Örebro kommun har en lång tradition av stora brister i
ekonomisk hantering. Under perioden 1994 – 2004 saknades en politik för en
långsiktigt hållbar ekonomi. Den kortsiktiga ekonomin löstes av den dåvarande socialdemokratiska kommunledningen dels genom en
utförsäljning av det kommunala energibolaget för att rensa balansräkningen och
minska räntekostnaderna, dels därefter genom en fortsatt nyupplåning.
Omedelbart efter valet 2002 briserade den ekonomiska bomb som många kunnat se
laddas under lång tid. Socialdemokraterna vann valet, men konsekvenserna var tydliga. Kraftiga besparingar innebar
bland annat att flera hundra anställda fick lämna sina arbeten. Nödstopp,
innebärande anställningsstopp, inköpsstopp, konferensresestopp och så vidare
lanserades.
Resultaten av dessa kraftiga åtstramningar var ändå lyckosamma.
Örebro gick från att vara ett sannolikt ärende för statlig tvångsförvaltning
till en ekonomiskt stabil kommun.
Det märkliga i detta skeende är att de kommunala revisorerna
år efter år, bokslut efter bokslut, gav samtliga nämnder och samtliga
förtroendevalda, ansvarsfrihet. Till och med när en nämnd i en förlaga till det
slutgiltiga bokslutet i princip skriver att de klarat verksamheterna för att de
struntat i att följa budgeten, uteblir reaktionen från kommunens revisorer.
Denna bild av hur den kommunala revisionen fungerar är inte
unik för Örebro. Den är heller inte unik för ett parti. I Örebro var det
socialdemokraterna som misskötte ekonomin. I andra kommuner har det varit andra
partier. I Örebro har det sedan en längre tid varit oppositionen som styrt
revisionen. I Örebro Läns Landsting, där socialdemokraterna under samma tid
också misskötte ekonomin, har socialdemokraterna också haft huvudansvaret. Men revisionens
bristande reaktioner har varit liknande.
Problemen med den kommunala revisionen har flera grunder. En
del är enkla att lösa. Det vore naturligtvis självklart och enkelt att staten
tog sitt ansvar och förändrade kommunallagen och tydligt utsade att revisionens
ordförande alltid ska tillsättas av ett parti som inte tillhör kommunledningen. Att socialdemokraterna i Örebro Läns Landsting, mot sitt eget partis uttalade vilja, åsidosätter denna demokratiska självklarhet talar väl mer om deras maktfullkomlighet än något annat.
Lika enkelt borde det vara att tydliggöra den kommunala revisionens eget
ansvar. Om man inte reagerar på uppenbara ekonomiska missförhållanden så blir
revisorerna lika ansvariga som de politiker som inte fattat relevanta beslut.
Varje kommunmedborgare borde i ett sådant läge ha talerätt.
Andra är svårare. Skälet är enkelt. Den kommunala revisionen
är inte bara en ekonomisk revision. Den kommunala revisionen är inte heller
bara en verksamhetsrevision. Den kommunala revisionen är både en ekonomisk, en verksamhets-
och en politisk revision.
Framförallt är det den sistnämnda uppgiften som ställer till
problem. Den kommunala revisionen tar i allt politiska hänsyn. Antingen om man
som majoritetsföreträdare vill värna sin kommunledning. Eller om man som oppositionsföreträdare
vill värna en opposition som varit utan alternativa förslag i de nämnder som
misskött sig. Banden mellan partikamrater blir starkare än banden till den
medborgare som givit uppdraget.
I flera kommuner används också revisionen som någon form av
kommunalt konstitutionsutskott. När oppositionen är missnöjd med
kommunledningens agerande kräver man att revisorerna ska utreda detsamma. I Örebro har både socialdemokraterna och vänsterpartiet använt detta både i tid och i otid. Revisorerna blir på detta sätt, oavsett om de väljer att följa upp kravet eller
inte, en del av det politiska spelet.
Lösningen på denna dubbelhet är inte lika enkel. Men det
sannolika är att vi på sikt måste bryta ut den politiska revisionen från den
administrativa. Alla kommuner bör ha en revision, professionell och utan
politiska inslag, som reviderar såväl ekonomi som verksamhet. Alla kommuner bör
dessutom ha ett politiskt tillsatt revisionsutskott som direkt under
kommunfullmäktige kan genomföra de granskningar enskilda ledamöter eller
partier kräver.
Elisabeth Svantesson har många poänger i sitt debattinlägg.
Men det krävs en större och mer genomgripande förändring av den kommunala
revisionen än vad som i förstone kan tyckas nödvändig.
Blogg: Elisabeth Svantesson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar