Om förhållningssätt

I går skrev jag på bloggen om oppositionspartiernas förhållningssätt till sossarna. Tesen var, och är, att alldeles för många inom borgerligheten egentligen ser sig som oppositionspolitiker. Eventuella majoritetsperioder blir bara undantag som bekräftar regeln. Det fick en del av mina vänner i andra partier att reagera. En kommentar kan läsas på bloggen i går.

Jag menar, trots vad som står i kommentaren, att den är ett exempel på att vi alltid förhåller oss till (s). Underförstått ligger nämligen att (s) ska ha runt 40% av rösterna. Det är bara en framskrivning av dagens situation, något som är helt fel.

Jag kämpar för att Folkpartiet i Örebro ska bli större än sossarna. Det innebär att vi ska ta röster från dem. För mig är det inte självklart att (s) ska ha 40 %. En bra utveckling är att de tappar 10 - 20 % de kommande valen och blir det lagom stora vänster-mittenparti de borde vara. För mig som folkpartist är det naturligt att vi liberaler blir det genunia och stora partiet, med möjlighet att söka stöd både åt höger och vänster, precis som det var när demokratin infördes i Sverige.

Min tes är att våga se andra framtider än de som verkar troligast idag. Nästa val ska Folkpartiet ha 30 % i Örebro kommun, sossarna 20, och de övriga partierna får dela på de 50 % som blir över. Omöjligt? Alldeles nyligen var det omöjligt att skriva bloggar på ett internet som inte ens fanns.