Jag erkänner utan omsvep. Lars Lejonborg golvade mig i går. Trots att jag missade själva utfrågningen... (en av sex upptagna kvällar denna näst sista valvecka)
Men jag hann hem till telefonväkteriet och lyssnade på de första samtalen om dataintrånget och sedan de andra om politiken. Och han var bra. Tydlig. Engagerad. Kunnig. Uppriktig, även när det gällde detaljfrågor som inte fanns i hjärnans databas.
Det kändes så skönt att se en partiledare som både kunde be om ursäkt och dra upp riktlinjerna för det kommande maktskiftet på ett sådant sätt.
Jag har ju knappast varit en av dem som strykit partiledningen mest medhårs de senaste åren. Men trots det som nu hänt, det dataintrång som inte kan accepteras oavsett hur marginellt det påverkat valrörelsen, finns mycket att glädjas över:
De olika rapporterna i somras som rör
psykvård
socialtjänst
funktionshinder.
Arbetet kring integration och mot utanförskap.
Och faktiskt:
Hanteringen av krisen.
För ett parti som säger sig stå för moral är det viktigt att inse två saker.
1) Ingen är ofelbar. Inom alla människor och alla organisationer finns möjligheten att välja godare eller ondare vägar. Vi kommer alla ibland att välja de ondare.
2) Det gäller att ta konsekvenserna. Jag respekterar Johan Jakobsson mer idag än tidigare därför att han tog konsekvenserna av den politik han står för. Det är rakryggat, och trots allt, värdigt de socialliberala idéerna.
Den kämpande liberalismen är på gång!
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
2 kommentarer:
Han var långt mycket bättre i telefonväkteriet än under själva utfrågningen då han var mer tillknäppt och pressad.
Jakobsson stod ju och ljög offentligt. Vadå "ta konsekvenserna av sin politik". Folkpartisterbna verker nte fatta vad som hänt. Vad sossarna gör eller inte gör i sammanhanget är inte det avgörande saken.
Werme visar vilken ja-sägare och partipolitruck han innerst inne är. Hoppas det går riktigt illa för dem i valet.
Skicka en kommentar