Den vackra världen

Ett par dagar utan bloggande. Tiden har helt enkelt inte räckt till. Eller snarare - jag har prioriterat en del annat.

En av de saker jag prioriterade var att komma senare till jobbet i går. Gick en promenad på morgonen, bort till hästen för att ta av benskydden. Då, på den lilla grusvägen i Fällersta, just då blev världen så vacker som den bara blir när man inte anar det.

Tänk själv. Tiden står stilla. Gruset knastrar under skorna. Morgondimman har lättat och bakat ihop sig till moln, moln som långsamt skingras. I öster solen. Orange, brun, lite rosa. Omöjliga färgkombinationer men oändligt vackra.

Hagarna ligger betade. I kanterna blommar fortfarande rödklöver och höstfibbla. Bortåt Kvismaren sjunger tranorna. Luften är lugn, ljum och behagligt mjuk.

Det är bara att gå och njuta. Ta de där sista sekunderna av svensk sommar och göra dem till minnen att återanvända i vinter. Ibland finns den tiden. Men alldeles för sällan.