Stål och storföretag

Har en bror som jobbar inom svensk stålindustri vilket fått mig att titta lite extra på de nyheter som handlar om stål. I förra veckan blev det känt att två av världens största stålproducenter planerar att gå ihop och bilda en stålgigant, mer än 10 gånger större än SSAB. Detta kommer, sade man, också att påverka SSAB. Ska hela världens stålproduktion nu omstruktureras? Kommer uppköpserbjudanden på SSAB från andra bolag? Vad händer med svenskt stål? Är den svenskägda stålindustrin snart bara en saga från en förgången tid?

Det finns risker med alla dessa omstruktureringar av storföretagen. Utifrån en liberal synvinkel är det bekymmersamt om konkurrensen sätts ur spel, om det bara blir några få företag som kontrollerar en hel marknad. Det räcker med att titta på Microsoft och Windows. Ändå är dataprogrammarknaden lättare att spräcka än basindustrimarknaden.

Vad händer om, eller kanske när, gruvindustrin kontrolleras av ett fåtal världsaktörer? Vad händer när skog och papper gör detsamma? Och vad händer när stål och metaller förädlas av bara en handfull multinationella storföretag? Vilka risker innebär det: för ekonomi, forskning, miljö, socialt ansvarstagande och - demokrati?

Vi som liberaler diskuterar detta alldeles för lite. Vi borde fundera kring likheterna mellan de stora bolagen och den imperfekta staten. Bolagen är i sig mycket lika de gamla statsbildningarna, med graderad rösträtt, planekonomi och bonussystem till överheten. Skillnaden är att de gamla staterna baserades på makt över ett fysiskt område medan de nya statsbolagen har makt över produktion, teknik och marknadsföring.