I dagens NA kunde vi läsa om att det snart skulle vara klart med en mässhall i Örebro. Eller i vart fall så skulle ett beslut fattas.
Jag suckar. Som en hyfsat centralt placerad politiker i Örebro, ännu med mycket liten makt (men vänta bara till efter valet), har jag kunnat följa diskussionerna på distans. Det finns mycket som talar för att också detta bygge, om det blir av, blir ett hel- eller halvkommunalt stödprojekt. Kommunen kommer att gå in med ett antal miljoner och riskera ytterligare miljoner i framtiden. Skälet: att stödja en del av näringslivet.
För mig blir det så oliberalt det kan. Varför ska kommunen stötta just besöksnäringen? Varför i så fall bara bygga konferens- och mässlokaler i kommunal regi? Varför inte ta över hela näringslivet och göra det beroende av offentligt stöd?
Örebro kommun behöver en mängd förändringar. Kommunen som organisation behöver en ledning som kan skilja på offentligt ansvar och privat ansvar. Kommunen som geografisk enhet behöver ett näringsliv som kan stå på egna ben och inte alltid luta sig mot det offentliga. Som det är nu finns det alldeles för många oheliga allianser och osynliga bindningar mellan det kommunala och det privata.
Jag kan bara jämföra med Sollentuna. Där finns en privat mässa, helt utan stöd från kommunen. Där finns ett privat näringsliv som växer så det knakar. Men så har också den kommunen en knapp miljard på banken och kan finansiera alla nödvändiga investeringar med egna pengar.
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
4 kommentarer:
Visst var väl herr Werme en tillskyndare av Conventum? Det låtsas han inte om. En kommunal jättesatsning för "besöksnäringen". Då var det bra. Nu är det dåligt. Som vanligt folkpartistisk principlöshet.
Conventum är en sak man kunde vara tveksam till, men det blev bra. En central mässanläggning med dess transport- och andra trafikproblem är en annan sak. Pratet om principlöshet är daggmasklogik.
Nej, jag var inte en av tillskyndarna. Som en av två i fullmäktige (den andre var moderat) uttalade jag min stora tveksamhet när beslutet skulle fattas. Men, som jag sade då, processen hade redan gått så långt att det inte gick att säga nej. Då skulle vi bara kastat miljoner i sjön utan att fått något. Härtill var jag nödd och tvungen, för att citera biskopen.
Bodygauard Bengtssons inlägg är bara partipropagandisktens enfaldiga malande. Sånt tillför inget.
Man förstås ju vara medborgarna vände partierna ryggen.
Visst var väl miljöpariet de enda som hade mod att gå emot Conventum? Det är en sak att snacka, en annan att rösta.
Skicka en kommentar