Ökade försörjningsbördor

Läser på DN-debatt, om de ökade försörjningsbördorna för svenska kommuner. Det är bara en av många inlägg i en diskussion om det offentliga uppdraget som borde kommit för många år sedan.

Jag har bloggat om dessa problem ett antal gånger de senaste åren, senast den 2 mars 2010. Det har varit tydligt för oss som varit engagerade i kommunerna att pengarna inte kommer att räcka i framtiden. Själv har jag brukat skriva och säga att vi har kanske tre år på oss, fram till 2014-2015, innan det börjar bli allvarliga problem.

För Örebros del är det inte så bekymmersam läsning. Vår försörjningskvot ökar från 2,2 idag till 2,4 som mest. Det kan möjligtvis hanteras. Framförallt kan vi hantera det om vi bara behöver tänka på oss själva.

Men det kan och ska vi inte. Vi måste se detta såväl nationellt som regionalt. Örebro kommun, med den starka ekonomin vi har idag, måste ta ett regionalt ansvar. Vi måste se till så att såväl Ljusnarsberg som Hällefors har möjligheter att överleva. Örebro kan idag ta ett större regionalt ansvar än vad vi tidigare kunde. Koalitionens arbete har ökat styrkan hos kommunen. När sossarna tidigare misskötte kommunens ekonomi var de hela tiden tvungna att springa till staten för att be om mer pengar. Nu har vi en betydligt större styrka. Och vi kan bli än starkare.

Men det som DN-artikeln mest handlar om är att hela den offentliga sektorn måste våga förändras. Det finns inget utrymme för partier som låtsas som om det går att stå still och blicka bakåt. Denna konservativa romantism, som främst företräds av sossar och vänsterpartister och som tyvärr är väl företrädd i Örebro, kommer att leda välfärden in i fördärvet. Det som det nu handlar om är att vi måste säkra välfärden genom ökad effektivitet, längre arbetsliv, ökad invandring och så vidare.

Det finns enorma utmaningar i detta, utmaningar som visar på de stora politiska skiljelinjer som finns inom politiken, såväl lokalt som nationellt. Arbetslinjen mot bidragslinjen. Individualismen mot kollektivismen. Det öppna Sverige mot det slutna. Och så vidare.

Det blir ibland rätt övertydligt att liberalismen behövs i svensk politik!

Media: Tvärsnytt