Kultur i Örebro

Idag skriver Börje Ström, folkpartiets ledamot i Kultur- och Medborgarnämnden, om vårt förslag om att lägga demokrati och medborgarfrågor på kommunstyrelsens bord och låta kulturfrågorna få en egen nämnd och en egen förvaltning med en tydlig chef. Det är bra.

Inrättandet av en Kulturnämnd är en fråga vi som parti drivit sedan den nya organisationen tog form 2002. Men hittills har inget annat parti varit intresserat av att stötta oss i detta arbete. Det är dåligt.

Det finns flera skäl för varför kulturfrågorna borde hanteras av en egen nämnd och varför demokrati- och medborgarfrågor borde ligga på kommunstyrelsen. Låt mig peka på några:

Det är helt befängt att mena att demokratifrågor är en fråga för en nämnd som har hand om driften av kommunala verksamheter. Demokrati och medborgarfrågor är frågor som rör alla nämnder, alla styrelser, alla verksamheter, alla anställda och alla örebroare. Det finns bara en nivå för sådana frågor: Kommunstyrelsen - Örebros regering. Hittills har socialdemokraterna varit de hårdaste motståndarna mot detta förslag. Deras motstånd försvagar och försämrar såväl demokratiarbete som medborgarengagemang.

Kulturfrågorna är ett frågeområde med många utmaningar. En handlar om legitimitet. Kulturen har ingen självskriven plats inom kommunal förvaltning. Det finns få lagar som reglerar kommunernas plikt att leverera kultur. I ett läge där kommunens ekonomi är ansträngd, finns risker att kulturen blir besparingskossan. Bara en stark kulturverksamhet, ledd av tydliga politiker och tjänstemän, kan skapa en sådan stark legitimitet för kulturen att den kan värnas även i svåra ekonomiska tider.

För legitimiteten borde inte behöva ifrågasättas. Det handlar om att skapa livskvalitet för fler. Det handlar både om att värna bredden, som inom kulturskolans verksamheter, och eliten, som Svenska Kammarorkestern. Den ena klarar sig inte utan den andra. Bredden ger fler möjligheter att forma sina liv utifrån egna livsval. Eliten skapar oanade kvalitetsvinster och är en dynamisk samhällsbyggare.

Det finns de som exempelvis ifrågasätter Svenska Kammarorkestern. SSU, med bland annat Björn Sundin  (som nu är kommunalråd med ansvar för kulturen) i spetsen, delade för några år sedan ut flygblad utanför Konserthuset inför en konsert med orkestern. Budskapet var tydligt. Det kostar för mycket.

Jag menar att det är sannolikt att elitkulturen (med Svenska Kammarorkestern i spetsen) istället är en inkomstkälla för kommunen. Det handlar om att orkestern ger Örebro ett varumärke som syns, nationellt och internationellt. Det handlar om att Örebros många företag, universitetet, landstinget och kommunen genom en stark och god kultur kan rekrytera bättre medarbetare. Det handlar om att en stad med en levande kultur blir en trivsammare och tryggare stad, med allt vad det innebär. Det handlar om att många, äldre men också yngre, genom musiken får ett bättre och friskare liv.

Hittills har kulturen i Örebro varit rätt styvmoderligt behandlad. Det är inte tack vare, utan snarare trots, den politiska organisationen som så spännande projekt som Rådhusalmanackan, Open Art och Live at Heart har kommit till.

Nu vill vi i Folkpartiet ändra på det. Örebro kan och ska bli ett svenskt kulturellt centrum. Vi har alla förutsättningar att bli det. Nu tar vi första steget. Och fler kommer att följa!

Media: NA, SVD kultur