Den (s)ista socialistiska borgen?

I fyra år har jag haft förmånen att sitta som ordförande i Beredningen för Primärvård och Äldreomsorg, en beredning som finns i Sveriges Kommuner och Landstings regi. Vårt arbete är att förbereda ärenden som senare ska behandlas i styrelsen inom vårt verksamhetsområde. Det är inte bara primärvård och äldreomsorg. Även politik för funktionshindrade och folkhälsa är delar av vårt fögderi.

En rätt stor del av vårt arbete handlar att hålla oss a jour med den pågående utvecklingen i landet inom vårt område. Det är intressant att få vara en del av de processer som förhoppningsvis kommer att leda fram till en bättre omsorg om de äldre, eller utveckla primärvården - den viktigaste delen av sjukvården, den närmast medborgarna.

Utvecklingen inom primärvården har varit snabb de senaste åren. Det handlar om tillgänglighet. Det handlar om valfrihet för främst patienter men även för utförare. Det handlar om kvalitet och ökad läkartäthet. Landsting efter landsting väljer att fokusera om, från en organisationscentrerad syn till en patientcentrerad syn.

Tyvärr blir det allt klarare att landstinget i Örebro går en egen väg. Det finns inget eller väldigt lite av förnyelse, förändring och omfokusering i det landsting där socialdemokratin styrt i över 90 år. Det får en del konsekvenser.

Sedan valfrihetsreformen inom primärvården infördes, har det startats 223 nya vårdcentraler i Sverige. Det har inneburit en enormt ökad tillgänglighet för väldigt många svenskar. Om Örebro följt den nationella takten borde örebroarna fått tillgång till upp emot tio nya vårdcentraler. Det hade varit en fantastisk kvalitetshöjning.

Hur många har örebroarna fått ta del av?

Noll. 0! Inte en enda!

Det socialistiska landstinget, som hellre ser till politiska principer än till sina medborgare har valt en annan väg. Det är den egna organisationen som gäller. Det är de egna vårdcentralerna som gäller. Utveckling får bara ske om politikerna får styra.

Är detta rimligt? Naturligtvis inte. Örebros socialdemokrater, oavsett om de befunnit sig i landstinget eller i kommunen, har alltid satt de socialistiska principerna före medborgarnas väl.

Socialdemokraternas politik är en nej-politik:
Friskolor - nej.
Alternativ inom äldreboenden - nej.
Valfrihet inom hemtjänsten - nej.
Fler apotek - nej.
Fler vårdcentraler - nej.

Folkpartiet däremot kör en ja-politik:
Friskolor - ja, för elevernas skull!
Alternativ inom äldreomsorgen - ja, för de äldres skull!
Valfrihet inom hemtjänsten - ja, för de äldres skull!
Fler apotek - ja, för allas vår skull!
Fler vårdcentraler - ja, för tillgänglighetens skull!

För örebroarnas skull är det bäst om socialdemokraterna får en lång tid i opposition, oavsett om det handlar om kommunen eller landstinget. Deras politik är stagnation och outveckling. Man får hoppas att miljöpartiet i landstinget inser att det vägval de gjort inte är det bästa och har kraften och styrkan att byta redan under den pågående mandatperioden.