Individperspektiv

Jag gjorde ett val för ett drygt år sedan vad gäller min blogg. Från att ha skrivit både om det lokala och det nationella, har jag bara skrivit om det lokala. För bloggen har det inneburit något färre läsare, samtidigt som reaktionerna på bloggen blivit fler via de kanaler som den läses genom.

Men idag tänker jag ta avstampet i det nationella.

Jasenko Selimovic (fp) skriver idag en helt lysande text i DN som svar på Jonas Hassam Kemiris brev till justitieministern. Jonas Hassan Kemiris text var ett gediget verk, ett öppet brev som hade och nådde sitt syfte. Omöjligt att svara på för justitieministern. Omöjligt att bemöta för henne som svensk överhet.

Men idag överträffades Jonas Hassan Kemiri av statssekreteraren, tidigare teaterchefen och folkpartisten Jasenko Selimovic. Han skriver en lysande text, såväl innehållmässigt som språkligt. Det finns ett flyt i både tanke och ord som imponerar enormt. Och så finns det ideologiska grunden, den liberala individualismen, som en blåklintsblå tråd genom hela resonemanget.

När Jonas Hassan Kemiri blir en del av kollektivet, grupperar ihop människor och passiviserar dem i det oundvikliga utanförskapet, eller i den lika oundvikliga dolda rasismen, lyfter Jasenko Selimovic individen, låter inte det oundvikliga ödet styra vare sig de invandrade eller de infödda, och öppnar hela artikeln igenom dörrar till den möjliga framtiden.

Det är retorik. Det är politik. Det är lysande.

Sällan har det liberala samhällets grundvalar pekats ut på ett så tydligt sätt i någon fråga som Jasenko Selimovics. Sällan har de liberala idéerna brutits så tydligt mot den förhärskande socialdemokratiska kollektivismen. Sällan har den liberala framtidsoptimismen framstått som så nödvändig för ett samhälle, som just idag.

Jasenko Selimovics artikel har både ett nationellt och ett universellt tema. Men som lokal politiker finns beröringspunkterna också i min vardag, i den lokala politiken, i de val och de prioriteringar som görs i Örebro, idag, här och nu. Och skillnaderna är lika tydliga.

Vi har en majoritet, där de styrande socialdemokraterna kollektiviserar örebroarna. Här finns (exempelvis) Vivallaborna, de som är utanför, de som behöver hjälpas av de styrande. Vivallabornas egna föreningar duger inte. Vivallabornas egna initiativ duger inte. De är ju utanför... Majoriteten kollektiviserar, passiviserar, likriktar. Deras budskap till dem blir: Ni klarar det aldrig själva. Ni måste ha hjälp av oss.

Och så finns vi liberaler. Vi som ser Vivallaborna (exempelvis) som individer med egen vilja, egna förmågor, egna livsval och egna möjligheter. Där politiken blir stöttande, utan att ta över det egna ansvaret. Där ansvaret alltid är individuellt, men där individerna samverkar utifrån sina egna bevekelsegrunder. Vårt budskap till dem blir: Ni kommer att klara det. Framtiden ligger i era händer. Vi ger er bara de förutsättningar ni behöver.

Nyss fick jag den första kallelsen till Västerporten ABs styrelse. Kan läsa i affärsplanen att bolaget hela tiden ska ställa följande frågor till sig själv:

*Gör vi en god affär? 

*Skapas nya jobb och arbetsplatser?
*Stärks stadsdelen?
*Finns det andra intressenter/aktörer?

Rangordningen är tydlig, först i sista hand kommer frågan om någon annan också kan få vara med... Och tydligare kan det knappast bli när någon vill visa på skillnaderna mellan en kollektivistisk socialistisk bolagspolitik, och en liberal politik för individernas egenmakt och ökad demokrati.

Det behövs fler som Jasenko Selimovic. Människor som vågar stå upp för individen, för egenmakten, för liberalismen och för möjligheterna, även när kollektivismens vänstervindar viner utanför knutarna.

Media: DN

Om gator i Nya Hjärsta

I dagarna har Lena Baastad och Björn Sundin sänt ut ett brev till de boende i Nya Hjärsta. Något kryptiskt menar de att Hjärstaborna inte behöver oroa sig för några öppnade vägar mellan Nya Hjärsta och Vivalla. Det finns inga planer. I vart fall inte just nu. Och om det blir några planer så kommer en öppning av vägarna att föregås av en bred dialog.

Är det någon mer än jag som får Tage Danielssons monolog om kärnkraften i örat?

Timingen av brevet är väl inte den bästa. För idag kan vi läsa att Björn Sundin är villig att satsa upp emot 80 miljoner av skattebetalarnas pengar på att lösa trafiken för den nya elithallen i Hjärstaskogen. Nej - så står det inte. Han är villig att satsa upp emot 80 miljoner på att lösa hela trafiksituationen för Boglundsängen/Vivalla. Och hans beräkning är att det bara är 3,5 miljoner som beror på elithallen.

Ja, ja. Jag säger som Mark Twain: Det finns lögn, förb.. lögn och statistik. Att ens bry sig om att hitta på en siffra för hur mycket av en investering som beror på den nya elithallen i Hjärstaskogen visar hur illa Sundin och Baastad är ute i frågan.

Diskussionen om behov av nya trafiklösningar kom sedan Länsstyrelsen i Örebro påpekat att de inte skulle godkänna elithallen om inte kommunen löste trafiken. Därför, och enbart därför, har utredningen gjorts just nu.

För att dribbla bort korten, har Sundin begärt en större utredning, en som tar med alla investeringar i en oviss framtid för hela området. Och vips, så kan man trolla bort massor av miljoner från elithallen och lägga det på framtida byggnationer som kanske kommer. Men till dess denna ovissa framtid är här, kommer kraven från länsstyrelsen att ligga fast. Och det innebär att varenda krona som investeras i nya gator och vägar, beror på elithallen i Hjärstaskogen.

Att påstå något annat är bara att slå röda dunster i ögonen på folk.

Men det finns massor av problem som Björn Sundin och Lena Baastad ännu inte rett ut. Ett av dessa är var alla bilar ska parkera. Läs i na.se idag i kommentatorsfältet. Där beskriver Sundin själv elithallens funktion så här: "Men hallen är till för fotbollen i hela regionen och kommer dessutom att locka fler att besöka Örebro".

Och det är just detta som varit huvudskälet till eltihallen hela tiden. Det handlar om någon märklig syn att om man bygger en elithall just där, så ska de som kommer dit och spelar eller tittar på fotboll, lyfta Vivallaborna ur deras utanförskap. Helt obegripligt för mig. De enda som kan lyfta Vivalla ur utanförskapet är Vivallaborna själva. Och då kräver det att vi litar på dem. Men det gör vare sig Sundin eller Baastad. De olitar på Vivallaborna så till den milda grad att de inte ens vill jobba med de befintliga fotbollföreningarna, utan istället startar en ny kommunal fotbollförening och ger den hundratusentals kronor om året i stöd.

Tillbaka till spåret, eller till parkeringarna. I utredningen som ligger till grund för bygget av elithallen beskrivs att det fattas upp emot 250 parkeringsplatser vid större evenemang. Ändå räknar man med att de flesta ska ta sig till elithallen med buss eller cykel. Men om Björn Sundin får rätt - om elithallen trots allt byggs och om den fylls av evenemang med elitlag från halva Sverige - är det någon som då tror att de kommer att cykla till hallen? Knappast.

Istället handlar det om att det kommer att fattas ytterligare hundratals med parkeringsplatser. Och här kommer gatorna i Nya Hjärsta in igen.

Jag kan inte förstå hur Lena Baastad och Björn Sundin kan skicka ut ett material med vägar som utpekats som möjliga att öppna, och sedan påstå att det inte finns några sådana planer. Varför är vägarna med från början då? Det enklaste hade väl varit att inte rita ut några vägar just där. Då hade allt varit lugnt. Skördevägen och Slättvägen hade fortsatt att sluta i grönområden.

Men så gjorde man inte. Och det finns skäl för det. Skälet stavas fortfarande: "Elithallen".

Om den trots allt byggs, men jag lovar att stoppa bygget om det går efter en valvinst och en ny majoritet 2014, kommer trafiken till hallen och bristen på parkeringsplatser att tvinga fram öppningar av de vägar som Baastad och Sundin nu säger att det inte finns några planer för. De vet det. Och det är just därför deras brev fortsätter att öppna dörrarna för att öppna Skördevägen och Slättvägen ut mot Vivallaringen. För dem är elithallen viktigare än tryggheten för barnen i Nya Hjärsta. Det är OK att göra den prioriteringen. Men då ska de våga stå för den också.

I går visade vi på ett annat Örebro, med andra möjligheter. Med en idrott byggd på idrottsrörelsens önskningar och tillsammans med alla de föreningar som jobbar med tusentals unga idrottare. Vår plan visar att det finns andra sätt att bygga Örebro. Vår plan visar att det finns andra sätt att styra Örebro Vår plan visar att det finns alla möjligheter att lyssna till Örebro och örebroarna.

Det är bara ett drygt år kvar till valet. Och redan nu ställer jag ut två tydliga vallöften:

När Folkpartiet är med och styr Örebro, skrotas alla planer på att öppna Skördevägen och Slättvägen för genomfartstrafik!

När Folkpartiet är med och styr Örebro, skrotas alla planer på en elithall i Hjärstaskogen.

Tydligt. Klart. Uppföljningsbart.

Media: NA

Bättre än en elithall...

Idag presenterade jag och Jerker Lindgren Folkpartiets förslag till satsningar OM det visar sig att kommunen har 150 miljoner att satsa på idrott. Jag skriver OM, eftersom jag i dagsläget inte vet om kommunen har råd. Kommunledningen har inte visat några siffror som visar att man har råd idag. Det finns inga finansieringslösningar, inget som säger att det inte blir annan idrott som får betala en 150-miljonerssatsning. Men OM kommunen har råd - ska man då verkligen satsa på EN elithall med ett begränsat användningsområde?

Vi i Folkpartiet menar att det finns bättre alternativ. Och det presenterade vi idag. Vårt förslag bygger på några principer:

Vi samverkar med de idrottsföreningar som finns idag. Därför vill vi bygga idrottshallarna där det finns starka och livaktiga föreningar.

Vi tänker brett, på att många idrotter ska få plats och kunna utvecklas i Örebro. Självklart ska fotbollen få ta plats, den är Sveriges största idrott. Men den är inte den enda. Basket, Volley, Handboll, Innebandy, Gymnastik, Fitness... Det är bara att fortsätta raddan.

Vi tänker jämställt. Visst håller massor av tjejer och kvinnor på med fotboll. Men det finns idrotter där tjejerna är i majoritet. Idrotter som inte behandlats väl av Örebro kommun under många år. Ridsporten är det tydligaste exemplet. Men i våra hallar kan fler tjejer träna de idrotter de gillar, istället för att hänvisas till en enda fotbollshall.

Vi jobbar för hela Örebro. Visst är Vivalla viktigt. Därför satsar vi på att utveckla Vivalla sportfält. Men Vivalla är inte Örebro. Hela Örebro ska leva och utvecklas. Alla barn och unga ska ha chansen att få vara fysiskt aktiva. Starka idrottsföreningar skapar en bra grund för en starkare social sammanhållning i kommunen, oavsett var de finns.

Vi tänker ekonomiskt. Vi placerar våra hallar där det redan finns en bra infrastruktur. Vi placerar dem gärna i eller i närheten av befintliga idrottsanläggningar, eller andra anläggningar. Vi har fört diskussioner med många föreningar om placeringar av anläggningarna. Med Syrianska har vi till exempel pratat om att samlokalisera en hall med Syrianska föreningens lokaler. Då kan man samutnyttja omklädning, el och vaktmästeri och göra att bättre och billigare. Så gör vi runt om i Örebro.

Resultatet av detta kan ni läsa om bland annat här, där det också finns en kartskiss över hur vi tänkt placera våra nya hallar och anläggningar.

På NA pågår en omröstning om vad örebroarna tycker om de olika alternativen som finns. Just när detta skrivs tycker 61 % att vårt alternativ är bäst. En elithall får 21 % av rösterna. Det visar rätt väl vad örebroarna tycker.

Nu hoppas vi på en ordentlig diskussion kring hur Örebro ska utvecklas framåt som idrottsstad. Vårt förslag är inte tänkt att vara det slutgiltiga förslaget. Vi vet att det finns fler idrotter som behöver anläggningar. Men vi vill inte att kommunen ska låsa sig för ett dyrt och illa genomtänkt förslag som inte har vare sig idrottsföreningarnas, eller örebroarnas stöd. Låt oss diskutera framtidens idrott i Örebro istället!

Media: SR Örebro, TV4 Örebro,

(V)inster i (v)ården

Idag kan vi läsa om att Vänsterpartiet i Örebro räknat fram att de lokala företagarna som driver framgångsrik äldreomsorg, gör vinster som sedan flyttas i skatteparadis.

Nej - riktig så skriver de inte. Men den bild vänsterpartisterna vill sätta är sådan.

Vänsterpartisterna är inte ensamma. Det pågår en skarp debatt inom socialdemokratin kring vinster i vården. Frågan är vad kongressen kommer att säga senare i vår. Sannolikt kommer Stefan Löfvens accepterande linje att vinna. Frågan är bara vilka hängslen och livremmar vänstersidan i partiet kommer att sätta på honom. Och hur det påverkar den förda politiken.

Annars har Vänsterpartiet en delvis enklare sits. De är emot alla privata initiativ i förskola, skola och äldreomsorg. De är emot en del andra privata företag också. Och partiet är enigt i denna motpolitik.

Socialdemokraterna är kluvna. Oavsett hur det går på kongressen kommer stora delar av partiet att vara förlorare. Om Stefan Löfven förlorar kan han inte sitta kvar. Han har investerat för mycket i sitt accepterande av vinster, med alla de förbehåll han gjort (och som kommer att göra det mer eller mindre omöjligt att driva företag inom välfärdsbranscherna). Därför kommer han att vinna (för partiet orkar inte med en partiledarstrid till) och vänsterfalangen kommer att förlora.

I Örebro är det oklart vad den socialdemokratiska ledningen vill. Lena Baastad säger ja till de bolag som nu driver skolor, förskolor och äldreomsorg. Men det är ett ja utan engagemang. Och det LOV-införande som det pratats om i år, flyttas allt längre fram. Det är uppenbart att vänsterfalangen inom socialdemokratin i Örebro fortfarande är stark.

Vänsterpartiets rapport hävdar att företagen i äldreomsorgen i Örebro gjort miljonvinster. Men det går inte att läsa ut om man gjort det, i så fall på vilka nivåer, och vad pengarna använts till. Det är antaganden, gissningar, generaliseringar.

Men även om företagen verkligen gjort dessa vinster, är det fel?

Det liberala svaret är självklart nej. Det är inte fel att göra vinst, vare sig för det byggbolag som bygger äldreboendet, eller för det vårdbolag som driver det. Det är inte fel att ett bolag tjänar pengar på maten som de gamla äter, att ett annat tjänar pengar på medicinerna, att ett tredje gör vinst på hjälpmedel och utrustning. Vinsten är inte det problem Vänsterpartiet gör det till.

I Örebro är det dessutom så att de privata företagarna klarat av att förbättra verksamhet som varit av låg kvalitet. Jag minns mycket väl ett besök på Sirishov för några år sedan, då i kommunal drift, där jag rätt skrämd vandrade därifrån. Hela verksamhetskulturen på det kommunalt drivna äldreboendet, var ovärdig de gamla. De gamla fanns inte som individer. Samarbete saknades mellan medarbetargrupper. Ledarskapet var katastrofalt.

När jag nyligen besökte boendet igen, var förändringen radikal. Det fungerade, det fanns en bejakande verksamhetskultur. Den privata företagaren hade skapat ett gott boende för de äldre, med personal som brydde sig och som visste vad de gjorde.

Det är självklart att det är den gamla människans behov av service och omsorg som ska styra våra politiska beslut. Det handlar inte om organisation. Det handlar om verksamhetskultur, kvalitet och om att se varje gammal människa som en unik, värdefull och ovärdelig individ. Det kan man göra i det offentliga. Det kan man göra som privat företagare.

Och är då vinst fel? Vänsterpartiet borde fundera en gång till. I år gjorde Örebro kommun en vinst på över 500 miljoner kronor på en omsättning på 6,5 miljarder. Det är 7,6 %, betydligt över snittet för de privata välfärdsföretagen. Och år efter år strävar Örebro kommun, liksom alla andra kommuner, att ha ett överskott, att göra en vinst, på ungefär 2% av omsättningen. Vi gör det för att vi ska klara av att investera i nya äldreboenden, skolor och förskolor. Vi gör det för att kunna brygga över konjunkturer utan att behöva säga upp medarbetare. Vi gör det för att kunna utvecklas och förnyas.

Det är en rätt stor skillnad mellan liberal politik a la Folkpartiet, och socialistisk politik a la Vänsterpartiet. Örebro skulle må bra av en betydligt liberalare syn på vem som ska driva välfärdstjänsterna. Det är kvaliteten i förskolan som spelar roll, inte vem som utför tjänsten. Det är kvaliteten i skolan som spelar roll, inte vem som äger den. Det är kvaliteten i äldreomsorgen som betyder något för de gamla, inte om det är kommunen eller Attendo som har sitt namn på entredörren.

Media: NA, SVT Tvärsnytt, SR Örebro

Övrigt: Svenskt Näringsliv

Vad är det värt?

Hur mycket är en god lärare värd? Hur kan man värdera en pedagog när hon lyfter barn till nya kunskaper och ny bildning?

Hur hög lön ska en förskollärare ha? Vad är det värt att hon skapar trygga förhållanden, öppna sinnena för språk och samverkan hos barn med alla möjliga olika bakgrunder?

Kan en sjuksköterskas jobb värderas? Hur mycket betyder hennes roll i en äldreomsorg som har individen i centrum och tryggheten som grund?

Ska en socionom ha bättre lön? Ska vi värdera hennes arbete med de mest sårbara barnen högre?

I går ställde jag frågan på kommunfullmäktige, om hur den nya majoriteten prioriterar lönesättningen. Svaret från kommunstyrelseordföranden blev ett stort -------------- ingenting. Det finns någon form av prioritering, Men den bygger i huvudsak på frågan om hur kommunen just nu klarar av att rekrytera. Och hur prioriteringarna ser ut, vet ingen.

Socialdemokraterna har idag ingen tydlig beskrivning av vilka grupper av anställda de vill prioritera. De skriver inte ens att de vill åtgärda osakliga löneskillnader. Det är alltid någon annan, oftast någon tjänsteman, som har ansvaret, som prioriterar och som ser till att jobbet blir gjort.

Men i detta finns ett dubbelfel:

• Örebro är en politiskt styrd organisation. Av våra skattepengar går mer än hälften till löner för våra anställda. Socialdemokraterna kan inte lämna över ansvaret för det till någon annan. Det är kommunstyrelsens ordförandes ansvar att både visa vilka prioriteringar som görs och ta ansvar för de gjorda prioriteringarna. Men icke så i Örebro.
• Löner är politik. Osakliga löneskillnader är något som idag upplevs som ojämställt. Om man åtgärdar det blir det jämställt. "not!" De osakliga löneskillnaderna mäts utifrån en upplevelse som den ser ut idag. Men kvinnolöner i offentlig sektor är generellt sett låga. Det finns en politisk uppgift att se till så dessa kvinnodominerade yrkesområden får högre löner. Det är politik. Det borde kommunstyrelsens ordförande bry sig om. Men icke så i Örebro.

Innan 2007 fanns inte heller några tydliga politiska löneprioriteringar. Då skötte den socialdemokratiske kommunstyrelseordföranden allt själv från sitt rum. Nu finns en mindre grupp, kommunstyrelsens 3-personerspresidium, som har någon form av ansvar. Men vad de gör, om de gör någon och hur det gör det de eventuellt gör, vet ingen. Kanske är det en återgång till att kommunstyrelseordföranden egentligen tar alla beslut själv. Ingen vet. Inga politiska beslut fattas. Inget protokollförs.

För oss i Folkpartiet gäller något annat. När jag var ansvarig för den kommunala organisationen och för medarbetarna, skapade vi en tydlighet kring lönefrågan. Vi hade tre prioriterade områden:

• Osakliga löneskillnader skulle åtgärdas årligen (kosta vad det kosta ville).
• Lönespridningen skulle öka. (Det måste finnas karriärvägar även i offentlig sektor!)
• Kvinnodominerade yrken med eftergymnasial utbildning skulle prioriteras. (Lärare, förskollärare, sjuksköterskor, socionomer...)

Hur gick det? De osakliga löneskillnaderna fixade vi. De två andra misslyckades vi med. Varför?

Ett huvudskäl var att organisationen inte klarade det. Den var fortfarande fixerad vid det socialdemokratiska sättet att tänka. Individualiserade löner är svårt. Att premiera de bästa innebär att andra inte får lika mycket. Det kräver sina chefer. Och det fanns inte den chefskulturen.

På samma sätt var det med ökad lönespridning. Organisationskulturen i kommunen var (och är) fortfarande helt dominerad av det socialdemokratiska sättet att tänka. Precis som kommunstyrelseordföranden sade i fullmäktige igår, så tycker sossarna inte att lönespridning behövs. Och den synen satt i varenda vägg i hela kommunen.

De lärdomarna har jag tagit med mig. Det är bara att inse att om något ska bli gjort, måste det finnas tydliga politiska prioriteringar, tydliga politiska beslut, tydliga politiker som säger vad som förväntas av samtliga lönesättande chefer i hela kommunen, och tydliga politiskt förankrade riktlinjer till personalavdelningen.

Därför kan jag idag säga att när Folkpartiet åter finns som ett majoritetsparti i Örebro, så kommer vi att vara tydliga i våra prioriteringar:

En god lärare är värd mer. Hon som ser barnet när det hoppande kommer till sin första skoldag. Hon som får den trötta tonåringen att se meningen med glosorna och algebra. Hon som skapar liv och spänning i samhällskunskapens berättelser och naturkunskapens myller. Hon som öppnar dörren till kunskap och bildning, och förmår barnen och de unga att själva ta stegen igenom.

En bra förskollärare är värd mer. Hon som möter barnet utan språk och ger det sina första ord. Hon som ser barnet utan sociala sammanhang, och ger det de kontakter det behöver. Hon som ser föräldrarnas oro eller osäkerhet och fyller den med trygghet.

En bra sjuksköterska är värd mer. Hon som skapar livskvalitet för den gamla människan, hela livet, varje dag. Hon som ger trygghet och medmänsklig värme till såväl den gamla som de anhöriga. Hon som har kunskaper och förstår vad den gamla behöver, och hur man kan få livet att bli värt att leva även den sista tiden, med rätt mediciner, med rätt behandling, med den bästa omsorgen.

En bra socionom är värd mer. Hon som ser det trasiga barnet, hittar vägar att stötta och stödja, möta och lyssna. Hon som klarar av att visa på en annan, möjlig väg att gå för barnet, för den unga kvinnan, för familjen. Hon som öppnar en ny värld av nya möjligheter när allt annat har stängts.

Det finns ett parti i Örebro idag som säger att löneprioriteringar inte är politik. Inget kunde vara felaktigare.

Den sista Sovjetstaten...

Det blev ett kapitel till. I sagan om Storstenshöjden. Och den är inte roligare.

I går på kommunstyrelsen var frågan om uppsägningen av arrendet och avhysningen av Storstenshöjden AB uppe för information. Kommundirektören informerade om sitt sätt att se på saken. Informationen skapade fler frågor än den eventuellt besvarade. Och den pekade än en gång på att detta inte är en fråga för kommundirektörer, utan för de ansvariga politikerna, Lena Baastad och Björn Sundin.

Några av de frågor som informationen ställde var:

Accepterar kommundirektören att Storstenshöjden egentligen köpt anläggningen, eftersom han accepterar att de inte anser sig bundna av arrendeavtalet?
Vad innebär uppsägningen konkret?
Vad innebär beskedet om avhysning konkret?
Finns legala förutsättningar för såväl uppsägning som avhysning?
Vad kommer det att kosta?

Jag fick inga svar på några frågor. Det var bara det skrivna ordet som gällde. Därför yrkade jag att kommunstyrelsen skulle besluta:

att återkalla delegationen för kommundirektören i alla frågor som rör mellanhavandena mellan kommunen och Storstenshöjden AB. (Skälet var självklart att få ansvaret att falla på dem det ska falla på, majoritetens politiker i allmänhet och Lena Baastad och Björn Sundin i synnerhet.)

att få en ekonomisk redovisning av kostnaderna för uppsägningen och vilka kostnader en avhysning skulle innebära för kommunen. (En uppsägning av ett arrende innebär att kommunen måste lösa ut arrendatorn, eller att arrendatorn tar alla sina grejor med sig och kommunen måste köpa nytt.)

Lena Baastad och Rasmus Persson (c) yrkade på avslag. Alla S, KD och C-ledamöter röstade för avslag. Ingen förvånad. Kommunstyrelsens ordförande vill inte ta ansvar. Kommunens medborgare ska hållas utan information.

Idag på kommunfullmäktige skulle samma fråga diskuteras, eftersom Folkpartiets motion om försäljning av Storstenshöjden AB skulle behandlas. Det blev ungefär samma diskussion en gång till.

Skillnaderna är kända. Vi i Folkpartiet, Miljöpartiet och Moderaterna vill sälja. Socialdemokraterna säger att de vill sälja, men inte till Storstenshöjden. Vänstern vill inte sälja. Vad KD och C vill är lika oklart som det mesta andra i deras politik, annat än att de stödjer sossarna i det mesta.

Jag har bloggat om några av de senaste turerna i mina förra bloggar. Jag trodde knappast att det kunde bli värre. Men det blev det.

Som avslutning på debatten gick Lena Baastad idag upp och berättade att hon gett kommundirektören i uppdrag att undersöka vad Fritidsförvaltningen kunde göra för att hålla backen igång även efter en avhysning av Storstenshöjden AB. Jag kippade efter andan!

Här går kommunstyrelsens ordförande i Sveriges sjätte största stad ut och berättar att hon har gett kommundirektören i uppdrag att undersöka hur han ska driva en anläggning, utan att det finns någon laglig grund för direktivet. Oavsett vad Lena Baastad tycker, är inte äganderätten till anläggningen klar. Oavsett vad Lena Baastad tycker, äger inte kommunen alla de investeringar som Storstenshöjden AB gjort i anläggningen de senaste åren.

Det Lena Baastad nu gör, är alltså att hon ger kommundirektören i uppdrag att planera för att en kommunal förvaltning ska använda en privat företagares egendom för att driva en anläggning som har en oklar ägarbild.

Jag är ingen juridisk expert, mina juridiska studier ligger för långt tillbaka, men att en kommun planerar för att ta över en privat näringsidkares egendom verkar för mig vara som att planera för en brottslig gärning. Kommunen ska, enligt kommunstyrelsens ordförande, planera för att driva verksamheten vidare med den privata näringsidkarens egendom.

I andra länder, med andra politiska system, kallas det konfiskation. Det brukar användas i stater som inte har ett demokratiskt styrelseskick som grund. Men i Örebro ger kommunstyrelsens ordförande kommundirektören i uppdrag att planera för en sådan konfiskation. Och vad händer?

Jag skulle frankt vilja påstå att i 289 av Sveriges 290 kommuner skulle ett sådant uttalande leda till en omöjlig sits för såväl kommunstyrelsens ordförande som för kommundirektören. Krav på avgång skulle också följas av en nödvändig avgång. Den högste politiskt ansvarige kan inte uttala sig på det sätt som Lena Baastad idag gjorde i kommunfullmäktige i Örebro. Det är förnedrande för hela demokratin och hela det politiska systemet och för hela kommunledningen.

Men hittills har granskningen av Lena Baastads maktutövning varit i princip obefintlig. Så det som gäller i 289 av Sveriges kommuner, fortsätter nog att gälla i bara 289 kommuner.

Nytt partiprogram.

6000 enkätsvar, 3000 brev, hundratals arbetstimmar och oändliga genomläsningstimmar senare är det färdigt. Programkommitténs förslag till nytt partiprogram för Folkpartiet.

Nu återstår bara resten.

Till den 28 maj kan du vara med och påverka. Motionera, ensam eller tillsammans med andra, kring smått och stort, lägga till, dra ifrån, ändra, kritisera, berömma.

Det har varit en förmån att vara med i partiprogramkommittén. Varenda timme jag lagt ner på programmet är värd det den kostat. Alla diskussioner med kommitténs ledamöter, med inbjudna föredragshållare, med partimedlemmar, med intresserade människor har berikat mitt liv detta år. Och förhoppningsvis har det också berikat partiprogrammet.

Vad är då detta program? Jag tänker inte recensera det. Det är bättre att du läser det. Bara två små korta påpekanden:

Jag brukar säga att jag är vänsterliberal, socialliberal, frisinnad. Men ju äldre jag blir, och desto mer jag anar av vad som händer i världen, desto mindre intresserad blir jag av prefixen till liberalism. En del av Folkpartiets nya partiprogram kan säkert uppfattas som mer höger än tidigare. Plattare skatt är en självklar sådan del. Men i en värld där globaliseringens följder också påverkar vårt skattesystem, måste man våga tänka nytt för att tänka rätt. Frågan om skattens utseende handlar i första hand om att få in tillräckligt mycket pengar för välfärdens arbete, utan att det drabbar dem som behöver välfärden mest. Skattesystemen, arbetsrätten, måste se annorlunda ut idag än 1990, och de kommer sannolikt att behöva fortsätta att ändras framöver.

Men i det vänsterliberala, frisinnade, finns andra värderingar som går utanför den traditionella höger-vänsterskalan. De sociala trygghetssystemen är självklara delar av en socialliberal politik, ofta benämnd vänster. Men dit hör också naturvård, miljö, klimat, kultur. Och här finns i det nya programmet en styrka som tidigare saknats. Liberalismen, utan prefix, är den ideologi som tydligast tar ställning för människan och hennes oändliga värde och värdighet.

Det är sannolikt delar av promillen av den svenska befolkningen som läser partiprogram, oavsett vilket parti som skriver dem. Men till dig som läser denna blogg, som är intresserad av politik och politiska skeenden vill jag säga: Läs programmet. Fundera vad det betyder för dig. Reagera. Agera.

Det finns ett möjligheternas fönster som står öppet just nu. Du har möjlighet att påverka svensk liberalism i ett skeende där framtiden formas.

Ta den!

Media: SVD, SR, SVT, GP, SVD2, DN

Varför Johan Larsson är bättre än Björn Sundin (på att driva bolag)

Sedan socialdemokraterna tog över makten, tillsammans med de i princip lika socialdemokratiska kristdemokraterna och det rätt oliberala lokala centerpartiet, har den kommunala koncernen vuxit med rekordfart.

Det är få som vet, men kommunkoncernens omsättning är idag runt 35 % av kommunens totala omsättning, eller 2,3 jämfört med 6,7 miljarder kronor. Och mer blir det. Med de nya kommunala bolagen riskerar omsättningen i bolagskoncernen Örebro Rådhus AB att nå nya höjder varje år.

Det finns flera skäl till varför kommuner är dåliga ägare till bolag på den konkurrensutsatta marknaden. Jag har berört dem i flera bloggar. Näringslivet blir svagare när kommunens bolag, som aldrig tillåts gå i konkurs, snedvrider konkurrensen. Jobben riskerar att bli färre. Utvecklingstakt och innovationsklimat blir sämre när inte det fria näringslivet är fritt. I samtal med företrädare för det lokala näringslivet nämns just den kommunala bolagshysterin som det viktigaste området för oss liberaler att jobba med. Stora delar av Örebros näringsliv ser fram emot en ny kommunledning efter valet 2014.

Men det finns ytterligare några skäl till varför bolagen är så malplacerade som kommunala ägarintressen. Just nu är alltså runt 25 % av kommunens verksamhet dolda ur demokratisk synvinkel. Den öppna demokratin fungerar inte för en fjärdedel av kommunens verksamhet. Och värre blir det om sossarna får bestämma. Det är inte demokrati och öppenhet som är Sundins eller Baastads fokus.

Det andra skälet är att politiker inte har en aning om hur marknader fungerar. ÖBO styrs idag av en informatör från länsstyrelsen. Örebro Porten har en pastor som ordförande. Kommunstyrelsens ordförande saknar totalt erfarenhet från något annat än politiken. Hennes biträdande har drivit ett eget litet bolag, men saknar all erfarenhet från näringslivet, och har istället all erfarenhet från politik eller politikens närhet (även här med informationsbakgrund).

Är det någon som tror att dessa människor, tillsammans med oss andra som sitter i styrelserna i bolagen, är skickade att leda dem? Knappast. De kommunala bolagen styrs i huvudsak av sina tjänstemän. Politikerna blir bara en potemkinkuliss framför tomheten. Och tomheten är stor. I de flesta kommunala bolagsstyrelser jag suttit i har jag fascinerats över att så få av ledamöterna klarat av att förstå en resultat- eller balansräkning. Det är få som funderar kring riskanalyser, kring strategier och strukturer för bolagets utveckling, eller hur bolaget kan påverka ägaren. Istället handlar det oftast om en kökkenmödding av detaljpolitik som inte passar speciellt väl i bolagssfären.

Just riskerna kan man fundera mer kring denna dag. Såväl SR Örebro som SVT Tvärsnytt skriver idag om tillståndet i Kilsbergen Konferens och Lodge AB (KKL). Det har uppenbarligen inte fungerat som det ska. Förlusterna kommer att vara större än vad man beräknat.

Men bolaget kommer inte att gå i konkurs, som det hade gjort för länge sedan om det varit privatägt. Istället kommer det att få ännu mer av kommunala medel, pengar från de mer vinstrika bolagen, för att täcka skulderna. Pengar som kunde gått till vård och skola går nu till ett svart hål i ett kommunalt bolag.

Men tänk om detta inte varit KKL utan ÖBO eller Örebro Porten som stått på öronen. Det händer väl inte, säger du. Inte som det ser ut idag, säger jag, men ingen vet vad som händer i morgon. Eller tänk om det händer med vindkraften när sossarna investerat en miljard i den, eller när bredbandsbolaget blir värdelöst tack vare teknikutvecklingen. Miljoner och miljarder som kommunens skattebetalare måste punga ut med.

Jag har länge drivit frågan om att sälja KKL. Det är inte en kommunal uppgift att driva hotell och konferensanläggningar. Om jag fått fortsätta bestämma hade KKL idag haft en privat ägare. Men sossarna vill annorlunda. (Och de får stöd av KD och C i detta. Det är märkligt hur omgivningen kan påverka människor ideologiskt, och hur ytlig ideologisk övertygelse ändå kan vara...)

Och Björn Sundin vill att kommunen inte bara ska fortsätta driva hotell, stugbyar och konferensanläggningar utan även skidbackar. Det är svårt att förstå att han har någon kompetens inom området överhuvudtaget som skulle innebära att örebroarna kunde känna sig säkra att affären var gynnsam för dem. Riskerna för fortsatta förluster, fortsatt kommunalt stöd och fortsatt illojal konkurrens är uppenbara.

Man kan tycka vad man vill om Johan Larsson och hans bolag. Men hans kompetens inom området skidanläggningar är ljusår större än om man slog ihop alla sossar i hela Örebro (och lade till alla kristdemokrater och centerpartister också). Sannolikt är hans kompetens inom konferenssidan också eoner större.

Men framförallt är det hans kompetens och kunnande som avgör om han blir kvar på marknaden, inte att han har kommunala skattepengar i ryggen. Han får konkurrera på samma villkor som alla andra på denna öppna marknad och han riskerar inte kommunens kärnverksamheter, omsorgen, förskolan och skolan.

Tyvärr verkar insikten hos kommunledningen om de kommunala bolagens konkurrenshämmande status vara lika djup som en upptorkande vattenpöl. På kommunfullmäktige på onsdag nästa vecka ska kommunstyrelsens ordförande svara på en fråga jag ställt till henne om kommunens illojala konkurrens. Trots att kommunen är anmäld i vart fall två gånger till konkurrensverket, och att ett av ärendena fortfarande är öppet, och det andra kanske kommer att återöppnas, blir hennes svar:

"Det finns ingen illojal konkurrens från de kommunala bolagen."

Tydligare kan det väl inte behovet av ena liberal kommunledning uttryckas.

Media: SR Örebro, SVT Tvärsnytt

Mer Storstenshöjden

Vad är det som egentligen gäller i Storstenshöjdsfrågan? Vem har rätt och vem har fel? Varför har det blivit som det blivit?

Jag lyssnade på kommunens chefsjurist i eftermiddags i radion. Det var hon som idag skulle få föra kommunens talan. Hon och kommundirektören. Det är lite märkligt. Vad har de med saken att göra? Det är politik detta gäller, och antingen Lena Baastad eller Björn Sundin borde frontat. Men som vanligt nuförtiden väljer de att gå ner i bunkern när det bränns. Istället får alltså juristen prata.

Det hade kanske varit intressant om det på andra sidan suttit en jurist med likartade kunskaper. Tolkade stadsjuristen jordabalken rätt? Varför var man tvungen att säga upp just nu, efter två förfallna arrenden? Kan man avvisa någon på dessa premisser? Hur ska kommunen hantera de motkrav som Storstenshöjden AB ställt på kommunen?

(Man kan fundera över vad detta skulle få för konsekvenser på andra områden. Gissa hur många (elit)idrottsföreningar som drar på sina hyror. Tänk om Baastad och Sundin var lika tuffa där. Då hade exempelvis det inte funnits något KIF Örebro längre. Och rätt många fler föreningar hade fått skåda delgivningar...)

Men Baastad och Sundin är inte intresserade av att prata. Den mediala strategin ska ju skapa bilden av den goda Lena Baastad, hon som bara vill gott och som går ut i samhället och delar ut pengar till fina projekt. Alla de goda gåvornas givare. Björn Sundin är samhällsbyggaren, mannen som bygger den nya staden. Mannen som gräver ner järnvägar, får tågen att gå, cyklarna att rulla och lastbilarna att bli miljövänliga...

Med en sådan medial strategi kan man ju inte smutsa ner sig med fula knep kring en slalombacke. Inte kan man ta ansvar för de misslyckanden politiken medför. Inte kan man ta ansvar för en politik som går på tvärs emot all sans och vett.

 Jag har skrivit det i bloggen förr, under hösten då affären var lika het som nu. Sundins agenda har hela tiden varit att få bort Storstenshöjden AB från anläggningen. Han har valt alla möjliga och omöjliga vägar för att nå dit. Det handlar såväl om att förvrida kommunala beslut (beslutet i KF om försäljning gäller fortfarande - men inte enligt Sundin), om att påstå att han har delegation när han inte har det (fråga demonstranterna från i höstas om vad han sa på torget), om att självsvåldigt lägga till krav (var finns beslutet om att kräva att Storstenshöjden ska stå för belysningsinvesteringar?) och skapa nya konsekvenser (kan man sälja en anläggning man inte vet om man äger?). Allt i syfte att göra det svårt, för att inte säga omöjligt, för Storstenshöjden AB att bli kvar.

Jag tror att Sundin hoppats på att Storstenshöjden AB skulle gett upp redan i höstas. Kanske var planen med Gustavsvik längre gången än jag då trodde. Men Storstenshöjden tog upp kampen, stämde kommunen och fortsatte driva anläggningen. Vad gör då Sundin?

Det enda skälet jag kan se är att han, som den skickliga spindoktor han är, insåg att riskerna med att förlora skidåkningen denna säsong övervägde problemen med att ha Storstenshöjden kvar några månader till. Och sedan, då säsongen borde vara över, slå till med krav på avvisning.

Det finns inga andra skäl till att just nu komma med denna delgivning och dessa krav. Det finns inget i jordabalken som kräver att kommunen just efter två förfallna arrenden ska kräva omedelbar avflyttning. Det enda relevanta skälet är att Sundin gör bedömningen att det är värt att avsluta saken nu, bara för att han då har tid på sig att "rädda" skidåkningen till nästa säsong. Problemen med att några inte får åka skidor i påsk kommer, enligt hans planer, att vägas upp när han (eller kanske Lena Baastad) får nyöppna backen i januari valåret 2014...

Jag blir så otroligt upprörd över detta agerande. Dels för att Baastad och Sundin beter sig som maktfullkomliga översittare gentemot ett litet bolag. Men framförallt för att såväl Lena Baastad som Björn Sundin helt verkar strunta i de personliga konsekvenserna för enskilda individer i denna historia. Det finns så många omänskliga drag i agerandet från såväl Lena Baastad som Björn Sundin som skrämmer i vart fall mig.


Bakom varje litet företag finns en företagare, en familj och en gemenskap. De är värda respekt, och ibland beundran. De är aldrig värda att trampas på, att förlöjligas, att förhånas.

Men Lena Baastad och Björn Sundin agerar med all den kraft som de som Örebro kommuns mäktigaste politiker kan uppbåda för att försvåra och omöjliggöra framtiden för en lite företagare.

Är det den framtiden vi vill uppleva?

Media: NA, SR Örebro, SVT Tvärsnytt

Storstenshöjden - Deckaren!

Det skulle kunna vara ett manus till en deckare. Om den lilla företagarens kamp mot överheten.

Kapitel 1) Spännande framtid.
Allt är bra. Avtal träffas. Värderingar sker. Köp ska genomföras. Alla är vänner.

Fast inte alla. Inom överheten finns slitningar. Vissa vill. Andra motarbetar. Ibland blir konflikterna synliga. Ibland blir den lilla företagaren beskriven som en som kommer att förstöra och förslösa.

Kapitel 2) Upp till ytan.
Någon kommer på att det saknas ett tillstånd. Det har saknats i över 20 år, men just nu, just när köpet ska genomföras, kommer det upp till ytan. Företagaren blir bekymrad. Överheten försöker dock lösa problemet så gott och så snabbt det går.

Men tiden tickar på. Tillstånden kommer inte på plats så fort som man skulle önska. Avtalet kan inte genomföras under den tid man hoppats. Den lilla företagaren blir orolig, för han ser att inom överheten håller de andra, de som inte vill, på att ta över.

Kapitel 3) Ny spelplan.
Inom överheten är det nu ombytta roller. De som hade makten har förlorat. De som inte ville samverka med den lilla företagaren är nu mäktigast. Det märks direkt. Det är svårt att få tala med överheten. Dörrar stängs. Telefonlurar slängs på.

Den lilla företagaren spelar ut ett av sina sista kort. Tillståndet finns inte på plats. Ändå väljer han att fullfölja avtalet. Han skrapar ur de sista sekinerna ur sin koffert och går till överheten och betalar. Han betalar inte bara för köpet, utan fullföljer alla de andra avtal som skulle fullföljas vid ett köp. Det handlar om mycket pengar.

Han som nu företräder överheten vill inte fullfölja avtalet. Han skickar tillbaka pengarna. Men inte allt. Han behåller allt annat som skulle betalats vid köpet. Att det inte är i överensstämmelse med avtalet bryr sig inte överheten om. Man är ju ändå överhet.

Kapitel 4) Mellanspel.
Till slut blir tillståndet klart. Nu borde ju allt lösa sig. Men nu krånglar den lilla företagaren till det. För att tillståndet ska vara användbart måste kommunen fixa allt praktiskt, tycker den lilla företagaren. När det är klart så blir köpet också klart.

Man kan i och för sig förstå den lilla företagaren. Tillståndet gjorde ju det inte möjligt för honom att driva sin verksamhet. Inte förrän allt det praktiska var på plats, kunde såväl intäkter som utgifter komma. Och överheten hade ju segat förr, så...

Men detta ger överheten en chans. Nu kan man påstå att det är den lilla företagaren som krånglat till det. Och nu börjar det bli obehagligt för den lilla företagaren. Överhetens företrädare vill ofta inte prata. Företrädaren hittar på nya regler och krav. Beslut som borde finnas, finns inte. Beslut tas utan att alla i överheten vet om det.

Kapitel 5) Det börjar brännas.
Det märks att överheten har bestämt sig. Den lilla företagaren ska bort. På alla möjliga sätt försöker man misstänkliggöra honom. Det handlar om bloggar, kommentarer, tweets, pressmeddelande, bilden ska sättas av en opålitlig företagare som bara ser till sin egen vinning. Alla överhetens medarbetare finns med, specialister som de är på kommunikation. (Här finns en risk att boken blir för lik Anders de la Mottes (geim) där spindoktorer ser till att de spinner verkligheten efter sin vilja, och där journalister och andra blir spindoktorernas nyttiga idioter - men den risken får man ta...)

Till slut kommer det oundvikliga. Överheten meddelar den lilla företagaren att allt är över. Inget avtal finns. Det är bara att acceptera överhetens alla villkor om den lilla företagaren vill vara kvar.

Den lilla företagaren är förtvivlad. Han försöker göra allt för att överheten ska lyssna. Han accepterar alla villkor för att avtalet ska fullföljas. Han kryper.

Men överheten har bestämt sig. Det gjorde den ju för länge sedan. Det som pågått i månader har bara varit ett spel för galleriet. Överheten har egna planer och ser den lilla företagaren bara som en ovidkommande detalj som måste hanteras så att den inte skadar överhetens storslagna planer.

Kapitel 6) Den lille slår tillbaka.
I sin skrubb har den lille företagaren och hans närmaste haft en förskräcklig tid. Allt som skett har påverkat dem både personligt och privat. Att bli beskriven som en ond företagare vars enda intresse är att sko sig själv på andras bekostnad tär. De vet nu inte vad de ska göra. Ge upp är ett alternativ. De funderar och funderar. Natten mörknar.

Så kommer morgonen. Kaffet är slut. De har bestämt sig. De kommer att löpa hela linan ut. De hoppas nu på att domstolarna ska ge dem rätt. En stämningsansökan lämnas in. Kanske vill nu överheten diskutera.

Men överheten, som redan bestämt sig, vill inte diskutera. Det är maktspråk som gäller. Beslut tas för att minimera möjligheterna för den lilla företagaren att vinna framgång. Beslut tas i det fördolda, bakom stängda dörrar för att göra det ännu svårare. Den lilla företagaren ska bort.

Men den lilla företagaren hoppas. Han fortsätter att driva sin verksamhet, trots att den på grund av överhetens alla misstänkliggöranden går rätt dåligt. Men hoppet lever.

Kapitel 7) Vid vägs ände?
Gäller avtalet, eller gäller det inte? Domstolen funderar och funderar. Något beslut väntas inte den närmaste tiden. Överheten, som ju menar sig ha all rätt på sin sida, lägger börda efter börda på den lilla företagaren. Men den lilla företagaren fortsätter kämpa. Vad kommer att hända?

Kanske får överheten panik när inte den lilla företagaren ger sig. Eller så är det bara så överheten ser på sin makt. En dag står överhetens hantlangare utanför den lilla företagarens dörr.

-Ge dig iväg! säger de. Du har ingen rätt att vara här! Det här är överhetens mark. Du har 14 dagar på dig!

Den lilla företagaren blir skakad över händelsen. Han inser följderna. Överheten har spelat ut sitt allra mäktigaste kort. Om inte den lilla företagaren får in pengar till sin verksamhet, kommer han inte heller att klara av att driva vidare rättsprocessen. Då återstår bara en konkurs, där överheten tar allt från honom och han ställs på bar backe.

Vad ska han göra?

Kapitel 8)

Nej - det finns inte något kapitel 8 ännu. Har överheten vunnit? Finns det en Erin Brockovich som likt en vit riddare kommer att rädda honom? Vilka nya utspel kommer att komma innan den spännande upplösningen? Är deckaren egentligen ett filmmanus till en Holywoodrulle, där den lille egentligen är hjälten som kommer att vandra bort mot solnedgången som en segrare? Eller är det ett manus till en realistisk teaterpjäs, där allt är grått, överheten vinner och allt går åt...

Jag vet inte. Men det sista kapitlet är sannolikt ännu inte skrivet.

Media: NA, SR Örebro, SVT Tvärsnytt

Örebro, lika eller unika?

Jag har idag suttit och lyssnat på Jesper Strömbäck som leder regeringens Framtidskommission. Framtidskommissionen kan du läsa mer om här. I huvudsak handlar kommissionens uppgift om att identifiera framtida utmaningar inom ett antal områden.

Framtidskommissionen har jobbat tillsammans med SKL i ett projekt kring utmaningarna för Sveriges kommuner och regioner. Om det kan du läsa mer här.

Den gemensamma bild de skapade var en bild av möjligheter och utmaningar. Den handlade om det gamla vanliga: Hur ska vi hantera demografin, befolkningsförändringarna, i framtiden? Hur får vi råd med det vi vill göra?

De beskrev en bild av ett delat land. En del som växer, där universitet och regionhuvudstäder drar unga och välutbildade till sig. En del som krymper. Småorterna, landet, avfolkningsbygden. Om vilka utmaningar båda dessa delar står inför.

SKL berättade också lite om vilka tankar kommunerna hade om att klara av den utmaning kring demografi som finns. Hur ska man locka nya kommuninnevånare? Hur ska man locka företagare och entreprenörer? Hur ska man få unga att stanna? Och så vidare.

Det fanns massor av förslag. Och jag har hört dem alla. Det är som om alla kommunpolitiker bara tror att det finns en väg framåt, att kopiera andra är det som gäller. Örebro är inte ett dugg bättre.

Man ska bli logistikcentrum, som alla andra.

Man ska jobba med entreprenörskap, som alla andra.

Man ska skapa den miljövänliga staden med nya varianter av kollektivtrafik, som alla andra.

Man ska bygga hus vid vattnet,  som alla andra.

Och så vidare. Och så vidare.

Visst är det intressant. Och mycket är säkert bra. Men om man ska vinna framgång, inte bara bli en i mängden, handlar det nog om något helt annat.

Det går bra för Örebro. Staden växer så det knakar. Allt fler vill bli örebroare. Vi behöver i dagsläget inte fundera över om vi ska växa, utan snarare hur vi ska hantera tillväxten. Men i detta ligger också en fundering kring vad staden ska bli.

Jag tror att Örebro har alla möjligheter att bli något riktigt intressant. En stad som inte växer bara för växandet skull utanför att det finns en gemensam vision kring staden och stadens framtid. En stad med en egen identitet, en egen själ.

Då handlar det att våga gå utanför de ramar som sätts av alla andra. Då måste vi våga gå en egen väg.

Nästa vecka åker kommunledningen till Cannes igen. Sprätter iväg lite pengar på att besöka ytterligare en av dessa gigantiska mässor där likheten frodas, där alla gör samma, där budskapet är ett. Jag tror det är fel väg att gå.

Örebros framtid ligger inte i att besöka mässor vid Medelhavet där likadana kommungubbar pratar med likadana fastighetsgubbar. Örebros framtid ligger inte i att vara lika. Örebros framtid ligger i att vi är unika.

Riskerna för välfärden ökar! Varför kramar Bondeson bolag?

Som folkpartist är jag skeptisk till kommunala bolag.

• Det handlar om att värna förskola och skola, äldreomsorg och miljöarbete, om ekonomi och välfärd.
• Det handlar om min demokratisyn där jag vill att örebroarna ska ha full insyn i vad vi gör som politiker.
• Det handlar om att värna företagarna och entreprenörerna, om att värna jobb och företag, från de kommunalägda bolagens enorma styrka och snedvridande konkurrens.

Bolagshysterin fortsätter i socialdemokraternas Örebro. Jag har många gånger på denna sida skrivit om hur socialdemokraterna bolagiserar mer och mer i Örebro. Det finns ingen hejd på vilka bolag som kan startas och vilka områden som kan bolagiseras. Insikten om politiskt styrda bolags snedvridna konkurrenssyn är noll. Insikten om politikernas okunskap om bolagsstyrning och marknader är också noll.

Men jag måste revidera mina ståndpunkter. Det verkar inte som om det bara är socialdemokraterna som driver bolagshysterin. Det verkar vara en lika stor hjärtefråga för kristdemokraterna, eller i vart fall för Lennart Bondeson. Bondeson försvarar ivrigt varje bolag som kommunen startar, driver och äger. Är det kristdemokratisk politik? Knappast. Men Bondeson visar sig allt mer inte bara ligga nära, utan nästan i kärnan av, socialdemokraterna. Kristdemokrati i Örebro är samma politik som socialdemokrati.

Just nu pågår två processer i Örebro där skattebetalarna riskerar sina pengar, där välfärden hotas och där politiker, läs Lennart Bondeson, leker företagsledare.

Snart ska det kommunala vindkraftbolaget börja köpa in tomter och vindkraftverk. Det handlar om först tiotals, sedan hundratals miljoner kronor. Kommer det att fungera?

Läs den här artikeln. Är det den framtiden som socialdemokraterna och kristdemokraterna har förmedlat? Nej - här i Örebro ska kommunen tjäna pengar på sin vindkraft (fast man inte får skapa sådana kommunala bolag) Men risken att förlora hundratals miljoner talas det tyst om.

Och nu ska Bondeson bli delägare i ett biogasföretag i Karlskoga. Man frågar sig varför? Varför ska kommunen starta biogasanläggningar? Varför ska kommunen bli producent för de varor man vill ha? Och om vi ska bli producenter för exempelvis biogas, varför ska vi då inte bli producenter för annat? Det saknas eko-mat. Ska Örebro kommun bli matproducent? Det saknas elbilar. Ska Örebro kommun börja producera bilar?

Socialdemokraternas och Bondesons politik hänger inte ihop. De leker företagsledare, spelar med örebroarnas surt förvärvade skattepengar och riskerar förskolan och skolan, äldreomsorgen och miljöarbetet bara för att de inte har en aning eller vill bry sig om företagandets risker.

De riskerar demokratin genom att gömma beslut i slutna styrelserum.

De riskerar jobben och företagandet när de konkurrerar ut privata alternativ. Det räcker med att se hur de behandlar de privata intressenter som nu vill bygga vindkraft runt Örebro. Kommunen ska inte köpa av dem. I socialdemokraternas och kristdemokraternas Örebro konkurrerar kommunen ut de privata och producerar själv!

För jobben, för företagandet, för demokratin och för välfärden måste bolagshysterin stoppas. Det finns ett liberalt alternativ där vi väljer förskolan, skolan och äldreomsorgen framför kommunala bolag.

Det är bara 17 månader kvar till valet 2014!

Media: SR, SVT, SR igen

Barn eller bilar?

Folkpartiet i Örebro jobbar med en vision för staden. Vi vill att Örebro ska bli en ännu vackrare stad, med fler spännande hus, intressanta miljöer med levande kultur och handel. Vi vill att Örebro ska ha vackra och trygga parker och grönområden där äldre kan promenera och barn kan leka. Vi vill att det ska finnas möjlighet för många att hitta just sitt smultronställe i Örebro, oavsett om det handlar om ett café, en affärsgata, en parkmiljö, en scen eller något helt annat.

Vi vill att Örebro ska bli intressantare för fler. Fler spännande företag, småföretag och växande företag. Mer spännande forskning vid Sveriges mest spännande universitet. Nya spännande vyer, från de lokala där du inte vet vilken arkitektur som väntar bakom hörnet, till de internationella utblickarna och sambanden med spännande städer i andra delar av världen.

Vi vill ha ett Örebro för örebroarna. För människorna som bor här idag och som ska bo här i morgon.

Örebro växer så det knakar. De senaste sex åren har vi växt med mer än 1500 personer per år i snitt. Det är bra. Men det ställer krav på hur staden ska växa.

Vi i Folkpartiet har stakat ut några riktlinjer:

Bygg gärna mer centralt, på höjden, men ställ krav på att alla höga hus också ska vara vackra, spännande hus.

Bevara det gröna i staden. Bygg inte sönder parker eller grönområden. Skapa istället mikroparker i stadskärnan, en lite gräsplätt, ett träd, en plantering, eftersom vi vet att det gröna ger livskvalitet.

Se till så att bussarna fungerar. Bygg ny kollektivtrafik ekonomiskt och så det passar en stad av Örebros storlek. Inga miljarddrömmar om spårtaxi, pendeltåg eller tunnelbana. Bussar med ny, miljövänlig teknik är nog framtiden.

Sätt hela tiden människan i centrum. Och det handlar mest om våra barn och våra gamla. Barnen behöver trygghet och lekmöjligheter var de än bor i staden. De gamla behöver möjlighet att nå bra miljöer snabbt; en park, en promenadslinga, en utsikt. Livskvalitet för barn och gamla skapar en stad också för oss mitt i livet.

Tyvärr har dagens trepartimajortet, Socialdemokraterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet, en helt annan agenda.

Just nu pågår ett arbete med att öppna tiotals gator runt om i Örebro. Frågan är varför. Visst finns det enstaka gator som kan öppnas. Men detta handlar om att omskapa hela Örebro, om att göra om tanken med staden.

Det är Björn Sundin (s) som driver projektet. Han har först drivit projektet i en hemlig grupp. Inte förrän jag tog upp frågan på kommunfullmäktigesammanträdet i december, verkar det som om han insåg att han måste lyfta frågan offentligt.

Jag lyfte frågorna om gatorna mellan nya och gamla Hjärsta och Vivalla, eftersom de är bland de tokigaste idéerna. Det finns inga andra skäl att bygga dessa gator än att Sundins elithall i Hjärstaskogen ska kunna trafikförsörjas. Då sade Sundin att några sådana förslag inte fanns. En månad senare fanns de, plus tiotals andra, på kartor.

Men gatorna i Hjärsta är inte de enda. Jag får just nu samtal från människor över hela Örebro som irriteras över den översittarattityd som Sundin och kommunledningen har. Ingen har frågat dem om att bygga eller öppna gator. Ingen vet något, förrän man får ett par veckor på sig att reagera på en färdig karta.

Sundins agenda verkar tydlig. Det handlar om att prioritera biltrafik runt om i Örebro. Här går han på tvärs mot de flesta andra städer som finns, där man istället prioriterar cykel, kollektivtrafik och gående. Det är fel ur många aspekter: miljö, stadsbild, trygghet, säkerhet.

Men framförallt handlar det om en annan syn på vem staden är till för. Är den för örebroarna, människorna, de gamla och de unga? Eller är den för bilarna och bilisternas krav att kunna transportera sig så fort som möjligt så kort som möjligt?

Björn Sundin, socialdemokraterna och deras två stödpartier väljer ständigt bilarna framför barnen.

Folkpartiet gör en annan prioritering: Vi väljer barnens framtid, de gamlas trygghet och alla örebroares livskvalitet.

Värdelösa fiberbolag?

Den vägförening jag är medlem i har just investerat i fiber till huset. Med hjälp av EU får vi landsbygdsbor ungefär samma status på vårt bredband som stassarna. Visst kostar det en del, men det är det värt. Det DSL vi kör idag är inte speciellt roligt. Hastigheterna kommer sällan upp i det man betalar för.

Det är kommunala Stadsnät AB som står för fibern in i huset. Ett kommunalt bolag som har som uppgift att hantera fibernätet i kommunen, om inte någon privat gör det. Skillnaden är att Stadsnät inte har någon bindning till en leverantör, vi som kunder får fixa det själva. Valfrihet alltså. Liberalt och bra, eller?

Folkpartiet har alltid varit emot att kommunen ska ha ett stadsnätsbolag. Skälen har varit enkla: Det finns en privat marknad som fungerar. Det är osäkert om investeringarna är långsiktigt hållbara. Teknikutvecklingen kan komma att göra fibern värdelös.

Våra huvudmotståndare i detta har inte bara varit socialdemokraterna. Såväl moderater som kristdemokrater har varit anhängare av kommunala fiberbolag.

Kristdemokraterna i Örebro framstår allt mer som några av de största bolagskramarna i kommunen. Deras syn på öppenhet och demokrati kontra slutenhet och bolag framstår allt mer som ett spel för gallerierna. Utåt slåss de för öppenhet och demokrati. Men deras interna framfart vittnar mer om att de försöker flytta så många beslut som möjligt till bolag, där ingen insyn finns. Lennart Bondeson (kd) var exempelvis den som hårdast drev för att Västerbolaget skulle ha en tjänstemannastyrelse. När han nu fått backa på det, blir det en kristdemokrat som blir ordförande...

Har då Stadsnätsbolaget varit bra? Sanningen är väl den att bolagets historia har kantats av bekymmer. Ekonomin har varit skakig. Bara de låga räntorna har de senaste åren räddat resultaten. Bolaget har fått byta operatörer ett antal gånger och försäljningen har hackat. ÖBO har räddat sin koncernsyster - något som borde fått de privata att fundera kring hur kommunen jobbar med öppenhet och konkurrens...

Under vår tid försökte vi sälja bolaget. Och det fanns intresse från de privata. Men sanningen är den att buden som kom var så låga att en försäljning skulle kostat kommunen miljoner. Investeringarna som kommunen borgat för, var inte värda ens de nettokostnader de dragit.

Och nu kommer än större risker för att det kommunala bredbandsbolaget blir en förlustko. Teknikutvecklingen går, som alla vet, framåt. Just nu kommer det trådlösa 4G och redan planeras för både 5 och 6G med hastigheter som slår allt från fiberkramarna.

Kanske innebär ett kommande tekniksprång att fiberbolagen blir värdelösa. Frågan är vad som händer med det bolag som nu ägs av både Örebro och Kumla kommuner. Hur många hundra miljoner har investerats? Hur mycket är oavskrivet? Vad riskerar förlusterna att bli om fibern ersätts av trådlöst?

Det finns två skäl för att det offentliga inte ska äga bolag:

1) Alla kommunala bolag som agerar på en marknad där det finns privata alternativ, snedvrider konkurrensen. En kommun kan inte gå i konkurs, det finns alltid mer pengar. Ett kommunalt bolag agerar inte med samma avkastningskrav som ett privat, man kan alltid agera ickekommersiellt. ÖBO, Örebro Porten, Ånnaboda Konferens, Stadsnät - alla är på sina sätt konkurrenssnedvridande.

2) Kommunala politiker ska inte agera på riskmarknader med skattebetalarnas pengar. Om teknikutvecklingen går åt det håll det verkar, och fibern blir värdelös, kommer örebroarna att bli tvungna att hantera en förlust på hundratals miljoner. Det kommer direkt att slå mot vården, skolan och omsorgen.

Det finns faktiskt ett skäl till: Det är mycket sällan kommunpolitiker fattar vad det handlar om att styra ett bolag. Få kan läsa en resultat- eller balansräkning. Ännu färre fattar vad olika förändringar innebär. Mycket få har en koll på den marknad som bolaget agerar på. Politiker är helt enkelt rätt värdelösa styrelseledamöter i bolag. Det blir tjänstemännen som styr. Och det är fel ur alla möjliga demokratiska tankar.

Folkpartiet har en mycket restriktiv hållning till bolag som ägs av det offentliga. Det gäller såväl statliga som kommunala bolag. För den kommunala välfärdens, liksom för demokratins, skull vore det bättre om fler av oss fokuserade på förskolan och skolan, på äldreomsorgen och på miljön, än på kommunala bolag.

Media: SR