Men läs den första artikeln i NA igen. Esbjörnsson talar i alla fall sanning om varför sossarna ville bevara skolan. Han säger: "– Jag tror inte det var ett litet antal som tyckte det var viktigt när de röstade, säger Thomas Esbjörnsson (S), talesmannen i skolfrågor." Oj vad tydligt det blev. Rudbecksskolan var bara valfläsk!
Och så här säger han när det gäller att klara av det minskande antalet gymnasieelever:
NAs reporter frågar: Måste en annan skola läggas ner i stället?
Och så här svarar Esbjörnsson:
– Det tror jag inte, svarar Thomas Esbjörnsson.
Han anser att det går att flytta utbildningar mellan skolorna, och därmed få en jämnare fördelning av eleverna. Kommunen hyr dessutom redan ut lokaler på Rudbecksskolan.– Jag tror det här kommer att funka, säger Thomas Esbjörnsson.
Makten framför allt. Makten framför sanningen.
Men förr eller senare kommer sanningen ifatt den som ljuger. Och nu börjar den komma ifatt såväl Thomas Esbjörnsson som Lena Baastad. Den ena med ansvaret för gymnasieskolorna som nu gapar allt tommare. Den andra med ansvaret för ekonomin där besparingskraven närmar sig.
Vi har för avsikt att genomföra de löften vi har gått till val på, säger Lena Baastad.
Jag tror det här kommer att funka, säger Thomas Esbjörnsson.
Men det fungerar inte. Och vallöftena börjar svikas.
Idag hade elevrådet på Risbergska skolan kallat till träff med presidiet i programnämnden Barn- och Utbildning. Skälet? Att sossarna vill blanda sexåringar med gymnasieelever. Att sossarna nu måste börja krypa till korset för att ekonomin ändå spelar roll och kommunen går mot besparingar om inte något görs. Att sossarna efter valet vet vad det visste före men inte ville säga - att antalet gymnasieelever minskar och att lokalytorna måste följa med om inte ekonomin ska gå i kras.
Esbjörnsson fick sina fiskar varma. Eleverna var i uppror. Lärarna inser allvaret och hur illa detta kan sluta. Men Esbjörnsson slingrade sig. Sexåringarna ska ju få en egen ingång. Och de ska hållas åtskilda... Och andra skolor hyr ut sina gymnastiksalar till föreningar.
Det finns bara en sak att säga: Skitsnack! Det finns inga andra skäl för att sossarna tog kontakt med KIF än att de såg en möjlighet att få in pengar, pengar som är nödvändiga för att kostnaderna för Rudbeck ska kunna hanteras.
Jag har varit med ganska länge i Örebropolitiken. Jag har varit med när det var hårda tag mellan Erik Johansson, (m) och Axel Gisslén (s). De slogs så stickorna rök långt in på natten. Men även om tonen var hård, fanns en respekt för såväl motståndaren som för sanningen och demokratin.
Men under Lena Baastads, Björn Sundins och Thomas Esbjörnssons ledning har de lokala socialdemokraterna förändrats. De politiska motståndarna blir föremål för hatkampanjer. Demokratin förfuskas. Och sanningen har ett bäst före-, eller kanske man ska säga ett bäst efter-datum.
Rätt ofta har jag funderat om det är värt att fortsätta i ett sådant politiskt landskap. Men om alternativet är att detta parti och dessa partiföreträdare får stå oemotsagda, är valet ändå ganska enkelt.
Örebropolitiken har bivit en lögnarnas marknad. Men förhoppningen är att valet 2014 blir ett sanningens val.
Blogg: Kent Persson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar