Om behovet av olikhet

Hans Bergströms kolumn i dagens DN är intressant av många skäl. Dels ur ett medborgarperspektiv. Dels ur ett politiskt perspektiv.

Det finns en tro som är väl befäst i Sverige att allt ska vara lika. Det handlar sannolikt oftast om att det finns en tro att likhet och jämlikhet är samma sak. Denna tro kompletteras med att tro att lika också alltid är lika bra.

Om det vore så väl ändå...

Men om det inte är det, om lika ibland betyder lika dåligt, skulle olikhet då inte vara något positivt? Ur ett medborgarperspektiv är det självklart. Det måste vara självklart att en vårdgivare, en skola, en förskola, en servicegivare ska kunna erbjuda sina medborgare en bättre service till samma kostnad! Det offentligas arbete måste hela tiden gå ut på att leverera så god service som möjligt till så låg kostnad som möjligt.

Men den syn som behärskar så många av oss, oavsett partifärg, är en rest av den gamla socialistiska och socialdemokratiska tankehegemonin. De tankar som fortfarande är levande i ett Vänsterparti som menar att det stora problemet är att det finns för många miljonärer i Sverige, inte att det finns människor som fortfarande står utanför samhället och möjligheterna att bli rika. Rikedom kan aldrig vara ett problem om samhället skapar samma förutsättningar för alla att lyckas och har ett tätt skyddsnät för dem som ändå inte gör det.

På samma sätt är det fortfarande med synen på offentligt finansierad verksamhet, framförallt inom de två partierna som fortfarande inte kan släppa sina socialistiska rötter. Vänsterpartiet är tydligast. Socialdemokraterna traskar patrullo.

Ett liberalt synsätt kan aldrig grundas i att lika är bäst. Det är självklart att alla ska ha jämlika förutsättningar att skapa sig ett gott liv. Men det är absolut inte självklart att det offentliga ska ta skattebetalarnas pengar för att se till så att alla har det lika.

Det är också självklart att det offentliga ska erbjuda likvärdig service till sina medborgare. Men det får aldrig vara ett självändamål att alla verksamheter ska göra precis lika. Det finns flera sidor av valfrihetsrevolutionen. En är att individen har en rätt att forma sitt eget liv. En annan är att den ger verksamheter möjlighet att utvecklas olika. En sådan utveckling, där de som går före och gör bättre blir föredömen för dem som inte har lika goda resultat, skapar mervärden för fler. Men det innebär också att det politiska uppdraget blir annorlunda. Politikens uppdrag blir inte längre att styra på medborgarnas bekostnad, utan att följa upp, utvärdera och återkoppla både de goda och de mindre bra resultaten.

Det arbetet började vi med i Örebro för fem år sedan. Tyvärr verkar det nu som om arbetet avslutas av det styrande triumviratet.

Media: DNs ledare, Expressen