Det går att säga mycket om valet i Örebro. Vem som vann, och vem som förlorade. Hur valsystemet ser ut och vad det får för konsekvenser. Om valrörelsen varit smutsig eller ej och om det förekommit valfusk, eller bara dålig valetik.
Man kan konstatera:
Att Koalition Örebro har 2,9 % övertag på S och V i kommunvalet.
Att Koalition Örebro har nästan 2500 fler väljare än S och V i kommunvalet.
Att med en full proportionalitet skulle Koalition Örebro fått 31,6 mandat - avrundat till 32 mandat i kommunfullmäktige, d.v.s. bara ett mandat från egen majoritet.
Att tre av koalitionens partier minskade med drygt 3000 röster, men att de två andra ökade med över 4000 röster. Koalitionen har alltså mer än 1300 röster fler 2010 än 2006.
Att även V minskade sin väljarandel.
Att de partier som minskade har haft de tydligaste ansvarsområdena.
Att Centerpartiet har drygt 4000 röster, bara 500 färre än SD, men bara hälften av SD,s mandat.
Att ett av de tydligaste skälen för att det inte finns möjlighet för något av Koalitionspartierna att jobba ihop med (s) i en allians är att (s) under fyra år, inte några dagar, arbetat med smutskastning av våra partier och oss politiker.
Att denna smutskastning nådde nya höjder, eller kanske lägsta nivåer, under valrörelsen 2010.
Att jag de senaste dagarna fått tiotalet mail, meddelanden på Facebook och telefonsamtal från människor som upplevt allt ifrån rosutdelning vid vallokaler, över hotfulla stämningar vid vallokaler när man valt att ta "fel" valsedel, till utdelning av färdigilagda valkuvert. Nu återstår det att värdera detta och fundera över rätt väg att gå vidare.
Att 2500 fler örebroare blir glada vid ett Koalitionsstyre än med ett vänsterstyre!
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
2010-09-23
2010-09-21
Valanalys: Koalitionen leder, socialdemokratisk smutskastning
Snart kan vi summera årets kommunalval. De två huvudtema som finns är;
För det första: Att örebroarna röstat för att koalitionen ska fortsätta styra i Örebro.
För det andra: Att en av de smutsigaste valrörelserna, och mandatperioderna, någonsin nu är slut.
Just nu leder koalitionen röstsammanräkningen med drygt 2000 röster, eller knappt 3 % av antalet avgivna röster. Ännu återstår de förtidsröster som avgavs på valsöndagen, samt de röster som avgivits i utlandet. Som läget är nu är det alltså en klar övervikt för en fortsatt koalitionsregering.
Men vad vi har idag är en Bush – Gore effekt. Socialdemokraterna, som i många avseenden faktiskt kan liknas vid George W Bush, har tack vare ett orättfärdigt valkretssystem ökat mer än vad väljarna önskat. Valkretsarna gynnar stora partier på mindre partiers bekostnad. I nio fall av tio har det gynnat (s) och deras maktbas. (S) har varit väl medvetna om detta och effektivt blockerat de önskningar om förändringar som framförallt jag och Folkpartiet drivit. De har struntat i om demokratin kommer i kläm, eftersom det gynnat det parti som har makten som ideologi och som också alltid låter målen helga medlen.
Precis som i presidentvalet i USA för tio år sedan kan vi alltså efter valet få en regim som inte stöds av den befolkning den säger sig företräda. Örebro har inte röstat för en socialistisk majoritet. Örebroarna vill inte ha mindre frihet och mer tvång. Men ett odemokratiskt system, konstruerat av (s) kan göra det möjligt.
Under fyra år som kommunstyrelseordförande har jag kunnat se hur oppositionen bedrivit kampanj mot koalitionen. Sällan har det varit med blanka vapen. Personangreppen har varit norm. Det har funnits mycket lite av egen politik och väldigt mycket av hur illa koalitionen skött kommunen.
Det har varit mycket tydligt att angreppen haft stöd i den yttersta ledningen hos (s). Lena Baastad, Jonas Karlsson och Björn Sundin har haft en mycket tydlig agenda. Angrepp är bästa försvar. Under hela mandatperioden har vi kunnat se detta arbete. Ett av de tydligaste exemplen är de brev till företagarna (på kommunens bekostnad) som Baastad och Karlsson flera gånger skickat. De beskriver en negativ utveckling av företagandet i kommunen, när bilden varit den motsatta. Men det är bara ett av många.
Under valrörelsen har denna strategi blivit övertydlig. Precis som George W Bush har de använt smutskastning som norm. Överorden, och även lögnerna, har varit deras vapen. Hyresgäster i ÖBO har fått höra att en försäljning kommer att innebära att de måste flytta från sina lägenheter. De har påstått att Folkpartiet vill slänga ut invandrare ur Örebro. De sprider rykten om koalitionsmöten som handlar om nya besparingar, möten som överhuvudtaget inte existerar. De presenterar filmer med felaktig statistik. De skapar nätsidor om politiska resultat som inte finns. Allt för att misstänkliggöra, smutskasta, vinna valet.
På valdagens morgon fick rätt många örebroare ett socialdemokratiskt flygblad i sin brevlåda med koalitionens kommunalråd på bild. Rubriken handlade om att vi ville införa stupstock i Örebro. Lögnen som norm. Personangreppen som norm. Smutskastningen som politiskt vapen. Socialdemokraterna, med Lena Baastad i spetsen, har infört en ny politisk agenda i Örebro.
Till detta kan man lägga alla de tveksamheter kring hur man fått upp valdeltagandet i utanförskapsområdena. Den polisanmälda valskolan verkar tyvärr bara vara en liten del i ett betydligt större spel, där (s) agerat valpolis och fått människor att rösta mer eller mindre kollektivt. Detta kollektiva röstande är något som är totalt emot de demokratiska grunder vi bekänner oss till. Även i de värsta diktaturer, där röstandet är en fasad, brukar man låtsas som om varje människa gör ett eget val. Men i socialdemokraternas Örebro är röstandet en kollektiv handling.
För det första: Att örebroarna röstat för att koalitionen ska fortsätta styra i Örebro.
För det andra: Att en av de smutsigaste valrörelserna, och mandatperioderna, någonsin nu är slut.
Just nu leder koalitionen röstsammanräkningen med drygt 2000 röster, eller knappt 3 % av antalet avgivna röster. Ännu återstår de förtidsröster som avgavs på valsöndagen, samt de röster som avgivits i utlandet. Som läget är nu är det alltså en klar övervikt för en fortsatt koalitionsregering.
Men vad vi har idag är en Bush – Gore effekt. Socialdemokraterna, som i många avseenden faktiskt kan liknas vid George W Bush, har tack vare ett orättfärdigt valkretssystem ökat mer än vad väljarna önskat. Valkretsarna gynnar stora partier på mindre partiers bekostnad. I nio fall av tio har det gynnat (s) och deras maktbas. (S) har varit väl medvetna om detta och effektivt blockerat de önskningar om förändringar som framförallt jag och Folkpartiet drivit. De har struntat i om demokratin kommer i kläm, eftersom det gynnat det parti som har makten som ideologi och som också alltid låter målen helga medlen.
Precis som i presidentvalet i USA för tio år sedan kan vi alltså efter valet få en regim som inte stöds av den befolkning den säger sig företräda. Örebro har inte röstat för en socialistisk majoritet. Örebroarna vill inte ha mindre frihet och mer tvång. Men ett odemokratiskt system, konstruerat av (s) kan göra det möjligt.
Under fyra år som kommunstyrelseordförande har jag kunnat se hur oppositionen bedrivit kampanj mot koalitionen. Sällan har det varit med blanka vapen. Personangreppen har varit norm. Det har funnits mycket lite av egen politik och väldigt mycket av hur illa koalitionen skött kommunen.
Det har varit mycket tydligt att angreppen haft stöd i den yttersta ledningen hos (s). Lena Baastad, Jonas Karlsson och Björn Sundin har haft en mycket tydlig agenda. Angrepp är bästa försvar. Under hela mandatperioden har vi kunnat se detta arbete. Ett av de tydligaste exemplen är de brev till företagarna (på kommunens bekostnad) som Baastad och Karlsson flera gånger skickat. De beskriver en negativ utveckling av företagandet i kommunen, när bilden varit den motsatta. Men det är bara ett av många.
Under valrörelsen har denna strategi blivit övertydlig. Precis som George W Bush har de använt smutskastning som norm. Överorden, och även lögnerna, har varit deras vapen. Hyresgäster i ÖBO har fått höra att en försäljning kommer att innebära att de måste flytta från sina lägenheter. De har påstått att Folkpartiet vill slänga ut invandrare ur Örebro. De sprider rykten om koalitionsmöten som handlar om nya besparingar, möten som överhuvudtaget inte existerar. De presenterar filmer med felaktig statistik. De skapar nätsidor om politiska resultat som inte finns. Allt för att misstänkliggöra, smutskasta, vinna valet.
På valdagens morgon fick rätt många örebroare ett socialdemokratiskt flygblad i sin brevlåda med koalitionens kommunalråd på bild. Rubriken handlade om att vi ville införa stupstock i Örebro. Lögnen som norm. Personangreppen som norm. Smutskastningen som politiskt vapen. Socialdemokraterna, med Lena Baastad i spetsen, har infört en ny politisk agenda i Örebro.
Till detta kan man lägga alla de tveksamheter kring hur man fått upp valdeltagandet i utanförskapsområdena. Den polisanmälda valskolan verkar tyvärr bara vara en liten del i ett betydligt större spel, där (s) agerat valpolis och fått människor att rösta mer eller mindre kollektivt. Detta kollektiva röstande är något som är totalt emot de demokratiska grunder vi bekänner oss till. Även i de värsta diktaturer, där röstandet är en fasad, brukar man låtsas som om varje människa gör ett eget val. Men i socialdemokraternas Örebro är röstandet en kollektiv handling.
2010-09-17
Nöje(s)land eller jobb
Socialdemokraterna vill ha ett stort nöjesland i Vivalla. Ytterligare ett av de många knasiga projekt som partiet lanserat eller drivit när de hade makten.
Folkpartiet satsar istället på jobb, trygghet, skola och att bygga ihop hela Örebro. Så här ser vårt program ut:
Fyra punkter för en tryggare stad med ökat innanförskap.
1) Arbetslinjen är vägen till innanförskap!
Örebro har av tradition en högre arbetslöshet än rikssnittet. Skillnaden har varierat men normalt legat på en dryg procentenhet högre än riket. Det finns olika förklaringar till detta. Bland annat spelar det roll att vi har ett universitet, där studenter samtidigt söker jobb och studerar och därmed blir en del av arbetslöshetsstatistiken.
Samtidigt har Örebro många utanförskapsområden. Det är områden som kännetecknas av bland annat hög arbetslöshet och högt bidragsberoende. Vägen till arbete och innanförskap måste bli tydligare och rakare. Det handlar om olika åtgärder som tillsammans skapar bättre möjligheter för individerna att ta ansvar för sin egen situation och skapa sin egen framtid. Vi vill peka på tre förbättringsområden:
a) Snabbare Svenska För Invandrare (SFI) i samverkan med företag och föreningar. Introduktionstiden måste kortas. Alla nyanlända måste få möjligheter att nå sina SFI-mål inom ett år. Det innebär bland annat att utbildningen än mer måste individualiseras, att utbildning och praktik samverkar och att fler utförare, bland annat föreningar, kontrakteras för genomförandet.
b) Bättre skolor. Redan nu pågår ett arbete för att öka kunskapsnivåerna i skolorna i utanförskapsområdena. Vi menar att detta arbete måste intensifieras. Ett sätt att nå dit är att ge dessa skolor möjligheter att rekrytera de allra bästa lärarna. Det innebär ökade differentieringar i lönesättning, där de bästa lärarna också ska få de högsta lönerna.
c) Bonus till bra skolor i utsatta områden. Om skolan ska kunna vara en murbräcka för integrationen måste skolorna i utsatta områden vara de bästa skolorna. Vi föreslår att det införs en tillfällig bonus till skolor i utsatta områden för att stimulera till resultatförbättringar. Bonusen ska utformas så att den belönar de skolor som uppvisar de största mätbara resultatförbättringarna, exempelvis på nationella prov. Satsningen bör avgränsas till ett antal skolor inom ramen för de stadsdelar (idag 38 stycken) som omfattas av så kallade lokala utvecklingsavtal. Satsningen omfattar 20 miljoner kronor per år från 2012 och totalt 60 miljoner kronor under mandatperioden.
d) Nyanlända ska erbjudas medborgarkurs. Vi föreslår att alla nyanlända ska erbjudas en medborgarkurs som ger en introduktion till det svenska samhället och dess grundläggande värden och innebörd av demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet.
e) Snabbare ut på arbetsmarknaden. Mediantiden från uppehållstillstånd till arbete har legat på sju år för nyanlända invandrare. Det är orimligt. Vi inför nu snabbare kontakt med Arbetsförmedlingen, etableringssamtal för tidig matchning av boende och arbetsmarknad, nystartsjobb, jobbpraktik med svenskstudier – allt för att människor som flytt eller invandrat till Sverige snabbare ska komma in på arbetsmarknaden och klara sin egen försörjning.
f) Inga bidrag utan motprestation. Det är otroligt lätt att fastna i bidragsberoende. Det sker på kort tid. Vi menar att den bästa vägen att minska denna risk är att alltid kräva en motprestation för ett kommunalt bidrag. Det innebär att den som söker ett bidrag också ska vara medveten om att kommunen kommer att kräva en motprestation. Det kan vara att göra arbeten som ligger utanför ordinarie arbetsmarknad, att hjälpa till inom civilsamhället eller att göra nödvändiga utbildningar färdiga.
2) Privata företag och socialt företagande i utanförskapsområdena!
Koalition Örebro har nu ett program färdigt för hur man genom förnyelseprojekt ska öka arbetsplatserna i Vivalla. Det handlar om att bygga om och bygga till fastigheter kring Poesigatan för att där dels skapa större arbetsplatser, dels så kallade ”Bokaler”. En ”Bokal” är en fastighet där det både ryms en lägenhet, på övervåningen, och en affärslokal, på undervåningen, speciellt lämpade för småskalig verksamhet. Kommande år kommer ett gemensamägt bolag mellan ÖBO och ÖrebroPorten AB att starta förädringen av Vivalla.
Vi vill nu gå vidare med denna plan. Vi vill skapa ytterligare ”Bokaler” i fler områden. Uppdraget ska gå till det gemensamägda bolaget. Vi vill att dessa ”Bokaler” ska vara väl utrustade för småskalig verksamhet och för socialt företagande, med all den IT-infrastruktur och annan service som krävs. Hyran ska anpassas till vad en nystartad verksamhet klarar, med en låg ingångshyra och därefter en ökande hyresnivå, gärna i förhållande till omsättningen.
Vi menar dessutom att ”Bokalbolaget” ska skapa andra servicevägar. Nystartade företag kan få hjälp med att finna revisorer, juridisk hjälp, ekonomisk vägledning, reklam- och försäljnings rådgivning och så vidare genom en ingång från ”Bokalbolaget” ut mot företag som jobbar inom dessa områden.
Speciellt viktig är det att ”Bokalbolaget” har en undersökande och öppen attityd mot företag inom den civila sektorn. Sociala företag kan i många fall vara bryggor mellan utanförskap och innanförskap. Här menar vi att ett ökat samarbete mellan kommunen, Näringslivskontoret, Ideellt UtvecklinsCenter (IUC) och ”Bokalbolaget” kan medverka till många nya arbeten för människor utanför arbetsmarknaden.
3) Bygg ihop staden. Ny stadspark mellan Nya Hjärsta/Vivalla och Baronbackarna, nya fotbollsplaner mellan Oxhagen/Varberga och Trängen!
Örebros delning beror delvis på den stadsbyggnad som grundlades för 50 år sedan. När de stora vägarna lades ut skapades en stad med barriärer. Stadsdelarna väster och nordväst om E18/E20 har haft en sämre utveckling än övriga staden. Det är nu dags att ta ett stort tag i dessa frågor.
Vi föreslår nu att motorvägen genom Örebro täcks över. Dels mellan Vivalla/Nya Hjärsta å ena sidan och Baronbackarna å den andra. Den så kallade Betesparkenskogen mellan Vivalla och Nya Hjärsta görs om till en ljus och inbjudande stadspark med stora möjligheter till idrott. Vi kan tänka oss såväl konstgräsplaner och skateboardparker som mer traditionella löpspår och promenadslingor.
På samma sätt föreslår vi en övertäckning av området mellan Oxhagen/Varberga å ena sidan och Trängen å den andra. En sådan övertäckning kan användas för bland annat konstgräsplaner för fotbollsspel vid Trängen.
Det är viktigt att vi ökar möjligheterna till kommunikation mellan de västra stadsdelarna och centrum av Örebro. Därför är det nödvändigt med fler promenadvägar, cykelstråk och även anpassad biltrafik över motorvägen. Vi vill skapa fler levande stadsdelar där människor rör sig, allt för en ökad trygghet.
Övertäckningar av motorvägen skapar stora utmaningar. Dels rent tekniska: Är det möjligt att täcka över stora vägavsnitt? Dels ekonomiskt: Hur ska vi ha råd?
Vi menar att den första utmaningen måste lösas i samverkan med staten och Trafikverket. Staden får inte vara byggd för bilarna, utan för människorna.
Vi menar att den andra utmaningen kan lösas genom att exploatera mer på eller i närheten av övertäckningarna. Vivalla bör få bättre kommunikationer med stadens centrum genom fler gång och cykelvägar men även genom nya gator för biltrafik med låg hastighet. Sådana gator bör kantas av hus med lägenheter och affärslokaler.
Satsningen på ”Bokaler” i enlighet med punkten 3, ska först ske invid Poesigatan i Vivalla. Därefter ska ”Bokaler” byggas även i Brickebacken, Varberga, Oxhagen och Baronbackarna.
Vi vill ha ett garantilåneprogram för att finansiera upprustning av nergångna miljonprogramområden. Våga riv delar av bebyggelse när ett område behöver en nystart. Detta är speciellt viktigt i så stora bostadsområden som Vivalla.
4) Trygghet och Polissamarbete
Örebro behöver bli säkrare. Det handlar inte bara om att vi måste få en stad och kommun som är fri från grov organiserad brottslighet, eller där de grova våldsbrotten lyser med sin frånvaro. Det handlar minst lika mycket om en stad där vardagstryggheten är norm. Ingen kvinna eller man ska behöva känna sig otrygg, även när man vandrar hem från krogen en ljum sommarnatt. Ingen ungdom ska behöva vara orolig för vad som händer efter skolan, eller i centrum. Inga äldre ska behöva känna sig så otrygg att man ens funderar om man ska våga ta promenaden genom parken.
Trygghet handlar om många olika åtgärder. Det handlar om att bygga en stad där tryggheten ökar. Det handlar om att samverka mellan olika myndigheter, främst kanske mellan polisen och kommunen. Det handlar om att skapa starka strukturer där människor möts och bygger nätverk för en tryggare stad.
Under de senaste åren har medvetenheten om behovet av ökad trygghet i Örebro blivit större. Samarbetet med polisen har blivit tätare men också mer effektivt och sker regelbundet, både på politisk nivå och på tjänstemannanivå.
Fler närpoliser. En polis som inte syns i vardagen och endast kommer med repression vid brott skapar ingen tillit. Att öka polisens närvaro bland medborgarna och bygga upp ett förtroende med ungdomar, socialtjänst, skola och föräldrar är oumbärligt. Därför är satsningarna på närpolisen så viktiga. Vi vill ha fler patrullerande poliser på stan.
Polisen ska införa lokala ungdomsråd. För att öka dialogen med ungdomar ska polisen upprätta lokala ungdomsråd. Genom råden kan polisen ta tillvara på unga människors tankar, ideér och erfarenheter för att förbättra polisens arbete, förhindra att ungdomar blir kriminella och öka ungdomars förtroende för polisen.
Öka föräldrastödet. Det finns familjer där föräldrarna har tappat makten eller helt enkelt inte är närvarande i sina barns liv på ett önskvärt sett. Sådana fall visar tydligt att föräldrastödet i samhället måste utökas. Vi vill att en lokal strategi för föräldrastöd utarbetas i samarbete mellan det offentliga, ideella och privata aktörer.
Folkpartiet satsar istället på jobb, trygghet, skola och att bygga ihop hela Örebro. Så här ser vårt program ut:
Fyra punkter för en tryggare stad med ökat innanförskap.
1) Arbetslinjen är vägen till innanförskap!
Örebro har av tradition en högre arbetslöshet än rikssnittet. Skillnaden har varierat men normalt legat på en dryg procentenhet högre än riket. Det finns olika förklaringar till detta. Bland annat spelar det roll att vi har ett universitet, där studenter samtidigt söker jobb och studerar och därmed blir en del av arbetslöshetsstatistiken.
Samtidigt har Örebro många utanförskapsområden. Det är områden som kännetecknas av bland annat hög arbetslöshet och högt bidragsberoende. Vägen till arbete och innanförskap måste bli tydligare och rakare. Det handlar om olika åtgärder som tillsammans skapar bättre möjligheter för individerna att ta ansvar för sin egen situation och skapa sin egen framtid. Vi vill peka på tre förbättringsområden:
a) Snabbare Svenska För Invandrare (SFI) i samverkan med företag och föreningar. Introduktionstiden måste kortas. Alla nyanlända måste få möjligheter att nå sina SFI-mål inom ett år. Det innebär bland annat att utbildningen än mer måste individualiseras, att utbildning och praktik samverkar och att fler utförare, bland annat föreningar, kontrakteras för genomförandet.
b) Bättre skolor. Redan nu pågår ett arbete för att öka kunskapsnivåerna i skolorna i utanförskapsområdena. Vi menar att detta arbete måste intensifieras. Ett sätt att nå dit är att ge dessa skolor möjligheter att rekrytera de allra bästa lärarna. Det innebär ökade differentieringar i lönesättning, där de bästa lärarna också ska få de högsta lönerna.
c) Bonus till bra skolor i utsatta områden. Om skolan ska kunna vara en murbräcka för integrationen måste skolorna i utsatta områden vara de bästa skolorna. Vi föreslår att det införs en tillfällig bonus till skolor i utsatta områden för att stimulera till resultatförbättringar. Bonusen ska utformas så att den belönar de skolor som uppvisar de största mätbara resultatförbättringarna, exempelvis på nationella prov. Satsningen bör avgränsas till ett antal skolor inom ramen för de stadsdelar (idag 38 stycken) som omfattas av så kallade lokala utvecklingsavtal. Satsningen omfattar 20 miljoner kronor per år från 2012 och totalt 60 miljoner kronor under mandatperioden.
d) Nyanlända ska erbjudas medborgarkurs. Vi föreslår att alla nyanlända ska erbjudas en medborgarkurs som ger en introduktion till det svenska samhället och dess grundläggande värden och innebörd av demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet.
e) Snabbare ut på arbetsmarknaden. Mediantiden från uppehållstillstånd till arbete har legat på sju år för nyanlända invandrare. Det är orimligt. Vi inför nu snabbare kontakt med Arbetsförmedlingen, etableringssamtal för tidig matchning av boende och arbetsmarknad, nystartsjobb, jobbpraktik med svenskstudier – allt för att människor som flytt eller invandrat till Sverige snabbare ska komma in på arbetsmarknaden och klara sin egen försörjning.
f) Inga bidrag utan motprestation. Det är otroligt lätt att fastna i bidragsberoende. Det sker på kort tid. Vi menar att den bästa vägen att minska denna risk är att alltid kräva en motprestation för ett kommunalt bidrag. Det innebär att den som söker ett bidrag också ska vara medveten om att kommunen kommer att kräva en motprestation. Det kan vara att göra arbeten som ligger utanför ordinarie arbetsmarknad, att hjälpa till inom civilsamhället eller att göra nödvändiga utbildningar färdiga.
2) Privata företag och socialt företagande i utanförskapsområdena!
Koalition Örebro har nu ett program färdigt för hur man genom förnyelseprojekt ska öka arbetsplatserna i Vivalla. Det handlar om att bygga om och bygga till fastigheter kring Poesigatan för att där dels skapa större arbetsplatser, dels så kallade ”Bokaler”. En ”Bokal” är en fastighet där det både ryms en lägenhet, på övervåningen, och en affärslokal, på undervåningen, speciellt lämpade för småskalig verksamhet. Kommande år kommer ett gemensamägt bolag mellan ÖBO och ÖrebroPorten AB att starta förädringen av Vivalla.
Vi vill nu gå vidare med denna plan. Vi vill skapa ytterligare ”Bokaler” i fler områden. Uppdraget ska gå till det gemensamägda bolaget. Vi vill att dessa ”Bokaler” ska vara väl utrustade för småskalig verksamhet och för socialt företagande, med all den IT-infrastruktur och annan service som krävs. Hyran ska anpassas till vad en nystartad verksamhet klarar, med en låg ingångshyra och därefter en ökande hyresnivå, gärna i förhållande till omsättningen.
Vi menar dessutom att ”Bokalbolaget” ska skapa andra servicevägar. Nystartade företag kan få hjälp med att finna revisorer, juridisk hjälp, ekonomisk vägledning, reklam- och försäljnings rådgivning och så vidare genom en ingång från ”Bokalbolaget” ut mot företag som jobbar inom dessa områden.
Speciellt viktig är det att ”Bokalbolaget” har en undersökande och öppen attityd mot företag inom den civila sektorn. Sociala företag kan i många fall vara bryggor mellan utanförskap och innanförskap. Här menar vi att ett ökat samarbete mellan kommunen, Näringslivskontoret, Ideellt UtvecklinsCenter (IUC) och ”Bokalbolaget” kan medverka till många nya arbeten för människor utanför arbetsmarknaden.
3) Bygg ihop staden. Ny stadspark mellan Nya Hjärsta/Vivalla och Baronbackarna, nya fotbollsplaner mellan Oxhagen/Varberga och Trängen!
Örebros delning beror delvis på den stadsbyggnad som grundlades för 50 år sedan. När de stora vägarna lades ut skapades en stad med barriärer. Stadsdelarna väster och nordväst om E18/E20 har haft en sämre utveckling än övriga staden. Det är nu dags att ta ett stort tag i dessa frågor.
Vi föreslår nu att motorvägen genom Örebro täcks över. Dels mellan Vivalla/Nya Hjärsta å ena sidan och Baronbackarna å den andra. Den så kallade Betesparkenskogen mellan Vivalla och Nya Hjärsta görs om till en ljus och inbjudande stadspark med stora möjligheter till idrott. Vi kan tänka oss såväl konstgräsplaner och skateboardparker som mer traditionella löpspår och promenadslingor.
På samma sätt föreslår vi en övertäckning av området mellan Oxhagen/Varberga å ena sidan och Trängen å den andra. En sådan övertäckning kan användas för bland annat konstgräsplaner för fotbollsspel vid Trängen.
Det är viktigt att vi ökar möjligheterna till kommunikation mellan de västra stadsdelarna och centrum av Örebro. Därför är det nödvändigt med fler promenadvägar, cykelstråk och även anpassad biltrafik över motorvägen. Vi vill skapa fler levande stadsdelar där människor rör sig, allt för en ökad trygghet.
Övertäckningar av motorvägen skapar stora utmaningar. Dels rent tekniska: Är det möjligt att täcka över stora vägavsnitt? Dels ekonomiskt: Hur ska vi ha råd?
Vi menar att den första utmaningen måste lösas i samverkan med staten och Trafikverket. Staden får inte vara byggd för bilarna, utan för människorna.
Vi menar att den andra utmaningen kan lösas genom att exploatera mer på eller i närheten av övertäckningarna. Vivalla bör få bättre kommunikationer med stadens centrum genom fler gång och cykelvägar men även genom nya gator för biltrafik med låg hastighet. Sådana gator bör kantas av hus med lägenheter och affärslokaler.
Satsningen på ”Bokaler” i enlighet med punkten 3, ska först ske invid Poesigatan i Vivalla. Därefter ska ”Bokaler” byggas även i Brickebacken, Varberga, Oxhagen och Baronbackarna.
Vi vill ha ett garantilåneprogram för att finansiera upprustning av nergångna miljonprogramområden. Våga riv delar av bebyggelse när ett område behöver en nystart. Detta är speciellt viktigt i så stora bostadsområden som Vivalla.
4) Trygghet och Polissamarbete
Örebro behöver bli säkrare. Det handlar inte bara om att vi måste få en stad och kommun som är fri från grov organiserad brottslighet, eller där de grova våldsbrotten lyser med sin frånvaro. Det handlar minst lika mycket om en stad där vardagstryggheten är norm. Ingen kvinna eller man ska behöva känna sig otrygg, även när man vandrar hem från krogen en ljum sommarnatt. Ingen ungdom ska behöva vara orolig för vad som händer efter skolan, eller i centrum. Inga äldre ska behöva känna sig så otrygg att man ens funderar om man ska våga ta promenaden genom parken.
Trygghet handlar om många olika åtgärder. Det handlar om att bygga en stad där tryggheten ökar. Det handlar om att samverka mellan olika myndigheter, främst kanske mellan polisen och kommunen. Det handlar om att skapa starka strukturer där människor möts och bygger nätverk för en tryggare stad.
Under de senaste åren har medvetenheten om behovet av ökad trygghet i Örebro blivit större. Samarbetet med polisen har blivit tätare men också mer effektivt och sker regelbundet, både på politisk nivå och på tjänstemannanivå.
Fler närpoliser. En polis som inte syns i vardagen och endast kommer med repression vid brott skapar ingen tillit. Att öka polisens närvaro bland medborgarna och bygga upp ett förtroende med ungdomar, socialtjänst, skola och föräldrar är oumbärligt. Därför är satsningarna på närpolisen så viktiga. Vi vill ha fler patrullerande poliser på stan.
Polisen ska införa lokala ungdomsråd. För att öka dialogen med ungdomar ska polisen upprätta lokala ungdomsråd. Genom råden kan polisen ta tillvara på unga människors tankar, ideér och erfarenheter för att förbättra polisens arbete, förhindra att ungdomar blir kriminella och öka ungdomars förtroende för polisen.
Öka föräldrastödet. Det finns familjer där föräldrarna har tappat makten eller helt enkelt inte är närvarande i sina barns liv på ett önskvärt sett. Sådana fall visar tydligt att föräldrastödet i samhället måste utökas. Vi vill att en lokal strategi för föräldrastöd utarbetas i samarbete mellan det offentliga, ideella och privata aktörer.
2010-09-15
Ekonomisk lö(s)mynthet
Under de senaste fyra åren har det varit ett systemskifte i Örebro. Koalitionen har genomfört en politik som byggt på en långsiktigt hållbar ekonomi. Under den djupaste lågkonjunkturen i modern tid, har Örebro byggts stabilt och starkt. Den ekonomiska grunden har varit vägen för att värna välfärd och stärka Örebros ställning, regionalt och nationellt.
Detta arbete har burit frukt. Örebro klättrar på ranking efter ranking. Vi växer mest av jämförbara kommuner. Vi har bäst utveckling på flera olika kvalitetsindex i jämförelse med samma kommuner. Medborgarna får bättre kvalitet till lägre kostnader. Vi bygger en kommun som klarar av olika påfrestningar.
Denna resa har inte varit lätt. Den har inneburit att vi fattat svåra beslut, beslut som påverkat flera örebroare. Men skälet att vi gjort det är att vi värnat välfärden för alla. En minskning av administrationen påverkar personal, men gör att mer pengar kan läggas på skolan och omsorgerna. En skolnedläggning påverkar både elever och personal, men genom lägre lokalkostnader blir det mer pengar till lärare och elevvård.
Denna politik är en tydlig förändring mot tidigare socialdemokratiska kommunledningars politik. De har aldrig klarat av att göra nödvändiga förändringar i tid. Istället har de låtit saker och ting bero, drivit kommunen med underskott och sedan tvingats till nödstopp och krisstopp.
Jag hade hoppats att denna politik var vid vägs ände. Men idag visar socialdemokraterna, i en artikel i NA, åter att de inte lärt av historien. Istället är det som vanligt det våta fingrets politik som styr. Istället för att inse att det är den egna oförmågan att minska skollokaler när elevantalet minskar, väljer man att riva upp nödvändiga beslut. Den årliga kostnaden för Rudbecksskolan som socialdemokraterna måste hantera, upp emot 8 miljoner kronor. Var tar man dem?
Vilka andra skolor ska man återstarta? Det är illavarslande om den person som säger sig vilja bli kommunstyrelseordförande inte litar på kommunens egna tjänstemän och deras utredningar. Politiserade utredningar kanske förekom under tidigare regimer, men absolut inte under den nuvarande.
På samma sätt med busskortet. 3 miljoner kronor. Var hämtar man dem?
Ökad lärartäthet till 9 lärare per 100 elever, en höjning med 6 %. Kostnad? Kanske 50 miljoner, kanske mer, men det beror egentligen på vad man menar. Är det lärartäthet, eller pedagogisk personal? Ska det ske på bekostnad av annan personal eller är det nya kostnader? Oavsett detta - var tar man pengarna?
Valet 2010 står mellan tydliga alternativ. En av de tydligaste skiljelinjerna är i synen på ekonomi. Det står klart att oppositionen saknar ekonomisk kunskap och ekonomisk trovärdighet. En röst på vänsterpartierna leder sannolikt till samma ekonomiska moras som vi såg under 1990-talet och fram till 2005. Det är illa för Örebros framtid och för välfärden.
Detta arbete har burit frukt. Örebro klättrar på ranking efter ranking. Vi växer mest av jämförbara kommuner. Vi har bäst utveckling på flera olika kvalitetsindex i jämförelse med samma kommuner. Medborgarna får bättre kvalitet till lägre kostnader. Vi bygger en kommun som klarar av olika påfrestningar.
Denna resa har inte varit lätt. Den har inneburit att vi fattat svåra beslut, beslut som påverkat flera örebroare. Men skälet att vi gjort det är att vi värnat välfärden för alla. En minskning av administrationen påverkar personal, men gör att mer pengar kan läggas på skolan och omsorgerna. En skolnedläggning påverkar både elever och personal, men genom lägre lokalkostnader blir det mer pengar till lärare och elevvård.
Denna politik är en tydlig förändring mot tidigare socialdemokratiska kommunledningars politik. De har aldrig klarat av att göra nödvändiga förändringar i tid. Istället har de låtit saker och ting bero, drivit kommunen med underskott och sedan tvingats till nödstopp och krisstopp.
Jag hade hoppats att denna politik var vid vägs ände. Men idag visar socialdemokraterna, i en artikel i NA, åter att de inte lärt av historien. Istället är det som vanligt det våta fingrets politik som styr. Istället för att inse att det är den egna oförmågan att minska skollokaler när elevantalet minskar, väljer man att riva upp nödvändiga beslut. Den årliga kostnaden för Rudbecksskolan som socialdemokraterna måste hantera, upp emot 8 miljoner kronor. Var tar man dem?
Vilka andra skolor ska man återstarta? Det är illavarslande om den person som säger sig vilja bli kommunstyrelseordförande inte litar på kommunens egna tjänstemän och deras utredningar. Politiserade utredningar kanske förekom under tidigare regimer, men absolut inte under den nuvarande.
På samma sätt med busskortet. 3 miljoner kronor. Var hämtar man dem?
Ökad lärartäthet till 9 lärare per 100 elever, en höjning med 6 %. Kostnad? Kanske 50 miljoner, kanske mer, men det beror egentligen på vad man menar. Är det lärartäthet, eller pedagogisk personal? Ska det ske på bekostnad av annan personal eller är det nya kostnader? Oavsett detta - var tar man pengarna?
Valet 2010 står mellan tydliga alternativ. En av de tydligaste skiljelinjerna är i synen på ekonomi. Det står klart att oppositionen saknar ekonomisk kunskap och ekonomisk trovärdighet. En röst på vänsterpartierna leder sannolikt till samma ekonomiska moras som vi såg under 1990-talet och fram till 2005. Det är illa för Örebros framtid och för välfärden.
Forskningspengar
Örebro kommun är en av de kommuner i Sverige som stödjer det lokala universitetet mest. Denna politik är en av de största förändringarna sedan koalitionen tog över makten. Tidigare (s) regimer hade helt nonchalerat universitetet. Det finns säkert både politiska och personliga skäl för detta.
När vi tog över gjorde vi tvärt om. Ett av våra första gemensamma besök gick till universitetet där vi samtalade om hur vi kunde samverka för både universitetets och kommunens bästa. Vi ville båda att universitetet skulle bli en dragare; för studenter, för företag, för kommunen. Redan efter fyra år ser vi tydliga resultat av det samarbetet.
Örebro växer som aldrig förr.
Universitetet slår all time high vad gäller studenter.
Läkarlinjen etableras.
Forskningsmiljoner strömmar in.
Samverkan universitet - näringsliv - kommun stärks.
Ett av de konkreta resultaten av vårt samarbete var den forskarskola som vi gemensamt finansierar kring offentlig förvaltning. Kommunens bidrag om 5 miljoner kronor per år är väl investerade pengar. Det ger både universitetet och kommunen större möjligheter att utvecklas, att effektiviseras, att bli tydligare i sina uppdrag.
Men nu måste vi gå vidare. Under den kommande mandatperioden måste Örebro kommun växla upp sitt stöd till universitetsanknuten forskning i Örebro. Ett mål ska vara att 1 % av kommunens omsättning ska användas till forskning. Det innebär att vi bör ha en forskningsbudget på ca 70 miljoner kronor i dagsläget. Merparten av dessa pengar bör gå till samverkan med universitetet.
Jag föreslår att kommunen under kommande år avsätter tio miljoner kronor per år i olika forskningsprojekt. Jag kan se flera intressanta områden som vi tillsammans kan jobba med. Det gäller att både hitta universitetets styrkor och kommunens behov. Utifrån mitt perspektiv finns det stora kommunala behov inom bland annat dessa områden:
Geriatrik: Genom läkarutbildningens inriktning är det naturligt att åldrandet blir ett av de viktigaste områdena i framtiden. Kommunens roll i omvårdnad och omsorgstagande av de äldre kommer att bli allt mer central. Men vad ska vi göra för att göra rätt? Vad är det som karaktäriserar en frisk ålderdom och hur uppmuntrar vi det friska? Vilka åtgärder ska vi göra för att möta den åldrande med många sjukdomar?
IT i vård och omsorg: Ett av de sannolikt största tillväxtområdena de kommande åren är användandet av IT i vård och omsorg. Det kan handla om allt ifrån kommunikationer med anhöriga för en säker vardag till övervakningssystem för sjuka i behov av hemvård. Här finns enorma möjligheter både för en kommun som behöver effektivisera och rationalisera och för företagare som kan hitta nya marknader, både bland offentliga och privata intressenter.
Integration: Frågorna kring hur vi bygger integrerade städer med hög livskvalitet för fler, utan att inkräkta på individernas egna livsval, kommer att vara central. Men lösningarna på hur man skapar en integrerad stad lyser mest med sin frånvaro. Finns det lärdomar att dra i hur andra länder och städer agerat?
Sedan är det självklart att vi måste fortsätta med jobbet kring effektiv kommunal förvaltning. I framtiden kommer det att vara en central överlevnadsfråga för den offentliga sektorn.
Just nu handlar den lokala universitetspolitiken om vem som lovar mest när det gäller nya studentboenden. Visst är det en viktig fråga, men den är både övergående och tillfällig. För mig handlar lokal universitetspolitik istället om att stärka universitetet som forskningsmiljö. Det kommer att skapa ett annat attraktivare universitet, ett annat rikare och mångfaldigare näringsliv och en stabilare kommunal välfärd.
När vi tog över gjorde vi tvärt om. Ett av våra första gemensamma besök gick till universitetet där vi samtalade om hur vi kunde samverka för både universitetets och kommunens bästa. Vi ville båda att universitetet skulle bli en dragare; för studenter, för företag, för kommunen. Redan efter fyra år ser vi tydliga resultat av det samarbetet.
Örebro växer som aldrig förr.
Universitetet slår all time high vad gäller studenter.
Läkarlinjen etableras.
Forskningsmiljoner strömmar in.
Samverkan universitet - näringsliv - kommun stärks.
Ett av de konkreta resultaten av vårt samarbete var den forskarskola som vi gemensamt finansierar kring offentlig förvaltning. Kommunens bidrag om 5 miljoner kronor per år är väl investerade pengar. Det ger både universitetet och kommunen större möjligheter att utvecklas, att effektiviseras, att bli tydligare i sina uppdrag.
Men nu måste vi gå vidare. Under den kommande mandatperioden måste Örebro kommun växla upp sitt stöd till universitetsanknuten forskning i Örebro. Ett mål ska vara att 1 % av kommunens omsättning ska användas till forskning. Det innebär att vi bör ha en forskningsbudget på ca 70 miljoner kronor i dagsläget. Merparten av dessa pengar bör gå till samverkan med universitetet.
Jag föreslår att kommunen under kommande år avsätter tio miljoner kronor per år i olika forskningsprojekt. Jag kan se flera intressanta områden som vi tillsammans kan jobba med. Det gäller att både hitta universitetets styrkor och kommunens behov. Utifrån mitt perspektiv finns det stora kommunala behov inom bland annat dessa områden:
Geriatrik: Genom läkarutbildningens inriktning är det naturligt att åldrandet blir ett av de viktigaste områdena i framtiden. Kommunens roll i omvårdnad och omsorgstagande av de äldre kommer att bli allt mer central. Men vad ska vi göra för att göra rätt? Vad är det som karaktäriserar en frisk ålderdom och hur uppmuntrar vi det friska? Vilka åtgärder ska vi göra för att möta den åldrande med många sjukdomar?
IT i vård och omsorg: Ett av de sannolikt största tillväxtområdena de kommande åren är användandet av IT i vård och omsorg. Det kan handla om allt ifrån kommunikationer med anhöriga för en säker vardag till övervakningssystem för sjuka i behov av hemvård. Här finns enorma möjligheter både för en kommun som behöver effektivisera och rationalisera och för företagare som kan hitta nya marknader, både bland offentliga och privata intressenter.
Integration: Frågorna kring hur vi bygger integrerade städer med hög livskvalitet för fler, utan att inkräkta på individernas egna livsval, kommer att vara central. Men lösningarna på hur man skapar en integrerad stad lyser mest med sin frånvaro. Finns det lärdomar att dra i hur andra länder och städer agerat?
Sedan är det självklart att vi måste fortsätta med jobbet kring effektiv kommunal förvaltning. I framtiden kommer det att vara en central överlevnadsfråga för den offentliga sektorn.
Just nu handlar den lokala universitetspolitiken om vem som lovar mest när det gäller nya studentboenden. Visst är det en viktig fråga, men den är både övergående och tillfällig. För mig handlar lokal universitetspolitik istället om att stärka universitetet som forskningsmiljö. Det kommer att skapa ett annat attraktivare universitet, ett annat rikare och mångfaldigare näringsliv och en stabilare kommunal välfärd.
2010-09-14
Var dags hjälte
Träffade en hjälte idag. En av mina absoluta favoriter. Kan kalla henne Maidie, eftersom hon heter så;) Tror hon är dryga 90. Vi satt hos henne i matsalen på Sofiagården och pratade om några förslag för bättre senior- och äldrepolitik som vi i Folkpartiet har. Bland annat handlar det om mat. Om att alla äldre ska kunna få välja mer och oftare var och vilken mat man vill äta. Jag tror på våra förslag.
Men jag tror också på Maidie. Vilken kvinna! Hon var bekymrad över att det inte var roligt att bli äldre. Hon hade märkt det för ett drygt år sedan, att hennes livsrum började krympa. Åter: Hon är dryga 90!!!
Hennes mantra är alltid att även en senior, en äldre, en gammal människa är en individ. Hon vill bort från den kollektivism som tidigare varit norm för den äldre människan. Hon vill kunna forma sitt liv även när hon är gammal. Hon kan. Hon vill. Hon gör.
Ett av hennes stora bekymmer är att så många andra i hennes närhet är så passiva och inaktiva. När hon vill ordna resor och fester så sitter de andra kvar i sina lägenheter. Det har blivit en vana att sitta still och långsamt stänga av hjärnan. Det vill inte Maidie. Hon vill!!!
Jag kopplade ihop henne med Örebro Ideella Utvecklingscenter för att se om de kunde koppla ihop henne med någon frivilligorganisation som kunde kanalisera hennes engagemang. Jag hoppas verkligen att hon hittar sina likar där. Gissar att de flesta nog är några årtionden yngre än hon. De flesta av dem har nog ändå svårt att hänga med.
Maidie är var dags hjälte. Hon är en av många bevis på att ålder inte främst sitter i åren eller i kroppen, utan bestäms av tanken, viljan, drivkrafterna. Jag brukar säga att jag inte har några idoler. Men Maidie kommer rätt nära!
Här är förresten våra punkter för en bättre senior- och äldrepolitik:
Folkpartiets sex förslag om en bättre äldrepolitik:
1) Bättre mat för seniorer!
Vi vill inrätta ett lokalt kupongsystem som gör det möjligt för alla över 75 år att äta god och vällagad mat tillsammans med andra seniorer på stadens vanliga lunchrestauranger.
2) Bättre mat på vård- och omsorgsboenden!
Vi vill att alla som bor på offentligt finansierade vård- och omsorgsboenden ska ha rätt till valfrihet mellan rätter, ha rätt till ett glas vin eller öl till maten, och att all mat ska lagas så lokalt som möjligt.
3) Planera för nya boendeformer med privata aktörer!
Vi vill planera för nya Trygghetsboenden, främst centralt i Örebro, aktivt söka kontakter med företag och organisationer som vill och kan bygga och driva framtidens Trygghetsboenden och ta fram en policy för vilken kommunal service som ska finnas på dessa boenden.
4) Samarbete med det civila samhället stärker de äldre!
Vi vill aktivt samverka med olika organisationer, föreningar och nätverk för att erbjuda en bättre omsorg för de äldre.
Vi vill förnya bidragssystemen inom fritidssektorn så att de anpassas till de äldres behov av rörelse för ökad hälsa.
5) Frisk luft-garanti
Vi vill att alla äldre på kommunens vård- och omsorgsboenden som vill komma ut också ska få komma ut när de så önskar, oavsett om det är en gång om dagen eller en gång i månaden, gärna i samverkan med civilsamhället.
6) Fler seniorer i arbete i kommunen
Vi vill att Örebro kommun som arbetsgivare redan idag börjar ett anpassningsarbete som gör det möjligt för fler medarbetare att arbeta, hel- eller deltid, åtminstone till dess man fyllt 69 år.
Men jag tror också på Maidie. Vilken kvinna! Hon var bekymrad över att det inte var roligt att bli äldre. Hon hade märkt det för ett drygt år sedan, att hennes livsrum började krympa. Åter: Hon är dryga 90!!!
Hennes mantra är alltid att även en senior, en äldre, en gammal människa är en individ. Hon vill bort från den kollektivism som tidigare varit norm för den äldre människan. Hon vill kunna forma sitt liv även när hon är gammal. Hon kan. Hon vill. Hon gör.
Ett av hennes stora bekymmer är att så många andra i hennes närhet är så passiva och inaktiva. När hon vill ordna resor och fester så sitter de andra kvar i sina lägenheter. Det har blivit en vana att sitta still och långsamt stänga av hjärnan. Det vill inte Maidie. Hon vill!!!
Jag kopplade ihop henne med Örebro Ideella Utvecklingscenter för att se om de kunde koppla ihop henne med någon frivilligorganisation som kunde kanalisera hennes engagemang. Jag hoppas verkligen att hon hittar sina likar där. Gissar att de flesta nog är några årtionden yngre än hon. De flesta av dem har nog ändå svårt att hänga med.
Maidie är var dags hjälte. Hon är en av många bevis på att ålder inte främst sitter i åren eller i kroppen, utan bestäms av tanken, viljan, drivkrafterna. Jag brukar säga att jag inte har några idoler. Men Maidie kommer rätt nära!
Här är förresten våra punkter för en bättre senior- och äldrepolitik:
Folkpartiets sex förslag om en bättre äldrepolitik:
1) Bättre mat för seniorer!
Vi vill inrätta ett lokalt kupongsystem som gör det möjligt för alla över 75 år att äta god och vällagad mat tillsammans med andra seniorer på stadens vanliga lunchrestauranger.
2) Bättre mat på vård- och omsorgsboenden!
Vi vill att alla som bor på offentligt finansierade vård- och omsorgsboenden ska ha rätt till valfrihet mellan rätter, ha rätt till ett glas vin eller öl till maten, och att all mat ska lagas så lokalt som möjligt.
3) Planera för nya boendeformer med privata aktörer!
Vi vill planera för nya Trygghetsboenden, främst centralt i Örebro, aktivt söka kontakter med företag och organisationer som vill och kan bygga och driva framtidens Trygghetsboenden och ta fram en policy för vilken kommunal service som ska finnas på dessa boenden.
4) Samarbete med det civila samhället stärker de äldre!
Vi vill aktivt samverka med olika organisationer, föreningar och nätverk för att erbjuda en bättre omsorg för de äldre.
Vi vill förnya bidragssystemen inom fritidssektorn så att de anpassas till de äldres behov av rörelse för ökad hälsa.
5) Frisk luft-garanti
Vi vill att alla äldre på kommunens vård- och omsorgsboenden som vill komma ut också ska få komma ut när de så önskar, oavsett om det är en gång om dagen eller en gång i månaden, gärna i samverkan med civilsamhället.
6) Fler seniorer i arbete i kommunen
Vi vill att Örebro kommun som arbetsgivare redan idag börjar ett anpassningsarbete som gör det möjligt för fler medarbetare att arbeta, hel- eller deltid, åtminstone till dess man fyllt 69 år.
2010-09-13
Folkpartiet lockar!
Det visar sig att Folkpartiet är det parti som kan locka flest rödgröna över gränsen. SIFO har redovisat dessa siffror, bland annat i Svenska Dagbladet. Det vore bra om många tog det steget. En regering med en stark ställning kan skapa den trygghet som behövs de kommande åren, med de stora utmaningar vi ställs inför. Klimatet. Äldreboomen. Konjunkturläget. Integrationen.
Det skulle dessutom minska riskerna för att SD skulle bli vågmästare. En situation med SD i riksdagen är inte något jag drömmer om. En situation med SD som vågmästare vore riktigt illa.
Det verkar ganska klart att socialdemokraterna gör sitt sämsta val i modern tid. Tidningen Från Riksdag och Departement har en mycket intressant artikel om det europeiska sammanhang denna kris för socialdemokratin är en del av. Socialdemokraterna har enligt denna artikel tappat både problemformuleringsinitiativet och framtidsfrågorna, liksom relevanta svar för de moderna väljarna.
Intressant, både för lokalpolitiken och den nationella politiken, är att de tre länder där socialdemokratiska regeringar fortfarande finns i Europa, är de tre länder som har allvarligast ekonomiska problem.
Folkpartiet i Örebro har stått för en politik som garanterat både ekonomisk stabilitet och värnandet av den generella välfärden, en politik som garanterat både förändring och utveckling av en stagnerad stad å ena sidan och trygghet för både örebroarna och de kommunalt anställda å den andra.
Det skulle dessutom minska riskerna för att SD skulle bli vågmästare. En situation med SD i riksdagen är inte något jag drömmer om. En situation med SD som vågmästare vore riktigt illa.
Det verkar ganska klart att socialdemokraterna gör sitt sämsta val i modern tid. Tidningen Från Riksdag och Departement har en mycket intressant artikel om det europeiska sammanhang denna kris för socialdemokratin är en del av. Socialdemokraterna har enligt denna artikel tappat både problemformuleringsinitiativet och framtidsfrågorna, liksom relevanta svar för de moderna väljarna.
Intressant, både för lokalpolitiken och den nationella politiken, är att de tre länder där socialdemokratiska regeringar fortfarande finns i Europa, är de tre länder som har allvarligast ekonomiska problem.
Folkpartiet i Örebro har stått för en politik som garanterat både ekonomisk stabilitet och värnandet av den generella välfärden, en politik som garanterat både förändring och utveckling av en stagnerad stad å ena sidan och trygghet för både örebroarna och de kommunalt anställda å den andra.
2010-09-12
ÖSK
Såg delvis på DIF-ÖSK, samtidigt som jag lagade mat och vaktade på en racerkrypande 9 månaders. Första halvlek var väl OK. Men andra. Vem hade lagt sömnpiller i sportdrycken? DIF kunde ju formera tre pers runt varenda ÖSKare innan det var dags att passa. Avståndet mellan DIFarna och de försvarande ÖSKarna var meter, ingen närkamp alls...
Det är rätt märkligt att så många lag i årets allsvenska, även bland topplagen, blandar och ger så mycket. EN bra match kan följas av en usel. En bra halvlek av en superseg.
ÖSK hade åter chansen att skaffa sig lite mer utrymme och segla iväg mot tredjeplatsen. Man tog den inte. Hoppas nästa match ser annorlunda ut!
Det är rätt märkligt att så många lag i årets allsvenska, även bland topplagen, blandar och ger så mycket. EN bra match kan följas av en usel. En bra halvlek av en superseg.
ÖSK hade åter chansen att skaffa sig lite mer utrymme och segla iväg mot tredjeplatsen. Man tog den inte. Hoppas nästa match ser annorlunda ut!
2010-09-10
Avtryck
I förra veckan presenterade jag och Ina Lindström våra planer för ridsporten i kommunen. I ett första steg vill vi satsa på Karlslund som centrum för ridsporten. Det har nu uppmärksammats nationellt. Såväl tidningen Ridsport, som Svenska Ridsportförbundet skriver om satsningen i positiva ordalag.
Speciellt intressant är det att båda artiklarna pekar på jämställdhetsperspektivet inom idrottssatsningarna. Under vår ledning har vi på olika sätt uppmärksammat jämställdheten inom idrotten. Jag kan påminna om vår satsning på lika villkor för ÖSK och KIF Örebro när det gäller ersättning för att tjejerna och killarna är förebilder i samhället, att vi satsar på en friidrottsarena där idrottsutövarna ofta är tjejer och att den nya ishallen på Trängen byggs med en tydlig konståkningsprofil.
Idrotten, och därmed folkhälsa och civilsamhälle, har sällan fått så goda förutsättningar på så kort tid som de senaste fyra åren. Jämställdheten märks, såväl i helhet som detaljer.
Speciellt intressant är det att båda artiklarna pekar på jämställdhetsperspektivet inom idrottssatsningarna. Under vår ledning har vi på olika sätt uppmärksammat jämställdheten inom idrotten. Jag kan påminna om vår satsning på lika villkor för ÖSK och KIF Örebro när det gäller ersättning för att tjejerna och killarna är förebilder i samhället, att vi satsar på en friidrottsarena där idrottsutövarna ofta är tjejer och att den nya ishallen på Trängen byggs med en tydlig konståkningsprofil.
Idrotten, och därmed folkhälsa och civilsamhälle, har sällan fått så goda förutsättningar på så kort tid som de senaste fyra åren. Jämställdheten märks, såväl i helhet som detaljer.
2010-09-08
Arbete
Idag var det ytterligare en dag av debatter. Den "största" var på kulturarenan på Vivallaskolan. Örebro Folkhögskola arrangerade.
En av frågeställningarna rörde arbete och sysselsättning. Åter kunde man höra de röda tala om den alarmerande ungdomsarbetslösheten och om hur illa det är ställt med Sverige på grund av regeringens politik. Problemet med detta resonemang är dubbelt.
Sverige har klarat sig bättre än nästan alla andra europeiska länder genom krisen. Sysselsättningen har faktiskt ökat sedan 2006, trots den djupaste lågkonjunkturen på tiotals år. Sverige står starkare ekonomiskt än i princip alla andra europeiska länder idag. Vi kan också läsa i alla media, till exempel DN, att tillväxten är starkare än vad till och med de mest optimistiska räknat med. Visst finns det fortfarande utmaningar och problem, men de är hanterbara, bland annat tack vare en väl genomförd krishantering av regeringen.
Men ungdomsarbetslösheten då? Den är väl hög?! 25 eller 30 % brukar man ju säga.
Då är det intressant att läsa tidningen Från Riksdag och Departement, som i sitt senaste nummer har en beskrivning av vad SCB och Arbetsförmedlingen säger om statistiken. Det visar en helt annan bild. Merparten av den höga arbetslösheten bland unga är en förändring av statistiken som dels innebär att ytterligare en årskull neråt (förr räknade man från 16 år, nu 15 år) vägs in i statistiken, dels att alla som studerar och söker jobb räknas som arbetslösa. Dessa förändringar gjordes 2007.
En av statistikerna säger att den verkliga ungdomsarbetslösheten sannolikt ligger i nivå med övrig arbetslöshet, d.v.s. mellan 5 och 10 %. En helt annan bild alltså av verkligheten. Då ska man också ta i beräkning att de flesta unga är arbetslösa kortare perioder, på väg mellan jobb och jobb, jobb och utbildning eller utbildning och jobb.
I det läge måste man fundera över vilka åtgärder som är mest effektiva. Generella arbetsgivaravgiftssänkningar är det sannolikt. Sänkta skatter och därmed ökad privat konsumtion är det mycket troligt. Bättre universitet och högskolor är det absolut.
Omedelbara åtgärder från dag 1 är det inte. Sådana åtgärder riskerar istället att låsa in ungdomar i längre bidrags- eller stödberoende. Det är alltid en risk att pengarna inte används där de gör mest, eller någon, nytta.
Politik får aldrig handla om att lägga hela livet till rätta för alla. Istället måste varje individ känna att man ställs inför krav, krav som man klarar av. Eller som de gamla socialdemokraterna sa: Gör din plikt (först plikten alltså), kräv din rätt (sen kan man casha in...)
En av frågeställningarna rörde arbete och sysselsättning. Åter kunde man höra de röda tala om den alarmerande ungdomsarbetslösheten och om hur illa det är ställt med Sverige på grund av regeringens politik. Problemet med detta resonemang är dubbelt.
Sverige har klarat sig bättre än nästan alla andra europeiska länder genom krisen. Sysselsättningen har faktiskt ökat sedan 2006, trots den djupaste lågkonjunkturen på tiotals år. Sverige står starkare ekonomiskt än i princip alla andra europeiska länder idag. Vi kan också läsa i alla media, till exempel DN, att tillväxten är starkare än vad till och med de mest optimistiska räknat med. Visst finns det fortfarande utmaningar och problem, men de är hanterbara, bland annat tack vare en väl genomförd krishantering av regeringen.
Men ungdomsarbetslösheten då? Den är väl hög?! 25 eller 30 % brukar man ju säga.
Då är det intressant att läsa tidningen Från Riksdag och Departement, som i sitt senaste nummer har en beskrivning av vad SCB och Arbetsförmedlingen säger om statistiken. Det visar en helt annan bild. Merparten av den höga arbetslösheten bland unga är en förändring av statistiken som dels innebär att ytterligare en årskull neråt (förr räknade man från 16 år, nu 15 år) vägs in i statistiken, dels att alla som studerar och söker jobb räknas som arbetslösa. Dessa förändringar gjordes 2007.
En av statistikerna säger att den verkliga ungdomsarbetslösheten sannolikt ligger i nivå med övrig arbetslöshet, d.v.s. mellan 5 och 10 %. En helt annan bild alltså av verkligheten. Då ska man också ta i beräkning att de flesta unga är arbetslösa kortare perioder, på väg mellan jobb och jobb, jobb och utbildning eller utbildning och jobb.
I det läge måste man fundera över vilka åtgärder som är mest effektiva. Generella arbetsgivaravgiftssänkningar är det sannolikt. Sänkta skatter och därmed ökad privat konsumtion är det mycket troligt. Bättre universitet och högskolor är det absolut.
Omedelbara åtgärder från dag 1 är det inte. Sådana åtgärder riskerar istället att låsa in ungdomar i längre bidrags- eller stödberoende. Det är alltid en risk att pengarna inte används där de gör mest, eller någon, nytta.
Politik får aldrig handla om att lägga hela livet till rätta för alla. Istället måste varje individ känna att man ställs inför krav, krav som man klarar av. Eller som de gamla socialdemokraterna sa: Gör din plikt (först plikten alltså), kräv din rätt (sen kan man casha in...)
2010-09-07
Lokal debatt
I kväll var det debatt i Betelkyrkan, Centrumgården, mellan de sju olika riksdagspartiernas lokala företrädare. Det är nu rätt många gånger Betel har ordnat sådana debatter. Det är bra.
Mindre bra är att antalet åhörare blir allt färre. Jag märker det inte bara på denna debatt. Flera av de debatter jag deltagit i under flera valrörelser har numera betydligt färre besökare än tidigare. Man kan fundera på varför. Är formatet fel? Är det för långtråkigt att höra fem män och två kvinnor tala? Drar bara höjdarna?
Jag har inget svar på detta. Det man kan konstatera är att en sak är annorlunda i år jämfört med tidigare: Det finns en samspelt koalition på den ena sidan. Här finns fem partier som litar på varandra. Det märktes i debatten. När frågor kom om sociala välfärdsfrågor förde Rasmus Persson talan, bara kompletterad av oss andra. På samma sätt med skolan och Lennart Bondeson. Han svarade i huvudsak vad vi gjort och ville göra med skolan. Vi andra kompletterade bara.
Kanske blev debatten än tråkigare av detta, kanske inte. Det som visades tydligast var att det finns en koalition som är villig att fortsätta samarbeta för att utveckla Örebro. En koalition med företrädare som arbetar med och för varandra och som accepterar att partierna ibland har skilda åsikter, men som alltid söker samförstånd.
Det är bra för Örebro!
Mindre bra är att antalet åhörare blir allt färre. Jag märker det inte bara på denna debatt. Flera av de debatter jag deltagit i under flera valrörelser har numera betydligt färre besökare än tidigare. Man kan fundera på varför. Är formatet fel? Är det för långtråkigt att höra fem män och två kvinnor tala? Drar bara höjdarna?
Jag har inget svar på detta. Det man kan konstatera är att en sak är annorlunda i år jämfört med tidigare: Det finns en samspelt koalition på den ena sidan. Här finns fem partier som litar på varandra. Det märktes i debatten. När frågor kom om sociala välfärdsfrågor förde Rasmus Persson talan, bara kompletterad av oss andra. På samma sätt med skolan och Lennart Bondeson. Han svarade i huvudsak vad vi gjort och ville göra med skolan. Vi andra kompletterade bara.
Kanske blev debatten än tråkigare av detta, kanske inte. Det som visades tydligast var att det finns en koalition som är villig att fortsätta samarbeta för att utveckla Örebro. En koalition med företrädare som arbetar med och för varandra och som accepterar att partierna ibland har skilda åsikter, men som alltid söker samförstånd.
Det är bra för Örebro!
Invigning?!
Var nyss nere i Wadköping för att inviga en fotoutställning. Men jag åkte dit med osäkra aningar.
I almanackan stod det 14.00. Bestämt i somras. Utställning av hovfotografen Curt Götlins Örebrobilder.
Alldeles före den sena lunchen bläddrade jag genom NA och fick av en händelse se att jag skulle inviga utställningen klockan 11.00, för en och en halv timme sedan...
Jag åkte i alla fall ner till den tid jag varit bokad på, träffade ett par av fotograferna, såg fotona och kunde konstatera att det var en löpande ström av människor som kom och tittade.
Om jag och invigningen varit där samtidigt, hade jag sagt som följer:
Bilden är ett fantastiskt kommunikationssätt. Den väcker tankar, känslor, intryck - omedelbart och ofattbart. Där det skrivna ordet tar tid på sig att tränga in i människans inre, tar bilden genvägen och skapar omedelbar kontakt. Där filmen minskar de subjektiva tolkningsmöjligheterna, öppnar bilden sig för betraktarens egna tolkningar. Vad hände först? Vad händer sedan?
Samtidigt skapar bilderna historia. Det är fler än jag som fascineras av de samhällsförändringar som blir övertydliga i bilden. När jag häromåret fick en bild i handen av min farfar, sittande i min farfarsfars knä vid sågen i Garphyttan 1905, blir livet plötsligt så oändligt, och så kort.
När man ser bilder från förr kan man inte annat än fundera över vad som hade hänt om fotografikonsten hade uppfunnits tidigare. Denna utställning är en del av Örebro 2010-jubiléet. Tänk om det funnits fotografer på plats i Örebro 1810. Vad hade deras bilder visat? Hur hade de beskrivit staden? Dess innevånare? Vilken är den sanna bilden av den blivande tronföljarens förespråkare? Hur såg det ut i de olika ståndens rum när argumenten slipades och debatterna fördes?
Det kommer vi aldrig att få veta. Men vi kan genom de bilder som visas här och idag, både få en glimt av det som varit, och en glimt av dagen. Vi får göra våra egna tolkningar och glädja oss åt att eftervärlden en gång kommer att ha större möjligheter att subjektivt tolka vår vardag och våra stora och små händelser.
Så: Härmed förklarar jag utställningen med bland annat hovfotografen Curt Götlin invigd.
---
Ibland är det synd att man inte hinner läsa morgontidningen på morgonen...
I almanackan stod det 14.00. Bestämt i somras. Utställning av hovfotografen Curt Götlins Örebrobilder.
Alldeles före den sena lunchen bläddrade jag genom NA och fick av en händelse se att jag skulle inviga utställningen klockan 11.00, för en och en halv timme sedan...
Jag åkte i alla fall ner till den tid jag varit bokad på, träffade ett par av fotograferna, såg fotona och kunde konstatera att det var en löpande ström av människor som kom och tittade.
Om jag och invigningen varit där samtidigt, hade jag sagt som följer:
Bilden är ett fantastiskt kommunikationssätt. Den väcker tankar, känslor, intryck - omedelbart och ofattbart. Där det skrivna ordet tar tid på sig att tränga in i människans inre, tar bilden genvägen och skapar omedelbar kontakt. Där filmen minskar de subjektiva tolkningsmöjligheterna, öppnar bilden sig för betraktarens egna tolkningar. Vad hände först? Vad händer sedan?
Samtidigt skapar bilderna historia. Det är fler än jag som fascineras av de samhällsförändringar som blir övertydliga i bilden. När jag häromåret fick en bild i handen av min farfar, sittande i min farfarsfars knä vid sågen i Garphyttan 1905, blir livet plötsligt så oändligt, och så kort.
När man ser bilder från förr kan man inte annat än fundera över vad som hade hänt om fotografikonsten hade uppfunnits tidigare. Denna utställning är en del av Örebro 2010-jubiléet. Tänk om det funnits fotografer på plats i Örebro 1810. Vad hade deras bilder visat? Hur hade de beskrivit staden? Dess innevånare? Vilken är den sanna bilden av den blivande tronföljarens förespråkare? Hur såg det ut i de olika ståndens rum när argumenten slipades och debatterna fördes?
Det kommer vi aldrig att få veta. Men vi kan genom de bilder som visas här och idag, både få en glimt av det som varit, och en glimt av dagen. Vi får göra våra egna tolkningar och glädja oss åt att eftervärlden en gång kommer att ha större möjligheter att subjektivt tolka vår vardag och våra stora och små händelser.
Så: Härmed förklarar jag utställningen med bland annat hovfotografen Curt Götlin invigd.
---
Ibland är det synd att man inte hinner läsa morgontidningen på morgonen...
2010-09-06
På besök
Idag var jag på besök. På ett ställe där jag aldrig varit tidigare. Örebro Moské. Inbjuden tillsammans med representanter för politik, polis, bostadsbolag och många andra för att bygga broar och söka samförstånd.
Det var intressant. Jag har aldrig varit i en moské förut. Så det var nytt att ta av sig skorna straxt innanför dörren.
Det finns människor som ogillar att muslimerna får bygga och driva sina moskéer i Sverige och Örebro. Jag kan inte förstå det. Vad är alternativet? Religionsförbud? Men eftersom de flesta svenskar inte är kristna så borde väl det vara ett totalt religionsförbud. Frågan är om ens ateisterna skulle få finnas, de är ju troende de med (tror att Gud inte finns)...
För oss som menar att dialogen är viktigare, framförallt när olikheterna är stora, gäller det att bli bättre och tydligare i våra ställningstaganden. Det var det jag försökte säga i mitt tal till mina värdar i moskén:
Vänner,
Först vill jag tacka er för att jag och mina vänner från Örebro kommun från våra olika partier, från företrädare för olika samhällsfunktioner, för att vi alla fått komma hit och delta i er iftar fest, när dagens fasta bryts.
Er inbjudan är ett sätt att visa på att Örebro hör ihop. Vårt deltagande är på samma sätt en möjlighet för oss att visa detsamma. Vi är alla örebroare.
Runt om i världen ser vi tyvärr hur människa ställs mot människa. Det är så lätt att söka felet hos den som ser annorlunda ut, hos den som tycker, tror eller tänker annorlunda. Även här i Sverige finns sådana strömningar. Inte heller Örebro hålls utanför.
Samtidigt ser vi motkrafter mot dessa mörka krafter. Överallt finns det människor som vill se det som förenar oss, istället för det som skiljer. Överallt finns människor som sträcker ut en hand, öppnar en dörr, söker kontakt över gränser.
Vi som är med er här idag, politiker från olika partier, med olika bakgrund, yngre och äldre, troende och tvivlare, vill vara just sådana människor. Människor som öppnar dörrar. Människor som söker kontakt över gränser.
Vi ser också er vilja att hålla dörrarna öppna. Vi ser er vilja att söka kontakt, att bygga broar. Vi ser och gläder oss åt att vi är många i det arbetet.
Överallt där människor möts kan spännande saker ske. Ibland i det lilla, som att dela någons berättelser över ett bord, äta god och spännande mat, samtala om livet. Människor från olika kulturer berikar och förnyar det samhälle man lever i. Samhällen som förmår värna det mångkulturella och det mångetniska är starka och växande samhällen.
Ibland kan också detta lilla sprida sig och bli något stort. Samhörighet mellan människor blir till fred mellan länder. Våra samtal och vår samhörighet här och idag, är en pusselbit av fred i ett globalt pussel.
Kära vänner. Jag vill än en gång tacka er för att jag och vi fick möjligheten att delta i er fest. Ett möte mellan kulturer och människor som berikar Örebro.
Det var intressant. Jag har aldrig varit i en moské förut. Så det var nytt att ta av sig skorna straxt innanför dörren.
Det finns människor som ogillar att muslimerna får bygga och driva sina moskéer i Sverige och Örebro. Jag kan inte förstå det. Vad är alternativet? Religionsförbud? Men eftersom de flesta svenskar inte är kristna så borde väl det vara ett totalt religionsförbud. Frågan är om ens ateisterna skulle få finnas, de är ju troende de med (tror att Gud inte finns)...
För oss som menar att dialogen är viktigare, framförallt när olikheterna är stora, gäller det att bli bättre och tydligare i våra ställningstaganden. Det var det jag försökte säga i mitt tal till mina värdar i moskén:
Vänner,
Först vill jag tacka er för att jag och mina vänner från Örebro kommun från våra olika partier, från företrädare för olika samhällsfunktioner, för att vi alla fått komma hit och delta i er iftar fest, när dagens fasta bryts.
Er inbjudan är ett sätt att visa på att Örebro hör ihop. Vårt deltagande är på samma sätt en möjlighet för oss att visa detsamma. Vi är alla örebroare.
Runt om i världen ser vi tyvärr hur människa ställs mot människa. Det är så lätt att söka felet hos den som ser annorlunda ut, hos den som tycker, tror eller tänker annorlunda. Även här i Sverige finns sådana strömningar. Inte heller Örebro hålls utanför.
Samtidigt ser vi motkrafter mot dessa mörka krafter. Överallt finns det människor som vill se det som förenar oss, istället för det som skiljer. Överallt finns människor som sträcker ut en hand, öppnar en dörr, söker kontakt över gränser.
Vi som är med er här idag, politiker från olika partier, med olika bakgrund, yngre och äldre, troende och tvivlare, vill vara just sådana människor. Människor som öppnar dörrar. Människor som söker kontakt över gränser.
Vi ser också er vilja att hålla dörrarna öppna. Vi ser er vilja att söka kontakt, att bygga broar. Vi ser och gläder oss åt att vi är många i det arbetet.
Överallt där människor möts kan spännande saker ske. Ibland i det lilla, som att dela någons berättelser över ett bord, äta god och spännande mat, samtala om livet. Människor från olika kulturer berikar och förnyar det samhälle man lever i. Samhällen som förmår värna det mångkulturella och det mångetniska är starka och växande samhällen.
Ibland kan också detta lilla sprida sig och bli något stort. Samhörighet mellan människor blir till fred mellan länder. Våra samtal och vår samhörighet här och idag, är en pusselbit av fred i ett globalt pussel.
Kära vänner. Jag vill än en gång tacka er för att jag och vi fick möjligheten att delta i er fest. Ett möte mellan kulturer och människor som berikar Örebro.
2010-09-05
röd-rött
Lars Ohly är kommunist. Numera inte så att han säger det öppet, eftersom det kan misstolkas. Men om det inte skulle misstolkas skulle han nog vara det. Snällkommunist. Inte en sån där som är diktatorisk eller massmördare, som alla de kommunistiska regimerna hittills i världen varit, utan en snäll en.
Problemet är att det inte finns några snälla kommunistiska regimer. Det finns säkert kommunister som är snälla som personer, men deras ideologi är så inhuman att den i verkligheten skapar just de diktatorer och/eller massmördare som hela tiden poppat upp när kommunisterna fått chansen att regera.
Tidigare har socialdemokraterna insett detta. Erlander, Palme, Carlsson - ingen skulle släppt in en kommunist i regeringen. Snarare tvärsom. Det gällde att dra en tydlig linje mot vänster. Stödparti - jag. Makt och inflytande - nej.
Mona Sahlin har gjort det historiska misstaget att legitimera denna kommunist och hans parti. Hon har inte bara legitimerat de förslag de har idag, utan själva det tankegods som ligger till grund för att partiet finns. Det parti som bara för 20 år sedan skickade hyllningstelegram till Östeuropas diktatorer. Mona Sahlin kan ställas till ansvar för flera dåliga förslag, men detta är hennes stora svek mot historien, och framtiden.
Då spelar det ingen roll att Lars Ohly i TV redovisar sin värlsfrånvändhet, som Expressen så väl beskriver. De förslag som snart skulle leda Sverige till ett läge där välfärdens kaka blir allt knappare är tyvärr bara den oljefilm som döljer den unkna lervällingen därunder.
Det märkliga är att Miljöpartiet på riksplanet så okritiskt ställer upp på detta samarbete. Inser man inte vem man tagit i båten? Är de ideologier som står bakom partierna så meningslösa? Finns det verkligen kopplingar mellan den "miljöpartism" som jag känner som en individualistisk rörelse med internationell solidaritet som kännetecken, och den kollektivistiska, inhumana kommunismen oavsett vilken förpackning den just nu döljs i?
Den slutgiltiga frågan blir trots allt om såväl socialdemokraternas som miljöpartiets potentiella väljare inser att en röst på en rödgrön allians i Sverige idag är en röst på ett regeringsalternativ där kommunister för första gången får inflytande över svensk politik. Där kommunistiskt ideologiskt tankearbete påverkat samhällets utveckling. Bara denna risk borde vara nog för att rösta annorlunda. Låt det inte ske!
Problemet är att det inte finns några snälla kommunistiska regimer. Det finns säkert kommunister som är snälla som personer, men deras ideologi är så inhuman att den i verkligheten skapar just de diktatorer och/eller massmördare som hela tiden poppat upp när kommunisterna fått chansen att regera.
Tidigare har socialdemokraterna insett detta. Erlander, Palme, Carlsson - ingen skulle släppt in en kommunist i regeringen. Snarare tvärsom. Det gällde att dra en tydlig linje mot vänster. Stödparti - jag. Makt och inflytande - nej.
Mona Sahlin har gjort det historiska misstaget att legitimera denna kommunist och hans parti. Hon har inte bara legitimerat de förslag de har idag, utan själva det tankegods som ligger till grund för att partiet finns. Det parti som bara för 20 år sedan skickade hyllningstelegram till Östeuropas diktatorer. Mona Sahlin kan ställas till ansvar för flera dåliga förslag, men detta är hennes stora svek mot historien, och framtiden.
Då spelar det ingen roll att Lars Ohly i TV redovisar sin värlsfrånvändhet, som Expressen så väl beskriver. De förslag som snart skulle leda Sverige till ett läge där välfärdens kaka blir allt knappare är tyvärr bara den oljefilm som döljer den unkna lervällingen därunder.
Det märkliga är att Miljöpartiet på riksplanet så okritiskt ställer upp på detta samarbete. Inser man inte vem man tagit i båten? Är de ideologier som står bakom partierna så meningslösa? Finns det verkligen kopplingar mellan den "miljöpartism" som jag känner som en individualistisk rörelse med internationell solidaritet som kännetecken, och den kollektivistiska, inhumana kommunismen oavsett vilken förpackning den just nu döljs i?
Den slutgiltiga frågan blir trots allt om såväl socialdemokraternas som miljöpartiets potentiella väljare inser att en röst på en rödgrön allians i Sverige idag är en röst på ett regeringsalternativ där kommunister för första gången får inflytande över svensk politik. Där kommunistiskt ideologiskt tankearbete påverkat samhällets utveckling. Bara denna risk borde vara nog för att rösta annorlunda. Låt det inte ske!
2010-09-03
Satsa på tjejsport
Folkpartiet presenterade idag sitt förslag om satsningar på ridsporten. Det är ett led i en långsiktig satsning som jag började med när vi tog över makten 2006. Efter år av händelselöshet började vi att bygga nytt, bygga om och bygga till för tjejer och killar, barn, unga och äldre, som vill idrotta och sporta. Vi har byggt massor av anläggningar. Hela tiden har ridsporten funnits med som en del av våra satsningar. Nu är det dags att redovisa vad vi kommer att göra:
• Vi föreslår att ett nytt ridhus byggs i Karlslund, där innermåtten 30 x 80 meter, innebär att ridhuset kan användas såväl för ridskolans vardagsverksamhet som för nationella tävlingar.
• Vi föreslår också att ett nytt stall för de hästar som har privata ägare byggs, och att det stall som idag används för dessa hästar övergår till ridskolans verksamhet. Det innebär att hästarna kan få box-platser. Idag står ridskolehästarna i spiltor, något man behöver dispens från djurskyddsbestämmelserna för.
• Vi föreslår att den utomhusbana som finns förstärks för att klara verksamhet året runt.
• Samtidigt vill vi stärka Karlslundsområdet genom att renovera herrgården, satsa på investeringar i herrgårdsparken och kryddträdgården och öka möjligheterna för besökande örebroare och turister att uppleva områdets unika karaktär.
• För att klara av dessa satsningar inom rimlig tid, och med en utveckling av området som en av grundstenarna, föreslår vi att hela området omedelbart överförs till Örebroporten AB som därefter får direktiv att genomföra förändringarna.
• Vi ser stora möjligheter till ett brett samarbete med näringslivet kring satsningarna.
• Kostnaderna för projektet beror på standard på såväl ridhus, stall som renoveringar av herrgården. En översiktlig bedömning är att ett ridhus och ett stall kan kosta mellan 20 och 40 miljoner kronor. I jämförelse med de satsningar som vi tidigare gjort på idrotter där pojkar dominerar, är detta betydligt mindre.
Alla våra satsningar ryms inom de begränsningar som kulturreservatet innebär.
Vi gör detta som en del i en långsiktig satsning på bredd och ungdomsverksamhet, i samverkan med goda tävlingsmöjligheter. Nu är det dags att sätta ner fötterna. Vi vet att Örebro Fältrittklubb ser positivt på denna utveckling.
Ridsporten är en av de största sporterna och sysselsätter tusentals människor, unga som äldre. Det finns fantastiska möjligheter att göra Örebro till ett starkt mellansvenskt centrum för ridsport. I samverkan med Segersjö kommer vi att ha allt från vardagsverksamhet för barn till yppersta internationella elit.
Vi ser också stora möjligheter till samverkan med näringslivet. Redan idag när vi presenterar planerna har vi stöd från lokalt förankrat näringsliv och från föreningslivet. Det innebär större möjligheter till goda investeringar och bra driftkostnader för anläggningen. Vi ser samtidigt inga problem med att driva detta i koalitionen. Samtliga partier har i tidigare diskussioner ställt sig positiva till en satsning på ridsporten, både utifrån ett jämställdhetsperspektiv som ett breddidrottsperspektiv.
• Vi föreslår att ett nytt ridhus byggs i Karlslund, där innermåtten 30 x 80 meter, innebär att ridhuset kan användas såväl för ridskolans vardagsverksamhet som för nationella tävlingar.
• Vi föreslår också att ett nytt stall för de hästar som har privata ägare byggs, och att det stall som idag används för dessa hästar övergår till ridskolans verksamhet. Det innebär att hästarna kan få box-platser. Idag står ridskolehästarna i spiltor, något man behöver dispens från djurskyddsbestämmelserna för.
• Vi föreslår att den utomhusbana som finns förstärks för att klara verksamhet året runt.
• Samtidigt vill vi stärka Karlslundsområdet genom att renovera herrgården, satsa på investeringar i herrgårdsparken och kryddträdgården och öka möjligheterna för besökande örebroare och turister att uppleva områdets unika karaktär.
• För att klara av dessa satsningar inom rimlig tid, och med en utveckling av området som en av grundstenarna, föreslår vi att hela området omedelbart överförs till Örebroporten AB som därefter får direktiv att genomföra förändringarna.
• Vi ser stora möjligheter till ett brett samarbete med näringslivet kring satsningarna.
• Kostnaderna för projektet beror på standard på såväl ridhus, stall som renoveringar av herrgården. En översiktlig bedömning är att ett ridhus och ett stall kan kosta mellan 20 och 40 miljoner kronor. I jämförelse med de satsningar som vi tidigare gjort på idrotter där pojkar dominerar, är detta betydligt mindre.
Alla våra satsningar ryms inom de begränsningar som kulturreservatet innebär.
Vi gör detta som en del i en långsiktig satsning på bredd och ungdomsverksamhet, i samverkan med goda tävlingsmöjligheter. Nu är det dags att sätta ner fötterna. Vi vet att Örebro Fältrittklubb ser positivt på denna utveckling.
Ridsporten är en av de största sporterna och sysselsätter tusentals människor, unga som äldre. Det finns fantastiska möjligheter att göra Örebro till ett starkt mellansvenskt centrum för ridsport. I samverkan med Segersjö kommer vi att ha allt från vardagsverksamhet för barn till yppersta internationella elit.
Vi ser också stora möjligheter till samverkan med näringslivet. Redan idag när vi presenterar planerna har vi stöd från lokalt förankrat näringsliv och från föreningslivet. Det innebär större möjligheter till goda investeringar och bra driftkostnader för anläggningen. Vi ser samtidigt inga problem med att driva detta i koalitionen. Samtliga partier har i tidigare diskussioner ställt sig positiva till en satsning på ridsporten, både utifrån ett jämställdhetsperspektiv som ett breddidrottsperspektiv.
2010-09-02
Mer för pengarna
Har idag fått ytterligare en fråga om skatten i Örebro. Ska den höjas, sänkas eller vara kvar. Mitt besked blev likadant som förr: Vi kan och bör sänka skatten under kommande mandatperiod. Det finns utrymme för att sänka 50 öre de kommande fyra åren, och ändå ha ett reformutrymme. Vi skulle kunna sänka mer, kanske upp mot en krona, men det förutsätter en bred politisk uppgörelse om en slimmad politisk organisation som inte behöver en så stor administrativ överbyggnad.
Jag gissar att oppositionen istället önskar bibehålla, eller kanske till och med vill höja skatten. Skälet? Ännu en gissning. Mer välfärd...
Problemet med detta är tudelat. För det första är det inte säkert att mer pengar ger mer välfärd. Det finns till och med risker att välfärden minskar. Örebro kommun hade 2008 en lägre medelinkomst än länet i genomsnitt. Det kan man kanske bära, men det skapar vissa problem. Dels kan människor med lägre inkomst konsumera mindre. Det innebär att det lokala näringslivet får en svagare utveckling än vad man annars skulle ha. Det innebär färre jobb, sämre utveckling, mer påfrestning på kommunens ekonomi. Dels riskerar ytterligare skattehöjningar att minska viljan att flytta till Örebro. Framförallt riskerar det att minska intresset från dem med högre inkomster. Det innebär risker för försämrad rekrytering till näringslivet, till universitetet men också till det offentliga; kommunen och landstinget. Det kommer att slå direkt mot välfärden.
För det andra måste vi möta en framtid där de kommunala kostnaderna kommer att öka kraftigt. Redan 2014/15 kommer antalet riktigt gamla örebroare att börja öka. Denna ökning, som i grunden är positiv, måste vi möta på olika sätt. Ökad valfrihet, ökade möjligheter för alternativa utförare, bättre folkhälsa för äldre, tydligare kvalitetsuppdrag. Men sannolikt kommer vi behöva ha en diskussion både om det kommunala uppdragets innehåll och om vilka skatter och avgifter vi behöver höja. Om vi då har en ineffektiv verksamhet, baserad på en för hög skattenivå, kommer påfrestningarna på välfärden att bli enorma. Risken för att vi då inte klarar vårt uppdrag blir gigantisk.
För mig handlar det därför om att bygga en stabil bas för en fortsatt utveckling av välfärden. Kommunen ska göra så mycket som möjligt av det som skattebetalarna önskar, men så effektivt som möjligt. Kommunens service ska vara så bra som möjligt, men samtidigt så billig som möjligt. Det finns ingen skattesats som är rätt för alltid, given av någon högre makt. Vi ska alltid mäta oss med de bästa för att bli ännu bättre, lära oss av goda exempel för att göra likadant och av dåliga för att inte gå i samma fällor.
Liberalismen har, till skillnad från flera andra ideologier, inget slutmål, ingen för evigt given sanning som kan uppnås. Det gäller också skatten. Den ska vara så låg som möjligt utifrån grundförutsättningen att vi ska klara av det välfärdsuppdrag våra väljare lagt på oss. Inte lägre, inte högre, knappast oföränderlig.
Jag gissar att oppositionen istället önskar bibehålla, eller kanske till och med vill höja skatten. Skälet? Ännu en gissning. Mer välfärd...
Problemet med detta är tudelat. För det första är det inte säkert att mer pengar ger mer välfärd. Det finns till och med risker att välfärden minskar. Örebro kommun hade 2008 en lägre medelinkomst än länet i genomsnitt. Det kan man kanske bära, men det skapar vissa problem. Dels kan människor med lägre inkomst konsumera mindre. Det innebär att det lokala näringslivet får en svagare utveckling än vad man annars skulle ha. Det innebär färre jobb, sämre utveckling, mer påfrestning på kommunens ekonomi. Dels riskerar ytterligare skattehöjningar att minska viljan att flytta till Örebro. Framförallt riskerar det att minska intresset från dem med högre inkomster. Det innebär risker för försämrad rekrytering till näringslivet, till universitetet men också till det offentliga; kommunen och landstinget. Det kommer att slå direkt mot välfärden.
För det andra måste vi möta en framtid där de kommunala kostnaderna kommer att öka kraftigt. Redan 2014/15 kommer antalet riktigt gamla örebroare att börja öka. Denna ökning, som i grunden är positiv, måste vi möta på olika sätt. Ökad valfrihet, ökade möjligheter för alternativa utförare, bättre folkhälsa för äldre, tydligare kvalitetsuppdrag. Men sannolikt kommer vi behöva ha en diskussion både om det kommunala uppdragets innehåll och om vilka skatter och avgifter vi behöver höja. Om vi då har en ineffektiv verksamhet, baserad på en för hög skattenivå, kommer påfrestningarna på välfärden att bli enorma. Risken för att vi då inte klarar vårt uppdrag blir gigantisk.
För mig handlar det därför om att bygga en stabil bas för en fortsatt utveckling av välfärden. Kommunen ska göra så mycket som möjligt av det som skattebetalarna önskar, men så effektivt som möjligt. Kommunens service ska vara så bra som möjligt, men samtidigt så billig som möjligt. Det finns ingen skattesats som är rätt för alltid, given av någon högre makt. Vi ska alltid mäta oss med de bästa för att bli ännu bättre, lära oss av goda exempel för att göra likadant och av dåliga för att inte gå i samma fällor.
Liberalismen har, till skillnad från flera andra ideologier, inget slutmål, ingen för evigt given sanning som kan uppnås. Det gäller också skatten. Den ska vara så låg som möjligt utifrån grundförutsättningen att vi ska klara av det välfärdsuppdrag våra väljare lagt på oss. Inte lägre, inte högre, knappast oföränderlig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)