Kultur i Örebro

Jag sitter och tittar på den stora gula kaninen nästan varje dag. Det går inte att undvika den. Och jag vill heller inte. Som dörröppnare för Örebro Open Art har den fungerat mer än väl. Men snart ska den bort. Det är bra. Vi ska absolut inte ha politiker som säger att vi nu ska spara delar av den totalinstallation som ÖOA egentligen är. En installation som berör hela Örebro City. Och en installation som är och ska vara tidsbegränsad. Om vi skulle börja spara vissa installationer, skulle det omöjliggöra hela projektet i framtiden. En installation är en installation och inte heller där ska politiker börja sätta sig över konstnärernas frihet.

ÖOA är en succe, och har så varit sedan Mats Nilsson, konsthallschef, Behchet Barsom, kristdemokratisk ordförande i Kultur och Medborgarnämnden och jag började fundera kring detta för fem år sedan. Vi hade olika ingångar, men med Mats Nilssons ledning och kunskap har vi landat där vi är idag. Mats och hans medarbetare ska ha all den respekt och uppskattning vi kan visa dem.

Kommunens insats har varit en stor, men inte överväldigande summa. Förra året såg vi dessutom till att göra det möjligt att skapa en mer permanent ÖOA-biennal. ÖOA live vartannat år. Planering vartannat. ÖOA måste utvecklas ständigt, annars blir inte projektet någonting.

Om vi har en samstämmighet kring ÖOA finns det andra kulturfrågor som är mer osäkra. En av de jag är mest osäker på är, tyvärr, Svenska Kammarorkesterns framtid.

Mats Sjöström och jag valde att som kommunstyrelseordföranden sätta oss som ordföranden i Länsmusikbolaget som driver Svenska Kammarorkestern. Skälet var enkelt: Svenska Kammarorkestern är mer kända utanför än i Örebro, mer världberömda i världen än hemma och viktigare för Örebros nationella och internationella status än vad de flesta örebroare anar. Som KSO kunde vi hantera de besvärliga frågorna kring hur vi skulle finansiera Länsmusiken, i ett läge där de statliga bidragen kontinuerligt urholkades. Mats skötte det bra. Jag fortsatte hans arbete. Men det har inte skett utan motstånd.

Från och med idag saknas den starka koppling mellan kommunen och Länsmusiken som tidigare varit en förutsättning för Svenska Kammarorkesterns utveckling. Den nya ordföranden är säkert en bra ordförande, men frågan är vad de svaga banden mellan Gunn Öjebrant och Lena Baastad kommer att innebära? Kommer Öjebrant att kunna jobba med de ekonomiska frågorna, med utvecklingen av Länsmusiken och med långsiktigheten på samma sätt som en kommunstyrelseordförande. Svaret på dessa frågor är tyvärr nej.

Än oroligare för Svenska Kammarorkesterns framtid kan man bli när man inser att det kommunalråd som nu ansvarar för kulturverksamheten, Björn Sundin, för några år sedan var en av initiativtagarna till en flygbladsutdelning vid konserthuset. En flygbladsutdelning där unga socialdemokrater ifrågasatte hela Länsmusikuppdraget och Svenska Kammarorkestern. Nu ska samme man ansvara för kulturen, där Svenska Kammarorkestern ingår.

Frågan man ställer sig är om Sundin har kvar samma åsikter nu, och om han kommer att arbeta för en nedläggning av Svenska Kammarorkestern, eller om han ändrat sig och nu är för? Hittills har inte de nya socialdemokraterna i kommunen, det unga gardet med Baastad, Sundin, Dahlgren, Sandberg m fl, bekänt färg överhuvudtaget. Från den tidigare perioden kan jag dock peka på ett ganska stort motstånd från dem när vi i koalitionen drev på för att ge Svenska Kammarorkestern acceptabla arbetsvillkor.

Kulturfrågorna är en av de frågor som Folkpartiet i Örebro kommer att jobba med den närmaste tiden. Det handlar om ett brett anslag där vi vill skapa en vision om vart vi vill med Örebro, till exempel: vilka kulturyttringar vi ska jobba med och vara med och finansiera eller delfinansiera, hur vi får ett bredare uppställ från andra aktörer och hur vi jobbar med kultur inte bara för unga och medelålders, utan även för åldrande och äldre.

Örebro har alla förutsättningar att visa framfötterna inom kulturområdet, precis på samma sätt som vi gjorde när vi lade grunden till Örebro som svensk idrottshuvudstad. Det är dags att börja arbeta med det nu. Örebro som svensk kulturhuvudstad är inte en grundlös vision. Det är ett liberalt mål.

Media: Gula jättekaninen: NA och NA igen. DN.

Svenska Kammarorkestern: DN, SVD,

Bloggar: Kulak: Kaninen måste dö! Celinda Andersson