Att förfula Örebro

Idag har en extrainsatt samhällsbyggnadsnämnd beslutat att det ska bli ett gigantiskt parkeringshus vid Pingstkyrkan. Det är märkligt att en del beslut kan tas så snabbt. För några år sedan ville Behrn bygga ett höghus där, men då var det långbänk på långbänk. Nu måste sossarna hitta parkeringsplatser till mässladan och då går allt jättesnabbt. Trots att hela inledningen av planprogrammet handlar om hur viktigt det är med stadens entréer, hur kvaliteten på city ska värnas, hur trafiken ska underordnas människorna - så gör de tvärsom.

Nu ska trafiken styra. Fler bilar ska in i staden. Istället för att göra det möjligt med en intressant entré till staden, med ett spännande höghus, blir det nu låda på låda. Först en mässlåda. Sedan en P-huslåda. Betongpartiet socialdemokraterna gör åter skäl för sitt namn.

Det verkar finnas en socialdemokratisk tradition som handlar om att det är OK att riva gammalt och vackert för att bygga nytt och fult. Det räcker med att peka på Nikolaiskolan, huset som låg vid Stadsbiblioteket, ja - hela det gamla söder, och nu stadens södra entré. Tyvärr är inte den traditionen enbart örebroisk. Alldeles för många städer i Sverige förvandlades på 1960 - och 1970-talen till folkhemska lådstäder. Jag hade hoppats att den utvecklingen var förbi. Men i Örebro verkar den pågå för fullt.

Istället för mäss-lådan och P-huslådan kunde den södra entrén bli en intressant mötesplats. Varför inte bygga vackra bostadshus vid Conventum och låta Behrns pinne bli en nyskapande entré? Det skulle innebära att både gamla hus, gamla träd, alléer och trafikmiljöerna kunde bevaras. Nu skapas istället en asfaltsöken.

Tillfälligt stopp för USAs registreringsvansinne?

EU domstolen gjorde det nödvändiga. Meddelade att kommissionen gjort fel när den kröp för USAs registreringskrav efter terrorattackerna 010911. Det är bra. Frågan är bara om det är ett tillfälligt stopp eller om det kommer att innebära ändringar och anpassningar från EUs sida?

Tyvärr är tendensen även inom EU att allt fler är för mer registrering på alla möjliga sätt. Sverige är inte någon bromsare i utvecklingen, snarare tvärs om. Det är dåligt.

Det öppna samhället värnas inte genom att den personliga integriteten säljs ut. Demokratin värnas inte med odemokratiska metoder. Resultatet av terrorattackerna mot USA för fem år sedan och de numera kontinuerliga bakslagen i det påstådda kriget mot terrorismen, borde få världens makthavare att fundera över vilka vapen som är verkningsfulla mot de galningar som vill förgöra västvärldens öppna och demokratiska ordning. Kanske det vore bättre att acceptera att försvaret för öppenhet och demokrati får kosta människoliv, genom att vi vägrar ställa upp på de odemokratiska, integritetskränkande och vapenfixerade lösningarna. Det är ju uppenbart att det improduktiva kriget mot terrorismen både är till skada för öppenhet och demokrati och kostar massor av människor liv, hälsa och framtid.

Om förhållningssätt

I går skrev jag på bloggen om oppositionspartiernas förhållningssätt till sossarna. Tesen var, och är, att alldeles för många inom borgerligheten egentligen ser sig som oppositionspolitiker. Eventuella majoritetsperioder blir bara undantag som bekräftar regeln. Det fick en del av mina vänner i andra partier att reagera. En kommentar kan läsas på bloggen i går.

Jag menar, trots vad som står i kommentaren, att den är ett exempel på att vi alltid förhåller oss till (s). Underförstått ligger nämligen att (s) ska ha runt 40% av rösterna. Det är bara en framskrivning av dagens situation, något som är helt fel.

Jag kämpar för att Folkpartiet i Örebro ska bli större än sossarna. Det innebär att vi ska ta röster från dem. För mig är det inte självklart att (s) ska ha 40 %. En bra utveckling är att de tappar 10 - 20 % de kommande valen och blir det lagom stora vänster-mittenparti de borde vara. För mig som folkpartist är det naturligt att vi liberaler blir det genunia och stora partiet, med möjlighet att söka stöd både åt höger och vänster, precis som det var när demokratin infördes i Sverige.

Min tes är att våga se andra framtider än de som verkar troligast idag. Nästa val ska Folkpartiet ha 30 % i Örebro kommun, sossarna 20, och de övriga partierna får dela på de 50 % som blir över. Omöjligt? Alldeles nyligen var det omöjligt att skriva bloggar på ett internet som inte ens fanns.

Stål och storföretag

Har en bror som jobbar inom svensk stålindustri vilket fått mig att titta lite extra på de nyheter som handlar om stål. I förra veckan blev det känt att två av världens största stålproducenter planerar att gå ihop och bilda en stålgigant, mer än 10 gånger större än SSAB. Detta kommer, sade man, också att påverka SSAB. Ska hela världens stålproduktion nu omstruktureras? Kommer uppköpserbjudanden på SSAB från andra bolag? Vad händer med svenskt stål? Är den svenskägda stålindustrin snart bara en saga från en förgången tid?

Det finns risker med alla dessa omstruktureringar av storföretagen. Utifrån en liberal synvinkel är det bekymmersamt om konkurrensen sätts ur spel, om det bara blir några få företag som kontrollerar en hel marknad. Det räcker med att titta på Microsoft och Windows. Ändå är dataprogrammarknaden lättare att spräcka än basindustrimarknaden.

Vad händer om, eller kanske när, gruvindustrin kontrolleras av ett fåtal världsaktörer? Vad händer när skog och papper gör detsamma? Och vad händer när stål och metaller förädlas av bara en handfull multinationella storföretag? Vilka risker innebär det: för ekonomi, forskning, miljö, socialt ansvarstagande och - demokrati?

Vi som liberaler diskuterar detta alldeles för lite. Vi borde fundera kring likheterna mellan de stora bolagen och den imperfekta staten. Bolagen är i sig mycket lika de gamla statsbildningarna, med graderad rösträtt, planekonomi och bonussystem till överheten. Skillnaden är att de gamla staterna baserades på makt över ett fysiskt område medan de nya statsbolagen har makt över produktion, teknik och marknadsföring.

ÖSK tar tre poäng igen

I går var det en bonusdag. Det skulle blivit kallt och småregnigt men blev sol och varmt. Det borde slutat 0 - 0 men blev hemmavinst. Två bonusar på en dag. Strålande.

I NA har jag skrivit på sportdebatten efter de påstådda rasistpåhoppen om att Behrn arena borde bli känt för platsen med den bästa fotbollen och den bästa publiken. Det kan ta 10 år eller en generation. Men det borde vara målet.

Fick direkt ett påhopp. Så kan man inte skriva. Det är att vara blåögd och bara drömma.

OK. Jag köper det. Men samtidigt visar det på två saker. Den ena är att som örebroare ska man inte ha för stora planer. Man ska inte tro att man är något. Bättre att låta andra göra jobbet än riskera att själv misslyckas även om det innebär att man aldrig heller kommer att lyckas.

Det andra blir en sväng till politiken igen. ÖSK är som borgerligheten i Örebro. Nöjda med att vara i opposition. Visst kan man säga att man vill ta makten, eller bli bäst i Sverige. Men längst därinne tror man inte på det. Sossarna är och förblir störst. Allsvenskans topp är till för IFK, Hammarby, MFF...

Jag accepterar inte det. Folkpartiet kan och ska bli större än sossarna i Örebro. ÖSK kan bli bäst i Sverige. Behrn Arena kan bli platsen där den bästa fotbollen spelas. Berg är till för att flyttas:)

Skandiadomen: Lars Eric Peterssons skuld

Skandiadomen har fallti. Det blev en fällande dom. Det är glädjande! Inte för att L E Petersson skulle vara en större bov än många andra. Mer för att det ändå finns en likhet inför lagen.

Jag har i många sammanhang påpekat det orimliga i de bonussystem som finns för de allra högsta cheferna i näringslivet. För mig är det inte stötande med höga löner för höga chefer. Att tjäna en , tre eller fem miljoner ett år är helt OK. Men när lönenivåerna blir tiotals miljoner och bonusarna mångdubblar detta är det ett tecken på att något är fel. Ingen människa är värd de pengarna för en arbetsinsats. Själva systemet hotar att skada lönebildningen då lönen mer är en jämförelsefaktor med andra höjdare än en ersättning för nedlagt arbete.

Men allra mest skadligt är bonussystem som inte är likartade för alla i ett bolag. Varför ska just vissa ha bonus för sitt arbete medan andra blir utan. Är det så att det bara är de höga chefernas arbete som spelar roll? Knappast. Och när sedan bonusarna blir så stora att de till och med påverkar bolagens framtida resultat är det bara att inse - systemet är fel.

Om det gick att beskatta bort olikartade bonusar totalt, 100 % skatt, och föra över den ersättningen till löner vore det bra. Nu går nog inte det. Då krävs en självsanering av bolagen. Där kan den dom som nu fallit vara ett steg på vägen mot en mer ren ersättningspolicy.

Verkligheten kommer ikapp (s)

Nu vill sossarna att ÖBO ska göra om 400 lägenheter till bostadsrätter. Det är intressant. Ibland kommer verkligheten ikapp även (s) i Örebro även om det är sällan.

Eller är det egentligen så att detta är ett smygförsök att få mindre kritik för att ÖBO ska bygga ännu större och ännu fler hyresrätter överallt annars i Örebro?

Börsen rasar, vad händer med statens och kommunernas ekonomi?

Den svenska börsen rasar. Idag med cirka 5%. Det innebär en nedgång på 3 % sedan årsskiftet. Det är naturligt för en börs som allt mer karaktäriseras av kortsiktigt "spel" och allt mindre av långsiktiga ekonomiska fundamenta. Tyvärr påverkar detta inte bara spelarna på börsen, utan också många andra.

Man måste nu fråga sig vad som händer om detta är en första fas i en långsiktigare nedgång, byggd på USAs enorma budgetunderskott, ökade oljepriser på grund av minskad tillgång, en avmattning av köpkraften i USA och Europa byggd på att arbetslösheten inte långsiktigt minskar o.s.v. Vad händer med svensk ekonomi, vars framtid alldeles nyss såg så ljus ut? Vad händer med de offentliga finanserna som nyss visade miljardöverskott? Vad händer med privatekonmier och husköpare som betalat dyrt när räntorna varit låga?

För mig som kommunpolitiker blir det ganska klart att vi inte kan hålla på med samma spel på olika riskmarknader. I en marknadsekonomi som Sveriges borde vi som kommunpolitiker inte hålla på med riskfyllda engagemang i bostäder eller företag. Vi borde acceptera att vårt stora och fina uppdrag handlar om att ge barn en god skola, äldre en trygg ålderdom, miljön en chans att överleva.

Okvädningsord på Behrn Arena?

Jag var på fotboll i går tillsammans med drygt 5800 andra. Såg en bra match, framförallt i första halvlek då ÖSK under en tjugominutersperiod fullständigt spelade ut Ljungskile. Andra halvlek var betydligt sämre. ÖSK blev för första gången i år lite för oroligt och backade mycket. Men Ljungskile var aldrig riktigt heta. ÖSK hade kunnat sätta både en och två bollar i nätet, innan LSKs första hyfsat heta chans kom.

Men det som nu diskuteras var om några på vallen skrek okvädningsord mot en Ljungskilespelare. Jag sitter precis bakom bortalagets avbytarbänk och hörde ingenting. När jag ser på webben verkar det inte heller där som om någon hört något. Det är märkligt. Än märkligare är det när man funderar över stämningen på och kring plan. Så långt jag kunde märka fanns inget som skulle tyda på att det fanns en hatstämning vare sig mot lag eller spelare. Ända fram till slutminuterna, då det hettade till vid LSKs hörnflagga, var matchen ren och snäll.

Har det då hänt något? Jag vet inte. Om det har hänt är det oförsvarligt. Fotboll får aldrig användas som ursäkt att kränka eller smäda andra. Fotboll upplevs bäst när supportrarna stödjer sitt lag genom positiva heja-ramsor, sånger o.s.v. Det negativa, mot-arbetandet, är ofta trist (men jag måste erkänna att jag själv skriker saker ibland, mest om domarinsatsen, som jag inte tycker är positiva).

Men om det inte hänt något på eller bredvid plan - vad innebär det?

Bloggarnas ansvar

Har Lars Leijonborg ansvar för vad jag skriver på min blogg? Knappast. Han har inte heller ansvar för någon annan som bloggar, vare sig hon är folkpartistisk medlem eller sympatisör. Det är lika puckat att påstå att han skulle be om ursäkt för vad som står på min blogg som att han skulle be om ursäkt för att Expressen skrivit osanningar om Persbrant (Expressen påstås ibland fortfarande vara en liberal tidning).

Det socialdemokraterna och M Ulvskog försöker göra är att skjuta undan intresset från huvudfrågan, vad statssekreterare Danielsson egentligen gjorde när han borde varit på jobbet och tagit ansvar, och istället fokusera på en pseudodebatt.

Jag står för vad jag skriver på min blogg. Jag skulle kunna skriva massor om hur vissa ledande politiker i Örebro beter sig i olika sammanhang, men jag gör det inte. Det leder inte politiken framåt att berätta om vredesutbrott, småaktighet, egoism eller ibland (tyvärr alldeles för ofta) ren dumhet. Det existerar nämligen bland politiker. På samma sätt som det existerar bland vanliga människor.

Ansvaret för min blogg är mitt. Ansvaret för alla andra bloggares åsikter är deras egna. Jag skriver öppet, under eget namn och med eget ansvar. Ingen socialdemokratisk kollektivist ska få ta det ansvaret ifrån mig.

Åtvid - ÖSK 1-1

Det var där det vände i fjol. Det är mycket bättre i år. Eller egentligen var det nog 2-2 mot VSK med ett VSK-mål i sista sekunden som blev spiken i kistan. Men förlusten mot Åtvid var i alla fall kistiläggningen.

Det som känns bäst är att ÖSK i år inte förlorar när man inte spelar på topp. I fjol blev det oavgjort eller förlust även när laget pressade.

Det går framåt.

Ingen miljö i alliansens landskap

Jag skrev en artikel i förra veckans NU, folkpartiets tidning, om avsaknaden av miljöpolitik i alliansen och i Folkpartiet. Det är ett problem. Det finns inget av de fyra allianspartierna som har någon trovärdighet som miljöparti. Centern är fortfarande fast i bonderörelsens politik där naturen är en oändlig tillgång. Bara kärnkraften är dålig. Kristdemokraterna blir allt mer lika de centraleuropeiska krisdemokratiska partierna och trots Anders Wijkmans arbete saknas miljöprofilen totalt. Man kan inte vara för sänkta skatter på bensin, för vargjakt och så vidare och ändå låtsas ha en miljöprofil. Moderaterna behöver inte ens nämnas. Vem har hört en moderat prata miljö? I vart fall inte jag. Jag tror knappt någon ens kan stava till natur och miljö, än mindre veta något om det.

Och så Folkpartiet. Suck!!!!!!!!! Mitt parti som borde ha de bästa förutsättningarna för att driva en radikal natur och miljöpolitik för solidaritet och tillväxt. Men ingen verkar vilja. Ingen tar frågan på allvar. Ingen, utom Sverker Thorén som tyvärr är alldeles för ensam, och så några till galningar som jag själv. Men vi, ute i landsbygdens gröna spenat, spelar ju ingen roll i det stora hela.

Politiken är idag alldeles för ofta en bromskloss, när företagen satsar miljövänligt. Alliansen riskerar både företagande och miljö när man inte ens vill prata om en av mänsklighetens största utmaningar.

Skottar i stan

I går Ilmar, idag skottar...

Folkpartiet har besök av tiotalet skottar från Dundee som är här för att kolla hur vi jobbar med det civila samhället i kommunen. Det är ett återbesök efter vårt besök där i höstas. Man får hoppas att de får något med sig hem. Annars känns det som om vi ligger bra långt efter.

Den civila sektorn är inte enkelt att definiera. Det är enklare att säga vad det inte är: Det är inte det offentliga. Det är heller inte det privata företagandet. Alltså är det enskilda människor som ensamma eller tillsammans arbetar för att fylla olika behov för sig själva, sina närmaste, eller kanske till och med världen.

Denna civila sektorn måste uppvärderas av många orsaker. Sossarna vill det mest för att någon ska ta över det som kommunerna inte längre klarar. Vi socialliberaler gör det för att vi tror att det är det civila samhället som är grunden till välfärden, grunden till ett starkt företagande och därmed också grunden till alla de skatter som finansierar det offentliga. Men framförallt är den civila sektorn platsen för mänsklig växt och egen utveckling.

Ilmar i stan

I dag pågår den nordiska kommunalkonferensen i Örebro. Medverkar gör bland annat kommunalrådet (s) i Malmö, tillika ordföranden i Svenska Kommunförbundet, Ilmar Reepalu. Det är märkligt att Reepalu fortfarande kan vara aktiv ordförande både i Malmö och framförallt i Svenska Kommunförbundet.

Reepalu är åtalad för mutbrott. En bekant har bjudit honom på en resa till Sydafrika, värd 36000:- pix. Den bekante har dessutom sålt datorer till Malmö kommun. Reepalu anser att det inte är något märkligt med det. Han är så god vän med dator-miljardären att det är helt normalt att man tar emot en lyxresa till Sydafrika. Och han hade inte en aaaaning om att han sålde datorer till Malmö.

Detta säger två saker om svensk socialdemokrati, saker som också Göran Persson kommenterade i lördagens P1 intervju. Det första är att avståndet mellan den socialdemokratiska adeln och deras arbetarklass är enorm. Dessutom är sosseadeln ofta mer adels-lik än den traditionella överklassen. Man lever gott på andras pengar, helt enkelt. Frågan är om resultatet är lika övertygande.

Det andra är bristen på insikt, och självdistans. Vem som helst i Reepalus ställning borde naturligtvis dragit sig tillbaka, framförallt som ordförande i Svenska Kommunförbundet, under tiden åtalet pågår. Jag vill inte, som kommunpolitiker, representeras av Reepalu. Han är inte värd att vara aktiv företrädare för alla Sveriges 290 kommuner så länge han inte är frikänd. Men det inser inte Reepalu. Han bara fortsätter. Det är lika illa som att inte inse att mutbrott för det mesta inte är att bli köpt för att kunna prestera kontrakt direkt. Mutor är i de flesta fall betydligt mer otydliga.

Farväl krokusar

Nu är det slut med krokusblomningen för detta år. Alla vi som åker förbi Sveaparken eller Södra Station kan några korta vårveckor glädja oss åt de tusentals blommor som finns längs vägarna. Men nu är det alltså slut för detta år.

Och snart kanske Södra Stations krokusar är ett minne för evigt. När nya P-platser ska byggas för att man ska flytta Örebromässan, kommer delar av krokusmarken att försvinna och beläggas med asfalt.

På samma sätt är det med träden längs Änggatan. Allén försvinner för att ge mässan ytterligare två meters bredd. Det gröna får vika för en meningslös brådska.

Inte för att det är krokusarna som får mig att rösta nej till att flytta mässan. Det finns skäl som väger tusen gånger tyngre. Men det är ju inget som stärker mässplaceringen heller.

Sänk inte spritskatterna

Svenskarna vill inte längre sänka skatten på sprit, vin och öl. Jo - förresten en minoritet vill. Men inte för någon av alkoholdrycksgrupperna finns en absolut majoritet för sänkning. Det är bra.

Förslaget att sänka skatterna på alkohol baseras på en defensiv attityd till problemen. Det vore mycket bättre att först göra alla de aktiva åtgärder som står till buds, fler poliser på gator och torg, bättre förutsättningar för tullen, mer information, o.s.v. innan man fattar förhastade beslut.

Det kommer inte att vara beslutsfattarna själva som drabbas om spritskatterna sänks. Det kommer att vara de människor som idag lever i den gråzon mellan bruk och missbruk som drar det tyngsta lasset. De och deras anhöriga.

ÖSK - Umeå 5-1

Bara helt underbart!

Heja skolverket, eller...

Skolverket tycker det är alldeles rätt att en elevs politiska åsikter ska kunna leda till att eleven inte får betyg. Den skola som har infört systemet har fått rätt. Vare sig elever som har fascistiska eller rasistiska åsikter kommer att kunna få betyg i samhällskunskap. Samtidigt är skolan och skolverket tydliga på att detta inte handlar om åsiktsförbud.

Vad skönt! Annars hade man ju kunnat lägga ihop detta med alla de krav på ökad integritetskränkning som finns från justitieministern och fått det till att dagens socialdemokrater vill veta både precis vad vi gör, jämt och ständigt, och samtidigt förbjuda oss att tycka vad vi vill.

Förhoppningsvis kommer nu skolverket med en beskrivning av vilka åsikter som är tillåtna, respektive förbjudna, för att en elev ska kunna få betyg i olika ämnen. Inte kan det väl vara så att elever som uttrycker kommunistiska eller socialistiska åsikter kan få betyg i samhällskunskap? Dessa ideologier står ju för de värsta folkmorden i historien och förtryckte halva Europa i 50 år. Nazismen bleknar i jämförelse.

Nej - fascism, rasism, kommunism och socialism är skrämmande, otäcka rörelser. Vi som strävar för ett öppet samhälle ska arbeta för de goda, liberala alternativ som finns. Arbeta för det goda innebär att man är mot det onda. Men att arbeta mot det onda är inte alltid detsamma som att vara för det goda.

Att motarbeta dem genom att vägra elever betyg är bara så fullständigt fel att man funderar om det inte vore bättre att vägra skolverket statsbidrag än att vägra eleverna betyg.

Mässa viktigare än skola?

Svårt att blogga på sistone. Sidan kopplar inte upp som den ska. Så här på kvällen, en sen till på Rådhuset, fungerar den i alla fall.

Sossarna vill fortfarande driva igenom den kommunala mässan. Men det finns egentligen inget underlag för vad den kommer att betyda. Ansvariga tjänstemän "tycker", "anser" och "känner" att den är bra. Men det finns inga konkreta fakta på varför kommunen ska riska mer än 150 miljoner på att göra det som näringslivet borde.

Man kan fundera varför inte sossarna är lika givmilda mot skolbarnen. Mässan har tagit fem månader att dra igenom. Mariebergsskolan har väl tagit fem år. Men där var det ju bara det uppväxande släktet som skulle få sin skolning. Den kommunala mässan ska ju bevars både ha två bolagsstämmor a 2000 pers och en melodifestival a 4500 VARJE ÅR!!! Vem kan tro några sådana kalkyler.

Mariebergsskolan var så dålig att det gick att trycka en blyertspenna genom det murkna träet när jag var där. Gissa om det påverkade barnen, lärarna och utbildningen. Det finns flera undersökningar som visar att en bra skola är det viktigaste när företag väljer etableringsort. Betydligt viktigare än kommunaläga mässanläggningar. Men det är ju mer potens i stora mässor än i att bygga bra skolor för små barn.

Är psyksjuka ett hot?

Lyssnade med vemod på morgonens P1. Ekot hade med någon utredare som alldeles rätt pekade på att den administrativa kontrollen över intagna dömda till rättspsykiatrisk vård är slapp och dålig. Men så sa han på frågan om det hade någon betydelse ungefär så här: "Ja - det räcker ju med att se vad som hände den lilla flickan i Arvika. Han var ju på rymmen från en klinik."

Som om rymningar löses med bättre administration. Som om de som har psykiska sjukdomar alltid är farliga. Som om man aldrig kan bli bra, eller bättre, när man insjuknat i psykos eller liknande.

Det finns en tro i samhället idag att det går en massa "psykfall" lösa som bara väntar på att få mörda, våldta, slåss. Att allt skulle bli bättre om vi låste in dessa psykfall. Ungefär som det var förr. Ju förr dess bättre.

Men det finns inget som talar för det. De konstaterat psykiskt sjuka begår inte fler allvarliga brott idag när de oftare finns i öppen vård, än de var inlåsta. Det hjälper inte samhället att behandla människor med psykiska sjukdomar som skadedjur, som man hantera bäst om man låser in och glömmer bort.

Det humana samhället måste var humant, även mot de många vars sjukdomar inte syns på utsidan.

Yttrandefrihet i landstinget

Kan läsa att sjukhusdirektören blir JO-anmäld för att han försökt förmå en anställd att inte skriva ofördelaktigt om en landstingskund - ett annat landsting. Det är bra. Gränserna för de anställdas rätt att tycka måste prövas. Förhoppningsvis blir följden att alla anställda får tycka precis vad som helst, även om det är "fel" utifrån ett landstingsstyrelseperspektiv.

Tyvärr är det en risk att det som nu skett på landstinget bara är toppen på ett isberg. Jag har de senaste åren haft kontakt med ett otal anställda, främst i Örebro kommun men även vissa inom landstinget, som upplever att de har en munkavle på sig. De vågar inte stöta sig med överheten. De vågar inte uttrycka åsikter som går emot den politiska majoritetens önskningar. De vågar inte engagera sig politiskt i andra partier än det (s)tyrande. Det är mycket skrämmande.

Problemet för mig är att jag skulle vilja visa på alla dessa människor och deras åsikter och tankar som i många fall visar på ibland missförhållanden i kommunen, men kanske framförallt alternativa vägar att göra arbetet både bättre och kanske billigare än idag. Men hur kan man göra det utan att hänga ut de individer som inte vågar sätta sig upp mot överheten?

När vi tar makten efter valet är en av mina viktigaste uppgifter att förändra den bild av en nedtryckande kommun som finns idag. Örebro kommun ska bli en öppen kommun där även "felaktiga" synpunkter har rätt att uttryckas, internt eller externt. Det öppna samtalet, och även ibland den respektfulla konflikten, är ett sätt att driva verksamheten vidare och skapa nya möjligheter.

Svenska kyrkan inte längre religiös?

Är Svenska kyrkan en kristen församling eller en kulturförening med religiösa inslag?

Jag blir allt mer tveksam till hur den största svenska kyrkan hanterar sitt uppdrag. Tycker i och för sig att ärkebiskop Hammar haft en del intressanta inlägg. Jag gillar hans samhällsengagemang och tror inte att man kan skilja mellan kyrka och samhälle. Tron har en given plats för oss med samhällsengagemang.

Men Hammar har i alldeles för många sammanhang antingen funderat öppet över vad kristen tro egentligen inneburit och där landat i någon slags privatreligiös mjukreligion, eller verkligen drivit på att kristendomen inte längre består av dogmer utan är fullständigt fri för alla sorters tolkning. Det finns ingen uppstånden Jesus. Det finns inga moraliska bud. Det finns inget rättesnöre annat än att Gud på något sätt är god, god på det sätt vi just idag tolkar ordet godhet.

På samma sätt kan man se den senaste tvisten, mellan biskop Krook och prosten i Stockholm. Krook vill stödja en konstutställning, trots att det finns inslag som alla kristna måste anse vara anstötliga. Men hon menar att kyrkans uppdrag är att också pröva de kulturella gränserna. En bild som en människa anser hädisk kan öppna ögonen för en annan. Prosten Hakon Långström avgår i protest mot det han uppfattar som hädelse. Ytterligare en strid blossar upp.

Kristendomen har aldrig varit befriad från interna stridigheter. Det började redan på lärjungarnas tid. Men frågan är var dessa strider för den svenska kyrkan. Är den egentligen inte längre någon religiös samling, utan en kulturinstitution? Om Gud bara är godhet, en godhet som är fri för tolkning för var och en som vill tolka, vad är då kvar av själva den kristna kärnan?

Svenska kyrkan har många frågor att besvara, framförallt om man ska vara en kraft för kristendomen även i framtidens Sverige.

Vårtal vid Skördevägen, 30/4 2006

Ibland verkar det som om våren har svårt att bestämma sig. Som i år. Först vintern. Segar sig kvar vecka efter vecka. Hård mark. Regn övergående i snöfall. Inte ens snödropparna vågar sig fram vid söderväggen.

Så en dag händer det. Plötsligt långsamt tinar jorden. Regnet smälter de kvarvarande snöfläckarna. Dofter av mylla och balsampoppel blandas försiktigt. Och koltrasten. Skymning fylls av oändliga toner.

Men ändå inte.

Aprilmorgonen kommer med frost på vindrutan. Gårdagens vattenpölar blir skridskobanor för morgonpigga. Våren blir väntan. Väntan är våren.

Trots detta: Omärkligt byts minusgradernas hårdhet mot försiktig mildhet. Blåsippan tvekar bredvid den mossbelupna stenen. Låter kronbladen nudda vårhimlen, sökande sommarens första ljus. Först en, sedan hundra, tusentals. Där mamma, där är den allra första vitsippan. Se pappa, jag har plockat en hel bukett.

Men ett år som detta kan inte ens miljoner vita och blå sippor locka våren till sig. Väderprognoser spår värme som blir regn och kyla. Solen värmer, men bara i lähörnans läsestol. Kortbyxorna och barfötterna får vänta vidare. När kommer våren? På riktigt?
Men även den försiktiga våren har sina fördelar. Glöm inte marskvällarnas undersköna kyla med miljarder stjärnor som speglar sig i gammelsnöns iskristaller. Lägg aprilmorgonens lugna, tysta dimma på minnet tills du behöver den en brådskande het högsommardag. Gläd dig åt att i år blommar våren längre och rikare än du någonsin tidigare sett den.

Det finns bråttomvårar som knappt börjat förrän de glömt bort vad de egentligen är och blivit sommar. Och det finns vårar som tvekar om de vågar bryta vinterns lugna stillhet för att kasta sig in i den sjungande, växande, sprakande våren.

Precis som det är med oss människor. En del av oss har bråttom vidare. Alltid vidare. Det bästa har inte hänt ännu. Ju fortare desto bättre. Förändring!

Eller de långsamma. Glöm inte vad du varit. Det bästa är att komma ihåg, lägga på minnet det goda som funnits och alltid kommer att finnas. Lugn!

Alldeles för många av oss tror att det är den vår som snabbt blir sommar som är den bästa. Alldeles för många av oss tror att det är människorna som alltid vill framåt som är de rätta.
Men den som aldrig ser bakåt, lägger på minnet och tänker på det som varit, riskerar att ständigt göra om gamla misstag.

Och den som inte kan leva i den tveksamma våren, riskerar att stänga ögonen för en vår som blommar längre och rikare än du någonsin tidigare sett den.

Så leve den tveksamma våren, leve den.

Alliansen tar täten

Ny har Allians för Sverige presenterat en gemensam budget. Det var nödvändigt. Även jag, som aldrig kommer att gå med i något alliansparti, menar att utvecklingen är sådan att det röda laget måste ha ett blått lag som är minst lika enat som de röda.

Ännu har jag inte mer än översiktligt kunnat läsa om förslagen. Det är många bra förslag som handlar om mer jobb och mindre bidrag, mer skola och mindre utanförskap. Jag har tyvärr inte sett något om miljön, men det är ju inte märkligt med ett parti som moderaterna, som helt saknar miljöpolitik, som största parti.

Mer om den nya budgeten i kommande bloggar.