En budgetdebatt

Har suttit på budgetdebatt hela dagen. Klockan 9 drog det igång. Snart kör vi igång sista ämnesområdet, social välfärd.

Det är mycket prat idag i fullmäktigesalen. Kanske är det mindre lyssnande. Som Rasmus Persson uttryckte det - Du hör inte, du lyssnar inte, du hör inte, du lyssnar inte.

När jag var yngre tyckte jag att fullmäktigedebatterna, speciellt budgetdebatten, var viktiga att vinna. Själva argumentationen, som fick motståndaren att backa, var värd nog. Rubriken i morgondagens tidning var spännande. Visst blev det både slängar och efterslängar som sett i efterhand inte alltid var de mest lyckade. Men debattvinsten var ändå målet.

I dagsläget är jag inte längre lika säker. Visst måste man inse att politik och demokrati måste handla om debatt. Argument ska brytas och gränser tydliggöras. Men jag blir allt osäkrare på att debatterna i fullmäktige är rätt, på rätt sätt, för rätt publik, med rätt teman.

Innan en debatt i fullmäktige möts majoritet och opposition i otaliga möten. Redan där stöts och blöts argumenten. Ibland är det otydligare vilket parti man tillhör och tydligare vilken nämnd man sitter i. Ärendena rullar genom den kommunala hierarkin. Ju längre upp man kommer, desto mer politik blir det. En del ärenden hamnar till slut i fullmäktige. Oftast är de redan kända och diskuterade i omgångar dessförinnan.

I de allra flesta ärenden är vi överens. I många ärenden, frågor och interpellationer, ska inte ens beslut tas. Ändå förs långa diskussioner. Är det rätt prioriteringar?

Jag tror på fullmäktiges roll. Jag skulle vilja värdera detta parlament högre. Frågan är hur det ska göras.

När jag pratade med en demokratiforskare för något år sedan menade han att även kommunerna borde styras som parlamentariska demokratier, det vill säga där majoriteten har regeringsmakten och oppositionens roll manifesteras i fullmäktige. Det skulle tydliggöra regeringsmakten, och öka oppositionens roll som ifrågasättare.

Kanske är det en väg att gå. Det jag är säker på är att vi måste söka förändring.