Har just suttit av en halvtimme med Kommunförbundet Örebro län. Det var det sista medlemsmötet. Nu är KÖL nedlagt. Det är bra. Jag är däremot inte lika säker som många andra, främst socialdemokrater, att det nya regionförbundet är någon hit. Efter dagens möte blir jag än mer tveksam.
På den sista årsredovisningens framsida finns någon form av dödsannons för KÖL. Tack för allt ungefär. Ett par sidor in i tidningen har ordföranden och den förre chefen undertecknat någon slags dålig bröllops eller dopsång för det nya regionförbundet. Man bara suckar.
Hur kan det komma sig att vuxna människor lägger ned sådan tid och möda på en organisation, nästan visar sin kärlek till den? Helt obegripligt. Eller kanske ändå inte.
Är det möjligen så att för många av de proffspolitiker som finns, de riktiga kommunalgubbarna, pamparna, är organisationerna viktigare än människorna. Där har man sina vänner, arbetskamrater, hela sitt liv. Istället för att vara företrädare för människorna i samhället, blir man en adminstratör och en älskare av de egna organisationerna.
Det skrämmer.
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar