öka pengarna till äldreomsorgen än att stå fast vid enprocentsmålet. Jag har envist försökt förklara att min inställning är att vi måste våga ta vårt internationella ansvar. Biståndet är ingen regleringspostsfråga. Biståndet är ett sätt att visa solidaritet med de som har det allra svårast i världen.

Man kan mycket väl acceptera att dagens bistånd inte håller ett riktigt kvalitetsmått. Det ges till odemokratiska regimer. Det hamnar alldeles för ofta i byråkrati och i korrupta politikers fickor än hos dem som behöver det.

Då finns två vägar ut. Antingen säger vi att eftersom biståndet inte fungerar så drar vi ner det. Eller så säger vi att eftersom det inte fungerar så förändrar vi det, men behåller nivån. Jag tror på det sistnämnda. Biståndet måste villkoras av en demokratiutveckling, gå till sjukvård, skola, rättssystem. Mer bistånd kan gå genom ideella organisationer.

Det är också fel att ställa behövande grupper mot varandra. Socialdemokraterna har misskött äldreomsorgen under många år. Men det ska inte världens fattiga behöva sota för. Det finns resurser i det svenska samhället som räcker till både bistånd och omsorg.