Det största val(s)veket någonsin?

I onsdags röstade alla socialdemokrater i Örebro Kommunfullmäktige ja till att behålla ett kommunalt vårdnadsbidrag. Alla. Inte en enda avstod. Inte en enda gick upp i talarstolen för att tala emot vårdnadsbidraget. Som vanligt när det gäller socialdemokraterna i Örebro är det ledaren, i går som så ofta Björn Sundin, som bestämmer och alla andra som lyder. Lena Baastad fanns inte på plats. Men hennes ande svävade över de röstande. Det är hon som är ansvarig för förhandlingsresultatet. Det är hon som lovat KD att ingen sosse ska rösta mot. Och så blev det.

Jag ska lämna några citat från hur det lät förr:

Björn Sundin i sin blogg 14/11 2008: Det är de barnen som drabbats mest när den högerkoalition som styr Örebro låtit bli att satsa mer på förskolan – trots att barnen blivit fler i många områden i Örebro. Det är också de barnen som betalar för att 200 stycken ska få ett vårdnadsbidrag på 3000 kr per månad, det blir 3333 kronor per barn.

Vi socialdemokrater har tjatat och tjatat om att det behövs mer resurser till förskolan, att det behövs fler platser, fräschare lekgårdar och mer personal. Högerkoalitionen har inte lyssnat. Istället inför de vårdnadsbidrag. Och vem är det som tjänar på det?


Nu har Sundin glömt det. Han röstar för ett bibehållet vårdnadsbidrag. Flip flop. Vem kan lita på Sundin och sossarnas vallöften?

Lena Baastad när vänsterpartierna lägger budget 2008: - En satsning på tio miljoner i förskolan skulle minska antalet barn till 13 barn per grupp på småbarnsavdelningarna. Högerkoalitionen väljer istället att genomföra ett vårdnadsbidrag som riktar sig till dem som har råd att vara hemma på en lön. Jag är mycket besviken, säger Lena Baastad.

Och hon blir till och med arg: - Jag kan inte bli annat än upprörd och förbannad. Här har vi jobbat för en förskola med hög kvalitet, kompetent personal och pedagogiskt innehåll, och den moderatledda alliansen vill dra undan förutsättningarna fullständigt för en så viktig verksamhet.

Nu har Lena Baastad glömt det. Hon driver igenom ett bibehålelt vårdnadsbidrag. Flip flop. Vem kan lita på Baastad och sossarnas vallöften?

Man kan också med intresse läsa John Johanssons blog, exempelvis den 7/1 2010: De rödgröna är tydliga med, att vid en rödgrön valseger i september, så avskaffas vårdnadsbidraget. De farhågor vi varnade för när vårdnadsbidraget infördes, har besannats. Men även om den enorma olyckan skulle inträffa att de rödgröna inte får egen majoritet efter valet, eller ens får bilda regering, borde åtminstone Folkpartiet ta sitt förnuft till fånga och rösta för avskaffandet av vårdnadsbidraget.

Kan John Johansson se sig själv i spegeln nu? Kan han erkänna att det är hans parti, socialdemokraterna, och hans ledare Lena Baastad, som är ansvarig för att vårdnadsbidraget finns kvar efter att hon nu "fattade nu ett beslut som förde jämställdheten långt bakåt i tiden, utan att det gav något positivt med sig överhuvudtage"? Var finns självkritiken? Var finns nyanserna?

Eller så kan man läsa Ulrika Sandberg i tidningen ETC den 20/11 2008. Sandberg, som är en av få med tydlig jämställdhetsagenda i den nuvarande kommunledningen, säger så här: Vi befinner oss i ett läge där Örebro kommun börjar få det ekonomiskt kärvt, där det föds väldigt många barn och där kvaliteten i barnomsorgen riskerar att påtagligt försämras. I det läget vill den borgerliga kommunledningen införa ett vårdnadsbidrag för några få istället för att använda de pengarna till att förbättra förskolan.

Men i går, i ett liknande ekonomiskt läge, väljer Ulrika Sanberg att rösta för det vårdnadsbidrag som så sent som i våras var en skuffelse. Vad är skillnaden? Är ett socialdemokratiskt vårdnadsbidrag rättvisare och mer jämställt? Eller sviker hon såväl barn, kvinnor, förskolor och väljare?

Politik är makt. Det är få partier som vet så mycket om det som socialdemokraterna. De senaste 30 åren har de byggt sin existens på att de är det bästa maktpartiet. Men för det partiet är det skillnad på före och efter valet. Före valet är det tydligt vad man säger sig vilja och absolut inte vilja. Efter valet gäller en annan verklighet. Före valet kan man föra örebroarna bakom ljuset, som man gjorde 2002 med ekonomin, eller 2010 och 2011 när det gällde vårdnadsbidraget. Efter valet gäller något annat. Då rasar den ekonomi som påståtts vara så bra. Då bibehåller man vårdnadsbidrag man lovat att avskaffa.

Folkpartiet har aldrig varit för vårdnadsbidrag. Men vi var tydliga före valet 2006. Om vi blev del i en majoritet med KD skulle vi lösa ut den frågan. Någon form av vårdnadsbidrag skulle det bli. Men i diskussionen och debatten så förde Ina Lindström Folkpartiets talan. Och hon förde fram vår kritik. På samma sätt var det inför valet 2011.

Om vi får möjlighet att skapa en ny majoritet efter valet 2014, och om KD är en nödvändig del av den majoriteten, kommer vi sannolikt att tvingas acceptera en fortsättning på det kommunala vårdnadsbidraget. Men jag ska göra allt jag kan för att göra det möjligt för oss att bilda en stabil majoritet utan det ultimativa kravet.

Nu måste Lena Baastad ut på banan och förklara sig och sitt partis agerande. Hon kan inte gömma sig längre, vare sig bakom Sundin, Sandberg, Dahlgren eller Johansson. Det är hon som leder kommunen nu. Hon måste ta ansvar. Hon krävde att vi skulle rösta med dem och avskaffa bidraget. Nu har hon chansen att göra detsamma.

Så frågan är: Väljer hon att svika de eventuella principer hon har? Eller väljer hon att svika barnen och kvinnorna? Svaret är tyvärr rätt givet...


Läs mer:

Björn Sundins blogginlägg här och här

Lena Baastads intervju här och på deras egen hemsida här

John Johanssons blogginlägg här och här

Ulrika Sandbergs ETC inlägg här

Media: NA

Och läs gärna Kent Perssons blogg i samma ämne här.