Dåligt omdöme om kommunförbundsnedläggning

Har just suttit av en halvtimme med Kommunförbundet Örebro län. Det var det sista medlemsmötet. Nu är KÖL nedlagt. Det är bra. Jag är däremot inte lika säker som många andra, främst socialdemokrater, att det nya regionförbundet är någon hit. Efter dagens möte blir jag än mer tveksam.

På den sista årsredovisningens framsida finns någon form av dödsannons för KÖL. Tack för allt ungefär. Ett par sidor in i tidningen har ordföranden och den förre chefen undertecknat någon slags dålig bröllops eller dopsång för det nya regionförbundet. Man bara suckar.

Hur kan det komma sig att vuxna människor lägger ned sådan tid och möda på en organisation, nästan visar sin kärlek till den? Helt obegripligt. Eller kanske ändå inte.

Är det möjligen så att för många av de proffspolitiker som finns, de riktiga kommunalgubbarna, pamparna, är organisationerna viktigare än människorna. Där har man sina vänner, arbetskamrater, hela sitt liv. Istället för att vara företrädare för människorna i samhället, blir man en adminstratör och en älskare av de egna organisationerna.

Det skrämmer.

Ordningsomdömen eller åsiktsförbud i svenska skolor?

Lyssnade på radio i morse och höll på att sätta i halsen. En västsvensk skola använder betygen i samhällskunskap för att förhindra att elever ger uttryck för rasistiska eller nazistiska tankar. Man frågar sig verkligen vart den svenska skolan är på väg.

Jag är en av dem som i Örebro kommun hårt drivit frågan om alla människors lika värde. Jag tycker rasistiska, nazistiska, kommunistiska, ekosofiska eller andra antihumana rörelser är skrämmande. Jag kommer att med alla demokratiska medel jag har att arbeta mot att de sprids i samhället.

Men det en svensk skola idag gör är att bestraffa elever som tänker "fel". Om man inte tänker på samma sätt som läraren vill, kommer man att få underkänt. Fundera på vart detta kan leda.

Skolan har tydligen pekat ut rasistiska och nazistiska åsikter. Man har, som vanligt i Sverige, undvikit den "ism" som dödat flest människor i meningslösa terrordåd - kommunismen. Tänk om en lärare menar att kommunismen är den sanna demokratin, där alla människor är, tycker och tänker lika - ska då alla elever som inte inser denna kommunismens välsignelse få underkända betyg???

Jag är inte den som vare sig ropar högst för fler och tidigare betyg i skolan, eller betyg i ordning och uppförande. Men om valet står mellan ordningsomdömen i terminsbetyg, eller underkänt för att man tänker fel - då väljer jag ordningsomdömena!

Nya mess-turer

Idag kunde socialdemokraterna dra igenom mässan i kommunstyrelsen med hjälp av vänsterpartiet (väntat) kristdemokraterna (inte helt oväntat) och en moderat (mer oväntat kanske). Dessa partier och deras företrädare bär ett tungt ansvar på sina axlar när de ska motivera för skattebetalarna varför deras skattepengar ska användas till högriskprojekt.

Beslutet är egentligen ett meningslöst låtsasbeslut. Man förbereder allt för ett nytt beslut i kommunstyrelsen i maj och kommunfullmäktige i juni. Men vägen är redan utstakad. Det finns inga alternativa placeringar, inga funderingar på vilka konsekvenser mässan får för kommunens ekonomi, inga beskrivningar av eventuella risker för skattebetalarna, ingen konsekvensbeskrivning för näringslivet, ingen...

Man låtsas som om man ska göra trafik, miljö och andra beskrivningar på en månad. Normalt brukar sådana arbeten göras ordentligt. Det innebär konsekvensanalyser som kan ta lång tid eftersom det finns så många olika alternativ.

Men nu är valrörelsen igång. Socialdemokraterna vill sitta i grävskopor, gräva grunder och annonsera att det går bra för Örebro. Problemet är inte bara att det är fel. Problemet är att vissa, med rätt kontakter i makten(s) korridorer, kan få igenom stora beslut snabbt när andra, som barn och gamla, kan få vänta åratal på samma förmåner. Det är odemokratiskt så det förslår.

Pinsamt, Sjöström

Idag har socialdemokraterna åkt på två nederlag i kommunstyrelsen. Det svider tydligen för Mats Sjöström, kommunstyrelsens ordförande, som inte kunde underlåta att hacka på de i kommunstyrelsen som har andra uppfattningar än han.

Det som sved mest var att vi i oppositionen fick igenom en återremiss på ett ärende om nya äldreboendeplatser. Plöstligt, straxt före valet, ska socialdemokraterna börja bygga äldreboendeplatser efter att i tre år bara ha stängt och stängt och stängt. Visst är det märkligt...

Istället för att acceptera att vi i oppositionen, eller den nuvarande majoriteten, vill se vilka konsekvenser ett ärende får, för de gamla med olika behov, för de anställda, för servicekvalitén och för kommunens ekonomi, blir Sjöström och hans socialdemokrater arga. "Detta ska ni få äta upp" var den spontana kommentaren från Sjöström direkt till kommunstyrelsens tillfälliga majoritet. Det finns bara ett ord för detta. Respektlöst. Nej förresten, ett till: Uselt!

Jag garanterar att när vi tar över majoriteten kommer sådant inte att hända i kommunstyrelsen i Örebro. En av en ledares viktigaste uppgifter är att skapa god stämning i den egna organisationen. Här finns en enorm potential för förändring i Örebro kommun.

Ny utrikesminister

Göran Persson har gjort ett bra val. Jan Eliasson känns som en stark kraft inom utrikespolitiken, något som Sverige behöver efter den senaste tidens turbulens.

Utrikespolitiken är inte enbart något som är viktigt för regeringen och regeringspartiet. Mer än någon annan minister, statsministern undantagen, representerar hon eller han hela det politiska systemet och därmed alla svenskar och alla partier. Därför krävs en person med stark personlig integritet, stort kunnande, stor social kompetens, god språkanvändning på såväl svenska som andra språk och så vidare.

Jan Eliasson är en man som jag uppfattat uppfyller många av dessa krav till hög grad. Fullt godkänt för Persson.

Mässan igen

Har någon där ute i cyberrymden hittat några argument för att bygga den nya kommunala mässladan? I så fall: HÖR AV DIG!

Det finns i vart fall inte några argument presenterade av socialdemokraterna eller några andra partier, politiker eller tjänstemän som håller.

Det enda argumentet är att om vi investerar i mässan, lägger några miljoner om året i stöd och hoppas att konjunkturerna är nådiga, så kommer hotellen att bli mer fullbelagda, restaurangerna att sälja mer och några fler få jobb i kommunen.

Tänk vad bra! I så fall borde ju vi inte nöja oss med detta. Fler kommunala bolag som anställer fler människor som ju också betalar kommunalskatt. Fler nöjesbad. Fler konferensanläggningar. Varför inte biografer, konditorier, eller bergborrtillverkare (eftersom detta är det privata bolag som enskilt betyder mest för Örebro så är det väl bara att kopiera...) Detta är alltså framtidens melodi för Örebro.

Problemet är att detta framtidens Örebro är gårdagens. Vi kan se hur socialdemokratisk ingenjörskonst påverkat kommunen under 1900-talet. Här står vi med ett uselt näringslivsklimat, få unga vill starta företag, en enorm offentlig sektor, hög kommunalskatt och dåliga framtidsutsikter.

Är det någon som tror att mer av samma socialdemokratiska medicin är lösningen?

Café-möte

Satt på Vasakonditoriet igår igen. Snart är det sex år sedan jag började med dessa onsdagsträffar. Det går upp och ner. Ibland någon enstaka besökare. Igår åtta - nio stycken. Det är bra!

Samtal om allt mellan integrationspolitik till alternativa drivmedel. Spännande.

Att ta ansvar

Så har då Laila Freivalds till slut lämnat sin post. För andra gången tvingas hon avgå som minister. Det är unikt.

Som utrikesminister har hon misslyckats på flera olika områden. Det är inte bara turbulensen kring tsunamikatastrofen och det förskräckliga misslyckandet kring Muhammedbilderna som varit problem för henne och utrikesdepartementet. Hennes sätt att leda Sveriges utrikespolitik lämnar mycket att önska. Under Laila Freivalds ledning har Sveriges röst i världen varit en viskning. Det har inte funnits tillräckligt engagemang vare sig för försvar av friheten, till exempel uttryckt i värnandet om pressfriheten, eller försvaret av de fattiga människornas rätt, eller rättfärdig kritik mot händelserna i Irak, eller...

Nu avgår hon. Det är bra. Med stora befogenheter följer också stort ansvar. Hon ska, som ledande minister, ta ansvar för felen som begåtts. Det gäller bara att inse att detta ansvar inte alltid tas genom att sitta kvar och försöka reda upp problemen. Om man själv är en del i det som skapar problem, kan man knappast lösa dem. Samma insikt borde fler ministrar ha. Integrationsministern kunde väl fundera över sin position.

Just sättet att våga ta ansvar och välja att frånträda en post är viktigt för den levande demokratin. Det kan aldrig vara ett säkert och långsiktigt jobb att vara politiskt förtroendevald. Den politiker som mer ser till sitt uppdrag som en tillsvidareanställning än ett tillfälligt uppdrag är ute på svag is. Mer om detta i kommande bloggar.

Dimridåer kring mässan

Jonas Karlsson (s) skriver på sin blogg om det positiva i att en kommunal mässa nu kan komma till stånd i Örebro. Speciellt positivt är det att han kunnat ordna en del parkeringar. Men hans blogg skapar fler frågor än den besvarar. Till exempel:

Hur många parkeringar försvinner från den gamla Örebromässan?
Hur många parkeringar netto har tillskapats i centrum?
Om Behrn ska bygga P-hus norr om Rudbecksgatan, hur många platser netto blir det?
Hur många platser "stjäl" nybyggda lägenheter och kontor av den eventuella mässparkeringen?
Var ska bussarna parkera?
Och lastbilarna?
Kommer infrastrukturen kring mässan att klara av de tiotals långtradare som kan komma ungefär samtidigt när en stor mässa ska igång?
Vad kostar alla nya P-platser?
Vem ska betala allt detta?????????????????????

Dimman tätnar kring det som en gång kallades "Örebro Mess and Trade center" (min stavning:)). I sanning ett bra namn!

Bri(s)tlista

Läser om sossarnas nya lista till fullmäktige. Funderar på vad skvaller betyder.

I Rådhusets korridorer har man hört att det gått dåligt för kommunalråden i provvalet. Vare sig Sjöström, Karlsson, Lejegren eller Dahl har kommit i topp. Nya Baastad var inte heller partimedlemmarnas favorit. Vad betyder detta?

Socialdemokraterna har ju en märklig ordning när man först får en lista redovisad, sedan får man välja och därefter gör valberedningen en ny runda. Det är en inte helt enkel matematik. Det som jag tycker man kan utläsa är att facket får en allt mer betydelsefull roll i partiet. Samma skvaller berättar om att de som fått flest röster är fackföreträdarna. Varför?

För att de är bäst politiker? I så fall har detta inte visat sig öppet hittills.

För att de har störst stöd bland allmänheten? Finns inget som säger det heller, i vart fall inte med tanke på vad de som nu är aktiva har presterat hittills.

Nej. Kanske är det så att den aktiva kadern inom socialdemokratin allt mer blir ombudsmän av olika sorter. Istället för att vara en folkrörelse är socialdemokratin numera en alldeles förstenad ombudsmannaapparat. Från att ha varit ett parti för arbetarna, eller för en stor del av samhället, är numera partiet ett särintresse för några smala yrkesgrupper.

Sant? Elakt?

Kanske båda delarna...

Torgmöte

Idag har vi i Folkpartiet i Örebro börjat med årets torgmöten. Eller snarare flygbladsutdelning, kaffeservering och samtal på trottoaren. Det är roligt.

Jag tycker inte själva flygbladsutdelningen är topp. Har en för hög tröskel mot att "tvinga" mig på förbipasserande. Men det får gå. Kaffeservering och samtal, idag ett par stycken på de 40 minuter jag stod där, är trevligare. Det ger också värdefulla insikter i hur "medelsvensson" tycker.

Är torgmöten passé kan man fråga, ett arv från forntiden? Idag ska väl allt gå via bloggar, presskontakter, hemsidor och radioreklam? Jag tror inte på det. Jag tror på det personliga mötet.

Samtidigt som vi står på torget och delar flygblad är det val i Europas sista formella diktatur. Den vitryske president Lukashenko kommer att vinna valet stort, oavsett hur folket röstar. Människor som inte tycker som han har ingen chans att komma till tals.

Se där - ytterligare ett skäl att stå på torget och dela flygblad. Demokratin kräver det.

Vad är politik, egentligen?

I går hade vi styrelsemöte i partiet. Det blev en ganska animerad diskussion. Buggning eller inte? Alliansparti eller inte?

Det finns många i Folkpartiet som enbart ser mig som en bråkstake, någon som med vett och vilja väljer att gå emot partiet och partiledningen på så många punkter som möjligt. Skälet är kanske att jag är en dålig förlorare, eller att jag är avundsjuk, eller att jag inte accepterar att underordna mig andras beslut eller majoritetens beslut.

Jag måste ge dessa kritiker rätt på en punkt. Jag har svårt att underordna mig, oavsett om det är majoriteters eller minoriteters beslut. Framförallt om jag upplever att de går på tvärs mot mina politiska uppfattningar. Då kan jag inte heller göra skillnad om det är människor innanför eller utanför partiet som står för dessa åsikter.

I ett sådant läge handlar det, enligt min mening, att visa var man själv står, vilka åsiktsskillnader det finns mellan mig och andra och vilka resultat den förda politiken får. En del menar att detta är både konfrontatoriskt och kontraproduktivt. Kanske är det så.

Men för mig är politikens kärna just denna diskussion. Konfrontation är en del av politiken. Hellre en öppen konfrontation där likheter och olikheter tydliggörs, än en intern "lägga locket på"-mentalitet. Men ska då denna konfrontation föras i allmänna media eller enbart internt?

Här menar jag att den moderna politiken inneburit att även interna diskussioner måste få föras externt. Partiorganisationerna är allt svagare. Partiernas politik bestäms alltmer av snabba beslut på hög central nivå. Mediala utspel är de ledande politikernas vardag. I ett sådant läge måste också de som tycker annorlunda agera på samma bana. Den externa diskussionen blir ett komplement till den interna. Ingen kan vara fri från den andra.

Är då detta kontraproduktivt? Kanske. Men det är inte säkert att ett partis framgånga mäts av att alla tycker likadant i alla frågor, att partiets centrala företrädare är de enda som kan leda en diskussion, att taket ligger precis ovanför huvudet och att bara en åsikt finns per parti. Kanske är det marknadsföringsmässigt riktigt att en vara säljer bäst om alla säger samma sak om schampot och att det bara finns i en förpackning.

Men politik är inte schampo. Demokrati är inte marknadsföring. Partier är inte företag.

För mig handlar den liberala ideologin om att genom samförstånd och konfrontation finna svar på svåra frågor, eller ibland bara finna frågorna bakom olika företeelser. Jag hoppas att det ytterligare någon tid finns plats för de tankarna i svensk politik.

ÖSK - Åtvid 1-0

Sossen Jelecak gjorde ett snyggt mål när ÖSK spöade Åtvidaberg i lördags. Signifikativt kom inlägget från höger:)

Det känns ganska bra inför serien. Inte lika enkel försäsong som i fjol. Mer kämpande men också stunder med riktigt trevligt spel. Nyförvärvet Henriksson kan säkert skapa ett mycket starkt mittfält när Larsen, Nordback och Anttonen är fullt speldugliga. Kanske superettans vassaste.

Såg också britten Jeffs. Tycker att han visade betydligt mer fotbollskunnande än någon av fjolårets importer. Han var inte helt säker i sin roll som högerback, tog ett par ganska dumma beslut när han inte säkrade utan spelade svårt, men det var på slutet när han säkert var rätt trött. Men som högerback fungerar Fredrik Samuelsson bättre. Tillsammans med Patrik Haginge ger det en backlinje som också kommer att inge respekt.

Målvakter verkar ÖSK ha två dugliga. Westman spelade upp sig efterhand i fjol. Simon Nurme hade inte mycket att göra i går men gjorde ett par fina utkast direkt efter räddning.

Återstår anfallet. Mirsa J är en oslipad diamant kanske. Herish K känns inte het för fem öre. Johan P verkar spännande. Men en tung centertank vore intressant.

Pinsamt Pehrson

Så har då Folkpartiet tagit ytterligare ett steg bort från liberalismen. I detta fall gäller det inte bara socialliberalismen, utan liberalismen med nästan alla varianter av prefix som finns. Nu ska partiet tillsammans med socialdemokraterna driva igenom buggningsrättigheter för svensk polis. Inte för att det behövs - det har man inte kunnat visa. Utan för att det är en symbolfråga för män som vill visa styrka.

Under Johan Pehrsons ledning av justitieutskottet har Folkpartiets rättspolitik förvandlats. Det har blivit allt mer av hårda tag, större inskränkningar i den personliga integriteten och mer krav på olika former av tvångsåtgärder.

Denna väg har säkert en majoritet av svenskarna bakom sig. Därför passar den väldigt bra för den populism som tyvärr också griper omkring sig i Folkpartiet. Men den har mycket litet med traditionell liberalism att göra.

Spännande nätverk i Stockholm startat

Idag på DN debatt kan man läsa om det nystartade nätverket för trafikavgifter i Stockholm. Folkpartister, kristdemokrater och stockholmspartister går nu öppet ut och kritiserar högern i huvudstaden och dess ointelligenta motstånd mot allt vad trafikavgifter heter. Det är lysande!

Trafikavgifter är en naturlig del i en liberal politik. Det är lika galet att låtsas som om bussar utan avgifter är gratis som att säga att trafik utan avgift är gratis. All trafik kostar pengar. Bussarnas resenärer bör betala för sina resor. Detsamma bör biltrafikanter. Då ska man också räkna in alla kostnader. Inte bara bensin och slitage på fordonet. Utan även miljö- och hälsokonsekvenser.

Det ensidiga motstånd mot dessa avgifter som högermoderaterna och högerliberalerna i Stockholm hittills uppammat är märkligt. I vart fall borde liberaler av alla schatteringar inse att marknadsekonomin förutsätter att man sätter pris på ändliga resurser. Det spelar ingen roll om det är en vara som mjölk eller bensin, eller tillgång till en nyttighet som sjukvård eller ren miljö.

Så för liberalismens fortsatta framgångar önskar jag nätverket lycka till!

Var finns (s)?

Sällan har jag varit med om att ett parti som påstås vara det enda regeringsdugliga gör så lite. Idag fick jag till exempel redovisningen av arbetslösheten i Örebro. Den är högre i år än förra året, 5,3 istället för 5,2 %. Skillnaden mellan kommunen och rikssnittet har ökat till 1,2 %. Samtidigt är 2300 personer sysselsatta i olika program. Det är 700 fler än i juli.

Det finns många som säger att frågan om arbete kommer att fälla avgörande i valet. Det märkliga är att vare sig regeringen eller kommunledningen gör något. Båda tycks hoppas att de så kallade plusjobben ska lösa allt. Frågan är om de löser något.

Örebro behöver en helt annan syn på företagande än vad dagens kommunledning är mäktig. De saknar i alldeles för stor utsträckning den insyn i framförallt småföretagande och de insikter om företagandets villkor som är nödvändiga för att Örebro ska kunna bli en vinnare i framtiden.

Det räcker med att titta på oviljan mot friskolor och alternativ inom äldreomsorgen. Tänk vilken skillnad det hade varit om kommunen varit öppen mot den ofta kvinnligt dominerade servicesektorn. Hur många nya arbetstillfällen det hade kunnat skapa får vi aldrig reda på. Men det kommer att ändras efter valet!

Välkommen tillbaka Karin!

Karin Pilsäter bryter sin timeout efter rattonykterheten. Det är bra! Dels för att ingen människa ska bli dömd för evigt för ett enstaka fel. Alla människor har rätt till en andra chans.

Dels för att Folkpartiet behöver Karin Pilsäter. Hon är en av alldeles för få kvinnor i partitoppen. Hon står för en politik som inte alltid är så strömlinjeformad som partiets numera alldeles för ofta är. Hon har den erfarenhet som behövs för att kunna säga ifrån. Hon har erfarenheten, kunskapen och förmågan att bli en bra minister.

Så:
Välkommen tillbaka Karin!

Varför dessa kommunala bolag???

Jag blir så otroligt trött på vissa delar av mitt arbete som politiker. Idag har vi haft styrelsemöte i Örebro Rådhus AB. Där har sju kommunalråd suttit och lyssnat på hur det går för de kommunala bolagen. Vår tid går åt till att lyssna till beskrivningar av konferensanläggningar, rumsstandarder, badvatten, turiststugor, bandbredd och W-LAN, mässbyggnationer och hyressituationer.

Jag bara frågar mig: Är detta det vi politiker ska syssla med???

En del menar att kommunala bolag är något bra. Att kommunpolitikerna både kan hantera bolag som agerar på fria marknader och kommunala verksamheter som vård, skola och omsorg. Kanske är det så...

Men det jag ser i min vardag är något annat. Det är politiker som tycker det är roligare att bygga mässor och nya badanläggningar än att hitta effektiva lösningar på vardagsgrått effektivitetsslit i skolan. Det är naturligt. Det är inte speciellt roligt att gneta på med vardagsarbetet. Utveckling, vare sig det är av staden eller något kommunalt bolag, är roligare.
Men detta innebär risker. De kommunala kärnverksamheterna behöver all politisk uppmärksamhet de kan få. Utmaningarna är stora. Tyvärr handlar det också i fortsättningen ofta om att lyckas få den kommunala organisationen att göra mer för mindre pengar.

Att i detta läge lägga sådan kraft på det vi inte behöver göra kommer i längden att vara kontraproduktivt ( eller för att använda ett annat ord - dåligt!)

Avhoppande grönrödingar

Så har man fått det svart på vitt. Många politiker på vänsterkanten bokar redan in valförlusten. Istället för att stanna kvar och bli en förlorare väljer en tredjedel att avgå i och med valet. Det är inte förvånande. Här i Örebro känns det som om nästan alla, medborgare, kommunalanställda och politiker inser att möjligheterna för det nödvändiga maktskiftet är enorma. Det känns inspirerande och roligt.

Tristare är det dock att höra parti(s)ekreterare Ulvskog i radion. Dels för att bortförklaringar av egna problem inte är hennes bästa gren. Men framförallt för att hon böjer på sanningen. Enligt Ulvskog måste borgerliga partier annonsera för att få folk på riksdagslistan. Jag tror inte att det stämmer överhuvudtaget. Inget borgerligt parti behöver annonsera för att i vart fall kunna bräda de allra flesta av vänsterkartellens kandidater. Kvaliteten hos (s)-kandidaterna skrämmer i vart fall inte mig.

Men samtidigt stämmer det att vi annonserar efter intresserade. Vi i Folkpartiet har till och med beslutat att ickemedlemmar kan få stå på våra listor. Hur går det ihop?

Enkel. Vi inser det som (s) inte vill eller kan inse. Politiken är i alldeles för hög grad en klubb för inbördes beundran. Påverkan från människor utanför partierna (eller fackpamparnas styrelser för (s) del) är alldeles för liten. Samtidigt vet vi att många människor är politiskt engagerade, även om det inte sker inom partierna.

För att minska rädslan för det partipolitiska engagemanget försöker vi därför att sänka tröskeln in i partiet och politiken. Med bibehållet fokus på ideologin, avdramatiserar vi det partipolitiska engagemanget. Det har lönat sig. Folkpartiets medlemskår ökar. Många nya och intressanta personer söker sig till oss. Den utvecklingen är positiv. Därför är det så trist att en partisekreterare inte vill eller kan inse att hon och hennes parti kanske är det största betonghindret för ökat politiskt engagemang.

Kommunal mässhall?????????

I dagens NA kunde vi läsa om att det snart skulle vara klart med en mässhall i Örebro. Eller i vart fall så skulle ett beslut fattas.

Jag suckar. Som en hyfsat centralt placerad politiker i Örebro, ännu med mycket liten makt (men vänta bara till efter valet), har jag kunnat följa diskussionerna på distans. Det finns mycket som talar för att också detta bygge, om det blir av, blir ett hel- eller halvkommunalt stödprojekt. Kommunen kommer att gå in med ett antal miljoner och riskera ytterligare miljoner i framtiden. Skälet: att stödja en del av näringslivet.

För mig blir det så oliberalt det kan. Varför ska kommunen stötta just besöksnäringen? Varför i så fall bara bygga konferens- och mässlokaler i kommunal regi? Varför inte ta över hela näringslivet och göra det beroende av offentligt stöd?

Örebro kommun behöver en mängd förändringar. Kommunen som organisation behöver en ledning som kan skilja på offentligt ansvar och privat ansvar. Kommunen som geografisk enhet behöver ett näringsliv som kan stå på egna ben och inte alltid luta sig mot det offentliga. Som det är nu finns det alldeles för många oheliga allianser och osynliga bindningar mellan det kommunala och det privata.

Jag kan bara jämföra med Sollentuna. Där finns en privat mässa, helt utan stöd från kommunen. Där finns ett privat näringsliv som växer så det knakar. Men så har också den kommunen en knapp miljard på banken och kan finansiera alla nödvändiga investeringar med egna pengar.

Är verkligen sport så viktigt

Jag är sportfåne. Erkänner det utan omsvep. Gillar att gå på ÖSKs träningsmatcher i fotboll, på frysande bandymatcher. Gillar att se ungarna sparka boll på Mellringeplan och titta på fältritt vid Segersjö. Gillade till och med att se landskampen i går på TV, trots Zlatans skada och ett uselt försvarsspel av främst högerbacken (vill inte namnge honom för han var så himla dålig).

Men jag blir så otroligt trött på alla dessa intervjuer med idrottsmän som vunnit eller gjort något bra resultat. "Har du fattat vad du gjort?" "Nej inte än, men det kommer nog i kväll."

Vaddå fattat. Har man hoppat 2,40 eller gjort mål i ishockey måste man vara otroligt korkad för att inte veta vad man gjort. Har man vunnit guld i skidor eller knackat ut en curlingsten, har man väl just gjort det; vunnit guld i skidor eller knackat ut en curlingsten.

Det finns en risk att idrotten, liksom annan nöjesindustri, skapar sig en betydelse den inte har. Världen förändras inte för att Sverige tog 14 OS- medaljer. Knappast heller för att Zlatan gör succé i Juvve. Därför borde idrotten och dess företrädare få den plats de förtjänar, som nöjesarbetare utan mer inflytande än just sådana som roar för stunden.

Om idrotten, eller för den delen övrig nöjesindustri, skulle vara likare för annan samhällsutveckling skulle i vart fall jag bli orolig. För vem vill leva i ett samhälle där bara segrarna räknas, där det gäller att se bäst ut, sjunga vackrast eller i vart fall ha rätt kontakter med rätt producenter, journalister, agenter?

Björn Sundins övertramp

I dagens Nerikes Allehanda har socialdemokraten Björn Sundin skrivit en debattartikel som i början kan verka som en artikel som pekar på det grymma i den allt mer personangreppsinriktade politiken. Men artikeln spårar snabbt ur. Istället för att skriva om sitt eget partis märkliga hanteringar av mejl och bilder, väljer han att citera ur en annan tidnings osmakliga skrivningar om en folkpartist. Genom att göra detta på det sätt han gör, blir han en megafon just för dessa personangrepp. Istället för att göra saker bättre, förvärrar han situationen än mer.

Jag hoppas att detta har skett utan förstånd av vad som hans publicering inneburit, men jag är osäker på om detta bara är oförstånd. Det känns väldigt bekymmersamt och mer av en politisk strategi att svärta ner andra partiers politiker, inte genom att säga saker själv, utan genom att använda stora och direkta citat som blir huvudpunkten i artikeln.

Är då denna blogg ett personangrepp på Björn Sundin. Jag hoppas att den inte kan uppfattas på det sättet. Jag respekterar mycket av vad Sundin står för. Ofta är han en förändringsbenägen socialdemokrat. Men jag är rädd för att det finns mycket taktik i många delar av det spel socialdemokraterna för och kommer att föra inför valet.