Ilmar i stan

I dag pågår den nordiska kommunalkonferensen i Örebro. Medverkar gör bland annat kommunalrådet (s) i Malmö, tillika ordföranden i Svenska Kommunförbundet, Ilmar Reepalu. Det är märkligt att Reepalu fortfarande kan vara aktiv ordförande både i Malmö och framförallt i Svenska Kommunförbundet.

Reepalu är åtalad för mutbrott. En bekant har bjudit honom på en resa till Sydafrika, värd 36000:- pix. Den bekante har dessutom sålt datorer till Malmö kommun. Reepalu anser att det inte är något märkligt med det. Han är så god vän med dator-miljardären att det är helt normalt att man tar emot en lyxresa till Sydafrika. Och han hade inte en aaaaning om att han sålde datorer till Malmö.

Detta säger två saker om svensk socialdemokrati, saker som också Göran Persson kommenterade i lördagens P1 intervju. Det första är att avståndet mellan den socialdemokratiska adeln och deras arbetarklass är enorm. Dessutom är sosseadeln ofta mer adels-lik än den traditionella överklassen. Man lever gott på andras pengar, helt enkelt. Frågan är om resultatet är lika övertygande.

Det andra är bristen på insikt, och självdistans. Vem som helst i Reepalus ställning borde naturligtvis dragit sig tillbaka, framförallt som ordförande i Svenska Kommunförbundet, under tiden åtalet pågår. Jag vill inte, som kommunpolitiker, representeras av Reepalu. Han är inte värd att vara aktiv företrädare för alla Sveriges 290 kommuner så länge han inte är frikänd. Men det inser inte Reepalu. Han bara fortsätter. Det är lika illa som att inte inse att mutbrott för det mesta inte är att bli köpt för att kunna prestera kontrakt direkt. Mutor är i de flesta fall betydligt mer otydliga.