Vårtal vid Skördevägen, 30/4 2006

Ibland verkar det som om våren har svårt att bestämma sig. Som i år. Först vintern. Segar sig kvar vecka efter vecka. Hård mark. Regn övergående i snöfall. Inte ens snödropparna vågar sig fram vid söderväggen.

Så en dag händer det. Plötsligt långsamt tinar jorden. Regnet smälter de kvarvarande snöfläckarna. Dofter av mylla och balsampoppel blandas försiktigt. Och koltrasten. Skymning fylls av oändliga toner.

Men ändå inte.

Aprilmorgonen kommer med frost på vindrutan. Gårdagens vattenpölar blir skridskobanor för morgonpigga. Våren blir väntan. Väntan är våren.

Trots detta: Omärkligt byts minusgradernas hårdhet mot försiktig mildhet. Blåsippan tvekar bredvid den mossbelupna stenen. Låter kronbladen nudda vårhimlen, sökande sommarens första ljus. Först en, sedan hundra, tusentals. Där mamma, där är den allra första vitsippan. Se pappa, jag har plockat en hel bukett.

Men ett år som detta kan inte ens miljoner vita och blå sippor locka våren till sig. Väderprognoser spår värme som blir regn och kyla. Solen värmer, men bara i lähörnans läsestol. Kortbyxorna och barfötterna får vänta vidare. När kommer våren? På riktigt?
Men även den försiktiga våren har sina fördelar. Glöm inte marskvällarnas undersköna kyla med miljarder stjärnor som speglar sig i gammelsnöns iskristaller. Lägg aprilmorgonens lugna, tysta dimma på minnet tills du behöver den en brådskande het högsommardag. Gläd dig åt att i år blommar våren längre och rikare än du någonsin tidigare sett den.

Det finns bråttomvårar som knappt börjat förrän de glömt bort vad de egentligen är och blivit sommar. Och det finns vårar som tvekar om de vågar bryta vinterns lugna stillhet för att kasta sig in i den sjungande, växande, sprakande våren.

Precis som det är med oss människor. En del av oss har bråttom vidare. Alltid vidare. Det bästa har inte hänt ännu. Ju fortare desto bättre. Förändring!

Eller de långsamma. Glöm inte vad du varit. Det bästa är att komma ihåg, lägga på minnet det goda som funnits och alltid kommer att finnas. Lugn!

Alldeles för många av oss tror att det är den vår som snabbt blir sommar som är den bästa. Alldeles för många av oss tror att det är människorna som alltid vill framåt som är de rätta.
Men den som aldrig ser bakåt, lägger på minnet och tänker på det som varit, riskerar att ständigt göra om gamla misstag.

Och den som inte kan leva i den tveksamma våren, riskerar att stänga ögonen för en vår som blommar längre och rikare än du någonsin tidigare sett den.

Så leve den tveksamma våren, leve den.